Artikel 32 Tillsynsramens struktur

Med hänsyn till de potentiella systemrisker som den ökade utkontrakteringen och koncentrationen av IKT-tredjeparter medför, och till de otillräckliga nationella mekanismer som ger finansiella tillsynsmyndigheter lämpliga verktyg för att kvantitativt och kvalitativt fastställa och åtgärda konsekvenserna av IKT-risk som uppstår hos kritiska tredjepartsleverantörer av IKT-tjänster, är det nödvändigt att inrätta en lämplig tillsynsram som möjliggör en kontinuerlig övervakning av verksamheten hos tredjepartsleverantörer av IKT-tjänster som är kritiska tredjepartsleverantörer av IKT-tjänster till finansiella entiteter, och samtidigt säkerställa konfidentialitet och säkerhet för kunder som inte är finansiella entiteter. Tillhandahållandet av IKT-tjänster inom en koncern medför specifika risker och fördelar, men det bör inte automatiskt anses mindre riskfyllt än tillhandahållande av IKT-tjänster från leverantörer utanför en finansiell koncern, och bör därför omfattas av samma regelverk. När IKT-tjänster tillhandahålls inom samma finansiella koncern kan dock finansiella entiteter ha större kontroll över koncerninterna leverantörer, vilket bör beaktas vid den övergripande riskbedömningen.

I syfte att främja konvergens och effektivitet när det gäller tillsynsstrategier för IKT-tredjepartsrisker i den finansiella sektorn, och för att stärka den digitala operativa motståndskraften hos finansiella entiteter som är beroende av kritiska tredjepartsleverantörer av IKT-tjänster för att tillhandahålla IKT-tjänster som stöder tillhandahållandet av finansiella tjänster, och därmed bidra till att bevara stabiliteten i unionens finansiella system och integriteten på den inre marknaden för finansiella tjänster, bör kritiska tredjepartsleverantörer av IKT-tjänster omfattas av en tillsynsram på unionsnivå. Inrättandet av tillsynsramen motiveras av mervärdet av att vidta åtgärder på unionsnivå och av särdragen hos användningen av IKT-tjänster och den roll de spelar vid tillhandahållandet av finansiella tjänster, men det bör samtidigt erinras om att denna lösning endast förefaller vara lämplig inom ramen för denna förordning, som specifikt behandlar digital operativ motståndskraft inom finanssektorn. En sådan tillsynsram bör dock inte betraktas som en ny modell för unionstillsyn på andra områden av finansiella tjänster och finansiell verksamhet.

Digitaliseringen av finansiella tjänster har lett till en användning och ett beroende av IKT-tjänster som aldrig tidigare skådats. Eftersom det har blivit otänkbart att tillhandahålla finansiella tjänster utan användning av molntjänster, programvarulösningar och datarelaterade tjänster, har unionens finansiella ekosystem i sig blivit beroende av vissa IKT-tjänster som tillhandahålls av leverantörer av IKT-tjänster. Vissa av dessa leverantörer är innovatörer när det gäller att utveckla och tillämpa IKT-baserad teknik, och spelar en viktig roll i tillhandahållandet av finansiella tjänster eller har integrerats i värdekedjan för finansiella tjänster. De har därför blivit kritiska för stabiliteten och integriteten i unionens finansiella system. Detta utbredda beroende av tjänster som tillhandahålls av kritiska tredjepartsleverantörer av IKT-tjänster, i kombination med det ömsesidiga beroendet mellan olika marknadsoperatörers informationssystem, skapar en direkt och potentiellt allvarlig risk för unionens system för finansiella tjänster och för kontinuiteten i tillhandahållandet av finansiella tjänster, om kritiska tredjepartsleverantörer av IKT-tjänster skulle påverkas av operativa störningar eller allvarliga cyberincidenter. Cyberincidenter har en särskild förmåga att föröka sig och sprida sig i hela det finansiella systemet i en betydligt snabbare takt än andra typer av risker som övervakas inom finanssektorn och kan sträcka sig över sektorer och över geografiska gränser. De har potential att utvecklas till en systemkris där förtroendet för det finansiella systemet har urholkats på grund av störningar i funktioner som stöder realekonomin, eller betydande finansiella förluster som når en nivå som det finansiella systemet inte kan klara, eller som kräver omfattande åtgärder för att absorbera stora chocker. För att förhindra att dessa scenarier inträffar och därmed äventyrar unionens finansiella stabilitet och integritet, är det viktigt att skapa konvergens i tillsynspraxis för IKT-tredjepartsrisker inom finanssektorn, särskilt genom nya regler som möjliggör unionstillsyn av kritiska tredjepartsleverantörer av IKT-tjänster.

För att säkerställa att kritiska tredjepartsleverantörer av IKT-tjänster lämpligt och effektivt övervakas på unionsnivå föreskriver denna förordning att var och en av de tre europeiska tillsynsmyndigheterna kan utses till ledande tillsynsmyndighet. Den enskilda tilldelningen av en kritisk tredjepartsleverantör av IKT-tjänster till en av de tre europeiska tillsynsmyndigheterna bör vara resultatet av en bedömning av den övervägande andelen finansiella entiteter som är verksamma inom de finansiella sektorer för vilka den europeiska tillsynsmyndigheten har ansvar. Detta tillvägagångssätt bör leda till en välavvägd fördelning av uppgifter och ansvar mellan de tre europeiska tillsynsmyndigheterna i samband med utövandet av tillsynsfunktionerna och bör på bästa sätt utnyttja de personalresurser och den tekniska expertis som finns i var och en av de tre europeiska tillsynsmyndigheterna.

Utövandet av tillsyn bör styras av tre operativa principer som syftar till att säkerställa a) nära samordning mellan de europeiska tillsynsmyndigheterna i deras roller som ledande tillsynsmyndigheter, genom ett gemensamt tillsynsnätverk, b) överensstämmelse med den ram som inrättas genom direktiv (EU) 2022/2555 (genom frivilligt samråd med organ enligt det direktivet i syfte att undvika överlappning av åtgärder som är riktade till kritiska tredjepartsleverantörer av IKT-tjänster), och c) omsorg för att minimera den potentiella risken för avbrott i tjänster som kritiska tredjepartsleverantörer av IKT-tjänster tillhandahåller kunder som är entiteter som faller utanför denna förordnings tillämpningsområde.