Artikel 3 Definitioner

När det gäller mikroföretag och små och medelstora företag bör bestämmelserna i bilagan till rekommendation 2003/361/EG tillämpas i sin helhet vid fastställandet av vilken kategori ett företag omfattas av. Vid beräkningen av personalstyrkan och de finansiella taken för att fastställa företagskategorierna bör därför bestämmelserna i artikel 6 i bilagan till rekommendation 2003/361/EG om fastställande av uppgifter för ett företag med hänsyn till särskilda typer av företag, såsom partnerföretag eller anknutna företag, också tillämpas.

Syftet med denna förordning är att säkerställa en hög cybersäkerhetsnivå för produkter med digitala element och deras integrerade lösningar för fjärrbehandling av data. Sådana lösningar för fjärrbehandling av data bör definieras som all databehandling på distans för vilken programvaran har utformats och utvecklats av tillverkaren av den berörda produkten med digitala element eller för dennes räkning, och vars avsaknad skulle innebära att produkten med digitala element inte skulle kunna utföra en av sina grundläggande funktioner. Detta tillvägagångssätt säkerställer att tillverkarna på lämpligt sätt säkrar sådana produkter i sin helhet, oavsett om uppgifterna behandlas eller lagras lokalt på användarens enhet eller på distans av tillverkaren. Samtidigt omfattas fjärrbehandling eller fjärrlagring av denna förordnings tillämpningsområde endast i den mån det är nödvändigt för att en produkt med digitala element ska kunna utföra sina funktioner. Sådan fjärrbehandling eller fjärrlagring omfattar situationer där en mobilapplikation kräver tillgång till ett programmeringsgränssnitt eller en databas som tillhandahålls genom en tjänst som utvecklats av tillverkaren. I ett sådant fall omfattas tjänsten av denna förordnings tillämpningsområde som en lösning för fjärrbehandling av uppgifter. Kraven på lösningar för fjärrdatabehandling som omfattas av denna förordning innebär därför inte några tekniska, operativa eller organisatoriska åtgärder som syftar till att hantera riskerna för säkerheten i en tillverkares nätverks- och informationssystem som helhet.

Molnlösningar utgör lösningar för fjärrdatabehandling i den mening som avses i denna förordning endast om de uppfyller definitionen som fastställs i denna förordning. Till exempel omfattar denna förordning molnaktiverade funktioner som tillhandahålls av en tillverkare av enheter för smarta hem som gör det möjligt för användare att fjärrkontrollera enheten. Å andra sidan omfattas webbplatser som inte stöder funktionen hos en produkt med digitala element, eller molntjänster som utformats och utvecklats utanför en tillverkares ansvar för en produkt med digitala element, inte av denna förordnings tillämpningsområde. Direktiv (EU) 2022/2555 är tillämpligt på molntjänster och molntjänstmodeller, som Software-as-a-Service (SaaS), Platform-as-a-Service (PaaS) eller Infrastructure-as-a-Service (IaaS). Entiteter som tillhandahåller molntjänster i unionen och som räknas som medelstora företag enligt artikel 2 i bilagan till rekommendation 2003/361/EG, eller överskrider de tak för medelstora företag som anges i punkt 1 i den artikeln, omfattas av det direktivets tillämpningsområde.

Med programvara med fri och öppen källkod avses programvara vars källkod delas öppet och vars licensiering ger alla rättigheter att göra den fritt tillgänglig, samt möjlig att använda, ändra och omfördela. Programvara med fri och öppen källkod utvecklas, underhålls och distribueras öppet, inbegripet via onlineplattformar. När det gäller ekonomiska aktörer som omfattas av denna förordning bör endast programvara med fri och öppen källkod som tillhandahålls på marknaden och som därför levereras för distribution eller användning i samband med kommersiell verksamhet omfattas av denna förordnings tillämpningsområde. De omständigheter under vilka produkten med digitala element har utvecklats, eller hur utvecklingen har finansierats, bör inte beaktas vid fastställandet av huruvida denna verksamhet är av kommersiell eller icke-kommersiell karaktär. Mer specifikt bör tillhandahållandet av produkter med digitala element som klassificeras som programvara med fri och öppen källkod och som inte monetariseras av deras tillverkare inte betraktas vara en kommersiell verksamhet vid tillämpningen av denna förordning och för de ekonomiska aktörer som omfattas av dess tillämpningsområde, för att säkerställa en tydlig åtskillnad mellan utvecklings- och leveransfaserna. Dessutom bör tillhandahållande av produkter med digitala element som klassificeras som komponenter för programvara med fri och öppen källkod och som är avsedda att integreras av andra tillverkare i deras egna produkter med digitala element betraktas som tillhandahållande på marknaden endast om komponenten monetariseras av dess ursprungliga tillverkare. Till exempel bör enbart det faktum att en programvaruprodukt med fri och öppen källkod med digitala element får ekonomiskt stöd från tillverkare, eller att tillverkarna bidrar till utvecklingen av en sådan produkt, inte i sig fastställa att verksamheten är av kommersiell karaktär. Dessutom bör själva det faktum att en produkt regelbundet släpps ut inte i sig leda till slutsatsen att en produkt med digitala element tillhandahålls inom ramen för kommersiell verksamhet. Slutligen bör utveckling av produkter med digitala element som betraktas som programvara med fri och öppen källkod av ideella organisationer inte betraktas som kommersiell verksamhet vid tillämpningen av denna förordning, förutsatt att organisationen är inrättad på ett sätt som säkerställer att alla intäkter efter kostnader används för att uppnå icke-vinstdrivande mål. Denna förordning är inte tillämplig på fysiska eller juridiska personer som bidrar med källkod till produkter med digitala element som klassificeras som programvara med fri och öppen källkod och som inte omfattas av deras ansvar.

Precis som vid fysiska reparationer eller ändringar bör en produkt med digitala element anses vara väsentligt ändrad genom en programvaruändring om programvaruuppdateringen ändrar produktens avsedda ändamål och dessa ändringar inte förutsågs av tillverkaren i den ursprungliga riskbedömningen, eller om farans art har ändrats eller nivån på cybersäkerhetsrisken har ökat på grund av programvaruuppdateringen, och den uppdaterade versionen av produkten tillhandahålls på marknaden. Om en säkerhetsuppdatering, som är utformad för att minska cybersäkerhetsnivån för en produkt med digitala element, inte ändrar det avsedda ändamålet för en produkt med digitala element anses det inte vara en väsentlig ändring. Detta omfattar vanligtvis situationer där säkerhetsuppdateringar endast medför smärre justeringar av källkoden. Detta kan till exempel vara fallet om en säkerhetsuppdatering åtgärdar en känd sårbarhet, inbegripet genom att ändra funktioner eller prestanda hos en produkt med digitala element enbart i syfte att minska cybersäkerhetsrisknivån. På samma sätt bör en mindre funktionsuppdatering, såsom en visuell förbättring eller tillägg av nya piktogram eller språk i användargränssnittet, inte i allmänhet betraktas som en väsentlig ändring. Omvänt gäller att om en funktionsuppdatering ändrar de ursprungligen avsedda funktionerna eller typen eller prestandan för en produkt med digitala element och uppfyller de ovannämnda kriterierna, bör den betraktas vara en väsentlig ändring, eftersom tillägg av nya funktioner vanligtvis leder till en bredare angreppsyta, vilket ökar cybersäkerhetsrisken. Detta kan till exempel vara fallet när ett nytt indataelement läggs till i en applikation, vilket kräver att tillverkaren säkerställer lämplig validering av indata. Vid bedömningen av om en uppdatering av objektet betraktas vara en väsentlig ändring är det inte relevant om den tillhandahålls som en separat uppdatering eller i kombination med en säkerhetsuppdatering. Kommissionen bör ge vägledning för fastställandet av vad som utgör en väsentlig ändring.

I linje med det vedertagna begreppet väsentlig ändring för produkter som regleras genom unionsharmoniseringslagstiftning, är det, vid en väsentlig ändring som kan påverka överensstämmelsen med denna förordning hos produkten med digitala element eller om produktens avsedda ändamål ändras, lämpligt att produktens överensstämmelse kontrolleras och att den, om tillämpligt, genomgår en ny bedömning av överensstämmelse. Om tillverkaren låter göra en bedömning av överensstämmelse som involverar tredje part bör en förändring som kan leda till en väsentlig ändring i tillämpliga fall anmälas till denna tredje part.

Om en produkt med digitala element är föremål för renovering, underhåll och reparation av en produkt med digitala element, enligt definitionen i artikel 2.18, 2.19 och 2.20 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1781(¹⁹)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1781 av den 13 juni 2024 om upprättande av en ram för att fastställa ekodesignkrav för hållbara produkter, om ändring av direktiv (EU) 2020/1828 och förordning (EU) 2023/1542 och om upphävande av direktiv 2009/125/EG (EUT L, 2024/1781, 28.6.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1781/oj)., medför detta inte nödvändigtvis en väsentlig ändring av produkten, exempelvis om det avsedda ändamålet och de avsedda funktionerna inte ändras och risknivån inte påverkas. Tillverkarens uppgradering av en produkt med digitala element kan dock medföra ändringar av produktens utformning och utveckling och skulle därför kunna påverka dess avsedda ändamål och uppfyllande av de krav som fastställs i den här förordningen.

Ett företag som bedriver verksamhet online inom ramen för de nya komplexa affärsmodeller som hänger samman med onlineförsäljning kan tillhandahålla en rad olika tjänster. Beroende på arten av de tjänster som tillhandahålls i samband med en viss produkt med digitala element kan samma entitet omfattas av olika kategorier av affärsmodeller eller ekonomiska aktörer. Om en entitet tillhandahåller endast onlinebaserade förmedlingstjänster för en viss produkt med digitala element och endast är leverantör av en onlinemarknadsplats, enligt definitionen i artikel 3.14 i förordning (EU) 2023/988, kan den inte kategoriseras som någon typ av ekonomisk aktör enligt definitionen i den här förordningen. Om samma entitet är leverantör av en onlinemarknadsplats och även agerar som ekonomisk aktör enligt definitionen i den här förordningen vid försäljningen av särskilda produkter med digitala element, bör den omfattas av de skyldigheter som fastställs i den här förordningen för den typen av ekonomisk aktör. Om till exempel leverantören av en onlinemarknadsplats också distribuerar en produkt med digitala element betraktas denna leverantör, med avseende på försäljningen av den produkten, som distributör. Och även när entiteten i fråga säljer sina egna märkesprodukter med digitala element betraktas den som tillverkare och måste därmed följa de tillämpliga kraven för tillverkare. Vissa entiteter kan också betraktas som leverantörer av distributionstjänster enligt definitionen i artikel 3.11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020(²⁷)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011 (EUT L 169, 25.6.2019, s. 1). om de erbjuder sådana tjänster. I sådana fall måste en bedömning göras i varje enskilt fall. Med tanke på den framträdande roll som onlinemarknadsplatser har när det gäller att möjliggöra elektronisk handel bör de sträva efter att samarbeta med medlemsstaternas marknadskontrollmyndigheter för att hjälpa till att säkerställa att produkter med digitala element som köps via onlinemarknadsplatser uppfyller de cybersäkerhetskrav som fastställs i den här förordningen.