Methodology for calculating the supervisory fee

De totala kostnader som årligen beräknas av kommissionen bör bäras av leverantörerna av mycket stora onlineplattformar och mycket stora onlinesökmotorer genom en tillsynsavgift som tas ut för de utsedda tjänster som omfattas av tillsynsavgiften för varje kalenderår. För att säkerställa överensstämmelse med besluten om utseende i enlighet med artikel 33.4 i förordning (EU) 2022/2065 bör begreppet leverantör av utsedd tjänst/utsedda tjänster identifieras med hänvisning till adressaten eller adressaterna för berörda beslut om utseende i enlighet med artikel 33.4 i förordning (EU) 2022/2065. När ett beslut som antas i enlighet med artikel 33.4 i förordning (EU) 2022/2065 riktar sig till mer än en juridisk person bör samtliga parter som beslutet riktar sig till vara solidariskt ansvariga för betalningen av tillsynsavgiften för den berörda tjänsten.

De tjänster som ska redovisas under ett visst år n bör innefatta de tjänster som redan omfattas av de skyldigheter som gäller för mycket stora onlineplattformar och mycket stora onlinesökmotorer vid årets början, samt sådana som omfattas av ett beslut om utseende eller ett beslut om att avsluta utseendet som får verkan under det berörda kalenderåret, med beaktande av att båda typerna av beslut får verkan fyra månader efter att de meddelats leverantören i enlighet med artikel 33.6 i förordning (EU) 2022/2065. Denna frist bör beräknas i enlighet med de allmänna regler som fastställs i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71(²) om regler för bestämning av perioder, datum och frister.

Kommissionen bör fastställa det totala beloppet för den tillsynsavgift som varje år ska tas ut av varje leverantör genom att först fastställa ett grundbelopp per utsedd tjänst. Man får fram grundbeloppet per tjänst genom att dividera de totala årliga kostnader som beräknats för år n+1 med alla utsedda tjänster som redovisats för år n. Vid fastställandet av grundbeloppet bör hänsyn tas till det antal dagar som utseendet omfattar år n. För det andra bör kommissionen, för att säkerställa att de enskilda tillsynsavgifterna står i proportion till den utsedda tjänstens storlek, baserat på det genomsnittliga antalet aktiva mottagare per månad i unionen, anpassa grundbeloppet med en koefficient som står i proportion till antalet aktiva mottagare baserat på de tillgängliga uppgifterna.

I artikel 43.5 i förordning (EU) 2022/2065 fastställs att ingen leverantör av utsedda tjänster ska betala ett totalt tillsynsavgiftsbelopp som överstiger leverantörens ekonomiska kapacitet, alltså inte mer än 0,05 % av leverantörens årliga globala nettoinkomst. Hänvisningen till nettoinkomsten, som utgörs av totala intäkter minus kostnader för leverantören, bör säkerställa att leverantörens förmåga att betala beaktas, även när det gäller leverantörer som går med förlust. För att identifiera sådana begränsningar i enlighet med tillämpliga redovisningsstandarder, bör hänvisning göras till begreppet total global vinst under det föregående räkenskapsåret, fastställt på grundval av leverantörens bästa tillgängliga siffror baserat på den redovisning som meddelats kommissionen. Därför bör hänvisning göras till den IFRS-standard som är tillämplig i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002(³), om denna används av den berörda leverantören, eller i annat fall i enlighet med redovisning som sammanställts i enlighet med rapporteringskraven enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU(⁴). I de fall då varken en IFRS-standard eller direktiv 2013/34/EU är tillämpliga på den berörda leverantören bör hänvisning göras till någon annan godtagbar tredjelandsrapporteringsstandard som är tillämplig på en sådan leverantör, exempelvis en tredjelandsrapporteringsstandard som anses likvärdig med IFRS-standarder eller en annan tredjelandsrapporteringsstandard som kan anses allmänt godtagbar vid tillämpningen av annan unionslagstiftning. När en leverantör har koncernredovisning är det den globala konsoliderade vinsten för den koncern som leverantören tillhör som bäst återspeglar leverantörens ekonomiska kapacitet att betala tillsynsavgiften, eftersom koncernens finansiella resurser är tillgängliga för leverantören för betalningen av det totala avgiftsbelopp som tas ut för alla utsedda tjänster som tillhandahålls av denna leverantör.

Om det grundbelopp som tas ut av en viss leverantör, eller summan av de berörda grundbeloppen i de fall då en leverantör tillhandahåller mer än en utsedd tjänst, överstiger det högsta totala värdet bör den tillsynsavgift som tas ut av leverantören sänkas i enlighet med detta. För att säkerställa att de totala årliga kostnaderna under alla omständigheter betalas genom de tillsynsavgifter som tas ut av alla de utsedda tjänsterna, bör det resterande belopp som inte tas ut av leverantörer på grund av att det högsta totala värdet tillämpas bäras av de återstående leverantörer som inte når upp till det högsta totala värdet, proportionerligt enligt den grundläggande fördelningsformeln. De resterande beloppen bör fördelas på de övriga leverantörerna av utsedda tjänster, med tillämpning av det högsta totala värdet, till dess att inget resterande belopp återstår.

I enlighet med artikel 43.3 i förordning (EU) 2022/2065 ska kommissionen varje år anta individuella genomförandeakter som fastställer den årliga individuella tillsynsavgiften som ska tas ut av varje leverantör av den utsedda tjänst eller de utsedda tjänster som omfattas av skyldigheten att betala tillsynsavgift under det kalenderåret. Det årliga förfarandet för debitering av avgifter bör därför organiseras på ett sådant sätt att dessa genomförandeakter antas efter beräkningen av de totala årliga kostnaderna, som kommer att ligga till grund för fastställandet av det totala tillsynsavgiftsbelopp som ska tas ut, fastställt i enlighet med kommissionens förberedande dokument som åtföljer budgetförslaget i enlighet med artikel 41.8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046(⁵) om finansiella regler för unionens allmänna budget. De enskilda genomförandeakterna kan antas först efter ett visst datum, då antalet och storleken kan fastställas för de utsedda tjänster som omfattas av tillsynsavgifterna. Förfarandet bör också ta hänsyn till den ekonomiska kapaciteten i form av vinst för de motsvarande leverantörerna som kan fastställas på grundval av den information som lämnats av den berörda leverantören. Det preliminära avgiftsbelopp som ska tas ut bör meddelas den berörda leverantören innan kommissionen antar ett genomförandebeslut, så att leverantören får möjlighet att inkomma med synpunkter som bör beaktas vid det slutliga fastställandet av tillsynsavgiften. När kommissionen tagit ställning till de iakttagelser som inkommit bör den anta motsvarande genomförandeakt om fastställande av den individuella tillsynsavgift som ska betalas som fordring i enlighet med artikel 98 i förordning (EU, Euratom) 2018/1046 före utgången av samma kalenderår, så att de nödvändiga resurserna finns tillgängliga för att täcka de beräknade kostnaderna för nästföljande år.

Underlåtenhet att betala inom den tidsfrist som fastställs i genomförandeakterna bör medföra indrivning av det obetalda beloppet med dröjsmålsränta till Europeiska centralbankens refinansieringsränta ökad med 3,5 %, i enlighet med artikel 99.2 i förordning (EU, Euratom) 2018/1046.

För att säkerställa ansvarsskyldighet och transparens när det gäller kommissionens faktiska kostnader och intäkter i samband med de tillsynsuppgifter som utförs i enlighet med förordning (EU) 2022/2065 bör kommissionen årligen rapportera dessa till Europaparlamentet och rådet och offentliggöra sådana rapporter på sin webbplats. För att säkerställa konsekvens mellan beräkningen av kostnader och de specifika tillsynsutgifter som faktiskt uppkommer det berörda året bör rapporten särskilt jämföra de relevanta beloppen, baserat på de betalningar som faktiskt utförts under den berörda perioden för varje berörd kostnadskategori som avses i artikel 43.2 i förordning (EU) 2022/2065, samt alla utgiftsåtaganden som gjorts under året, inbegripet eventuella rättsliga beslut som utfärdats under året. Eventuella skillnader mellan det beräknade beloppet och de faktiska utgifterna bör inte påverka det tillsynsavgiftsbelopp som tas ut det berörda året men bör beaktas vid nästa beräkning, antingen genom avdrag av eventuella överskott från de totala kostnader som beräknas för år n+2 eller genom tillägg av eventuella underskott till de totala kostnader som beräknas för år n+2.

I kostnadsberäkningen bör man identifiera de kostnader som planeras för nästföljande kalenderår, för att säkerställa att tillräckliga resurser görs tillgängliga för kommissionen i förväg. Under perioden mellan ikraftträdandet av förordning (EU) 2022/2065 och den 1 januari 2024 kommer kommissionen redan att ha ådragit sig eller planerat kostnader i enlighet med artikel 43.2 i förordning (EU) 2022/2065 som inte täcks av någon tidigare tillsynsavgift och som därför måste täckas allmänt av andra anslag i unionens antagna budget för 2023. För fastställandet av de totala avgifter som ska tas ut under 2023 bör därför endast de kostnader som inte redan täcks genom befintliga anslag i unionens allmänna budget för 2023 läggas till de beräknade kostnaderna för 2024, i enlighet med den information som anges i den översikt som åtföljer beräkningen. För fastställandet av eventuella överskott eller underskott som bör beaktas i den därpå följande beräkningen bör därför den första rapporten till Europaparlamentet och rådet endast beakta de kostnader som uppkommit under 2022 från och med ikraftträdandet av förordning (EU) 2022/2065 och under 2023 och som inte redan täcks av befintliga anslag.