Artikel 13 Kritiska entiteters åtgärder för motståndskraft

Vissa sektorer inom ekonomin, exempelvis energi- och transportsektorerna, är redan reglerade genom sektorsspecifika unionsrättsakter, men dessa rättsakter innehåller bestämmelser som endast rör vissa aspekter av motståndskraften hos entiteter som är verksamma inom de sektorerna. För att på ett heltäckande sätt hantera motståndskraften hos de entiteter som är kritiska för att den inre marknaden ska fungera väl inrättas genom detta direktiv en övergripande ram för att hantera kritiska entiteters motståndskraft med hänsyn till alla faror, oberoende av om det är naturliga faror eller faror orsakade av människan, olyckshändelser eller avsiktligt framkallade faror.

Det är nödvändigt att införa harmoniserade minimiregler för att säkerställa tillhandahållandet av samhällsviktiga tjänster på den inre marknaden, stärka kritiska entiteters motståndskraft samt förbättra det gränsöverskridande samarbetet mellan behöriga myndigheter. Det är viktigt att dessa regler är framtidssäkrade när det gäller utformning och genomförande, samtidigt som utrymme ges för den flexibilitet som krävs. Det är också mycket viktigt att förbättra kritiska entiteters förmåga att tillhandahålla samhällsviktiga tjänster med avseende på en rad olika risker.

Kritiska entiteter bör vidta de tekniska, säkerhetsmässiga och organisatoriska åtgärder som är lämpliga och proportionella i förhållande till de risker de ställs inför, i syfte att förebygga, skydda mot, reagera på, stå emot, begränsa, absorbera, anpassa sig till och återhämta sig efter en incident. De kritiska entiteterna bör vidta dessa åtgärder i enlighet med detta direktiv, men den detaljerade utformningen och omfattningen av åtgärderna bör avspegla de olika risker som varje kritisk entitet har identifierat inom ramen för sin riskbedömning av kritiska entiteter och särdragen hos den entiteten på ett ändamålsenligt och proportionerligt sätt. I syfte att främja en enhetlig unionsomfattande ansats bör kommissionen efter samråd med gruppen för kritiska entiteters motståndskraft anta icke-bindande riktlinjer för att närmare fastställa de tekniska, säkerhetsmässiga och organisatoriska åtgärderna. Medlemsstaterna bör säkerställa att varje kritisk entitet utser en sambandsansvarig eller motsvarande som kontaktpunkt med de behöriga myndigheterna.

För effektivitetens och ansvarsutkrävandets skull bör de kritiska entiteterna beskriva de åtgärder som de vidtar tillräckligt detaljerat för att dessa syften avseende effektivitet och ansvarsutkrävande ska uppnås, med hänsyn till de identifierade riskerna, i en plan för motståndskraft eller i ett eller flera dokument som är likvärdiga med en plan för motståndskraft, och tillämpa den planen i praktiken. Om en kritisk entitet redan har vidtagit tekniska, säkerhetsmässiga och organisatoriska åtgärder och utarbetat dokument, i enlighet med andra rättsakter, som är relevanta för motståndskraftsstärkande åtgärder enligt detta direktiv, bör den, i syfte att undvika dubbelarbete, kunna använda dessa åtgärder och dokument för att uppfylla kraven avseende motståndskraft enligt detta direktiv. För att undvika dubbelarbete bör en behörig myndighet kunna slå fast att befintliga åtgärder för motståndskraft som vidtagits av en kritisk entitet och som adresserar dess skyldighet att vidta tekniska, säkerhetsmässiga och organisatoriska åtgärder enligt detta direktiv helt eller delvis uppfyller kraven i detta direktiv.

På motiverad begäran från kommissionen eller en eller flera medlemsstater till eller i vilka den samhällsviktiga tjänsten tillhandahålls, och om det krävs ytterligare upplysningar för att man ska kunna ge råd till en kritisk entitet avseende uppfyllandet av dess skyldigheter enligt detta direktiv eller för att man ska kunna bedöma huruvida en kritisk entitet av särskild europeisk betydelse uppfyller dessa skyldigheter, bör den medlemsstat som har identifierat en kritisk entitet av särskild europeisk betydelse som en kritisk entitet förse kommissionen med viss information i enlighet med detta direktiv. Kommissionen bör, i samförstånd med den medlemsstat som har identifierat den kritiska entiteten av särskild europeisk betydelse som en kritisk entitet, kunna anordna ett rådgivande uppdrag för att bedöma de åtgärder som den entiteten har infört. För att säkerställa att sådana rådgivande uppdrag utförs korrekt bör kompletterande regler fastställas, särskilt om hur de rådgivande uppdragen ska anordnas och genomföras, de uppföljande åtgärder som ska vidtas och vilka skyldigheter de berörda kritiska entiteterna av särskild europeisk betydelse har. Utan att det påverkar skyldigheten för den medlemsstat där det rådgivande uppdraget genomförs och för den berörda kritiska entiteten att följa reglerna i detta direktiv, bör det rådgivande uppdraget genomföras i enlighet med de närmare föreskrifterna i den medlemsstatens rätt, till exempel om de exakta villkor som ska vara uppfyllda för att få åtkomst till relevanta lokaler eller handlingar och om rättslig prövning. Särskild expertis som behövs för sådana rådgivande uppdrag skulle i förekommande fall kunna begäras via Centrumet för samordning av katastrofberedskap, som inrättats genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1313/2013/EU(²²)Europaparlamentets och rådets beslut nr 1313/2013/EU av den 17 december 2013 om en civilskyddsmekanism för unionen (EUT L 347, 20.12.2013, s. 924)..

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta direktiv, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(²⁶)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13)..