ITS on competent authority information exchange

Brådskande begäranden om samarbete eller informationsutbyte bör tillåtas när den begärande myndigheten behöver ett snabbt svar för att stoppa betydande skada eller för att förhindra att potentiell betydande skada orsakas investerare eller stabiliteten eller förtroendet för det finansiella systemet. Detta omfattar ärenden som, till exempel, när den behöriga myndigheten i en värdmedlemsstat nyligen erhöll bevis som visade att en leverantör av kryptotillgångstjänster som var auktoriserad i en annan medlemsstat marknadsförde kryptotillgångar som inte följde de bestämmelser om skydd av kunder eller icke-professionella innehavare som fastställs i artikel 102 i förordning (EU) 2023/1114. Brådskande begäranden bör också tillåtas när en behörig myndighet i en värdmedlemsstat har mottagit relevanta klagomål rörande en leverantör av kryptotillgångstjänster som är auktoriserad i en annan medlemsstat eller när en behörig myndighet har anledning att tro att en leverantör av kryptotillgångstjänster som är verksam inom dennas jurisdiktion löper risk för insolvens, vilket kan påverka kunder inom dess jurisdiktion eller finansmarknadens stabilitet.

I förordning (EU) 2023/1114 fastställs att behöriga myndigheter bör samarbeta med varandra, utbyta information och bistå varandra.

Informationsöverföring på eget initiativ bör ske i enlighet med förordning (EU) 2023/1114, inklusive på frivillig basis när en behörig myndighet i en medlemsstat anser att uppgifter den förfogar över kan vara användbara för en annan behörig myndighet. När en behörig myndighet på eget initiativ överför information bör denna säkerställa att den har en laglig grund att göra detta och ange denna lagliga grund i det formulär som återfinns i relevant bilaga.

En begäran om bistånd i enlighet med artikel 95 i förordning (EU) 2023/1114 bör innehålla tillräcklig information om syftet med begäran, inklusive skälen för begäran och dess bakgrund, så att den anmodade myndigheten kan behandla ansökan på ett effektivt sätt och så snart som möjligt. Det bör inte vara nödvändigt för en begärande myndighet att ange de sakförhållanden vilka orsakade de misstankar om en överträdelse som låg till grund för begäran, om den begärda informationen är nödvändig för att denna myndighet ska kunna fullgöra sina uppgifter.

Samarbetsförfarandena bör möjliggöra och underlätta kommunikation, samråd och samverkan mellan den begärande myndigheten och den anmodade myndigheten för att säkerställa en effektiv behandling av begäranden om information eller bistånd. Dessa förfaranden bör även göra det möjligt för behöriga myndigheter att ge varandra återkoppling om nyttan av den information eller det bistånd som erhållits, om resultatet av de ärenden för vilka bistånd sökts och eventuella svårigheter att tillhandahålla sådan information eller sådant bistånd.

Förfarandena och formulären för informationsutbyte och bistånd bör säkerställa konfidentiell behandling av den information som utbyts eller överförs och efterlevnad av reglerna om skydd av enskilda personers rättigheter med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter.

Denna förordning är baserad på det förslag till tekniska genomförandestandarder som utarbetats av Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) i nära samarbete med Europeiska bankmyndigheten (EBA) och som lämnats in till kommissionen.

Esma har begärt in ett yttrande från den intressentgrupp för värdepapper och marknader som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010(²)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2010/1095/oj)..

Esma har inte genomfört några öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska genomförandestandarder som denna förordning grundar sig på och har inte heller analyserat de potentiella relaterade kostnaderna och fördelarna med införandet av sådana standarder, eftersom detta inte skulle stå i proportion till standardernas omfattning och effekter, mot bakgrund av att denna förordning endast skulle påverka behöriga myndigheter och enheter och inte marknadsaktörerna.