Art. 60 Rapportering av överträdelser och skydd för rapporterande personer | Sixth anti-money laundering (AML 6) directive | AML

This article integrates the EU's whistleblowing framework — Directive (EU) 2019/1937 — into the AML/CFT regime, applying it to the reporting of breaches under this Directive and its associated regulations.

It designates which authorities are responsible for handling these breach reports: supervisory authorities take responsibility for reports relating to obliged entities, while the public authorities overseeing self-regulatory bodies (as established under Article 52) handle reports concerning those bodies and their staff.

The article also establishes an annual reporting obligation to AMLA for non-financial sector supervisory authorities, covering data on breach reports received, their outcomes, and reasons for dismissal, with a strict requirement that these reports contain no information that could identify the person who made the report.

Important points:

Directive (EU) 2019/1937 (the EU Whistleblower Protection Directive) applies to breach reporting under this AML/CFT framework, covering both reporters and the persons named in reports.
Supervisory authorities are designated as the competent bodies for establishing external reporting channels and following up on breach reports relating to obliged entities.
Non-financial sector supervisory authorities are required to report annually to AMLA on breach reports received, ensuring no identifying information about reporting persons is included.

1. Direktiv (EU) 2019/1937 ska tillämpas på rapportering av överträdelser av förordningarna (EU) 2024/1624 och (EU) 2023/1113 och det här direktivet och på skydd av de personer som rapporterar sådana överträdelser och de personer som berörs av dessa rapporter.
1. Tillsynsmyndigheter ska vara de myndigheter som är behöriga att i enlighet med direktiv (EU) 2019/1937 inrätta externa rapporteringskanaler och att följa upp rapporter när det gäller krav som är tillämpliga på ansvariga enheter.
1. De offentliga myndigheter som övervakar självreglerande organ som avses i artikel 52 ska vara de myndigheter som är behöriga att inrätta externa rapporteringskanaler och att följa upp rapporter från självreglerande organ och deras personal när det gäller krav som är tillämpliga på självreglerande organ vid utövande av tillsyn.
1. Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna i den icke-finansiella sektorn årligen rapporterar följande till Amla:
  1. Antalet rapporter som mottagits enligt punkt 1 och information om andelen rapporter som har följts upp eller håller på att följas upp, inbegripet huruvida de har avslutats eller fortfarande är öppna, och om de rapporter som har avvisats.
  2. De typer av oriktigheter som rapporterats.
  3. Om rapporter har följts upp, en beskrivning av de åtgärder som vidtagits av tillsynsorganet och, för rapporter som fortfarande är öppna, de åtgärder som tillsynsorganet avser att vidta.
  4. Om rapporter som har avvisats, skälen till att de har avvisats.
2. De årliga rapporter som avses i första stycket får inte innehålla någon information om de rapporterande personernas identitet eller yrke eller någon annan information som skulle kunna leda till att de identifieras.