Art. 2 Tillämpningsområde | Transfer of funds regulation (TFR) | AML

1. Denna förordning ska tillämpas på överföringar av medelmedel enligt definitionen i artikel 4.25 i direktiv (EU) 2015/2366., i alla valutor, som sänds eller tas emot av en betaltjänstleverantörde kategorier av betaltjänstleverantörer som avses i artikel 1.1 i direktiv (EU) 2015/2366, fysiska eller juridiska personer som omfattas av ett undantag enligt artikel 32 i direktivet och juridiska personer som omfattas av ett undantag enligt artikel 9 i direktiv 2009/110/EG, vilka tillhandahåller överföringstjänster för medel. eller en förmedlande betaltjänstleverantören betaltjänstleverantör som inte är betalarens eller betalningsmottagarens betaltjänstleverantör och som tar emot och verkställer en överföring av medel på uppdrag av betalarens eller betalningsmottagarens betaltjänstleverantör eller en annan förmedlande betaltjänstleverantör. som är etablerad i unionen. Den ska också tillämpas på överföringar av kryptotillgångar, inbegripet överföringar av kryptotillgångar, som utförs med hjälp av kryptobankomater, om leverantören av kryptotillgångstjänsterkryptotillgångstjänster enligt definitionen i artikel 3.1.16 i förordning (EU) 2023/1114, med undantag för tillhandahållande av rådgivning om kryptotillgångar som avses i artikel 3.1.16 h i den förordningen., eller den förmedlande leverantören av kryptotillgångstjänsterkryptotillgångstjänster enligt definitionen i artikel 3.1.16 i förordning (EU) 2023/1114, med undantag för tillhandahållande av rådgivning om kryptotillgångar som avses i artikel 3.1.16 h i den förordningen., till antingen avsändaren eller mottagaren har sitt säte i unionen.
1. Denna förordning ska inte tillämpas på de tjänster som förtecknas i artikel 3 a–m och o i direktiv (EU) 2015/2366.
1. Denna förordning ska inte tillämpas på överföringar av medelmedel enligt definitionen i artikel 4.25 i direktiv (EU) 2015/2366. eller på överföringar av e-pengartoken, enligt definitionen i artikel 3.1.7 i förordning (EU) 2023/1114, som utförs med hjälp av ett betalkort, ett instrument för elektroniska pengarelektroniska pengar enligt definitionen i artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG(38) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG (EUT L 267, 10.10.2009, s. 7)., men med undantag för penningvärde enligt vad som avses i artikel 1.4 och 1.5 i det direktivet.Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG (EUT L 267, 10.10.2009, s. 7)., en mobiltelefon eller annan förbetald eller efterhandsbetald digital utrustning eller it-utrustning med liknande egenskaper, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:
  1. Det kortet, det instrumentet eller den utrustningen används uteslutande för att betala för varor eller tjänster, och
  2. alla överföringar i samband med transaktionen åtföljs av numret på det kortet, det instrumentet eller den utrustningen.
2. Denna förordning ska dock tillämpas om ett betalkort, ett instrument för elektroniska pengarelektroniska pengar enligt definitionen i artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG(38) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG (EUT L 267, 10.10.2009, s. 7)., men med undantag för penningvärde enligt vad som avses i artikel 1.4 och 1.5 i det direktivet.Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG (EUT L 267, 10.10.2009, s. 7)., en mobiltelefon eller annan förbetald eller efterhandsbetald digital utrustning eller it-utrustning med liknande egenskaper används för att verkställa en överföring av medelalla transaktioner som för en betalares räkning åtminstone delvis utförs på elektronisk väg genom en betaltjänstleverantör för att göra tillgångar tillgängliga för en betalningsmottagare genom en betaltjänstleverantör, oavsett om betalaren och betalningsmottagaren är en och samma person och oavsett om betalarens och betalningsmottagarens betaltjänstleverantör är en och samma person, inbegripeten betalning enligt definitionen i artikel 4.24 i direktiv (EU) 2015/2366,autogiro enligt definitionen i artikel 4.23 i direktiv (EU) 2015/2366,en penningöverföring enligt definitionen i artikel 4.22 i direktiv (EU) 2015/2366, oavsett om den är nationell eller gränsöverskridande,en överföring som genomförts med ett betalkort, ett instrument för elektroniska pengar, en mobiltelefon eller någon annan förbetald eller efterhandsbetald digital utrustning eller it-utrustning med liknande egenskaper. eller e-pengartoken mellan fysiska personer som agerar i egenskap av konsumenter för andra ändamål än handelsverksamhet, affärsverksamhet eller yrkesverksamhet.
1. Denna förordning ska inte tillämpas på personer som inte har någon annan verksamhet än att omvandla pappersdokument till elektroniska uppgifter och som gör detta i enlighet med ett avtal med en betaltjänstleverantörde kategorier av betaltjänstleverantörer som avses i artikel 1.1 i direktiv (EU) 2015/2366, fysiska eller juridiska personer som omfattas av ett undantag enligt artikel 32 i direktivet och juridiska personer som omfattas av ett undantag enligt artikel 9 i direktiv 2009/110/EG, vilka tillhandahåller överföringstjänster för medel. eller personer som inte har någon annan verksamhet än att tillhandahålla betaltjänstleverantörer meddelandesystem eller andra stödsystem för överföring av medelalla transaktioner som för en betalares räkning åtminstone delvis utförs på elektronisk väg genom en betaltjänstleverantör för att göra tillgångar tillgängliga för en betalningsmottagare genom en betaltjänstleverantör, oavsett om betalaren och betalningsmottagaren är en och samma person och oavsett om betalarens och betalningsmottagarens betaltjänstleverantör är en och samma person, inbegripeten betalning enligt definitionen i artikel 4.24 i direktiv (EU) 2015/2366,autogiro enligt definitionen i artikel 4.23 i direktiv (EU) 2015/2366,en penningöverföring enligt definitionen i artikel 4.22 i direktiv (EU) 2015/2366, oavsett om den är nationell eller gränsöverskridande,en överföring som genomförts med ett betalkort, ett instrument för elektroniska pengar, en mobiltelefon eller någon annan förbetald eller efterhandsbetald digital utrustning eller it-utrustning med liknande egenskaper. eller system för clearing och avveckling.
2. Denna förordning ska inte gälla för en överföring av medelalla transaktioner som för en betalares räkning åtminstone delvis utförs på elektronisk väg genom en betaltjänstleverantör för att göra tillgångar tillgängliga för en betalningsmottagare genom en betaltjänstleverantör, oavsett om betalaren och betalningsmottagaren är en och samma person och oavsett om betalarens och betalningsmottagarens betaltjänstleverantör är en och samma person, inbegripeten betalning enligt definitionen i artikel 4.24 i direktiv (EU) 2015/2366,autogiro enligt definitionen i artikel 4.23 i direktiv (EU) 2015/2366,en penningöverföring enligt definitionen i artikel 4.22 i direktiv (EU) 2015/2366, oavsett om den är nationell eller gränsöverskridande,en överföring som genomförts med ett betalkort, ett instrument för elektroniska pengar, en mobiltelefon eller någon annan förbetald eller efterhandsbetald digital utrustning eller it-utrustning med liknande egenskaper. där något av följande villkor är uppfyllt:
  1. Den involverar att betalaren tar ut kontanterkontanta medel enligt definitionen i artikel 2.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1672(39) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1672 av den 23 oktober 2018 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur unionen och om upphävande av förordning (EG) nr 1889/2005 (EUT L 284, 12.11.2018, s. 6)..Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1672 av den 23 oktober 2018 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur unionen och om upphävande av förordning (EG) nr 1889/2005 (EUT L 284, 12.11.2018, s. 6). från betalarens eget betalkontoett betalkonto enligt definitionen i artikel 4.12 i direktiv (EU) 2015/2366..
  2. Den utgör en överföring av medelalla transaktioner som för en betalares räkning åtminstone delvis utförs på elektronisk väg genom en betaltjänstleverantör för att göra tillgångar tillgängliga för en betalningsmottagare genom en betaltjänstleverantör, oavsett om betalaren och betalningsmottagaren är en och samma person och oavsett om betalarens och betalningsmottagarens betaltjänstleverantör är en och samma person, inbegripeten betalning enligt definitionen i artikel 4.24 i direktiv (EU) 2015/2366,autogiro enligt definitionen i artikel 4.23 i direktiv (EU) 2015/2366,en penningöverföring enligt definitionen i artikel 4.22 i direktiv (EU) 2015/2366, oavsett om den är nationell eller gränsöverskridande,en överföring som genomförts med ett betalkort, ett instrument för elektroniska pengar, en mobiltelefon eller någon annan förbetald eller efterhandsbetald digital utrustning eller it-utrustning med liknande egenskaper. till en offentlig myndighet som betalning för skatter, böter eller andra avgifter inom en medlemsstat.
  3. Både betalaren och betalningsmottagaren är betaltjänstleverantörer som agerar för egen räkning.
  4. Den görs genom checkavbildningar, inklusive trunkerade checkar.
3. Denna förordning ska inte tillämpas på en överföring av kryptotillgångaralla transaktioner i syfte att flytta kryptotillgångar från en adress i den distribuerade liggaren, ett kryptotillgångskonto eller en annan utrustning som möjliggör lagringen av kryptotillgångar till annan sådan plats, som för antingen en avsändares eller en mottagares räkning utförs av minst en leverantör av kryptotillgångstjänster, oavsett om avsändaren och mottagaren är en och samma person och oavsett om avsändarens och mottagarens leverantör av kryptotillgångstjänster är en och samma person. där något av följande villkor är uppfyllt:
  1. Både avsändaren och mottagaren är leverantörer av kryptotillgångstjänsterkryptotillgångstjänster enligt definitionen i artikel 3.1.16 i förordning (EU) 2023/1114, med undantag för tillhandahållande av rådgivning om kryptotillgångar som avses i artikel 3.1.16 h i den förordningen. som agerar för egen räkning.
  2. Överföringen utgör en överföring av kryptotillgångar från person till personen överföring av kryptotillgångar utan medverkan av någon leverantör av kryptotillgångstjänster. som utförs utan medverkan av en leverantör av kryptotillgångstjänsteren leverantör av kryptotillgångstjänster enligt definitionen i artikel 3.1.15 i förordning (EU) 2023/1114, som utför en eller flera kryptotillgångstjänster enligt definitionen i artikel 3.1.16 i den förordningen..
4. E-pengartoken enligt definitionen i artikel 3.1.7 i förordning (EU) 2023/1114 ska behandlas som kryptotillgångar enligt den här förordningen.
1. En medlemsstat kan besluta att inte tillämpa denna förordning på överföringar av medelmedel enligt definitionen i artikel 4.25 i direktiv (EU) 2015/2366. inom dess territorium till en betalningsmottagaresen person som är den avsedda mottagaren av överföringen av medel. betalkontoett betalkonto enligt definitionen i artikel 4.12 i direktiv (EU) 2015/2366. som uteslutande möjliggör betalning för tillhandahållande av varor eller tjänster när samtliga följande villkor är uppfyllda:
  1. Betalningsmottagarens betaltjänstleverantörde kategorier av betaltjänstleverantörer som avses i artikel 1.1 i direktiv (EU) 2015/2366, fysiska eller juridiska personer som omfattas av ett undantag enligt artikel 32 i direktivet och juridiska personer som omfattas av ett undantag enligt artikel 9 i direktiv 2009/110/EG, vilka tillhandahåller överföringstjänster för medel. omfattas av direktiv (EU) 2015/849.
  2. Betalningsmottagarens betaltjänstleverantörde kategorier av betaltjänstleverantörer som avses i artikel 1.1 i direktiv (EU) 2015/2366, fysiska eller juridiska personer som omfattas av ett undantag enligt artikel 32 i direktivet och juridiska personer som omfattas av ett undantag enligt artikel 9 i direktiv 2009/110/EG, vilka tillhandahåller överföringstjänster för medel. har möjlighet att med hjälp av en unik transaktionsidentifierareen kombination av bokstäver, siffror eller symboler som betaltjänstleverantören fastställt i enlighet med protokollen för det betalnings- och avvecklingssystem eller meddelandesystem som används för överföringen av medel eller som fastställts av en leverantör av kryptotillgångstjänster, som gör det möjligt att spåra transaktionen tillbaka till betalaren och betalningsmottagaren eller att spåra överföringen av kryptotillgångar tillbaka till avsändaren och mottagaren. via betalningsmottagaren spåra överföringar av medelmedel enligt definitionen i artikel 4.25 i direktiv (EU) 2015/2366. från den person som har ingått ett avtal med betalningsmottagaren om tillhandahållande av varor eller tjänster.
  3. Överföringen av medelmedel enligt definitionen i artikel 4.25 i direktiv (EU) 2015/2366. överskrider inte 1 000 EUR.