Preamble Recitals

Digitala tjänster i allmänhet, och digitala plattformar i synnerhet, spelar en allt viktigare roll i ekonomin, särskilt på den inre marknaden, genom att göra det möjligt för företag att nå användare i hela unionen, genom att underlätta gränsöverskridande handel och genom att skapa helt nya affärsmöjligheter för ett stort antal företag i unionen, till förmån för konsumenter i unionen.

Av dessa digitala tjänster har samtidigt centrala plattformstjänster vissa egenskaper som kan utnyttjas av de företag som tillhandahåller dem. Ett exempel på centrala plattformstjänsters egenskaper är extrema stordriftsfördelar, som ofta beror på att marginalkostnaderna för att lägga till nya företagsanvändare eller slutanvändare är så gott som obefintliga. Andra sådana egenskaper är mycket starka nätverkseffekter, en förmåga att koppla samman många företagsanvändare med många slutanvändare tack vare de centrala plattformstjänsternas mångsidiga karaktär, företagsanvändares och slutanvändares starka beroende, inlåsningseffekter, avsaknad av multihoming för samma ändamål för slutanvändare, vertikal integration och datadrivna fördelar. Alla dessa egenskaper, i kombination med otillbörliga metoder i företag som tillhandahåller de centrala plattformstjänsterna, kan allvarligt undergräva de centrala plattformstjänsternas öppenhet för konkurrens och leda till en mindre rättvis affärsförbindelse mellan företag som tillhandahåller sådana tjänster och deras företagsanvändare och slutanvändare. Detta leder i praktiken till en snabb och potentiellt omfattande minskning av företagsanvändares och slutanvändares valmöjligheter, och kan därmed ge de företag som tillhandahåller tjänsterna ställning som grindvakter. Samtidigt bör det erkännas att tjänster som utförs i icke vinstdrivande syfte, t.ex. samarbetsprojekt, inte bör betraktas som centrala plattformstjänster i den mening som avses i denna förordning.

Ett litet antal stora företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster med betydande ekonomisk styrka har vuxit fram, och detta kunde kvalificera dem som grindvakter enligt denna förordning. En typisk egenskap för dem är förmågan att koppla samman många företagsanvändare med många slutanvändare via sina tjänster, vilket i sin tur gör det möjligt för dem att utnyttja sina fördelar inom ett verksamhetsområde, till exempel tillgången till stora datamängder, i ett annat. Vissa av dessa företag har kontroll över hela ekosystem av plattformar i den digitala ekonomin och är strukturellt mycket svåra att utmana eller konkurrera med för befintliga eller nya marknadsaktörer, oavsett hur innovativa och effektiva dessa marknadsaktörer är. Möjligheten att konkurrera är begränsad särskilt på grund av mycket höga inträdes- och utträdeshinder, till exempel höga investeringskostnader, som inte, eller inte så lätt, kan återfås vid ett eventuellt utträde, och avsaknad av, eller begränsad tillgång till, viktiga insatsvaror i den digitala ekonomin, såsom data. Till följd av detta ökar sannolikheten för att de underliggande marknaderna inte fungerar väl, eller snart inte kommer att göra det.

De här grindvaktsegenskaperna sammantagna kommer sannolikt i många fall att leda till allvarliga obalanser i förhandlingsstyrka och följaktligen till otillbörliga metoder och orättvisa villkor för företagsanvändare och för slutanvändare av centrala plattformstjänster som tillhandahålls av grindvakter, vilket kommer att få negativ inverkan på priser, kvalitet, rättvis konkurrens, urval och innovation inom den digitala sektorn.

Som en följd av detta saknar marknadsprocesserna ofta förmåga att säkerställa rättvisa ekonomiska resultat inom centrala plattformstjänster. Även om artiklarna 101 och 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) är tillämpliga på grindvakters beteende är dessa bestämmelsers tillämpningsområde begränsat till vissa fall av marknadsstyrka, till exempel dominerande ställning på specifika marknader och vissa fall av konkurrensbegränsande beteende, och tillsynen sker i efterhand och kräver en omfattande utredning från fall till fall av ofta mycket komplicerade faktiska omständigheter. I befintlig unionsrätt behandlas dessutom inte, eller inte på ett ändamålsenligt sätt, de utmaningar för en effektivt fungerande inre marknad som identifierats i beteendet hos grindvakter som inte nödvändigtvis har en dominerande ställning i konkurrensrättslig mening.

Grindvakter har en betydande inverkan på den inre marknaden genom att de erbjuder ett stort antal företagsanvändare ingångar för att nå slutanvändare i hela unionen och på olika marknader. Den negativa inverkan av otillbörliga metoder på den inre marknaden och den bristande öppenheten för konkurrens hos centrala plattformstjänster, inbegripet de negativa samhälleliga och ekonomiska konsekvenserna av dessa otillbörliga metoder, har föranlett nationella lagstiftare och sektorsspecifika tillsynsmyndigheter att vidta åtgärder. Ett antal lagstiftningslösningar för att helt eller delvis ta itu med otillbörliga metoder och de digitala tjänsternas öppenhet för konkurrens har redan antagits eller föreslagits på nationell nivå. Detta har skapat divergerande lagstiftningslösningar, vilket leder till fragmentering av den inre marknaden och därmed till en större risk för ökade efterlevnadskostnader på grund av skilda uppsättningar nationella rättsliga krav.

Syftet med denna förordning är därför att bidra till en välfungerande inre marknad genom att fastställa regler för att säkerställa öppenhet för konkurrens och rättvisa på marknaderna i den digitala sektorn i allmänhet och för företagsanvändare och slutanvändare av grindvakters centrala plattformstjänster i synnerhet. Företagsanvändare och slutanvändare av grindvakters centrala plattformstjänster bör erbjudas lämpliga unionsomfattande regleringsmässiga skyddsåtgärder mot grindvakters otillbörliga metoder för att underlätta gränsöverskridande affärsverksamhet inom unionen och därigenom skapa en bättre fungerande inre marknad och för att eliminera befintlig eller sannolikt ökande fragmentering på de specifika områden som omfattas av denna förordning. Grindvakter tenderar att anta globala eller åtminstone alleuropeiska affärsmodeller och algoritmiska strukturer, men de kan tillämpa och har i vissa fall tillämpat olika affärsvillkor och affärspraxis i olika medlemsstater, vilket riskerar att skapa skillnader i konkurrensvillkoren för användarna av grindvakters centrala plattformstjänster, till nackdel för integrationen av den inre marknaden.

Genom en tillnärmning av olika nationella lagar är det möjligt att undanröja hinder för friheten att tillhandahålla och motta tjänster på den inre marknaden, inbegripet tjänster till privatpersoner och mindre företag. En riktad uppsättning harmoniserade rättsliga förpliktelser bör därför fastställas på unionsnivå för att säkerställa öppna och rättvisa digitala marknader med närvaro av grindvakter inom den inre marknaden till förmån för unionens ekonomi som helhet och ytterst för unions konsumenter.

Fragmentering av den inre marknaden kan effektivt undvikas endast om medlemsstaterna hindras från att tillämpa nationella regler som faller inom tillämpningsområdet för, och har samma mål som, denna förordning. Detta utesluter inte möjligheten att på grindvakter i den mening som avses i denna förordning tillämpa andra nationella regler som eftersträvar andra legitima mål av allmänt intresse såsom de fastställs i EUF-fördraget eller beaktar tvingande hänsyn till allmänintresset i enlighet med rättspraxis från Europeiska unionens domstol (domstolen).

Eftersom denna förordning syftar till att komplettera kontrollen av efterlevnaden av konkurrensrätten, bör den samtidigt tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget, motsvarande nationella konkurrensregler och andra nationella konkurrensregler om ensidigt agerande som grundar sig på en individuell bedömning av marknadspositioner och marknadsbeteende, inbegripet dess faktiska eller potentiella effekter och det förbjudna beteendets exakta omfattning, och som ger företagen möjlighet att framföra argument rörande effektivitet och sakliga skäl för beteendet i fråga, samt av nationella regler om koncentrationskontroll. Tillämpningen av dessa regler bör dock inte påverka grindvakters skyldigheter enligt denna förordning och en enhetlig och effektiv tillämpning av dem på den inre marknaden.

Artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget och motsvarande nationella konkurrensregler om konkurrensbegränsande multilateralt och ensidigt beteende och koncentrationskontroll syftar till att skydda konkurrensen på marknaden mot snedvridning. Denna förordning är inriktad på ett mål som kompletterar, men skiljer sig från, målet att skydda konkurrensen mot snedvridning på marknaden såsom den definieras i konkurrensrättslig mening, nämligen att säkerställa att marknader där det finns grindvakter är och förblir öppna och rättvisa, oberoende av de faktiska, potentiella eller förmodade effekterna på konkurrensen på en viss marknad till följd av beteendet hos en viss grindvakt som omfattas av denna förordning. Denna förordning syftar därför till att skydda ett annat rättsligt intresse än det som skyddas av de reglerna, och den bör tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av dem.

Denna förordning bör också tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av de bestämmelser som följer av andra unionsrättsakter som reglerar vissa aspekter av tillhandahållandet av tjänster som omfattas av denna förordning, särskilt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2016/679(⁴) och (EU) 2019/1150(⁵) och en förordning om en inre marknad för digitala tjänster, samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG(⁶), 2005/29/EG(⁷), 2010/13/EU(⁸), (EU) 2015/2366(⁹), (EU) 2019/790(¹⁰) och (EU) 2019/882(¹¹), samt rådets direktiv 93/13/EEG(¹²), samt av nationella bestämmelser som syftar till att genomdriva eller genomföra dessa unionsrättsakter.

Bristande öppenhet för konkurrens och otillbörliga metoder inom den digitala sektorn är vanligare och mer uttalade för vissa digitala tjänster än för andra. Detta gäller särskilt utbredda och allmänt använda digitala tjänster som oftast utgör direkt mellanliggande led mellan företagsanvändare och slutanvändare och där funktioner som extrema stordriftsfördelar, mycket starka nätverkseffekter, förmåga att koppla samman många företagsanvändare med många slutanvändare genom dessa tjänsters flersidighet, inlåsningseffekter, avsaknad av multihoming eller vertikal integration är vanligast. Ofta finns det bara ett enda eller ett litet fåtal företag som tillhandahåller de digitala tjänsterna. Dessa företag har oftast blivit grindvakter för företagsanvändare och slutanvändare, med långtgående effekter. I synnerhet har de fått möjlighet att enkelt fastställa affärsvillkoren ensidigt och till men för företagsanvändare och slutanvändare. Därför är det nödvändigt att endast fokusera på de digitala tjänster som används mest av företagsanvändare och slutanvändare och där problemen med bristande öppenhet för konkurrens och otillbörliga metoder från grindvakters sida är mer uppenbara och akuta ur ett inremarknadsperspektiv.

I synnerhet har onlinebaserade förmedlingstjänster, sökmotorer, operativsystem, sociala nätverk, videodelningsplattformar, nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster, molnbaserade datortjänster, virtuella assistenter, webbläsare och webbannonseringstjänster, inbegripet annonsförmedlingstjänster, kapacitet att påverka ett stort antal slutanvändare och företag, vilket innebär en risk för otillbörliga affärsmetoder. De bör därför ingå i definitionen av centrala plattformstjänster och omfattas av denna förordning. Onlinebaserade förmedlingstjänster kan också vara verksamma inom området finansiella tjänster, och kan förmedla eller användas för att tillhandahålla sådana tjänster som förtecknas på ett icke uttömmande sätt i bilaga II till Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535(¹³). Vid tillämpningen av den här förordningen bör definitionen av centrala plattformstjänster vara teknikneutral och omfatta sådana som erbjuds på eller via olika medel eller enheter, t.ex. internetansluten tv eller integrerade digitala tjänster i fordon. Under vissa omständigheter bör begreppet slutanvändare omfatta användare som traditionellt betraktas som företagsanvändare, men som i en viss situation inte använder de centrala plattformstjänsterna för att tillhandahålla varor eller tjänster till andra slutanvändare, till exempel företag som är beroende av molnbaserade datortjänster för egna ändamål.

Det faktum att en digital tjänst klassificeras som en central plattformstjänst ger inte i sig upphov till tillräckligt allvarliga problem med öppenhet för konkurrens eller otillbörliga metoder. Det är endast när en central plattformstjänst utgör en viktig ingång och drivs av ett företag med betydande inverkan på den inre marknaden och en fast förankrad och varaktig ställning, eller av ett företag som förutses åtnjuta en sådan ställning inom en snar framtid, som sådana problem uppstår. Följaktligen bör den riktade uppsättningen harmoniserade regler i denna förordning endast tillämpas på företag som betecknas på grundval av dessa tre objektiva kriterier, och de bör endast tillämpas på de av deras centrala plattformstjänster som enskilt utgör en viktig ingång för företagsanvändare för att nå slutanvändare. Det faktum att det är möjligt att ett företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster inte bara förmedlar tjänster mellan företagsanvändare och slutanvändare, utan även mellan slutanvändare och slutanvändare, till exempel när det gäller nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster, bör inte utgöra ett hinder för slutsatsen att ett sådant företag är eller skulle kunna vara en viktig ingång för företagsanvändare som vill nå slutanvändare.

För att säkerställa en effektiv tillämpning av denna förordning på de företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster som har största sannolikhet att uppfylla dessa objektiva krav, och där otillbörliga metoder som minskar öppenheten för konkurrens är vanligast och får störst inverkan, bör kommissionen ha möjlighet att direkt beteckna som grindvakter de företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster som uppfyller vissa kvantitativa tröskelvärden. Sådana företag bör under alla omständigheter omfattas av ett snabbt förfarande för betecknande som bör inledas när denna förordning blir tillämplig.

Det faktum att ett företag har en mycket stor omsättning i unionen och tillhandahåller en central plattformstjänst i minst tre medlemsstater utgör en övertygande indikation på att det företaget har en betydande inverkan på den inre marknaden. Detta gäller även när ett företag som tillhandahåller en central plattformstjänst i minst tre medlemsstater har ett mycket högt börsvärde eller motsvarande skäligt marknadsvärde. Därför bör en leverantör av en central plattformstjänst antas ha en betydande inverkan på den inre marknaden om leverantören tillhandahåller en central plattformstjänst i minst tre medlemsstater och antingen dess koncernomsättning inom unionen är lika med eller överstiger ett specifikt, högt tröskelvärde, eller gruppens börsvärde är lika med eller överstiger ett visst högt absolut värde. För företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster som tillhör företag som inte är börsnoterade bör det motsvarande skäliga marknadsvärdet användas som referensvärde. Det bör vara möjligt för kommissionen att använda sin befogenhet att anta delegerade akter för att utveckla en objektiv metod för att beräkna det värdet.

En hög koncernomsättning som uppnåtts inom unionen i kombination med tröskelvärdet för användare i unionen av centrala plattformstjänster återspeglar en relativt stark förmåga att monetarisera dessa användare. Ett högt börsvärde i förhållande till samma tröskelvärde för antalet användare i unionen återspeglar en relativt betydande potential att monetarisera dessa användare inom den närmaste framtiden. Den här monetariseringspotentialen återspeglar i sin tur, i princip, de berörda företagens ingångsposition. Båda indikatorerna återspeglar dessutom den finansiella kapaciteten hos de berörda företagen, inbegripet deras förmåga att utnyttja sin tillgång till finansmarknaderna för att stärka sin ställning. Detta kan till exempel inträffa när den här överlägsna tillgången används för att förvärva andra företag, en förmåga som i sin tur visat sig ha möjliga negativa effekter på innovationen. Börsvärdet kan också avspegla de berörda företagens förväntade framtida ställning och effekter på den inre marknaden, trots att deras nuvarande omsättning kan vara relativt låg. Börsvärdet bör baseras på en nivå som återspeglar det genomsnittliga börsvärdet av de största börsnoterade företagen i unionen under en lämplig period.

Medan ett börsvärde på eller över tröskelvärdet under det senaste räkenskapsåret bör ge upphov till en presumtion att ett företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster har en betydande inverkan på den inre marknaden, bör ett varaktigt börsvärde för det företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster på eller över tröskelvärdet under tre år eller längre betraktas som en förstärkning av den presumtionen.

Det skulle däremot kunna finnas ett antal faktorer rörande börsvärdet som skulle kräva en ingående bedömning för att avgöra om ett företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster bör anses ha en betydande inverkan på den inre marknaden. Sådana faktorer skulle kunna vara när börsvärdet för det företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster under de föregående räkenskapsåren var betydligt lägre än tröskelvärdet och volatiliteten i leverantörens börsvärde under den observerade perioden var oproportionell i förhållande till den totala volatiliteten på aktiemarknaden eller leverantörens marknadskapitaliseringsbana i förhållande till marknadstrender var oförenlig med en snabb tillväxt i samma riktning.

Om ett mycket stort antal företagsanvändare är beroende av en central plattformstjänst för att nå ett mycket stort antal aktiva slutanvändare varje månad, kan det företag som tillhandahåller tjänsten påverka verksamheten hos en betydande andel företagsanvändare till sin fördel, och det tyder, i princip, på att det företaget är en viktig ingång. De respektive relevanta nivåerna på de siffrorna bör fastställas såsom en betydande procentandel av hela unionens befolkning när det gäller slutanvändare, och av hela populationen av företag som använder centrala plattformstjänster, för att fastställa tröskelvärdet för företagsanvändare. Aktiva slutanvändare och företagsanvändare bör identifieras och beräknas på ett sätt som adekvat representerar den berörda centrala plattformstjänstens roll och räckvidd. För att erbjuda grindvakter rättssäkerhet bör faktorerna för att fastställa antalet aktiva slutanvändare och företagsanvändare per central plattformstjänst anges i bilagan till denna förordning. Sådana faktorer kan påverkas av den tekniska utvecklingen och annan utveckling. Kommissionen bör därför ges befogenhet att anta delegerade akter i syfte att ändra denna förordning genom att uppdatera den metod och den förteckning över indikatorer som används för att fastställa antalet aktiva slutanvändare och aktiva företagsanvändare.

En fast förankrad och varaktig ställning när det gäller verksamheten, eller att det förutses att en sådan ställning kommer att åtnjutas i framtiden, uppstår i synnerhet när det råder begränsad möjlighet att konkurrera med den ställning som det företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster har. Det är sannolikt fallet om företaget har tillhandahållit en central plattformstjänst i minst tre medlemsstater till ett mycket stort antal företagsanvändare och slutanvändare under minst tre år.

Sådana tröskelvärden kan påverkas av marknadsutvecklingen och den tekniska utvecklingen. Kommissionen bör därför ges befogenhet att anta delegerade akter för att specificera metoden för att avgöra om de kvantitativa tröskelvärdena har uppnåtts, och att vid behov regelbundet anpassa dem till marknadsutvecklingen och den tekniska utvecklingen. Sådana delegerade akter bör inte ändra de kvantitativa tröskelvärden som fastställs i denna förordning.

Ett företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster bör, under särskilda omständigheter, ha möjlighet att motbevisa presumtionen att företaget har en betydande inverkan på den inre marknaden genom att visa att det, även om det uppfyller de kvantitativa tröskelvärden som fastställs i denna förordning, inte uppfyller kraven för att betecknas som grindvakt. Bevisbördan för att den presumtion som härrör från att de kvantitativa tröskelvärdena uppfyllts inte bör gälla bör bäras av det företaget. I sin bedömning av de bevis och argument som lagts fram bör kommissionen endast beakta de faktorer som har ett direkt samband med de kvantitativa kriterierna, nämligen den inverkan som det företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster har på den inre marknaden utöver inkomsterna eller börsvärdet, såsom dess storlek i absoluta tal och det antal medlemsstater i vilka det har närvaro, med hur mycket antalet faktiska företagsanvändare och slutanvändare överskrider tröskelvärdena och betydelsen av företagets centrala plattformstjänster, med beaktande av den totala omfattningen av respektive central plattformstjänst, och det antal år för vilka tröskelvärdena har uppnåtts.

Varje motivering, som hänvisar till ekonomiska skäl, som syftar till att avgränsa marknaden eller att påvisa effektivitetsvinster till följd av en viss typ av beteende hos det företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster bör förkastas, eftersom de inte är relevanta för betecknandet som grindvakt. Om de framförda argumenten inte är tillräckligt underbyggda, därför att de inte uppenbart sätter presumtionen i fråga, bör kommissionen kunna avvisa argumenten inom den tidsfrist på 45 arbetsdagar som fastställts för betecknandet. Kommissionen bör kunna fatta ett beslut genom att förlita sig på tillgänglig information om de kvantitativa tröskelvärdena, om det företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster hindrar utredningen genom att inte följa de utredningsåtgärder som kommissionen vidtar.

Det bör också vidtas åtgärder för att bedöma vilken roll som grindvakt som företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster som inte uppfyller alla kvantitativa tröskelvärden kan spela, med beaktande av de övergripande objektiva kraven att de har en betydande inverkan på den inre marknaden, fungerar som en viktig ingång för företagsanvändare för att nå slutanvändare och har en fast förankrad och varaktig ställning i sin verksamhet, eller att de förutses göra detta inom en nära framtid. Om det företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster är ett medelstort företag, litet företag eller mikroföretag bör man vid bedömningen noggrant beakta huruvida ett sådant företag avsevärt skulle kunna undergräva de centrala plattformstjänsternas öppenhet för konkurrens, eftersom denna förordning i första hand riktar sig till stora företag med betydande ekonomisk styrka snarare än till medelstora företag, små företag eller mikroföretag.

En sådan bedömning kan endast göras mot bakgrund av en marknadsundersökning, samtidigt som de kvantitativa tröskelvärdena beaktas. Kommissionen bör i sin bedömning sträva efter att bevara och främja innovation och kvaliteten på de digitala produkterna och tjänsterna, rättvisa och konkurrenskraftiga priser samt en hög nivå på kvaliteten eller urvalet för företagsanvändare och slutanvändare. I samband med det kan faktorer beaktas som är specifika för de företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster, såsom extrema stordrifts- eller diversifieringsfördelar, mycket starka nätverkseffekter, datadrivna fördelar, förmåga att koppla samman många företagsanvändare med många slutanvändare genom tjänsternas mångsidiga karaktär, inlåsningseffekter, brist på multihoming, företagsstruktur i form av konglomerat eller vertikal integration. Dessutom kan ett mycket högt börsvärde, en mycket hög andel eget kapital i förhållande till vinsten eller en mycket hög omsättning som härrör från slutanvändare av en enda central plattformstjänst användas som indikator på en möjlighet för sådana företag att utnyttja sin ställning och på att jämvikten på marknaden tippar till deras fördel. Tillsammans med börsvärdet är hög relativ tillväxttakt exempel på dynamiska parametrar som är särskilt relevanta för att identifiera sådana företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster som kan förutses bli fast förankrade och varaktiga. Kommissionen bör kunna fatta ett beslut genom att dra negativa slutsatser av tillgängliga uppgifter, om det företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster avsevärt hindrar utredningen genom att inte följa de utredningsåtgärder som kommissionen vidtagit.

En särskild undergrupp av regler bör gälla för de företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster som kan förutses få en fast förankrad och varaktig ställning inom en nära framtid. Samma särskilda egenskaper hos de centrala plattformstjänsterna gör dem benägna att tippa: när ett företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster har fått en viss fördel jämfört med konkurrenter eller potentiella utmanare i fråga om storlek eller förhandlingsstyrka, skulle företagets ställning kunna bli ointaglig och läget kunna utvecklas så att den sannolikt blir fast förankrad och varaktig inom en nära framtid. Företagen kan försöka få marknaden att tippa och bli grindvakter genom att använda vissa av de orättvisa villkor och otillbörliga metoder som regleras i denna förordning. I en sådan situation förefaller det lämpligt att ingripa innan marknaden oåterkalleligen har tippat.

Ett sådant tidigt ingripande bör dock begränsas till att införa endast sådana skyldigheter som är nödvändiga och lämpliga för att säkerställa att tjänsterna i fråga förblir öppna och för att göra det möjligt att undvika en kvalificerad risk för orättvisa villkor och otillbörliga metoder. Skyldigheter som hindrar det företag som tillhandahåller berörda centrala plattformstjänster från att åtnjuta en fast förankrad och varaktig ställning i sin verksamhet, till exempel sådana skyldigheter som förhindrar utnyttjande av sin ställning, och sådana skyldigheter som underlättar byte och multihoming, är mer direkt inriktade på detta syfte. För att säkerställa proportionalitet bör kommissionen dessutom endast tillämpa de skyldigheter i denna undergrupp som är nödvändiga och proportionella för att uppnå målen i denna förordning och bör regelbundet se över huruvida dessa skyldigheter bör bibehållas, avskaffas eller anpassas.

En tillämpning av enbart de skyldigheter som är nödvändiga och proportionella för att uppnå målen i denna förordning bör göra det möjligt för kommissionen att ingripa i tid och på ett effektivt sätt, samtidigt som man fullt ut respekterar de övervägda åtgärdernas proportionalitet. Detta bör också försäkra befintliga eller potentiella marknadsaktörer om att de berörda tjänsterna är öppna för konkurrens och rättvisa.

Grindvakter bör fullgöra de skyldigheter som fastställs i denna förordning med avseende på var och en av de centrala plattformstjänster som förtecknas i det relevanta beslutet om betecknande. Skyldigheterna bör tillämpas med beaktande av grindvakters ställning som konglomerat, i tillämpliga fall. Dessutom bör det vara möjligt för kommissionen att genom beslut ålägga grindvakten genomförandeåtgärder. Dessa genomförandeåtgärder bör utformas på ett effektivt sätt, med beaktande av de centrala plattformstjänsternas egenskaper och de eventuella riskerna för kringgående, och i överensstämmelse med proportionalitetsprincipen och de berörda företagens och tredje parters grundläggande rättigheter.

Den mycket snabbt föränderliga och komplexa tekniska karaktären hos centrala plattformstjänster kräver en regelbunden översyn av grindvakters status, även sådana grindvakter som förutses få en fast förankrad och varaktig ställning i sin verksamhet inom en nära framtid. För att ge alla marknadsaktörer, inklusive grindvakter, den säkerhet som krävs när det gäller tillämpliga rättsliga skyldigheter är det nödvändigt med en tidsfrist för sådana regelbundna översyner. Det är också viktigt att göra sådana översyner regelbundet, minst vart tredje år. Vidare är det viktigt att klargöra att inte alla förändringar av de omständigheter som låg till grund för att ett företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster betecknades som grindvakt bör föranleda en ändring av beslutet om betecknande. En ändring krävs endast om de förändrade omständigheterna även leder till en förändrad bedömning. Huruvida detta är fallet bör beslutas utifrån en bedömning från fall till fall av fakta och omständigheter.

För att garantera att de centrala plattformstjänster som tillhandahålls av grindvakter är öppna för konkurrens och rättvisa är det nödvändigt att en uppsättning harmoniserade regler med avseende på dessa tjänster fastställs på ett klart och otvetydigt sätt. Sådana regler behövs för att hantera risken för skadliga effekter av metoder som tillämpas av grindvakter, till gagn för företagsklimatet inom de berörda tjänsterna, användarna och i slutändan samhället som helhet. Skyldigheterna motsvarar de metoder som anses undergräva öppenheten för konkurrens eller vara otillbörliga, eller bådadera, när hänsyn tas till den digitala sektorns särdrag, och som har en särskilt negativ direkt inverkan på företagsanvändare och slutanvändare. Det bör vara möjligt att man i samband med de skyldigheter som fastställs i denna förordning tar särskild hänsyn till de tillhandahållna centrala plattformstjänsternas karaktär. Skyldigheterna i denna förordning bör säkerställa öppenhet för konkurrens och vara rättvisa inte bara med avseende på de centrala plattformstjänster som förtecknas i beslutet om betecknande, utan även med avseende på andra digitala produkter och tjänster där grindvakter utnyttjar sin ingångsposition och som ofta tillhandahålls tillsammans med eller till stöd för de centrala plattformstjänsterna.

Vid tillämpningen av denna förordning bör öppenhet för konkurrens avse företags förmåga att effektivt övervinna inträdes- och expansionshinder och utmana grindvakten på grundval av de egna produkternas och tjänsternas fördelar. Särdragen vad avser centrala plattformstjänster i den digitala sektorn, till exempel nätverkseffekter, starka stordriftsfördelar och datafördelar, har begränsat dessa tjänsters och relaterade ekosystems öppenhet för konkurrens. Denna begränsade öppenhet minskar grindvaktens, dess företagsanvändares, utmanares och kunders incitament att förnya och förbättra produkterna och tjänsterna, och får därmed en negativ inverkan på innovationspotentialen i den bredare onlinebaserade plattformsekonomin. Öppenheten för konkurrens vad avser tjänster inom den digitala sektorn kan också begränsas om det finns mer än en grindvakt för en central plattformstjänst. Denna förordning bör därför förbjuda vissa metoder som tillämpas av grindvakter som kan öka inträdes- eller expansionshindren och införa vissa skyldigheter för grindvakter som bidrar till att minska dessa hinder. Skyldigheterna bör också omfatta situationer där grindvaktens ställning skulle kunna förankras i en sådan utsträckning att konkurrensen mellan plattformarna inte är effektiv på kort sikt, vilket innebär att konkurrens inom plattformarna måste skapas eller ökas.

Vid tillämpningen av denna förordning bör orättvisa eller otillbörlighet avse en obalans mellan företagsanvändares rättigheter och skyldigheter, där grindvakten får en oproportionell fördel. Marknadsaktörer, inbegripet företagsanvändare av centrala plattformstjänster och alternativa leverantörer av tjänster som tillhandahålls tillsammans med eller till stöd för sådana centrala plattformstjänster, bör på lämpligt sätt kunna utnyttja fördelarna med sina innovativa eller andra insatser. På grund av grindvakters ingångsposition och överlägsna förhandlingsstyrka är det möjligt att de agerar på ett sätt som inte gör det möjligt för andra att fullt ut utnyttja fördelarna med sina egna bidrag och ensidigt fastställer obalanserade villkor för användningen av sina centrala plattformstjänster eller tjänster som tillhandahålls tillsammans med eller till stöd för deras centrala plattformstjänster. En sådan obalans utesluts inte av det faktum att grindvakten erbjuder en viss tjänst kostnadsfritt till en specifik grupp av användare, och den kan också bestå i att företagsanvändare utesluts eller diskrimineras, särskilt om de senare konkurrerar med tjänster som tillhandahålls av grindvakten. Denna förordning bör därför införa skyldigheter för grindvakter att ta itu med sådant beteende.

Öppenhet för konkurrens och rättvisa är sammanflätade. Ingen eller begränsad öppenhet för konkurrens för en viss tjänst kan göra det möjligt för en grindvakt att använda otillbörliga metoder. På samma sätt kan en grindvakts otillbörliga metoder minska möjligheterna för företagsanvändare eller andra att bestrida grindvaktens ställning. En särskild skyldighet i denna förordning skulle därför kunna omfatta båda aspekterna.

De skyldigheter som fastställs i denna förordning är därför nödvändiga för att ta itu med identifierade problem rörande den offentliga politiken, eftersom det inte finns några alternativa och mindre restriktiva åtgärder som faktiskt skulle leda till samma resultat, med beaktande av behovet av att skydda allmän ordning och privatliv samt bekämpa bedrägliga och vilseledande affärsmetoder.

Grindvakter samlar ofta direkt in slutanvändares personuppgifter i syfte att tillhandahålla onlinebaserade annonseringstjänster när slutanvändare använder tredje parts webbplatser och programvaruapplikationer. Tredje parter förser också grindvakter med personuppgifter om sina slutanvändare i syfte att utnyttja vissa tjänster som erbjuds av grindvakter inom ramen för deras centrala plattformstjänster, till exempel rörande anpassade målgrupper. Behandling av personuppgifter från tredje parter som använder centrala plattformstjänster, i syfte att tillhandahålla onlinebaserade annonseringstjänster, ger grindvakter potentiella fördelar i form av ackumulering av data, vilket skapar inträdeshinder. Detta beror på att grindvakter behandlar personuppgifter från ett betydligt större antal tredje parter än andra företag. Liknande fördelar följer av att i) slutanvändares personuppgifter som samlats in från en central plattformstjänst kombineras med data som samlats in från andra tjänster, ii) personuppgifter från en central plattformstjänst samkörs med andra tjänster som tillhandahålls separat av grindvakten, särskilt tjänster som inte erbjuds tillsammans med eller till stöd för den relevanta centrala plattformstjänsten, och vice versa, eller iii) slutanvändare loggas in på olika tjänster som tillhandahålls av grindvakter i syfte att kombinera personuppgifter. För att säkerställa att grindvakter inte på ett otillbörligt sätt undergräver de centrala plattformstjänsternas öppenhet för konkurrens bör grindvakter göra det möjligt för slutanvändare att fritt välja om de vill delta i sådan databehandling och inloggning genom att erbjuda ett mindre individanpassat men likvärdigt alternativ, och utan att göra användningen av den centrala plattformstjänsten eller vissa av dess funktioner avhängiga av slutanvändarens samtycke. Detta bör inte påverka grindvaktens behandling av personuppgifter eller inloggning av slutanvändare på en tjänst, på grundval av den rättsliga grunden enligt artikel 6.1 c, d och e i förordning (EU) 2016/679, men inte på grundval av artikel 6.1 b och f i den förordningen.

Det mindre individanpassade alternativet bör inte vara annorlunda eller av sämre kvalitet jämfört med den tjänst som erbjuds de slutanvändare som ger sitt samtycke, såvida inte en försämring av kvaliteten är en direkt följd av att grindvakten inte kan behandla sådana personuppgifter eller logga in slutanvändare på en tjänst. Att inte ge sitt samtycke bör inte vara svårare än att ge sitt samtycke. När grindvakten begär samtycke bör den proaktivt presentera en användarvänlig lösning för slutanvändaren så att denna kan ge, ändra eller återkalla sitt samtycke på ett uttryckligt, tydligt och enkelt sätt. I synnerhet bör samtycke ges genom en entydig bekräftande handling eller ett uttalande som innebär ett frivilligt, specifikt, informerat och otvetydigt medgivande från slutanvändaren, enligt definitionen i förordning (EU) 2016/679. Samtidigt som samtycket ges, och endast i tillämpliga fall, bör slutanvändaren informeras om att nekat samtycke kan leda till ett mindre individanpassat erbjudande, men att den centrala plattformstjänsten i övrigt kommer att förbli oförändrad och att inga funktioner försvinner. Om samtycke inte kan ges direkt till grindvaktens centrala plattformstjänst bör slutanvändare undantagsvis kunna ge sitt samtycke via varje tredjepartstjänst som använder den centrala plattformstjänsten, så att grindvakten kan behandla personuppgifter i syfte att tillhandahålla onlinebaserade annonseringstjänster.

Slutligen bör det vara lika lätt att återkalla, som att ge, sitt samtycke. Grindvakter bör inte utforma, organisera eller driva sina onlinegränssnitt på ett sätt som innebär att slutanvändare vilseleds eller manipuleras eller att deras möjlighet att frivilligt ge sitt samtycke på annat sätt väsentligen hämmas eller försämras. I synnerhet bör grindvakter inte tillåtas att mer än en gång om året uppmana slutanvändare att ge sitt samtycke för samma behandlingssyfte för vilket de ursprungligen inte gav, eller återkallade, sitt samtycke. Den här förordningen påverkar inte tillämpningen av förordning (EU) 2016/679, inbegripet ramen för övervakning av dess efterlevnad, som förblir fullt tillämplig med avseende på eventuella anspråk från registrerade vad gäller ett åsidosättande av deras rättigheter enligt den förordningen.

Barn förtjänar ett särskilt skydd av sina personuppgifter, särskilt när det gäller användningen av deras personuppgifter för kommersiella meddelanden eller skapande av användarprofiler. Skyddet av barn på nätet är ett viktigt mål för unionen och bör återspeglas i relevant unionsrätt. I detta sammanhang bör vederbörlig hänsyn tas till en förordning om en inre marknad för digitala tjänster. Ingenting i denna förordning undantar grindvakter från deras skyldighet att skydda barn enligt tillämplig unionsrätt.

I vissa fall kan grindvakter, till exempel genom att införa avtalsvillkor, begränsa möjligheterna för företagsanvändare som utnyttjar deras onlinebaserade förmedlingstjänster att erbjuda slutanvändare sina produkter eller tjänster till gynnsammare villkor, inklusive ett lägre pris, via andra onlinebaserade förmedlingstjänster eller via direktkanaler för onlineförsäljning. Om sådana begränsningar avser en tredje parts onlinebaserade förmedlingstjänster, inskränker de öppenheten för konkurrens mellan olika plattformar, vilket i sin tur begränsar urvalet av alternativa onlinebaserade mellanhandstjänster för slutanvändare. Om sådana begränsningar avser direktkanaler för onlineförsäljning, inskränker de på ett orättvist sätt företagsanvändares frihet att använda sådana kanaler. För att säkerställa att företagsanvändare av grindvakters onlinebaserade förmedlingstjänster fritt kan välja alternativa nätbaserade mellanhandstjänster eller direktkanaler för onlineförsäljning och differentiera villkoren för de produkter eller tjänster som de erbjuder slutanvändare, bör det inte accepteras att grindvakter inskränker deras valmöjlighet när det gäller att differentiera affärsvillkor, inklusive pris. En sådan begränsning bör gälla alla åtgärder med motsvarande verkan, till exempel höjda provisionsavgifter eller borttagande av företagsanvändares erbjudanden.

För att förhindra att företagsanvändares beroende av grindvakters centrala plattformstjänster ytterligare stärks, och för att främja multihoming, bör företagsanvändare ha frihet att främja och välja den distributionskanal som de anser är lämpligast för att interagera med slutanvändare som de redan har förvärvat genom centrala plattformstjänster som tillhandahålls av grindvakten eller genom andra kanaler. Detta bör gälla främjande av erbjudanden, inbegripet genom företagsanvändarens programvaruapplikation, och alla former av kommunikation och ingående av avtal mellan företagsanvändare och slutanvändare. En slutanvändare anses vara en förvärvad slutanvändare om denne redan har ingått en affärsförbindelse med företagsanvändaren och, i tillämpliga fall, grindvakten direkt eller indirekt har fått ersättning av företagsanvändaren för att underlätta företagsanvändarens inledande förvärv av slutanvändaren. Sådana affärsförbindelser kan antingen vara avgiftsbaserade eller kostnadsfria, till exempel gratis provperioder eller kostnadsfria bastjänster, och kan ingås antingen via grindvaktens centrala plattformstjänst eller via någon annan kanal. Omvänt bör slutanvändare också ha frihet att välja erbjudanden från sådana företagsanvändare och att ingå avtal med dem antingen via grindvakternas centrala plattformstjänster, i förekommande fall, eller från en direkt distributionskanal som tillhör företagsanvändaren eller en annan indirekt kanal som en sådan företagsanvändare använder.

Slutanvändares möjligheter att förvärva innehåll, abonnemang, funktioner eller andra föremål utanför grindvaktens centrala plattformstjänster bör inte undergrävas eller begränsas. Särskilt bör det undvikas att grindvakter begränsar slutanvändares tillgång till och användning av sådana tjänster via en programvaruapplikation som används i deras centrala plattformstjänst. Exempelvis bör de som abonnerar på onlineinnehåll som köpts utanför en programvaruapplikation, programvarubutik eller virtuell assistent inte hindras från att få tillgång till sådant innehåll på en programvaruapplikation på grindvakters centrala plattformstjänst enbart på grund av att det köptes utanför en sådan programvaruapplikation, programvarubutik eller virtuell assistent.

För att säkerställa en rättvis affärsmiljö och skydda den digitala sektorns öppenhet är det viktigt att skydda företagsanvändares och slutanvändares, inbegripet visselblåsares, rätt att ta upp eventuella betänkligheter rörande otillbörliga metoder som tillämpas av grindvakter som aktualiserar frågor om bristande efterlevnad av relevant unionsrätt eller nationell rätt hos alla relevanta administrativa eller andra offentliga myndigheter, inbegripet nationella domstolar. Till exempel är det möjligt att företagsanvändare eller slutanvändare kommer att vilja framföra klagomål om olika typer av otillbörliga metoder, såsom diskriminerande villkor för åtkomst, omotiverad stängning av företagsanvändarkonton eller otydliga grunder för borttagande av produkter. All praxis som på något sätt gör det svårare för eller hindrar dessa användare från att väcka frågor eller att begära prövning, till exempel genom sekretessklausuler i avtal eller andra skriftliga villkor, bör därför förbjudas. Detta förbud bör inte påverka rätten för företagsanvändare och grindvakter att i sina avtal fastställa användningsvillkoren, inbegripet användningen av lagliga mekanismer för hantering av klagomål, däribland eventuell användning av alternativa tvistlösningsmekanismer eller behörighet för särskilda domstolar i enlighet med respektive unionsrätt och nationell rätt. Detta bör inte heller påverka den roll som grindvakter spelar i kampen mot olagligt innehåll online.

Vissa tjänster som tillhandahålls tillsammans med eller till stöd för grindvaktens relevanta centrala plattformstjänster, till exempel identifieringstjänster, webbläsarmotorer, betaltjänster eller tekniska tjänster som stöder tillhandahållandet av betaltjänster, till exempel betalningssystem för köp i app, är avgörande för att företagsanvändare ska kunna bedriva sin verksamhet och göra det möjligt för dem att optimera tjänsterna. I synnerhet bygger varje webbläsare på en webbläsarmotor som ansvarar för viktiga webbläsarfunktioner såsom hastighet, tillförlitlighet och webbkompatibilitet. När grindvakter driver och beslutar vilka webbläsarmotorer som ska användas har de möjlighet att avgöra vilken funktion och vilka standarder som ska gälla inte bara för deras egna webbläsare, utan även för konkurrerande webbläsare och, i sin tur, för webbprogramvaruapplikationer. Grindvakter bör därför inte utnyttja sin ställning för att kräva att företagsanvändare som är beroende av dem använder någon av de tjänster som tillhandahålls tillsammans med, eller till stöd för, centrala plattformstjänster av grindvakten själv som ett led i dessa slutanvändares tillhandahållande av tjänster eller produkter. För att undvika en situation där grindvakter indirekt tvingar företagsanvändare att använda grindvakternas egna tjänster som tillhandahålls tillsammans med eller till stöd för centrala plattformstjänster, bör grindvakter också förbjudas att tvinga slutanvändare att använda sådana tjänster, om detta krav införs i samband med den tjänst som tillhandahålls slutanvändare av företagsanvändaren med hjälp av grindvaktens centrala plattformstjänst. Detta förbud syftar till att skydda företagsanvändarens frihet att välja alternativa tjänster i stället för grindvaktens tjänster, men bör inte tolkas som en skyldighet för företagsanvändaren att erbjuda sina slutanvändare sådana alternativa tjänster.

Bruket att kräva att företagsanvändare eller slutanvändare abonnerar på eller registrerar sig för eventuella övriga centrala plattformstjänster hos grindvakten, vilka förtecknas i beslutet om betecknande eller vilka uppfyller de tröskelvärden för aktiva slutanvändare och företagsanvändare som fastställs i denna förordning, som ett villkor för att få använda, få tillgång till, anmäla sig till eller registrera sig för en central plattformstjänst, ger grindvakten ett sätt att fånga och låsa in nya företagsanvändare och slutanvändare i sina centrala plattformstjänster genom att säkerställa att företagsanvändare inte kan få tillgång till en central plattformstjänst utan att också åtminstone registrera sig eller skapa ett konto för att få en andra central plattformstjänst. Detta bruk ger även grindvakter en potentiell fördel i form av ackumulering av data. Det riskerar således att skapa inträdeshinder och bör förbjudas.

Villkoren för de onlinebaserade annonseringstjänster som grindvakter tillhandahåller företagsanvändare, såväl annonsörer som utgivare, brister ofta i transparens och insyn. Denna bristande insyn är delvis kopplad till ett fåtal plattformars praxis, men beror också på att den programmatiska annonsering som i dag förekommer är komplicerad. Sektorn anses ha blivit mindre transparent efter införandet av ny lagstiftning om integritetsskydd. Detta leder ofta till att annonsörer och utgivare får bristande information och kunskap om villkoren för de onlinebaserade annonseringstjänster de köper och undergräver deras möjligheter att byta mellan företag som tillhandahåller onlinebaserade annonseringstjänster. Dessutom är kostnaderna för onlinebaserade annonseringstjänster under dessa villkor sannolikt högre än de skulle varit i ett rättvisare, mer transparent och öppet plattformsklimat. Dessa högre kostnader återspeglas sannolikt i de priser som slutanvändare betalar för många dagligvaror och dagliga tjänster som är beroende av onlinebaserade annonseringstjänster. Det bör därför införas skyldigheter om transparens som ålägger grindvakter att på begäran och kostnadsfritt förse de annonsörer och utgivare till vilka de tillhandahåller onlinebaserade annonseringstjänster med information som gör det möjligt för båda parter att förstå vilket pris som betalas för var och en av de olika onlinebaserade annonseringstjänster som tillhandahålls som en del av den relevanta annonseringsvärdekedjan.

Denna information bör på begäran tillhandahållas en annonsör för individuella annonser och avse det pris och de avgifter som åläggs annonsören samt, efter överenskommelse med den utgivare som äger den databas där annonsen visas, den ersättning som den samtyckande utgivaren ska erhålla. Det dagliga tillhandahållandet av denna information kommer att göra det möjligt för annonsörer att få information som är tillräckligt detaljerad för att kostnaderna för att använda grindvakters onlinebaserade annonseringstjänster ska kunna jämföras med kostnaderna för att använda andra företags onlinebaserade annonseringstjänster. Om vissa utgivare inte ger sitt samtycke till att den relevanta informationen delas med annonsören bör grindvakten förse annonsören med information om den genomsnittliga ersättning per dag som dessa utgivare erhåller för de relevanta annonserna. Samma skyldigheter och principer för delning av relevant information om tillhandahållandet av onlinebaserade annonseringstjänster bör gälla för begäranden från utgivare. Eftersom grindvakter kan använda olika prissättningsmodeller för tillhandahållandet av onlinebaserade annonseringstjänster till annonsörer och utgivare, till exempel ett pris per budskap, per visning eller något annat kriterium, bör grindvakter också tillhandahålla den metod enligt vilken varje pris och ersättning beräknas.

Under vissa omständigheter har en grindvakt en dubbel roll som företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster, varigenom det tillhandahåller en central plattformstjänst, och eventuellt andra tjänster som tillhandahålls tillsammans med eller till stöd för den centrala plattformstjänsten, till en företagsanvändare, samtidigt som den konkurrerar, eller avser att konkurrera, med samma företagsanvändare om tillhandahållandet av samma eller liknande tjänster eller produkter till samma slutanvändare. Under dessa förhållanden kan en grindvakt utnyttja sin dubbla roll och använda data som genererats eller tillhandahållits av företagsanvändare i samband med den verksamhet som dessa företagsanvändare bedriver vid användningen av de centrala plattformstjänsterna eller de tjänster som tillhandahålls tillsammans med eller till stöd för dessa centrala plattformstjänster, för de tjänster eller produkter som de själva erbjuder. Företagsanvändarens data kan också omfatta alla data som genereras av eller tillhandahålls under dess slutanvändares verksamhet. Detta kan till exempel vara fallet när en grindvakt tillhandahåller företagsanvändare en e-marknadsplats eller programvarubutik och samtidigt tillhandahåller dem tjänster som ett företag som tillhandahåller onlinebaserade butikstjänster eller programvaruapplikationer. För att förhindra att grindvakter otillbörligt drar nytta av sin dubbla roll är det nödvändigt att säkerställa att de inte använder aggregerade eller icke-aggregerade data, som skulle kunna inbegripa anonymiserade uppgifter och personuppgifter som inte är allmänt tillgängliga, för att tillhandahålla tjänster som liknar företagsanvändarnas. Denna skyldighet bör gälla för varje grindvakt som helhet, inbegripet men inte begränsat till dess affärsenhet som konkurrerar med en central plattformstjänsts företagsanvändare.

Företagsanvändare kan också köpa onlinebaserade annonseringstjänster från ett företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster i syfte att tillhandahålla varor och tjänster till slutanvändare. Då kan det hända att data inte genereras på den centrala plattformstjänsten, utan tillhandahålls den centrala plattformstjänsten av företagsanvändaren eller genereras utifrån dess verksamhet via den berörda centrala plattformstjänsten. I vissa fall kan den centrala plattformstjänst som tillhandahåller annonsering ha en dubbel roll, både som ett företag som tillhandahåller onlinebaserade annonseringstjänster och som ett företag som tillhandahåller tjänster som konkurrerar med företagsanvändare. I enlighet därmed bör förbudet för grindvakter med dubbla roller att använda företagsanvändares data även gälla data som en central plattformstjänst har mottagit av företag i syfte att tillhandahålla onlinebaserade annonseringstjänster med koppling till den centrala plattformstjänsten.

När det gäller molntjänster bör skyldigheten att inte använda företagsanvändares data utvidgas till att även omfatta data som tillhandahålls eller genereras av grindvaktens företagsanvändare i samband med deras användning av grindvaktens molntjänst, eller via dess programvarubutik som ger slutanvändare av molntjänster tillgång till programvaruapplikationer. Denna skyldighet bör inte påverka grindvakters rätt att använda aggregerade data för att tillhandahålla andra tjänster som tillhandahålls tillsammans med eller till stöd för dess centrala plattformstjänst, till exempel dataanalystjänster, under förutsättning att kraven i förordning (EU) 2016/679 och direktiv 2002/58/EG uppfylls och de relevanta skyldigheterna i den här förordningen när det gäller sådana tjänster efterlevs.

En grindvakt kan använda andra medel för att gynna sina egna eller en tredje parts tjänster eller produkter i sitt operativsystem, sin virtuella assistent eller sin webbläsare, till nackdel för samma eller liknande tjänster som slutanvändare skulle kunna erhålla genom en annan tredje part. Detta kan till exempel hända när vissa programvaruapplikationer eller programvarutjänster förinstalleras av en grindvakt. För att erbjuda slutanvändare valmöjlighet bör grindvakter inte hindra slutanvändare från att avinstallera programvaruapplikationer i sitt operativsystem. Det bör vara möjligt för en grindvakt att begränsa sådan avinstallation enbart om dessa programvaruapplikationer är nödvändiga för att operativsystemet eller enheten ska fungera. Grindvakter bör också göra det möjligt för slutanvändare att enkelt ändra operativsystemets, den virtuella assistentens och webbläsarens standardinställningar om dessa standardinställningar gynnar deras egna programvaruapplikationer och tjänster. Detta inbegriper visandet av en dialogruta när användarna för första gången använder en sökmotor, virtuell assistent eller webbläsare som är förtecknad i beslutet om betecknande, varigenom slutanvändare ges möjlighet att välja en alternativ standardtjänst när grindvaktens operativsystem dirigerar slutanvändare till denna sökmotor, virtuella assistent eller webbläsare, och när grindvaktens virtuella assistent eller webbläsare dirigerar användaren till den sökmotor som är förtecknad i beslutet om betecknande.

De regler som en grindvakt fastställer för distribution av programvaruapplikationer kan under vissa omständigheter begränsa slutanvändares möjligheter att installera och effektivt använda tredje parts programvaruapplikationer eller programvarubutiker på den grindvaktens maskinvara eller operativsystem och begränsa slutanvändares möjlighet att få tillgång till sådana programvaruapplikationer eller programvarubutiker utanför den grindvaktens centrala plattformstjänster. Sådana begränsningar kan minska programutvecklarnas möjligheter att använda alternativa distributionskanaler och slutanvändares möjlighet att välja mellan olika programvaruapplikationer från olika distributionskanaler och bör förbjudas eftersom de är orättvisa och riskerar att minska de centrala plattformstjänsternas öppenhet. För att säkerställa öppenhet för konkurrens bör grindvakten dessutom tillåta att tredje parts programvaruapplikationer eller programvarubutiker via en dialogruta låter slutanvändaren besluta om den tjänsten bör bli standard och göra det lätt att genomföra ändringen.

För att säkerställa att tredje parts programvaruapplikationer eller programvarubutiker inte äventyrar integriteten hos den maskinvara eller det operativsystem som grindvakten tillhandahåller bör det vara möjligt för den berörda grindvakten att genomföra proportionella tekniska eller avtalsmässiga åtgärder för att uppnå detta mål, om grindvakten visar att sådana åtgärder är nödvändiga och motiverade och att det inte finns några mindre restriktiva åtgärder för att skydda maskinvarans eller operativsystemets integritet. Maskinvarans eller operativsystemets integritet bör omfatta alla konstruktionsalternativ som måste införas och underhållas för att skydda maskinvaran eller operativsystemet mot obehörig åtkomst, genom att säkerställa att de säkerhetskontroller som specificeras för den berörda maskinvaran eller det berörda operativsystemet inte kan äventyras. För att säkerställa att tredje parts programvaruapplikationer eller programvarubutiker inte undergräver slutanvändares säkerhet bör det dessutom vara möjligt för grindvakten att genomföra strikt nödvändiga och proportionella åtgärder och inställningar, förutom standardinställningar, som gör det möjligt för slutanvändare att effektivt skydda säkerheten i förhållande till tredje parts programvaruapplikationer eller programvarubutiker, om grindvakten visar att sådana åtgärder och inställningar är strikt nödvändiga och berättigade och att det inte finns några mindre restriktiva åtgärder för att uppnå detta mål. Grindvakten bör hindras från att genomföra sådana åtgärder som en standardinställning eller förinstallation.

Grindvakter är ofta vertikalt integrerade och erbjuder vissa produkter eller tjänster till slutanvändare genom sina egna centrala plattformstjänster eller genom en företagsanvändare som de kontrollerar, vilket ofta leder till intressekonflikter. Detta kan inbegripa en situation där en grindvakt tillhandahåller sina egna onlinebaserade förmedlingstjänster via en sökmotor. När grindvakter erbjuder dessa produkter eller tjänster på den centrala plattformstjänsten kan de reservera en högre position i rangordningen, samt därtill hörande indexering och webbsökning, för sina egna erbjudanden än för produkter eller tjänster från tredje parter som också bedriver verksamhet på den centrala plattformstjänsten. Detta kan till exempel gälla produkter eller tjänster, inklusive andra centrala plattformstjänster, som rangordnas i de resultat som kommuniceras av sökmotorerna, eller som helt eller delvis är integrerade i sökmotorresultatet, grupper av resultat som hör till ett speciellt ämne och som visas tillsammans med resultaten från en sökmotor, som av vissa slutanvändare betraktas eller används som en tjänst som skiljer sig från eller kompletterar sökmotorn.

Andra exempel är programvarutillämpningar som distribueras genom programvarubutiker, eller videor som distribueras via en videodelningsplattform, eller produkter eller tjänster som framhävs och visas i en onlinebaserad social nätverkstjänsts nyhetsflöde, eller produkter eller tjänster som rangordnas i sökresultaten eller visas på en e-marknadsplats, eller produkter eller tjänster som erbjuds genom en virtuell assistent. En sådan reservering av en högre position för grindvaktens eget erbjudande kan ske redan före rangordningen efter en sökning, till exempel under webbsökning eller indexering. Redan under webbsökning, som en upptäcktsprocess genom vilken nytt och uppdaterat innehåll påträffas, och indexering, vilket innebär att det innehåll som påträffats under webbsökningsprocessen lagras och organiseras, kan grindvakten till exempel gynna sitt eget innehåll i förhållande till tredje parters. Under dessa omständigheter har grindvakten en dubbel roll som mellanhand för tredjepartsföretag och som företag som direkt tillhandahåller produkter eller tjänster. Följaktligen har sådana grindvakter möjlighet att direkt undergräva dessa produkters eller tjänsters möjlighet att konkurrera på de centrala plattformstjänsterna, till nackdel för de företagsanvändare som inte kontrolleras av grindvakten.

I sådana situationer bör grindvakten inte ägna sig åt någon form av differentierad eller förmånlig behandling vid rangordning på centrala plattformstjänster, och därtill hörande indexering och webbsökning, vare sig rättsligt, kommersiellt eller tekniskt, till förmån för produkter eller tjänster som den erbjuder själv eller genom en företagsanvändare som den kontrollerar. För att säkerställa att denna skyldighet är effektiv bör de villkor som gäller för en sådan rangordning i allmänhet också vara rättvisa och transparenta. Rangordning bör i detta sammanhang omfatta alla former av relativ synlighet, inbegripet visning, betygsättning, länkning eller röstresultat och bör även omfatta fall där en central plattformstjänst presenterar eller vidarebefordrar endast ett resultat till slutanvändaren. För att säkerställa att denna skyldighet är effektiv och inte kan kringgås bör den även tillämpas på eventuella åtgärder som har en likvärdig effekt i förhållande till den differentierade eller förmånliga behandlingen i rangordningen. De riktlinjer som antas i enlighet med artikel 5 i förordning (EU) 2019/1150 bör också underlätta genomförandet och efterlevnaden av denna skyldighet.

Grindvakter bör inte begränsa eller hindra slutanvändares fria val genom att tekniskt eller på annat sätt förhindra byte mellan eller abonnemang på olika programvaruapplikationer och programvarutjänster. Detta skulle göra det möjligt för fler företag att erbjuda sina tjänster, vilket i slutändan skulle ge slutanvändare ökat urval. Grindvakter bör säkerställa det fria valet, oavsett om de är tillverkaren av en maskinvara som används för att få tillgång till sådana programvaruapplikationer eller programvarutjänster, och bör inte skapa artificiella tekniska eller andra hinder för att göra byten omöjliga eller inte ändamålsenliga. Att enbart erbjuda konsumenter en viss produkt eller tjänst, även genom förinstallation, eller att förbättra erbjudandet till slutanvändare, t.ex. genom lägre priser eller högre kvalitet, bör inte tolkas som ett förbjudet hinder för byte.

Grindvakter kan göra det svårare för slutanvändare att få tillgång till onlineinnehåll och onlinetjänster, inklusive programvaruapplikationer. Därför bör det fastställas regler för att säkerställa att slutanvändares rätt att få tillgång till ett öppet internet inte äventyras av grindvakters agerande. Grindvakter kan också tekniskt begränsa slutanvändares möjligheter att effektivt byta mellan olika företag som tillhandahåller internetanslutningstjänster, särskilt genom att ha kontrollen över maskinvaran eller operativsystemen. Detta snedvrider villkoren för internetanslutningstjänster och är i slutändan till nackdel för slutanvändare. Det bör därför säkerställas att grindvakter inte på ett otillbörligt sätt begränsar slutanvändares val av företag som tillhandahåller internetanslutningstjänster.

En grindvakt kan tillhandahålla tjänster eller maskinvara, till exempel kroppsburna enheter, som har tillgång till en enhets maskinvara eller programvarufunktioner som nås eller kontrolleras via ett operativsystem eller en virtuell assistent i syfte att erbjuda slutanvändare specifika funktioner. I så fall behöver konkurrerande tillhandahållare av tjänster eller maskinvara, såsom tillhandahållare av kroppsburna enheter, lika effektiv interoperabilitet med och tillgång i interoperabilitetssyfte till samma maskinvara eller programvarufunktioner för att kunna tillhandahålla slutanvändare ett konkurrenskraftigt erbjudande.

Grindvakter kan också ha en dubbel roll som utvecklare av operativsystem och tillverkare av enheter, inbegripet de tekniska funktioner som sådana enheter kan ha. Till exempel kan en grindvakt som är tillverkare av en enhet begränsa tillgången till vissa av funktionerna i enheten, såsom säkra detaljer och processorer för teknik för nära kommunikation, autentiseringsmekanismer och den programvara som används för att driva den tekniken, vilken kan krävas för att grindvakten, och eventuella tredjepartsföretag som tillhandahåller en sådan tjänst, effektivt ska kunna tillhandahålla en tjänst som tillhandahålls tillsammans med, eller till stöd för, den centrala plattformstjänsten.

Om dubbla roller används på ett sätt som hindrar alternativa leverantörer av tjänster och maskinvaror från att på lika villkor få tillgång till samma operativsystem, maskinvara eller programvarufunktioner som är tillgängliga eller används av grindvakten vid tillhandahållande av sina egna kompletterande eller stödjande tjänster eller maskinvaror, skulle detta kunna ha mycket skadlig inverkan på innovationen hos sådana alternativa leverantörer och på slutanvändares urval. Grindvakterna bör därför vara skyldiga att kostnadsfritt säkerställa effektiv interoperabilitet med, och tillgång i interoperabilitetssyfte till, samma operativsystem, maskinvara eller programvarufunktioner som är tillgängliga eller används för tillhandahållande av deras egna kompletterande och stödjande tjänster och maskinvaror. Sådan tillgång kan även krävas för programvaruapplikationer med koppling till de relevanta tjänster som tillhandahålls tillsammans med eller till stöd för den centrala plattformstjänsten i syfte att effektivt utveckla och tillhandahålla funktioner som är interoperabla med dem som tillhandahålls av grindvakter. Syftet med skyldigheterna är att göra det möjligt för konkurrerande tredje parter att bedriva samtrafik genom gränssnitt eller liknande lösningar med respektive funktioner lika effektivt som grindvaktens egna tjänster eller maskinvaror.

Villkoren för de webbannonseringstjänster som grindvakter tillhandahåller företagsanvändare, såväl annonsörer som utgivare, brister ofta i transparens och insyn. Detta leder ofta till att annonsörer och utgivare inte får information om effekten av en viss annons. För att ytterligare öka rättvisan, transparensen och öppenheten för konkurrens hos de webbannonseringstjänster som förtecknas i beslutet om betecknande samt de som är helt integrerade med andra centrala plattformstjänster från samma företag bör grindvakter på begäran ge annonsörer och utgivare samt tredje parter som auktoriserats av annonsörer och utgivare kostnadsfri tillgång till grindvakternas resultatmätningsverktyg och de data, inbegripet aggregerade och icke-aggregerade data, som krävs för att annonsörer, auktoriserade tredje parter såsom reklambyråer som annonserar för ett företags räkning och utgivare ska kunna utföra sina egna oberoende kontroller av tillhandahållandet av de relevanta webbannonseringstjänsterna.

Grindvakter har tillgång till mycket stora mängder data som de samlar in när de tillhandahåller de centrala plattformstjänsterna och andra digitala tjänster. För att säkerställa att grindvakter inte undergräver de centrala plattformstjänsternas öppenhet för konkurrens eller innovationspotentialen inom den dynamiska digitala sektorn genom att begränsa byte eller multihoming, bör slutanvändare och tredje parter som auktoriserats av en slutanvändare ges effektiv och omedelbar tillgång till de data som de tillhandahöll eller som genererades genom deras verksamhet på grindvaktens relevanta centrala plattformstjänster. Uppgifterna bör tas emot i ett format som omedelbart och effektivt kan nås och användas av slutanvändaren eller den berörda tredje part som auktoriserats av slutanvändaren och till vilken uppgifterna porteras. Grindvakter bör också genom lämpliga tekniska åtgärder av hög kvalitet, såsom programmeringsgränssnitt, säkerställa att slutanvändare eller tredje parter som auktoriserats av slutanvändare fritt kan portera data kontinuerligt och i realtid. Detta bör även gälla alla andra data på olika aggregeringsnivåer som är nödvändiga för att möjliggöra en sådan portabilitet på ett effektivt sätt. För att undvika tveksamhet kompletterar grindvaktens skyldighet att säkerställa effektiv dataportabilitet inom ramen för denna förordning rätten till dataportabilitet enligt förordning (EU) 2016/679. Ett underlättande av byte eller multihoming bör i sin tur leda till ökat urval för slutanvändare och fungerar som ett incitament för grindvakter och företagsanvändare att innovera.

Företagsanvändare av centrala plattformstjänster som tillhandahålls av grindvakter och dessa företagsanvändares slutanvändare tillhandahåller och genererar en mycket stor mängd data. För att säkerställa att företagsanvändare har tillgång till de relevanta data som genereras på detta sätt bör grindvakten på deras begäran ge kostnadsfri effektiv tillgång till sådana data. Sådan tillgång bör också ges till tredje parter som kontrakterats av företagsanvändaren, som fungerar som personuppgiftsbiträden för dessa data åt företagsanvändaren. Tillgången bör inbegripa tillgång till data som tillhandahålls eller genereras av samma företagsanvändare och samma slutanvändare av dessa företagsanvändare inom ramen för andra tjänster som tillhandahålls av samma grindvakt, inbegripet tjänster som tillhandahålls tillsammans med eller till stöd för centrala plattformstjänster om detta är oupplösligt förbundet med begäran i fråga. Därför bör en grindvakt inte använda några avtalsmässiga eller andra begränsningar för att hindra företagsanvändare från att få tillgång till relevanta data och bör göra det möjligt för företagsanvändare att få samtycke av sina slutanvändare till sådan tillgång till och sökning av data, om sådant samtycke krävs enligt förordning (EU) 2016/679 och direktiv 2002/58/EG. Grindvakter bör också säkerställa kontinuerlig tillgång i realtid till sådana data genom lämpliga tekniska åtgärder, till exempel genom att inrätta programmeringsgränssnitt av hög kvalitet eller integrerade verktyg för företagsanvändare som behöver tillgång till små datavolymer respektive som har små transaktionsvolymer.

Sökmotorers värde för företagsanvändare och slutanvändare ökar i takt med att det totala antalet företags- och slutanvändare ökar. Företag som tillhandahåller sökmotorer samlar in och lagrar aggregerade dataset som innehåller information om vad användarna sökte efter och hur de interagerade med de resultat som de tillhandahölls. Företag som tillhandahåller sökmotorer samlar in dessa data från sökningar som gjorts på deras egen sökmotor och, i tillämpliga fall, sökningar som gjorts på plattformar tillhörande deras affärspartner nedströms. Grindvakters tillgång till sådana data om rangordning, sökningar, klickningar och visningar utgör ett viktigt hinder för inträde och expansion, vilket undergräver möjligheten att konkurrera för de sökmotorerna. Grindvakter bör därför vara skyldiga att på rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande villkor ge andra företag som tillhandahåller sådana tjänster tillgång till dessa data om rangordning, sökningar, klickningar och visningar i samband med kostnadsfria och betalda sökningar som genereras av konsumenter på sökmotorer, så att de tredjepartsföretagen kan optimera sina tjänster och konkurrera med de centrala plattformstjänsterna i fråga. Sådan tillgång bör också ges till tredje parter som kontrakterats av en sökmotorleverantör, som fungerar som personuppgiftsbiträde för dessa data åt sökmotorn. När en grindvakt ger tillgång till sina sökdata bör den säkerställa att slutanvändares personuppgifter skyddas på lämpligt sätt, bland annat mot eventuella risker för återidentifiering, exempelvis genom anonymisering av personuppgifterna, utan att uppgifternas kvalitet eller användbarhet avsevärt försämras. De relevanta uppgifterna anonymiseras om personuppgifter ändras oåterkalleligt på ett sådant sätt att informationen inte avser en identifierad eller identifierbar fysisk person eller om personuppgifterna anonymiseras på ett sådant sätt att den registrerade inte eller inte längre är identifierbar.

För programvarubutiker, sökmotorer och onlinebaserade sociala nätverkstjänster som förtecknas i beslutet om betecknande bör grindvakter offentliggöra och tillämpa allmänna villkor för tillträde som bör vara rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande. De allmänna villkoren bör föreskriva en unionsbaserad alternativ tvistlösningsmekanism som är lättillgänglig, opartisk, oberoende och kostnadsfri för företagsanvändaren, utan att det påverkar företagsanvändarens egen kostnad och proportionella åtgärder som syftar till att förhindra att företagsanvändare missbrukar tvistlösningsmekanismen. Tvistlösningsmekanismen bör inte påverka företagsanvändares rätt att begära prövning vid rättsliga myndigheter i enlighet med unionsrätten och nationell rätt. I synnerhet är grindvakter som ger tillgång till programvarubutiker en viktig ingång för de företagsanvändare som försöker nå slutanvändare. Med tanke på obalansen i förhandlingsstyrka mellan de grindvakterna och företagsanvändare av deras programvarubutiker bör de grindvakterna inte tillåtas att införa allmänna villkor, inbegripet prisvillkor, som skulle vara orättvisa eller leda till omotiverad differentiering.

Prissättningen eller andra allmänna villkor för tillträdet bör anses vara orättvisa om de leder till en obalans mellan rättigheter och skyldigheter för företagsanvändare eller ger grindvakten en fördel som är oproportionell i förhållande till den tjänst som grindvakten tillhandahåller företagsanvändare eller leder till en nackdel för företagsanvändare när de tillhandahåller samma eller liknande tjänster som grindvakten. Följande riktmärken kan användas för att avgöra om de allmänna tillträdesvillkoren är rättvisa: de priser eller villkor som andra leverantörer av programvarubutiker tillämpar på samma eller liknande tjänster, de priser eller villkor som leverantören av programvarubutiken tillämpar på olika tillhörande eller liknande tjänster eller på olika typer av slutanvändare, de priser eller villkor som leverantören av programvarubutiken tillämpar på samma tjänst i olika geografiska regioner, de priser eller villkor som leverantören av programvarubutiken tillämpar på samma tjänst som grindvakten tillhandahåller sig själv. Denna skyldighet bör inte skapa rätt till tillträde och bör inte påverka möjligheten för leverantörerna av programvarubutiker, sökmotorer och onlinebaserade sociala nätverkstjänster att ta det ansvar som krävs i kampen mot olagligt och oönskat innehåll i enlighet med en förordning om en inre marknad för digitala tjänster.

Grindvakter kan göra det svårare för företagsanvändare och slutanvändare att säga upp en central plattformstjänst som de tidigare har abonnerat på. Därför bör regler fastställas för att undvika en situation där grindvakter undergräver företagsanvändares och slutanvändares rätt att fritt välja vilken central plattformstjänst de använder. För att skydda företagsanvändares och slutanvändares fria val bör grindvakter inte ha rätt att göra det onödigt svårt eller komplicerat för företagsanvändare eller slutanvändare att säga upp en central plattformstjänst. Att avsluta ett konto eller ett abonnemang bör inte göras mer komplicerat än att öppna ett konto eller att abonnera på samma tjänst. Grindvakter bör inte ta ut ytterligare avgifter när de avslutar avtal med sina slutanvändare eller företagsanvändare. Grindvakter bör säkerställa att villkoren för att säga upp avtal alltid är proportionella och inte orsakar onödiga svårigheter för slutanvändare, till exempel när det gäller skälen för uppsägning, uppsägningstiden eller formen för en sådan uppsägning. Detta påverkar inte tillämpningen av nationell lagstiftning som är tillämplig i enlighet med unionsrätten och som fastställer rättigheter och skyldigheter när det gäller villkor för slutanvändares uppsägning av tillhandahållandet av centrala plattformstjänster.

Avsaknaden av interoperabilitet ger grindvakter som tillhandahåller nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster möjlighet att dra nytta av starka nätverkseffekter som minskar öppenheten för konkurrens. Oavsett om slutanvändare använder sig av multihoming eller inte, tillhandahåller grindvakter dessutom ofta nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster som en del av sina ekosystem av plattformar, och detta förvärrar inträdeshindren för alternativa leverantörer av sådana tjänster och ökar kostnaderna för slutanvändare vid byte. Utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972(¹⁴) och, i synnerhet, de villkor och förfaranden som föreskrivs i artikel 61 i det direktivet, bör grindvakter därför kostnadsfritt och på begäran säkerställa interoperabilitet med vissa grundläggande funktioner i deras nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster som de tillhandahåller sina egna slutanvändare för tredjepartsleverantörer av sådana tjänster.

Grindvakter bör säkerställa interoperabilitet för tredjepartsleverantörer av nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster som erbjuder eller avser att erbjuda sina nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster till slutanvändare och företagsanvändare i unionen. För att underlätta det praktiska genomförandet av sådan interoperabilitet bör den berörda grindvakten vara skyldig att offentliggöra ett referenserbjudande som fastställer de närmare tekniska uppgifterna och de allmänna villkoren för interoperabilitet med dess nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster. I tillämpliga fall bör kommissionen kunna samråda med Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation i syfte att fastställa huruvida de närmare tekniska uppgifter och de allmänna villkor som offentliggjorts i referenserbjudandet och som grindvakten avser att genomföra eller har genomfört säkerställer fullgörande av denna skyldighet.

I samtliga fall bör grindvakten och den begärande leverantören säkerställa att interoperabiliteten inte undergräver en hög nivå av säkerhet och dataskydd i linje med deras skyldigheter enligt denna förordning och tillämplig unionsrätt, i synnerhet förordning (EU) 2016/679 och direktiv 2002/58/EG. Skyldigheten till interoperabilitet bör inte påverka den information och de val som ska göras tillgängliga för slutanvändare av grindvaktens nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster och den begärande leverantören inom ramen för denna förordning och annan unionsrätt, särskilt förordning (EU) 2016/679.

För att säkerställa att de skyldigheter som fastställs i denna förordning är ändamålsenliga och samtidigt se till att de skyldigheterna är begränsade till vad som är nödvändigt för att säkerställa öppenheten för konkurrens och åtgärda de skadliga effekterna av grindvakters otillbörliga metoder, är det viktigt att tydligt definiera och begränsa dem så att grindvakten kan uppfylla dem till fullo och samtidigt till fullo efterleva tillämplig lagstiftning, i synnerhet förordning (EU) 2016/679 och direktiv 2002/58/EG samt lagstiftning om konsumentskydd, cybersäkerhet, produktsäkerhet och tillgänglighetskrav, inbegripet Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/882 och (EU) 2016/2102(¹⁵). Grindvakter bör säkerställa inbyggd överensstämmelse med denna förordning. Därför bör de nödvändiga åtgärderna i möjligaste mån integreras i den tekniska utformning som grindvakterna använder.

Det kan i vissa fall vara lämpligt att kommissionen, efter en dialog med den berörda grindvakten och efter att ha gett tredje parter möjlighet att lämna synpunkter, ytterligare specificerar vissa av de åtgärder som den berörda grindvakten bör vidta för att effektivt fullgöra skyldigheter som kan komma att specificeras ytterligare eller, vid kringgående, samtliga skyldigheter. I synnerhet bör en sådan ytterligare specificering vara möjlig om fullgörandet av en skyldighet som kan komma att specificeras ytterligare kan påverkas av variationer i tjänster inom en enda kategori av centrala plattformstjänster. Grindvakten bör därför kunna begära att kommissionen ska inleda en process där kommissionen ytterligare kan specificera vissa av de åtgärder som den berörda grindvakten bör vidta för att effektivt fullgöra de skyldigheterna.

Kommissionen bör ha utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller huruvida och när sådan ytterligare specificering bör tillhandahållas, samtidigt som principerna om likabehandling, proportionalitet och god förvaltning respekteras. I detta avseende bör kommissionen ange huvudskälen för sin bedömning, inbegripet eventuella prioriteringar avseende övervakningen av regelefterlevnaden. Denna process bör inte användas för att undergräva ändamålsenligheten i denna förordning. Processen påverkar inte heller kommissionens befogenheter att anta ett beslut där det fastställs att en grindvakt har underlåtit att fullgöra någon av de skyldigheter som föreskrivs i denna förordning, inbegripet möjligheten att förelägga böter eller viten. Kommissionen bör kunna återuppta förfarandet, bland annat om det visar sig att de specificerade åtgärderna inte är ändamålsenliga. Genom ett återupptagande på grund av en icke ändamålsenlig specificering som antagits genom beslut bör kommissionen kunna ändra specificeringen inför framtiden. Kommissionen bör också kunna fastställa en rimlig tidsperiod inom vilken förfarandet kan återupptas om det visar sig att de specificerade åtgärderna inte är ändamålsenliga.

Som ett ytterligare led i att säkerställa proportionalitet bör grindvakter ges möjlighet att, i den utsträckning det är nödvändigt, begära tillfälligt upphävande av en specifik skyldighet under exceptionella omständigheter som ligger utanför grindvaktens kontroll, till exempel en oförutsedd extern chock som tillfälligt har eliminerat en betydande del av slutanvändares efterfrågan på den relevanta centrala plattformstjänsten, om grindvakten visar att fullgörandet av en särskild skyldighet äventyrar den ekonomiska bärkraften hos den berörda grindvaktens verksamhet i unionen. Kommissionen bör identifiera de exceptionella omständigheter som motiverar det tillfälliga upphävandet, och se över beslutet regelbundet för att bedöma huruvida villkoren för beviljandet fortfarande är giltiga.

I undantagsfall, som grundas på hänsyn till folkhälsa eller allmän säkerhet som fastställs i unionsrätten och tolkas av domstolen, bör kommissionen kunna besluta att en viss skyldighet inte gäller en viss central plattformstjänst. Om sådana allmänintressen skadas skulle detta kunna tyda på att kostnaderna för samhället som helhet för att genomföra en viss skyldighet i ett visst undantagsfall är för höga och därmed oproportionella. I lämpliga fall bör kommissionen kunna underlätta fullgörandet genom att bedöma om ett begränsat och vederbörligen motiverat tillfälligt upphävande eller ett begränsat och vederbörligen motiverat undantag är berättigat. Därigenom bör proportionaliteten i skyldigheterna i denna förordning säkerställas utan att de avsedda förhandseffekterna på rättvisan och öppenheten för konkurrens undergrävs. När ett sådant undantag beviljas bör kommissionen se över sitt beslut varje år.

Grindvakter bör, inom tidsfristen för att fullgöra de skyldigheter de är ålagda enligt denna förordning, genom obligatorisk rapportering informera kommissionen om de åtgärder som de avser att vidta eller har vidtagit för att säkerställa effektivt fullgörande av de skyldigheterna, inbegripet åtgärderna för efterlevnad av förordning (EU) 2016/679, i den mån som de är relevanta för fullgörandet av de skyldigheter som föreskrivs enligt den här förordningen, vilket bör göra det möjligt för kommissionen att fullgöra sina skyldigheter enligt den här förordningen. Dessutom bör en tydlig och heltäckande icke-konfidentiell sammanfattning av denna information göras tillgänglig för allmänheten, samtidigt som hänsyn tas till grindvakters berättigade intresse av att skydda sina affärshemligheter och andra konfidentiella uppgifter. Denna icke-konfidentiella publikation bör göra det möjligt för tredje parter att bedöma om grindvakterna fullgör de skyldigheter som fastställs i denna förordning. Rapporteringen bör inte påverka några av kommissionens åtgärder för efterlevnadskontroll vid någon tidpunkt efter rapporteringen. Kommissionen bör offentliggöra en länk till den icke-konfidentiella sammanfattningen av rapporten online och all annan offentlig information på grundval av informationsskyldigheterna enligt denna förordning, i syfte att säkerställa att sådan information är tillgänglig på ett användbart och heltäckande sätt, särskilt för små och medelstora företag.

Grindvakters skyldigheter bör endast uppdateras om det upptäcks specifika nya metoder, där man efter en grundlig undersökning av deras art och inverkan fastställer att de är otillbörliga eller begränsar öppenheten för konkurrens på samma sätt som de otillbörliga metoder som fastställs i denna förordning, samtidigt som de potentiellt undgår att omfattas av den befintliga uppsättningen skyldigheter. Kommissionen bör kunna inleda en utredning i syfte att avgöra om de befintliga skyldigheterna behöver uppdateras, antingen på kommissionens eget initiativ eller till följd av en motiverad begäran från minst tre medlemsstater. När medlemsstaterna lägger fram sådana motiverade begäranden bör det vara möjligt för dem att inkludera information om nyligen introducerade erbjudanden om produkter, tjänster, programvara eller funktioner som kan innebära problem när det gäller öppenhet för konkurrens eller rättvisa, oavsett om de genomförs inom ramen för befintliga centrala plattformstjänster eller inte. I de fall då kommissionen efter en marknadsundersökning anser det vara nödvändigt att ändra väsentliga delar av denna förordning, till exempel genom att införa nya skyldigheter som avviker från de frågor om öppenhet för konkurrens och rättvisa som åtgärdas genom denna förordning, bör kommissionen lägga fram ett förslag om att ändra denna förordning.

Med tanke på grindvakters betydande ekonomiska styrka är det viktigt att skyldigheterna tillämpas på ett ändamålsenligt sätt och inte kringgås. Därför bör reglerna i fråga gälla varje metod som en grindvakt tillämpar, oberoende av dess form och oberoende av om den är avtalsmässig, kommersiell, teknisk eller av annan art, i den mån metoden motsvarar den typ av metoder som omfattas av en av de skyldigheter som föreskrivs i denna förordning. Grindvakter bör inte bete sig på ett sätt som skulle undergräva ändamålsenligheten i de förbud och skyldigheter som fastställs i denna förordning. Sådant beteende inbegriper den utformning som grindvakten använder, presentation av slutanvändares val på ett icke-neutralt sätt, eller användning av strukturen, funktionen eller driftsättet för ett användargränssnitt eller en del av detta för att undergräva eller försämra användarnas autonomi, beslutsfattande eller valmöjligheter. Vidare bör grindvakten inte tillåtas att bete sig på ett sätt som undergräver interoperabiliteten enligt kraven i denna förordning genom att till exempel tillämpa oberättigade tekniska skyddsåtgärder, diskriminerande villkor för tjänsten, olagliga anspråk på upphovsrätt till programmeringsgränssnitt eller tillhandahållande av missvisande uppgifter. Grindvakter bör inte få kringgå sitt betecknande genom att på ett konstlat sätt segmentera, dela, underindela, fragmentera eller splittra sin centrala plattformstjänst för att kringgå de kvantitativa tröskelvärden som fastställs i denna förordning.

För att säkerställa att översynen av grindvakters status är verkningsfull, och för att göra det möjligt att anpassa förteckningen över de centrala plattformstjänster som tillhandahålls av en grindvakt, bör grindvakter informera kommissionen om alla planerade förvärv, innan de genomförs, av andra företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster eller andra tjänster som tillhandahålls inom den digitala sektorn eller andra tjänster som möjliggör insamling av data. Den informationen bör inte bara fungera som underlag för översynsförfarandet när det gäller enskilda grindvakters status, utan kommer också att vara avgörande för att övervaka bredare trender rörande öppenheten för konkurrens inom den digitala sektorn och kan därför vara en användbar faktor att beakta i samband med de marknadsundersökningar som föreskrivs i denna förordning. Dessutom bör kommissionen informera medlemsstaterna om sådan information, med tanke på att informationen kan användas för nationell koncentrationskontroll och eftersom den nationella behöriga myndigheten under vissa omständigheter har möjlighet att hänvisa sådana förvärv till kommissionen för koncentrationskontroll. Kommissionen bör också årligen offentliggöra en förteckning över de förvärv som den har informerats om av grindvakten. I syfte att säkerställa att informationen är så transparent som krävs och kan användas för de olika syften som föreskrivs i denna förordning bör grindvakter tillhandahålla information om åtminstone de företag som berörs av koncentrationen, deras årliga omsättning inom unionen och globalt, deras verksamhetsområde, inbegripet sådan verksamhet som är direkt relaterad till koncentrationen, transaktionsvärdet eller en uppskattning av detta, en sammanfattning av koncentrationen, inbegripet dess art och bakgrund, samt en förteckning över de medlemsstater som berörs av insatsen.

Slutanvändares intressen i fråga om dataskydd och integritet är relevanta för alla bedömningar av möjliga negativa effekter av grindvakters observerade praxis att samla in och lagra stora mängder data från slutanvändare. En lämplig grad av transparens i de profileringsmetoder som grindvakter använder, inbegripet men inte begränsat till profilering i den mening som avses i artikel 4.4 i förordning (EU) 2016/679, gör det lättare att konkurrera med centrala plattformstjänster. Genom transparensen utsätts grindvakter för yttre påtryckningar om att inte göra djupgående konsumentprofilering till branschstandard, med tanke på att potentiella nya aktörer eller nystartade företag inte kan få tillgång till data i samma utsträckning och djup, och i samma omfattning. Ökad transparens bör göra det möjligt för andra företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster att differentiera sig bättre genom att använda överlägsna garantier för den personliga integriteten.

För att säkerställa en miniminivå av effektivitet hos denna transparensskyldighet bör grindvakter åtminstone tillhandahålla en beskrivning, granskad genom en oberoende revision, av den grund på vilken profileringen utförs, inbegripet om personuppgifter och data som härrör från användaraktiviteter i enlighet med förordning (EU) 2016/679 används, vilken behandling som görs, för vilka ändamål profilen förbereds och slutligen används, hur länge profileringen pågår, hur profileringen påverkar grindvakters tjänster, samt vilka åtgärder som vidtagits för att på ett ändamålsenligt sätt göra det möjligt för slutanvändare att få kännedom om den relevanta användningen av sådan profilering, och för att begära deras samtycke eller ge dem möjlighet att vägra eller ta tillbaka samtycke. Kommissionen bör överlämna den genom revision granskade beskrivningen till Europeiska dataskyddsstyrelsen för att informera om efterlevnaden av unionens dataskyddsregler. Kommissionen bör ges befogenhet att utarbeta metoden och förfarandet för den genom en revision granskade beskrivningen i samråd med Europeiska datatillsynsmannen, Europeiska dataskyddsstyrelsen, det civila samhället och experter i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 182/2011(¹⁶) och (EU) 2018/1725(¹⁷) och reglerna för kommittéförfarandet.

För att säkerställa att målen för denna förordning fullständigt och varaktigt uppnås bör kommissionen kunna bedöma om ett företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster bör betecknas som grindvakt utan att det uppnår de kvantitativa tröskelvärden som fastställs i denna förordning, om en grindvakts systematiskt bristande fullgörande motiverar att ytterligare korrigerande åtgärder vidtas, om fler tjänster inom den digitala sektorn bör läggas till i förteckningen över centrala plattformstjänster, och om ytterligare metoder som på liknande sätt är otillbörliga och begränsar de digitala marknadernas öppenhet behöver utredas. En sådan bedömning bör baseras på marknadsundersökningar som ska utföras inom en lämplig tidsram, med hjälp av tydliga förfaranden och tidsfrister, för att stödja denna förordnings förhandseffekt på öppenheten och rättvisan inom den digitala sektorn, och för att ge den rättssäkerhet som krävs.

På grundval av en marknadsundersökning bör kommissionen kunna fastställa att ett företag som tillhandahåller en central plattformstjänst uppfyller alla övergripande kvalitativa kriterier för att identifieras som grindvakt. Det företaget bör då i princip fullgöra alla relevanta skyldigheter som fastställs i denna förordning. För grindvakter som av kommissionen har betecknats som sådana på grund av att de förväntas nå en fast förankrad och varaktig ställning inom en nära framtid bör kommissionen dock endast införa sådana skyldigheter som är nödvändiga och lämpliga för att förhindra att berörda grindvakter uppnår en fast förankrad och varaktig ställning i sin verksamhet. När det gäller sådana nya grindvakter bör kommissionen ta hänsyn till att denna status i princip är av tillfällig natur, och det bör därför vid en given tidpunkt beslutas om huruvida ett sådant företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster bör omfattas av alla skyldigheter för grindvakter, eftersom det har uppnått en fast förankrad och varaktig ställning, eller om villkoren för betecknandet slutligen inte uppfylls och att alla tidigare ålagda skyldigheter därför borde undantas.

Kommissionen bör undersöka och bedöma om ytterligare beteendemässiga korrigerande åtgärder eller, i förekommande fall, strukturella korrigerande åtgärder är motiverade för att säkerställa att grindvakten inte kan motverka målen i denna förordning genom att systematiskt underlåta att fullgöra en eller flera av de skyldigheter som fastställs i denna förordning. Detta är fallet när kommissionen har utfärdat minst tre beslut om bristande efterlevnad mot en grindvakt inom en period av åtta år, som kan gälla olika centrala plattformstjänster och olika skyldigheter som fastställs i denna förordning, och om grindvakten har bibehållit, utvidgat eller ytterligare stärkt sin inverkan på den inre marknaden, sina företagsanvändares och slutanvändares ekonomiska beroende av grindvaktens centrala plattformstjänster eller den fasta förankringen av dess ställning. En grindvakt bör anses ha bibehållit, utvidgat eller ytterligare stärkt sin ställning som grindvakt om grindvakten, trots de tillsynsåtgärder som kommissionen vidtar, fortfarande innehar eller ytterligare har befäst eller fast förankrat sin betydelse som ingång för företagsanvändare när de ska nå slutanvändare.

Kommissionen bör i sådana fall ha befogenhet att införa eventuella korrigerande åtgärder, antingen de är beteendemässiga eller strukturella, med vederbörlig hänsyn till proportionalitetsprincipen. I den mån en sådan korrigerande åtgärd är proportionell och nödvändig för att bibehålla eller återställa rättvisa och öppenhet som påverkats av det systematiskt bristande fullgörandet, bör kommissionen i detta sammanhang ha befogenhet att under en begränsad tidsperiod förbjuda grindvakten att ingå en koncentration avseende de centrala plattformstjänsterna eller de andra tjänster som tillhandahålls inom den digitala sektorn eller tjänster som möjliggör insamling av data som påverkas av den systematiska bristande efterlevnaden. I syfte att möjliggöra ett effektivt deltagande av tredje parter och möjligheten att testa korrigerande åtgärder innan de tillämpas bör kommissionen offentliggöra en detaljerad icke-konfidentiell sammanfattning av fallet och de åtgärder som ska vidtas. Kommissionen bör kunna återuppta förfarandet, bland annat om det visar sig att de specificerade korrigerande åtgärderna inte är ändamålsenliga. Genom ett återupptagande på grund av icke ändamålsenliga korrigerande åtgärder som antagits genom beslut bör kommissionen kunna ändra de korrigerande åtgärderna inför framtiden. Kommissionen bör också kunna fastställa en rimlig tidsperiod inom vilken det bör vara möjligt att återuppta förfarandet om det visar sig att de korrigerande åtgärderna inte är ändamålsenliga.

Om en grindvakt under en undersökning av systematiskt bristande fullgörande erbjuder kommissionen åtaganden, bör kommissionen ha möjlighet att anta ett beslut som gör dessa åtaganden bindande för den berörda grindvakten, om den konstaterar att åtagandena säkerställer att de skyldigheter som föreskrivs i denna förordning fullgörs effektivt. I det beslutet bör det också konstateras att det inte längre finns skäl för kommissionen att ingripa när det gäller det systematiska bristande fullgörande som undersöks. Vid bedömning av om de åtaganden som grindvakten erbjuder är tillräckliga för att säkerställa effektivt fullgörande av skyldigheterna enligt denna förordning bör kommissionen tillåtas att ta hänsyn till prov som gjorts av grindvakten för att visa att de erbjudna åtagandena är ändamålsenliga i praktiken. Kommissionen bör kontrollera att beslutet om åtaganden respekteras fullt ut och når sina mål och bör ha rätt att ompröva beslutet om den konstaterar att åtagandena inte är ändamålsenliga.

Tjänsterna inom den digitala sektorn och de typer av metoder som rör dessa tjänster kan förändras snabbt och i betydande utsträckning. För att säkerställa att denna förordning förblir aktuell och utgör en effektiv och heltäckande rättslig reaktion på de problem som orsakas av grindvakter är det viktigt att föreskriva en regelbunden översyn av förteckningarna över centrala plattformstjänster samt av de skyldigheter som föreskrivs i denna förordning. Detta är särskilt viktigt för att säkerställa att en metod som sannolikt kan begränsa de centrala plattformstjänsternas öppenhet eller är otillbörlig identifieras. Även om det är viktigt att regelbundet göra en översyn, med tanke på den digitala sektorns dynamiskt föränderliga karaktär, för att säkerställa rättssäkerheten när det gäller de rättsliga villkoren, bör eventuella översyner genomföras inom en rimlig och lämplig tidsram. Genom marknadsundersökningar bör det också säkerställas att kommissionen har en solid bevisgrund som gör det möjligt för den att bedöma huruvida den bör föreslå en ändring av denna förordning för att se över, utöka, eller ytterligare specificera, förteckningarna över centrala plattformstjänster. De bör också säkerställa att kommissionen har en solid bevisgrund som gör det möjligt för den att bedöma huruvida den bör föreslå ändringar av de skyldigheter som fastställs i denna förordning eller om den bör anta en delegerad akt om uppdatering av sådana skyldigheter.

När det gäller grindvakters beteenden som inte omfattas av de skyldigheter som fastställs i denna förordning bör kommissionen ha möjlighet att inleda en marknadsundersökning av nya tjänster och nya metoder i syfte att avgöra huruvida de skyldigheter som fastställs i denna förordning ska kompletteras genom en delegerad akt som omfattas av tillämpningsområdet för den befogenhet som fastställs avseende sådana delegerade akter i denna förordning, eller genom ett förslag om ändring av denna förordning. Detta påverkar inte möjligheten för kommissionen att, när så är lämpligt, inleda förfaranden i enlighet med artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget. Sådana förfaranden bör genomföras i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1/2003(¹⁸). I fall som är brådskande, på grund av att konkurrensen riskerar att lida allvarlig och irreparabel skada, bör kommissionen överväga att anta interimistiska åtgärder i enlighet med artikel 8 i förordning (EG) nr 1/2003.

Om grindvakter använder en metod som är otillbörlig eller som begränsar möjligheten att konkurrera med de centrala plattformstjänster som redan har betecknats enligt denna förordning, men utan att sådana metoder uttryckligen omfattas av de skyldigheter som föreskrivs i denna förordning, bör kommissionen kunna uppdatera denna förordning genom delegerade akter. Sådana uppdateringar genom delegerade akter bör omfattas av samma utredningsstandard och därför föregås av en marknadsundersökning. Kommissionen bör också tillämpa en fördefinierad standard för att identifiera sådana typer av metoder. Denna rättsliga standard bör säkerställa att den typ av skyldigheter som grindvakter när som helst skulle kunna åläggas enligt denna förordning är tillräckligt förutsägbara.

För att säkerställa ett effektivt genomförande och en effektiv efterlevnad av denna förordning bör kommissionen ha starka utrednings- och tillsynsbefogenheter, så att den kan utreda, övervakar efterlevnaden av, och bevaka, bestämmelserna i denna förordning, samtidigt som den säkerställer respekten för den grundläggande rätten att höras och få tillgång till handlingarna i ärendet i samband med genomdrivandeförfarandena. Kommissionen bör ha dessa utredningsbefogenheter även för att genomföra marknadsundersökningar, bland annat i syfte att uppdatera och se över denna förordning.

Kommissionen bör ges befogenhet att begära information som är nödvändig för tillämpningen av denna förordning. Kommissionen bör särskilt ha tillgång till alla relevanta handlingar, data, databaser, algoritmer och den information som behövs för att inleda och genomföra utredningar och övervaka fullgörandet av de skyldigheter som fastställs i denna förordning, oavsett vem som innehar sådan information, oavsett form och format, lagringsmedium eller den plats där de lagras.

Kommissionen bör direkt kunna begära att företag eller företagssammanslutningar tillhandahåller alla relevanta bevis, data och information. Dessutom bör kommissionen kunna begära all relevant information från behöriga myndigheter i medlemsstaten eller från fysiska eller juridiska personer vid tillämpningen av denna förordning. När företagen följer ett kommissionsbeslut är de skyldiga att besvara frågor om de faktiska omständigheterna och tillhandahålla handlingar.

Kommissionen bör också ges befogenhet att utföra inspektioner av företag eller företagssammanslutningar och att intervjua alla personer som skulle kunna ha tillgång till användbar information och att protokollföra de uttalanden som gjorts.

Interimistiska åtgärder kan vara ett betydelsefullt verktyg för att säkerställa att en överträdelse som utreds, så länge en utredning pågår, inte leder till allvarlig och irreparabel skada för grindvakters företagsanvändare eller slutanvändare. Detta verktyg är viktigt för att undvika en utveckling som kan vara mycket svår för kommissionen att häva genom ett beslut fattat vid förfarandets slut. Kommissionen bör därför ha befogenhet att besluta om interimistiska åtgärder inom ramen för de förfaranden som inletts med sikte på ett eventuellt antagande av ett beslut om bristande efterlevnad. Denna befogenhet bör gälla i fall då kommissionen har gjort ett prima facie-konstaterande av en grindvakts bristande efterlevnad av skyldigheter och det föreligger en risk för allvarlig och irreparabel skada för grindvakters företagsanvändare eller slutanvändare. Interimistiska åtgärder bör endast tillämpas under en viss tidsperiod, som antingen upphör när kommissionen har avslutat förfarandet eller omfattar en bestämd period som kan förnyas i den mån detta är nödvändigt och lämpligt.

Kommissionen bör kunna vidta nödvändiga åtgärder för att övervaka det faktiska genomförandet och fullgörandet av de skyldigheter som fastställs i denna förordning. Sådana åtgärder bör inbegripa en förmåga för kommissionen att utse oberoende externa experter och revisorer, för att bistå kommissionen i denna process, i förekommande fall även från medlemsstaternas behöriga myndigheter, såsom dataskydds- eller konsumentskyddsmyndigheter. När kommissionen utser revisorer bör den säkerställa tillräcklig rotation.

För att säkerställa att de skyldigheter som åläggs enligt denna förordning fullgörs bör böter och viten kunna åläggas. Därför bör det även fastställas lämpliga nivåer för böter och viten för bristande fullgörande av skyldigheterna och brott mot förfarandereglerna i överensstämmelse med lämpliga preskriptionsfrister, i enlighet med proportionalitetsprincipen och principen ne bis in idem. Kommissionen och de berörda nationella myndigheterna bör samordna sina tillsynsåtgärder för att säkerställa att dessa principer respekteras. I synnerhet bör kommissionen beakta eventuella böter och viten som åläggs samma juridiska person för samma sakförhållanden genom ett slutligt beslut i förfaranden som rör en överträdelse av andra unionsregler eller nationella regler, för att säkerställa att de totala böter och viten som utdöms står i proportion till de överträdelsernas allvar.

För att säkerställa en effektiv indrivning av böter som ålagts företagssammanslutningar för överträdelser som dessa har begått är det nödvändigt att fastställa på vilka villkor det bör vara möjligt för kommissionen att kräva betalning av böterna av medlemmar i den företagssammanslutningen, om den inte är solvent.

I samband med förfaranden som genomförs enligt denna förordning bör det berörda företaget ges rätt att höras av kommissionen, och de beslut som fattas bör ges stor spridning. Samtidigt som rätten till god förvaltning, rätten att få tillgång till handlingarna i ärendet och rätten att höras säkerställs är det viktigt att skydda konfidentiella uppgifter. Dessutom bör kommissionen, med respekt för sekretesskyddet av informationen, se till att all information på vilken beslutet grundas lämnas ut i en omfattning som gör det möjligt för den som beslutet riktar sig till att förstå de omständigheter och överväganden som lett till beslutet. Det är också nödvändigt att säkerställa att kommissionen endast använder information som har samlats in enligt denna förordning med avseende på tillämpningen av denna förordning, såvida inte annat specifikt förutses. Slutligen bör det på vissa villkor vara möjligt att betrakta vissa affärshandlingar, såsom kommunikation mellan advokater och deras klienter, som konfidentiella om de relevanta villkoren är uppfyllda.

När kommissionen utarbetar icke-konfidentiella sammanfattningar för offentliggörande för att på ett effektivt sätt göra det möjligt för berörda tredje parter att lämna synpunkter, bör den ta vederbörlig hänsyn till företagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter och andra konfidentiella uppgifter skyddas.

En enhetlig, ändamålsenlig och kompletterande tillämpning av tillgängliga rättsliga instrument som är tillämpliga på grindvakter kräver samarbete och samordning mellan kommissionen och nationella myndigheter inom ramen för deras befogenheter. Kommissionen och nationella myndigheter bör samarbeta och samordna de insatser som är nödvändiga för tillämpningen av de tillgängliga rättsliga instrument som är tillämpliga på grindvakter i den mening som avses i denna förordning och respektera den princip om lojalt samarbete som föreskrivs i artikel 4 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). Stödet från behöriga myndigheter till kommissionen bör kunna inbegripa att kommissionen förses med alla nödvändiga uppgifter som dessa förfogar över eller att de på begäran bistår kommissionen vid utövandet av dess befogenheter så att kommissionen bättre kan utföra sina uppgifter enligt denna förordning.

Kommissionen är den enda instans som har befogenhet att kontrollera efterlevnaden av denna förordning. I syfte att stödja kommissionen bör medlemsstaterna kunna ge sina behöriga myndigheter befogenhet att kontrollera efterlevnaden av konkurrensregler för att genomföra utredningar av grindvakters eventuella bristande efterlevnad av vissa skyldigheter enligt denna förordning. Detta skulle särskilt kunna vara relevant i fall där det från början inte går att fastställa om en grindvakts beteende kan strida mot denna förordning, mot de konkurrensregler för vilka den nationella behöriga myndigheten har befogenhet att kontrollera efterlevnaden eller båda delarna. Den nationella behöriga myndighet som kontrollerar efterlevnaden av konkurrensregler bör rapportera till kommissionen om sina resultat avseende grindvakters eventuella bristande efterlevnad av vissa skyldigheter enligt denna förordning, så att kommissionen kan inleda förfaranden för att utreda eventuell bristande efterlevnad i sin roll som enda myndighet med befogenhet att övervaka efterlevnaden av bestämmelserna i denna förordning.

Kommissionen bör ha full frihet att besluta om dessa förfaranden ska inledas. För att undvika överlappande utredningar enligt denna förordning bör den berörda nationella behöriga myndigheten informera kommissionen innan den vidtar sin första utredningsåtgärd med anledning av en grindvakts eventuella bristande efterlevnad av skyldigheterna enligt denna förordning. De nationella behöriga myndigheterna bör också nära samarbeta och samordna med kommissionen när de kontrollerar efterlevnaden av nationella konkurrensregler mot grindvakter, inbegripet när det gäller fastställande av böter. I det syftet bör de informera kommissionen när de inleder förfaranden på grundval av nationella konkurrensregler mot grindvakter och innan de inför skyldigheter för grindvakter i sådana förfaranden. För att undvika dubbelarbete bör det i tillämpliga fall vara möjligt för information om utkastet till beslut i enlighet med artikel 11 i förordning (EG) nr 1/2003 att fungera som underrättelse enligt den här förordningen.

För att slå vakt om en samordnad tillämpning och efterlevnadskontroll av denna förordning är det viktigt att säkerställa att nationella myndigheter, inbegripet nationella domstolar, har all information som krävs för att säkerställa att deras beslut inte strider mot något beslut som kommissionen har antagit enligt denna förordning. Nationella domstolar bör ha möjlighet att be kommissionen att skicka information eller yttranden i frågor som rör tillämpningen av denna förordning. Samtidigt bör kommissionen kunna lämna muntliga eller skriftliga synpunkter till de nationella domstolarna. Detta påverkar inte de nationella domstolarnas möjlighet att begära ett förhandsavgörande enligt artikel 267 i EUF-fördraget.

För att säkerställa samstämmighet och faktisk komplementaritet vid genomförandet av denna förordning och av andra sektorsspecifika förordningar som är tillämpliga på grindvakter bör kommissionen dra nytta av sakkunskapen hos en särskild högnivågrupp. Den högnivågruppen bör även i relevanta fall kunna bistå kommissionen genom rådgivning, sakkunskap och rekommendationer i allmänna frågor med anknytning till genomförandet eller efterlevnaden av denna förordning. Högnivågruppen bör bestå av relevanta europeiska organ och nätverk, och dess sammansättning bör säkerställa en hög nivå av sakkunskap och en geografisk balans. Medlemmarna i högnivågruppen bör regelbundet rapportera till de organ och nätverk som de företräder om de uppgifter som utförs inom ramen för gruppen och samråda med dem i detta avseende.

Eftersom alla beslut som kommissionen fattar enligt denna förordning kan prövas av domstolen i enlighet med EUF-fördraget bör domstolen i enlighet med artikel 261 i EUF-fördraget ha obegränsad behörighet i fråga om böter och viten.

Kommissionen bör kunna utarbeta riktlinjer för att ge ytterligare vägledning om olika aspekter av denna förordning eller för att bistå företag som tillhandahåller centrala plattformstjänster vid fullgörandet av skyldigheter enligt denna förordning. Sådan vägledning bör kunna baseras i synnerhet på den erfarenhet som kommissionen får genom övervakningen av efterlevnaden av denna förordning. Kommissionen har ensamrätt att efter eget gottfinnande utfärda riktlinjer enligt denna förordning, och utfärdandet av sådana riktlinjer bör inte anses utgöra en grundläggande del i säkerställandet av att de berörda företagen eller företagssammanslutningarna fullgör sina skyldigheter enligt denna förordning.

Genomförandet av vissa av grindvakternas skyldigheter, såsom de som avser tillgång till data, dataportabilitet eller interoperabilitet kan underlättas av att tekniska standarder används. I detta avseende bör det vara möjligt för kommissionen att, när så är lämpligt och nödvändigt, begära att europeiska standardiseringsorgan utvecklar dem.

I syfte att säkerställa öppna och rättvisa marknader inom den digitala sektorn överallt i unionen där grindvakter finns bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller ändring av den metod som ingår i en bilaga till denna förordning och som fastställer om de kvantitativa tröskelvärdena för aktiva slutanvändare och aktiva företagsanvändare för betecknande av grindvakter är uppfyllda, när det gäller närmare specificering av de ytterligare delar av metoden som inte omfattas av den bilagan, för att fastställa huruvida de kvantitativa tröskelvärdena för beteckning som grindvakt är uppfyllda, och när det gäller komplettering av de befintliga skyldigheter som fastställs i denna förordning, om kommissionen på grundval av en marknadsundersökning har fastställt behovet av att uppdatera skyldigheterna för att åtgärda metoder som begränsar centrala plattformstjänsters öppenhet eller som är otillbörliga och den uppdatering som övervägs omfattas av tillämpningsområdet för den befogenhet som fastställs avseende sådana delegerade akter i den här förordningen.

När kommissionen antar delegerade akter enligt denna förordning är det särskilt viktigt att den genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning(¹⁹). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter bör Europaparlamentet och rådet erhålla alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att ange åtgärder som ska vidtas av grindvakter för att effektivt fullgöra skyldigheterna enligt denna förordning, tillfälligt upphäva, helt eller delvis, en särskild skyldighet som ålagts en grindvakt, helt eller delvis undanta en grindvakt från en viss skyldighet, ange de åtgärder som en grindvakt ska vidta när den kringgår skyldigheter enligt denna förordning, slutföra en marknadsundersökning för betecknande av grindvakter, ålägga åtgärder vid systematisk bristande efterlevnad, besluta om interimistiska åtgärder mot en grindvakt, göra åtaganden bindande för en grindvakt, redovisa sina resultat om bristande efterlevnad, fastställa det slutliga vitesbeloppet, fastställa formen, innehållet och andra detaljer för underrättelser, inlämning av uppgifter, motiverade begäranden och rapporter om efterlevnad som översänds av grindvakter, fastställa operativa och tekniska arrangemang i syfte att genomföra interoperabilitet samt metoden och förfarandet för den genom revision granskade beskrivningen av de tekniker som används för profilering av konsumenter, föreskriva praktiska arrangemang för förfaranden, förlängning av tidsfrister, utövande av rättigheter under förfaranden, villkor för offentliggörande samt samarbete och samordning mellan kommissionen och de nationella myndigheterna. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.

Granskningsförfarandet bör tillämpas vid antagandet av en genomförandeakt om de praktiska arrangemangen för samarbete och samordning mellan kommissionen och medlemsstaterna. Det rådgivande förfarandet bör tillämpas för de återstående genomförandeakter som avses i denna förordning. Motiveringen till det är att dessa återstående genomförandeakter avser praktiska aspekter av de förfaranden som fastställs i denna förordning, såsom form, innehåll och andra aspekter av förfarandets olika etapper, de praktiska arrangemangen för olika etapper i förfarandet såsom exempelvis förlängningen av tidsfrister i förfarandena eller rätten att höras, samt enskilda genomförandebeslut som riktar sig till en grindvakt.

I enlighet med förordning (EU) nr 182/2011 bör varje medlemsstat vara företrädd i den rådgivande kommittén och besluta om sammansättningen av sin delegation. En sådan delegering kan inbegripa bland annat experter från de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna som har relevant sakkunskap för en specifik fråga som läggs fram för den rådgivande kommittén.

Visselblåsare kan göra behöriga myndigheter uppmärksamma på ny information som kan hjälpa de behöriga myndigheterna att upptäcka överträdelser av denna förordning och påföra sanktioner. Det bör säkerställas att det finns lämpliga arrangemang som ger visselblåsare möjlighet att uppmärksamma de behöriga myndigheterna på faktiska eller potentiella överträdelser av denna förordning och skyddar visselblåsare mot repressalier. I detta syfte bör det i denna förordning föreskrivas att Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937(²⁰) är tillämpligt på rapportering av överträdelser av denna förordning och på skydd av personer som rapporterar sådana överträdelser.

För att öka rättssäkerheten bör tillämpligheten, i enlighet med denna förordning, av direktiv (EU) 2019/1937 på rapporter om överträdelser av denna förordning och på skyddet av personer som rapporterar sådana överträdelser återspeglas i det direktivet. Bilagan till direktiv (EU) 2019/1937 bör därför ändras i enlighet med detta. Det ankommer på medlemsstaterna att säkerställa att denna ändring återspeglas i deras införlivandeåtgärder som antas i enlighet med direktiv (EU) 2019/1937, även om antagandet av nationella införlivandeåtgärder inte är ett villkor för att direktivet ska vara tillämpligt på rapportering av överträdelser av denna förordning och på skyddet av rapporterande personer från och med den dag då denna förordning börjar tillämpas.

Konsumenter bör ha rätt att åberopa sina rättigheter i förhållande till de skyldigheter som infördes för grindvakter enligt denna förordning genom grupptalan i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/1828(²¹). I detta syfte bör det i denna förordning föreskrivas att direktiv (EU) 2020/1828 är tillämpligt på grupptalan om grindvakters överträdelser av bestämmelserna i denna förordning när dessa skadar eller kan skada konsumenternas kollektiva intressen. Bilagorna till det direktivet bör därför ändras i enlighet med detta. Det ankommer på medlemsstaterna att se till att denna ändring återspeglas i deras införlivandeåtgärder som antas i enlighet med direktiv (EU) 2020/1828, även om antagandet av nationella införlivandeåtgärder i detta avseende inte är ett villkor för att det direktivet ska vara tillämpligt på den grupptalan. Tillämpligheten av direktiv (EU) 2020/1828 på grupptalan om grindvakters överträdelser av bestämmelserna i denna förordning när dessa skadar eller kan skada konsumenternas kollektiva intressen, bör inledas på datumen för tillämpning av medlemsstaternas lagar och andra författningar som är nödvändiga för att införliva det direktivet eller på datumet för tillämpning av denna förordning, beroende på vilket som inträffar sist.

Kommissionen bör regelbundet utvärdera denna förordning och noga övervaka dess effekter i fråga om öppenhet och rättvisa på affärsförbindelser i onlineplattformsekonomin, särskilt i syfte att fastställa behovet av ändringar mot bakgrund av relevant teknisk eller kommersiell utveckling. Utvärderingen bör inbegripa en regelbunden översyn av förteckningen över centrala plattformstjänster och de skyldigheter som gäller för grindvakter, liksom deras efterlevnad, i syfte att säkerställa att de digitala marknaderna i hela unionen är öppna och rättvisa. I det sammanhanget bör kommissionen också utvärdera tillämpningsområdet för skyldigheten avseende nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänsters interoperabilitet. För att få en bred överblick över utvecklingen inom den digitala sektorn bör man inom ramen för utvärderingen ta hänsyn till medlemsstaternas och de berörda parternas erfarenheter. Kommissionen bör i detta avseende även kunna beakta de yttranden och rapporter som lagts fram för den av observationscentrumet för onlineplattformsekonomin, som först inrättades genom kommissionens beslut C(2018)2393 av den 26 april 2018. Till följd av utvärderingen bör kommissionen vidta lämpliga åtgärder. Kommissionen bör ha som mål att upprätthålla en hög skyddsnivå och respekt för de gemensamma rättigheterna och värdena, särskilt jämlikhet och icke-diskriminering, när den gör bedömningar och översyner av praxis och skyldigheter enligt denna förordning.

Utan att det påverkar budgetförfarandet, och genom befintliga finansieringsinstrument, bör kommissionen tilldelas tillräckliga personalresurser och ekonomiska och tekniska resurser för att säkerställa att den kan utföra sina uppgifter på ett effektivt sätt och utöva sina befogenheter med avseende på efterlevnaden av denna förordning.

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att säkerställa en öppen och rättvis digital sektor i allmänhet och öppna och rättvisa centrala plattformstjänster i synnerhet, för att främja innovation, högkvalitativa digitala produkter och digitala tjänster, rättvisa och konkurrenskraftiga priser samt hög kvalitet och urval för slutanvändare i den digitala sektorn, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av grindvakternas affärsmodeller och verksamhet samt storleken på och effekterna av deras verksamhet, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 42 i förordning (EU) 2018/1725 och avgav ett yttrande den 10 februari 2021(²²).

Denna förordning står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 16, 47 och 50. Tolkningen och tillämpningen av denna förordning bör således respektera dessa rättigheter och principer.