Artikel 16 Förenklad IKT-riskhanteringsram

Enligt sektorsspecifik unionsrätt omfattas vissa finansiella entiteter av förenklade krav eller undantag av skäl som rör deras storlek eller de tjänster de tillhandahåller. Den kategorin av finansiella entiteter omfattar små och icke sammanlänkade värdepappersföretag, små tjänstepensionsinstitut som får uteslutas från tillämpningsområdet för direktiv (EU) 2016/2341 enligt de villkor som fastställs i artikel 5 i det direktivet av den berörda medlemsstaten och som har pensionsplaner som tillsammans inte omfattar fler än 100 personer totalt, liksom institut som är undantagna enligt direktiv 2013/36/EU. Det är därför lämpligt att, i enlighet med proportionalitetsprincipen och för att bevara andan av sektorsspecifik unionsrätt, låta de finansiella entiteterna omfattas av en förenklad IKT-riskhanteringsram enligt denna förordning. Den proportionella karaktären i den förenklade IKT-riskhanteringsram som omfattar dessa finansiella entiteter bör inte ändras av de lagstadgade tekniska standarder som ska utarbetas av de europeiska tillsynsmyndigheterna. I enlighet med proportionalitetsprincipen är det dessutom lämpligt att även låta de betalningsinstitut som avses i artikel 32.1 i direktiv (EU) 2015/2366 och de institut för elektroniska pengar som avses i artikel 9 i direktiv 2009/110/EG som är undantagna i enlighet med nationellt rätt som införlivar dessa unionsrättsakter omfattas av en förenklad IKT-riskhanteringsram enligt denna förordning, medan betalningsinstitut och institut för elektroniska pengar som inte har undantagits i enlighet med respektive nationell rätt som införlivar sektorsspecifik unionsrätt bör följa den allmänna ram som fastställs i denna förordning.

På samma sätt bör finansiella entiteter som räknas som mikroföretag eller som omfattas av den förenklade IKT-riskhanteringsramen enligt denna förordning inte vara skyldiga att inrätta en funktion för att övervaka de arrangemang som de ingått med IKT-tredjepartsleverantörer för användning av IKT-tjänster; eller att utse en medlem av den högre ledningen till ansvarig för att övervaka den åtföljande riskexponeringen och relevant dokumentation; att överföra ansvaret för att hantera och övervaka IKT-risk till en kontrollfunktion och säkerställa en lämplig nivå av oberoende för den kontrollfunktionen för att undvika intressekonflikter; att minst en gång om året dokumentera och se över IKT-riskhanteringsramen; att regelbundet låta IKT-riskhanteringsramen undergå en internrevision; att göra djupgående bedömningar efter större förändringar i deras infrastruktur och processer för nätverks- och informationssystem; att regelbundet genomföra riskanalyser av befintliga IKT-system; att låta genomförandet av åtgärds- och återställningsplaner avseende IKT undergå oberoende interna granskningar; att inrätta en krishanteringsfunktion, att utöka testningen av driftskontinuitet och åtgärds- och återställningsplaner för att fånga upp överflyttningsscenarier mellan primär IKT-infrastruktur och reservanläggningar, att på begäran av de behöriga myndigheterna lämna en uppskattning av de totala årliga kostnader och förluster som orsakas av allvarliga IKT-relaterade incidenter, att upprätthålla IKT-reservkapacitet; att till de nationella behöriga myndigheterna meddela vilka förändringar som genomfördes efter efterhandsöversyner av IKT-relaterade incidenter; att kontinuerligt övervaka relevant teknisk utveckling, att inrätta ett heltäckande program för testning av digital operativ motståndskraft som en integrerad del av den IKT-riskhanteringsram som föreskrivs i den här förordningen, eller att anta och regelbundet se över en strategi för IKT-tredjepartsrisk. Mikroföretag ska dessutom endast bedöma behovet av att upprätthålla sådan IKT-reservkapacitet med utgångspunkt i vilken riskprofil de har. Mikroföretag bör omfattas av ett mer flexibelt system vad gäller program för testning av digital operativ motståndskraft. När de överväger vilken typ och frekvens av testning som ska utföras bör de vederbörligen väga målet att upprätthålla en hög digital operativ motståndskraft, de tillgängliga resurserna och sin allmänna riskprofil. Mikroföretag och finansiella entiteter som omfattas av den förenklade IKT-riskhanteringsramen enligt denna förordning bör undantas från kravet på avancerad testning av IKT-verktyg, IKT-system och IKT-processer baserad på hotbildsstyrd penetrationstestning, eftersom endast finansiella entiteter som uppfyller de krav som fastställs i denna förordning bör vara skyldiga att utföra sådan testning. Mot bakgrund av sin begränsade kapacitet bör mikroföretag kunna komma överens med tredjepartsleverantören av IKT-tjänster att delegera den finansiella entiteten rätt till tillgång, inspektion och revision till en oberoende tredje part som utsetts av tredjepartsleverantören av IKT-tjänster, under förutsättning att den finansiella entiteten, när som helst, kan begära all relevant information och försäkran om tredjepartsleverantörens prestanda från respektive oberoende tredje part.