Preamble Recitals

Det är viktigt att säkerställa att unionslagstiftningsakter om finansiella tjänster är rustade för den digitala tidsåldern och bidrar till en framtidssäkrad ekonomi för människor, bland annat genom att möjliggöra användning av innovativ teknik. Unionen har ett politiskt intresse av att utveckla och främja införandet av banbrytande teknik inom finanssektorn, inbegripet införandet av teknik för distribuerade liggare (DLT). Det förväntas att många tillämpningar av teknik för distribuerade liggare, inklusive blockkedjeteknik, som ännu inte har studerats fullt ut, kommer att fortsätta att resultera i nya typer av affärsverksamhet och affärsmodeller som tillsammans med själva kryptotillgångssektorn kommer att leda till ekonomisk tillväxt och nya sysselsättningsmöjligheter för unionsmedborgarna.

Kryptotillgångar är en av de viktigaste tillämpningarna för teknik för distribuerade liggare. Kryptotillgångar är digitala värderepresentationer eller rättighetsrepresentationer som kan ge betydande fördelar för marknadsaktörer, inbegripet icke-professionella innehavare av kryptotillgångar. Värderepresentationer inkluderar externt, icke-intrinsiskt värde som tillskrivs en kryptotillgång av de berörda parterna eller av marknadsaktörerna, vilket innebär att värdet är subjektivt och endast baserat på intresset hos köparen av kryptotillgången. Genom att rationalisera kapitalanskaffningsprocesserna och öka konkurrensen kan erbjudanden om kryptotillgångar möjliggöra ett innovativt och inkluderande finansieringssätt, inbegripet för små och medelstora företag. När kryptotillgångar används som ett betalningsmedel kan det innebära möjligheter i form av billigare, snabbare och effektivare betalningar, särskilt på gränsöverskridande basis, genom att antalet förmedlare begränsas.

Vissa kryptotillgångar, särskilt de som klassificeras som finansiella instrument enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU(⁴)Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349)., omfattas av tillämpningsområdet för befintliga unionslagstiftningsakter om finansiella tjänster. Därför är en fullständig uppsättning unionsregler redan tillämpliga på utgivare av sådana kryptotillgångar och på företag som bedriver verksamhet med anknytning till sådana kryptotillgångar.

Andra kryptotillgångar omfattas dock inte av unionslagstiftningsakter om finansiella tjänster. För närvarande finns det inga andra regler än de som avser bekämpning av penningtvätt för tillhandahållande av tjänster med anknytning till sådana oreglerade kryptotillgångar, inbegripet för drift av handelsplattformar för kryptotillgångar, utbyte av kryptotillgångar mot medel eller andra kryptotillgångar samt för tillhandahållande av förvaring och administration av kryptotillgångar för kunders räkning. Avsaknaden av sådana regler gör att innehavare av dessa kryptotillgångar utsätts för risker, särskilt på områden som inte omfattas av konsumentskyddsregler. Avsaknaden av sådana regler kan också leda till betydande risker för marknadens integritet, bland annat i form av marknadsmissbruk och ekonomisk brottslighet. För att hantera dessa risker har vissa medlemsstater infört särskilda regler för alla, eller en undergrupp av, kryptotillgångar som inte omfattas av unionslagstiftningsakter om finansiella tjänster, och andra medlemsstater överväger om de ska lagstifta på området för kryptotillgångar.

Avsaknaden av en övergripande unionsram för marknader för kryptotillgångar kan leda till bristande förtroende för dessa tillgångar hos användarna, vilket på ett betydande sätt skulle kunna hindra utvecklingen av en marknad för dessa tillgångar och leda till uteblivna möjligheter i form av innovativa digitala tjänster, alternativa betalningsinstrument eller nya finansieringskällor för företag i unionen. Dessutom skulle företag som använder kryptotillgångar inte ha någon rättssäkerhet när det gäller hur deras kryptotillgångar skulle behandlas i de olika medlemsstaterna, vilket skulle undergräva deras ansträngningar att använda kryptotillgångar för digital innovation. Avsaknaden av en övergripande unionsram för marknader för kryptotillgångar skulle också kunna leda till fragmenterad reglering, vilket skulle snedvrida konkurrensen på den inre marknaden, göra det svårare för leverantörer av kryptotillgångstjänster att utvidga sin verksamhet över gränserna och skulle ge upphov till regleringsarbitrage. Marknaderna för kryptotillgångar är fortfarande blygsamma till sin storlek och utgör ännu inget hot mot den finansiella stabiliteten. Det är dock möjligt att typer av kryptotillgångar som syftar till att stabilisera sitt pris i förhållande till en viss tillgång eller en korg av tillgångar i framtiden skulle kunna anammas i stor utsträckning av icke-professionella innehavare, och en sådan utveckling skulle kunna medföra ytterligare utmaningar när det gäller finansiell stabilitet, väl fungerande betalningssystem, den penningpolitiska transmissionen eller den monetära suveräniteten.

Det behövs därför en särskild och harmoniserad ram för marknader för kryptotillgångar på unionsnivå för att tillhandahålla särskilda regler för kryptotillgångar och relaterade tjänster och verksamheter som ännu inte omfattas av unionslagstiftningsakter om finansiella tjänster. En sådan ram bör stödja innovation och rättvis konkurrens, samtidigt som den säkerställer en hög nivå av skydd för icke-professionella innehavare samt integriteten hos marknaderna för kryptotillgångar. En tydlig ram bör göra det möjligt för leverantörer av kryptotillgångstjänster att skala upp sina verksamheter över gränserna och underlätta deras tillgång till banktjänster så att de kan bedriva sin verksamhet på ett smidigt sätt. En unionsram för marknader för kryptotillgångar bör föreskriva en proportionerlig behandling av utgivare av kryptotillgångar och leverantörer av kryptotillgångstjänster och därigenom skapa lika möjligheter när det gäller marknadstillträde och pågående och framtida utveckling av marknaderna för kryptotillgångar. Ramen bör också främja finansiell stabilitet och väl fungerande betalningssystem samt hantera de penningpolitiska risker som kan uppstå till följd av kryptotillgångar som syftar till att stabilisera sitt pris i förhållande till en tillgång eller en korg av tillgångar. Ändamålsenlig reglering upprätthåller medlemsstaternas konkurrenskraft på de internationella finansiella och tekniska marknaderna och ger kunderna betydande fördelar när det gäller tillgång till billigare, snabbare och säkrare finansiella tjänster och kapitalförvaltning. Unionens ram för marknader för kryptotillgångar bör inte reglera den underliggande tekniken. Unionslagstiftningsakter bör undvika att lägga onödig och oproportionerlig regelbörda på teknikanvändning, eftersom unionen och medlemsstaterna strävar efter att upprätthålla konkurrenskraften på en global marknad.

De konsensusmekanismer som används för validering av transaktioner i kryptotillgångar kan ha huvudsakliga negativa konsekvenser (principal adverse impacts, PAI) för klimatet och andra miljörelaterade negativa konsekvenser. Sådana konsensusmekanismer bör därför införa mer miljövänliga lösningar och säkerställa att eventuella huvudsakliga negativa konsekvenser som de kan ha för klimatet och eventuella andra miljörelaterade negativa konsekvenser identifieras och redovisas på lämpligt sätt av utgivare av kryptotillgångar och leverantörer av kryptotillgångstjänster. Vid fastställandet av huruvida negativa konsekvenser är huvudsakliga bör hänsyn tas till proportionalitetsprincipen och den utgivna kryptotillgångens storlek och volym. Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (Esma), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010(⁵)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84)., bör därför, i samarbete med Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) (EBA), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010(⁶)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12)., ges mandat att utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att närmare specificera innehållet i, metoderna för och presentationen av information om hållbarhetsindikatorer med avseende på negativa konsekvenser för klimatet och andra miljörelaterade negativa konsekvenser och för att beskriva centrala energiindikatorer. Förslagen till tekniska standarder för tillsyn bör också säkerställa samstämmighet i den information som lämnas av utgivare av kryptotillgångar och av leverantörer av kryptotillgångstjänster. Vid utarbetandet av förslagen till tekniska standarder för tillsyn bör Esma ta hänsyn till de olika typer av konsensusmekanismer som används för validering av transaktioner med kryptotillgångar, deras egenskaper och skillnaderna mellan dem. Esma bör också ta hänsyn till befintliga krav på informationslämnande, säkerställa komplementaritet och konsekvens och undvika att öka bördan för företagen.

Marknaderna för kryptotillgångar är globala och därmed till sin natur gränsöverskridande. Unionen bör därför fortsätta att stödja internationella insatser för att främja konvergens i behandlingen av kryptotillgångar och kryptotillgångstjänster genom internationella organisationer eller organ såsom rådet för finansiell stabilitet, Baselkommittén för banktillsyn och arbetsgruppen för finansiella åtgärder.

Unionslagstiftningsakterna om finansiella tjänster bör vägledas av principerna om samma tjänster, samma risker, samma regler och om teknikneutralitet. Kryptotillgångar som omfattas av befintliga unionslagstiftningsakter om finansiella tjänster bör därför fortsätta att regleras av det befintliga regelverket, oavsett vilken teknik som används för utgivning eller överföring av dem, snarare än denna förordning. I enlighet med detta utesluter denna förordning uttryckligen från sitt tillämpningsområde kryptotillgångar som klassificeras som finansiella instrument enligt definitionen i direktiv 2014/65/EU, de som räknas som insättningar enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU(⁷)Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU av den 16 april 2014 om insättningsgarantisystem (EUT L 173, 12.6.2014, s. 149)., inbegripet strukturerade insättningar enligt definitionen i direktiv 2014/65/EU, de som klassificeras som fonder enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366(⁸)Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG och 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG (EUT L 337, 23.12.2015, s. 35)., om de inte klassificeras som e-pengatoken, de som klassificeras som värdepapperiseringspositioner enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2402(⁹)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2402 av den 12 december 2017 om ett allmänt ramverk för värdepapperisering och om inrättande av ett särskilt ramverk för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering samt om ändring av direktiven 2009/65/EG, 2009/138/EG och 2011/61/EU och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 347, 28.12.2017, s. 35). och de som klassificeras som skade- eller livförsäkringsavtal, pensionsprodukter eller pensionssystem och socialförsäkringssystem. Med beaktande av att elektroniska pengar och medel som tas emot i utbyte mot elektroniska pengar inte bör behandlas som insättningar i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG(¹⁰)Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG (EUT L 267, 10.10.2009, s. 7)., kan e-pengatoken inte behandlas som insättningar som är undantagna från den här förordningens tillämpningsområde.

Denna förordning bör inte tillämpas på kryptotillgångar som är unika och som inte är fungibla med andra kryptotillgångar, inbegripet digitala konstverk och samlarföremål. Värdet på sådana unika och icke-fungibla kryptotillgångar kan hänföras till varje kryptotillgångs unika egenskaper och den nytta den ger tokeninnehavaren. Inte heller bör denna förordning tillämpas på kryptotillgångar som representerar tjänster eller fysiska tillgångar som är unika och icke-fungibla, såsom produktgarantier eller fastigheter. Även om unika och icke-fungibla kryptotillgångar kan handlas på marknaden och ackumuleras spekulativt, är de inte lätt utbytbara och det relativa värdet av en sådan kryptotillgång i förhållande till en annan, som var och en är unik, kan inte fastställas genom jämförelse med en befintlig marknad eller likvärdig tillgång. Sådana egenskaper begränsar i vilken utsträckning dessa kryptotillgångar kan ha en finansiell användning, vilket begränsar riskerna för innehavare och det finansiella systemet och motiverar att de undantas från denna förordnings tillämpningsområde.

De fraktionerade delarna av en unik och icke-fungibel kryptotillgång bör inte anses vara unika och icke-fungibla. Utgivning av kryptotillgångar som icke-fungibla token i stora serier eller samlingar bör betraktas som en indikator på deras fungibilitet. Enbart det faktum att en unik identifierare tillskrivits en kryptotillgång är i sig inte tillräckligt för att klassificera den som unik och icke-fungibel. De tillgångar eller rättigheter som det hänvisas till bör också vara unika och icke-fungibla för att kryptotillgången ska betraktas som unik och icke-fungibel. Att kryptotillgångar som är unika och icke-fungibla undantas från denna förordnings tillämpningsområde påverkar inte klassificeringen av sådana kryptotillgångar som finansiella instrument. Denna förordning bör också tillämpas på kryptotillgångar som förefaller vara unika och icke-fungibla, men vars faktiska egenskaper eller vars egenskaper som är kopplade till deras faktiska användning skulle göra dem antingen fungibla eller inte unika. I detta avseende bör de behöriga myndigheterna, när de bedömer och klassificerar kryptotillgångar, anta en metod baserad på innehåll snarare än på form, där egenskaperna hos den berörda kryptotillgången avgör klassificeringen och inte hur utgivaren betecknar den.

Det är lämpligt att undanta vissa koncerninterna transaktioner och vissa offentliga organ från denna förordnings tillämpningsområde, eftersom de inte utgör någon risk för investerarskyddet, marknadsintegriteten, den finansiella stabiliteten, väl fungerande betalningssystem, den penningpolitiska transmissionen eller den monetära suveräniteten. Till de undantagna officiella internationella organisationerna hör Internationella valutafonden och Banken för internationell betalningsutjämning.

Digitala tillgångar som ges ut av centralbanker som agerar i egenskap av monetära myndigheter, inbegripet centralbankspengar i digital form, eller kryptotillgångar som ges ut av andra offentliga myndigheter, inbegripet centrala, regionala och lokala förvaltningar, bör inte omfattas av unionsramen för marknader för kryptotillgångar. Inte heller bör relaterade tjänster som tillhandahålls av sådana centralbanker när de agerar i egenskap av monetära myndigheter eller andra offentliga myndigheter omfattas av den unionsramen.

För att säkerställa en tydlig avgränsning mellan, å ena sidan, kryptotillgångar som omfattas av denna förordning och, å andra sidan, finansiella instrument, bör Esma ges mandat att utfärda riktlinjer om kriterier och villkor för att kryptotillgångar ska klassificeras som finansiella instrument. Dessa riktlinjer bör också möjliggöra en bättre förståelse av de fall där kryptotillgångar som annars anses vara unika och inte fungibla med andra kryptotillgångar skulle kunna klassificeras som finansiella instrument. För att främja ett gemensamt tillvägagångssätt för klassificering av kryptotillgångar bör EBA, Esma och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010(¹¹)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48). (de europeiska tillsynsmyndigheterna eller ESA-myndigheterna) främja diskussioner om sådan klassificering. Behöriga myndigheter bör kunna begära yttranden från ESA-myndigheterna om klassificeringen av kryptotillgångar, inbegripet klassificeringar som föreslås av erbjudare eller personer som ansöker om upptagande till handel. Erbjudare eller personer som ansöker om upptagande till handel är primärt ansvariga för att kryptotillgångar klassificeras korrekt, vilket kan ifrågasättas av de behöriga myndigheterna, både före dagen för offentliggörandet av erbjudandet och när som helst därefter. Om klassificeringen av en kryptotillgång förefaller oförenlig med den här förordningen eller andra relevanta unionslagstiftningsakter om finansiella tjänster, bör ESA-myndigheterna utnyttja sina befogenheter enligt förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 för att säkerställa ett konsekvent och samstämmigt tillvägagångssätt för en sådan klassificering.

Enligt artikel 127.2 fjärde strecksatsen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) är en av de grundläggande uppgifterna för Europeiska centralbankssystemet (ECBS) att främja väl fungerande betalningssystem. Enligt artikel 22 i protokoll nr 4 om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, som fogats till fördragen, får Europeiska centralbanken (ECB) utfärda förordningar för att säkerställa effektiva och sunda clearing- och betalningssystem inom unionen och i förbindelserna med tredjeland. I detta syfte har ECB antagit förordningar avseende kraven på systemviktiga betalningssystem. Denna förordning påverkar inte det ansvar som ECB och de nationella centralbankerna i ECBS har att säkerställa effektiva och sunda clearing- och betalningssystem inom unionen och i förbindelser med tredjeländer. Av den anledningen, och för att förhindra att parallella regelsystem skapas, bör EBA, Esma och ECB samarbeta nära under utarbetandet av relevanta förslag till tekniska standarder enligt denna förordning. Vidare är det mycket viktigt att ECB och de nationella centralbankerna har tillgång till information när de fullgör sina uppgifter i samband med övervakningen av betalningssystem, inbegripet clearing av betalningar. Dessutom bör denna förordning inte påverka tillämpningen av rådets förordning (EU) nr 1024/2013(¹²)Rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 29.10.2013, s. 63). och den bör tolkas på ett sådant sätt att den inte strider mot den förordningen.

Lagstiftningsakter som antas på området för kryptotillgångar bör vara specifika, framtidssäkrade och kunna hålla jämna steg med innovation och teknisk utveckling och bygga på en incitamentsbaserad strategi. Termerna kryptotillgångar och teknik för distribuerade liggare bör därför definieras så brett som möjligt för att omfatta alla typer av kryptotillgångar som för närvarande inte omfattas av unionslagstiftningsakter om finansiella tjänster. Lagstiftningsakter som antas på området för kryptotillgångar bör också bidra till målet att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. Därför bör enheter som erbjuder tjänster som omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning också följa unionens tillämpliga regler för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism i vilka internationella standarder finns integrerade.

Digitala tillgångar som inte kan överföras till andra innehavare omfattas inte av definitionen av kryptotillgångar. Digitala tillgångar som endast godtas av utgivaren eller erbjudaren och som är tekniskt omöjliga att överföra direkt till andra innehavare bör därför uteslutas från denna förordnings tillämpningsområde. Ett exempel på sådana digitala tillgångar är lojalitetssystem där lojalitetspoäng endast kan utbytas mot fördelar hos utgivaren eller erbjudaren av dessa poäng.

I denna förordning klassificeras tre typer av kryptotillgångar, vilka bör särskiljas från varandra och omfattas av olika krav beroende på de risker de medför. Klassificeringen baseras på huruvida kryptotillgångarna syftar till att stabilisera sitt värde genom att hänvisa till andra tillgångar. Den första typen består av kryptotillgångar som syftar till att stabilisera sitt värde genom att hänvisa till endast en officiell valuta. Funktionen hos sådana kryptotillgångar är mycket lik funktionen hos elektroniska pengar enligt definitionen i direktiv 2009/110/EG. I likhet med elektroniska pengar utgör sådana kryptotillgångar elektroniska surrogat för mynt och sedlar och är ägnade att användas för att göra betalningar. Dessa kryptotillgångar bör i denna förordning definieras som e-pengatoken. Den andra typen av kryptotillgångar avser tillgångsanknutna token, som syftar till att stabilisera sitt värde genom att hänvisa till ett annat värde eller en annan rättighet, eller en kombination av dessa, inbegripet en eller flera officiella valutor. Denna andra typ omfattar alla andra kryptotillgångar än e-pengatoken vars värde backas upp av tillgångar, så att kringgående undviks och denna förordning blir framtidssäkrad. Den tredje och sista typen består av andra kryptotillgångar än tillgångsanknutna token och e-pengatoken, och omfattar en mängd olika kryptotillgångar, däribland nyttotoken.

Trots sina likheter skiljer sig i dagsläget elektroniska pengar och kryptotillgångar som hänvisar till en officiell valuta åt i vissa viktiga avseenden. Innehavare av elektroniska pengar enligt definitionen i direktiv 2009/110/EG har alltid en fordran på utgivaren av elektroniska pengar och har en avtalsenlig rätt att när som helst och till det nominella värdet lösa in det penningvärde som motsvarar innehavet av elektroniska pengar. En del av de kryptotillgångar som hänvisar till en officiell valuta ger däremot inte innehavarna en sådan fordran på utgivarna av sådana kryptotillgångar och skulle kunna falla utanför tillämpningsområdet för direktiv 2009/110/EG. Andra kryptotillgångar som hänvisar till en officiell valuta ger inte en fordran till det nominella värdet för valutan de hänvisar till eller begränsar inlösenperioden. Det faktum att innehavare av sådana kryptotillgångar inte har någon fordran på utgivarna av sådana kryptotillgångar, eller att en sådan fordran inte motsvarar det nominella värdet för valutan som kryptotillgångarna hänvisar till, skulle kunna undergräva förtroendet hos innehavarna av dessa kryptotillgångar. För att undvika att reglerna i direktiv 2009/110/EG kringgås bör därför varje definition av e-pengatoken vara så bred som möjligt för att omfatta alla typer av kryptotillgångar som hänvisar till en enda officiell valuta. Dessutom bör strikta villkor för utgivning av e-pengatoken fastställas, inbegripet kravet att e-pengatoken ska ges ut antingen av ett kreditinstitut som auktoriserats enligt Europaparlamentets och rådets förordning 2013/36/EU(¹³)Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338). eller av ett institut för elektroniska pengar som auktoriserats enligt direktiv 2009/110/EG. Av samma skäl bör utgivare av e-pengatoken också säkerställa att innehavare av sådana token kan utöva sin rätt att när som helst lösa in sina token till nominellt värde i den valuta som dessa token hänvisar till. Eftersom e-pengatoken är kryptotillgångar och kan medföra nya utmaningar för skydd av icke-professionella innehavare och marknadsintegritet som är specifika för kryptotillgångar, bör de också omfattas av de regler som fastställs i den här förordningen för att hantera dessa utmaningar.

Med tanke på de olika risker och möjligheter som kryptotillgångar medför är det nödvändigt att fastställa regler för erbjudare och personer som ansöker om upptagande till handel av andra kryptotillgångar än tillgångsanknutna token och e-pengatoken, samt för utgivare av tillgångsanknutna token och e-pengatoken. Utgivare av kryptotillgångar är enheter som har kontroll över skapandet av kryptotillgångar.

Det är nödvändigt att fastställa särskilda regler för enheter som tillhandahåller tjänster med anknytning till kryptotillgångar. Den första kategorin av sådana tjänster består i att säkerställa driften av en handelsplattform för kryptotillgångar, att utbyta kryptotillgångar mot medel eller andra kryptotillgångar, att tillhandahålla förvaring och administration av kryptotillgångar för kunders räkning och att tillhandahålla överföringstjänster för kryptotillgångar för kunders räkning. Den andra kategorin av sådana tjänster består i placering av kryptotillgångar, mottagande eller överföring av order avseende kryptotillgångar för kunders räkning, utförande av order för kryptotillgångar för kunders räkning, tillhandahållande av rådgivning om kryptotillgångar och tillhandahållande av portföljförvaltning av kryptotillgångar. Varje person som yrkesmässigt tillhandahåller kryptotillgångstjänster i enlighet med denna förordning bör betraktas som leverantör av kryptotillgångstjänster.

Denna förordning bör tillämpas på fysiska och juridiska personer och vissa andra företag och på kryptotillgångstjänster och kryptotillgångsverksamhet som de direkt eller indirekt utför, tillhandahåller eller kontrollerar, inbegripet när en del av sådan verksamhet eller sådana tjänster utförs på ett decentraliserat sätt. Om kryptotillgångstjänster tillhandahålls på ett helt decentraliserat sätt utan någon förmedlare bör de inte omfattas av denna förordnings tillämpningsområde. Denna förordning omfattar rättigheter och skyldigheter för utgivare av kryptotillgångar, erbjudare, personer som ansöker om upptagande till handel av kryptotillgångar och leverantörer av kryptotillgångstjänster. Om kryptotillgångar inte har någon identifierbar utgivare bör de inte omfattas av tillämpningsområdet för avdelningarna II, III eller IV i denna förordning. Leverantörer av kryptotillgångstjänster som tillhandahåller tjänster med avseende på sådana kryptotillgångar bör dock omfattas av denna förordning.

För att säkerställa att alla erbjudanden till allmänheten om andra kryptotillgångar än tillgångsanslutna token eller e-pengatoken, som potentiellt kan ha en finansiell användning, eller alla upptaganden av kryptotillgångar till handel på en handelsplattform för kryptotillgångar (upptagande till handel) i unionen omfattas av lämplig övervakning och tillsyn från behöriga myndigheter, bör alla erbjudare eller personer som ansöker om upptagande till handel vara juridiska personer.

För att säkerställa skyddet av presumtiva icke-professionella innehavare av kryptotillgångar bör de informeras om egenskaperna, funktionerna och riskerna hos de kryptotillgångar som de avser att köpa. Vid erbjudande till allmänheten av andra kryptotillgångar än tillgångsanknutna token eller e-pengatoken eller vid ansökan om upptagande till handel av sådana kryptotillgångar i unionen, bör erbjudare eller personer som ansöker om upptagande till handel utarbeta, anmäla till sin behöriga myndighet och offentliggöra ett informationsdokument som innehåller obligatorisk information (vitbok om kryptotillgångar). En vitbok om kryptotillgångar bör innehålla allmän information om utgivaren, erbjudaren eller den person som ansöker om upptagande till handel, om det projekt som ska genomföras med det kapital som anskaffas, om erbjudandet till allmänheten av kryptotillgångar eller om upptagandet till handel, om de rättigheter och skyldigheter som är knutna till kryptotillgångarna, om den underliggande teknik som används för sådana kryptotillgångar och om de relaterade riskerna. Vitboken om kryptotillgångar bör dock inte innehålla någon beskrivning av risker som är oförutsebara och som med mycket låg sannolikhet kommer att förverkligas. Den information som ingår i vitboken om kryptotillgångar samt i relevant marknadsföringsmaterial, såsom reklammeddelanden och marknadsföringsmaterial, och även genom nya kanaler såsom sociala medieplattformar, bör vara rättvisande, tydlig och inte vilseledande. Reklambudskap och marknadsföringsmaterial bör vara förenliga med informationen i vitboken om kryptotillgångar.

Vitböcker om kryptotillgångar, inklusive sammanfattningar av dessa, och driftsregler för handelsplattformar för kryptotillgångar bör utarbetas på minst ett av de officiella språken i hemmedlemsstaten och i en värdmedlemsstat eller, alternativt, på ett språk som är brukligt i internationella finanskretsar. Vid tidpunkten för antagandet av denna förordning är engelska det språk som är brukligt i internationella finanskretsar men detta kan komma att ändras i framtiden.

För att säkerställa ett proportionerligt tillvägagångssätt bör inga krav i denna förordning tillämpas på erbjudanden till allmänheten av andra kryptotillgångar än tillgångsanknutna token eller e-pengatoken som erbjuds kostnadsfritt eller skapas automatiskt som belöning för underhåll av en distribuerad liggare eller validering av transaktioner inom ramen för en konsensusmekanism. Inga krav bör heller tillämpas på erbjudanden om nyttotoken som ger tillgång till en befintlig vara eller tjänst och gör det möjligt för innehavaren att hämta varan eller använda tjänsten, eller när innehavaren av kryptotillgångarna har rätt att använda dem enbart i utbyte mot varor och tjänster i ett begränsat nätverk av näringsidkare som har avtalsarrangemang med erbjudaren. Sådana undantag bör inte omfatta kryptotillgångar som hänvisar till lagrade varor som inte är avsedda att hämtas av köparen efter köpet. Undantaget för begränsade nätverk bör inte heller tillämpas på kryptotillgångar som typiskt sett är utformade för ett ständigt växande nätverk av tjänsteleverantörer. Undantaget för begränsade nätverk bör utvärderas av den behöriga myndigheten varje gång ett erbjudande, eller det sammanlagda värdet av fler än ett erbjudande, överskrider ett visst tröskelvärde, vilket innebär att ett nytt erbjudande inte automatiskt bör omfattas av ett undantag för ett tidigare erbjudande. Dessa undantag bör upphöra att gälla när erbjudaren, eller en annan person som agerar på erbjudarens vägnar, meddelar erbjudarens avsikt att ansöka om upptagande till handel eller de undantagna kryptotillgångarna tas upp till handel.

För att säkerställa ett proportionerligt tillvägagångssätt bör kraven i denna förordning om att utarbeta och offentliggöra en vitbok om kryptotillgångar inte tillämpas på erbjudanden om andra kryptotillgångar än tillgångsanknutna token eller e-pengatoken som görs till färre än 150 personer per medlemsstat, eller som endast riktar sig till kvalificerade investerare där kryptotillgångarna endast kan innehas av sådana kvalificerade investerare. Små och medelstora företag och uppstartsföretag bör inte utsättas för en alltför stor och oproportionerlig administrativ börda. Erbjudanden till allmänheten om andra kryptotillgångar än tillgångsanknutna token eller e-pengatoken i unionen, vars totala vederlag inte överskrider 1 000 000 EUR under en period på tolv månader, bör därför också undantas från skyldigheten att utarbeta en vitbok om kryptotillgångar.

Enbart upptagande till handel eller offentliggörande av köp- och säljpriser bör inte i sig betraktas som ett erbjudande till allmänheten om kryptotillgångar. Ett sådant upptagande eller offentliggörande bör endast utgöra ett erbjudande till allmänheten om kryptotillgångar om det inbegriper ett meddelande som utgör ett erbjudande till allmänheten enligt denna förordning.

Även om vissa erbjudanden om andra kryptotillgångar än tillgångsanknutna token eller e-pengatoken är undantagna från olika skyldigheter i denna förordning förblir unionslagstiftningsakter som säkerställer konsumentskydd, såsom Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG(¹⁴)Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, 11.6.2005, s. 22). eller rådets direktiv 93/13/EEG(¹⁵)Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 21.4.1993, s. 29)., inbegripet eventuella informationsskyldigheter i dessa, tillämpliga på erbjudanden om kryptotillgångar till allmänheten när de rör förbindelser mellan företag och konsumenter.

Om ett erbjudande till allmänheten gäller nyttotoken för varor som ännu inte finns eller för tjänster som ännu inte är i drift, får erbjudandet till allmänheten så som det beskrivs i vitboken om kryptotillgångar inte ha en varaktighet som är längre än tolv månader. Denna begränsning av varaktigheten av erbjudandet till allmänheten har inget samband med den tidpunkt då varan eller tjänsten uppstår eller blir operativ och kan användas av innehavaren av en nyttotoken efter att erbjudandet till allmänheten löpt ut.

För att möjliggöra tillsyn bör erbjudare och personer som ansöker om upptagande till handel av andra kryptotillgångar än tillgångsanknutna token eller e-pengatoken, före ett erbjudande till allmänheten av kryptotillgångar i unionen eller innan dessa kryptotillgångar tas upp till handel, anmäla sin vitbok om kryptotillgångar och, på begäran av den behöriga myndigheten, sitt marknadsföringsmaterial, till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där de har sitt säte eller, om de inte har något säte i unionen, i den medlemsstat där de har en filial. Erbjudare som är etablerade i ett tredjeland bör anmäla sin vitbok om kryptotillgångar och, på begäran av den behöriga myndigheten, sitt marknadsföringsmaterial, till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där de avser att erbjuda kryptotillgångarna.

Den som driver en handelsplattform bör vara ansvarig för att uppfylla kraven i avdelning II i denna förordning om kryptotillgångar tas upp till handel på eget initiativ och vitboken om kryptotillgångar inte redan har offentliggjorts i de fall som krävs enligt denna förordning. Den som driver en handelsplattform bör också vara ansvarig för att uppfylla dessa krav om den har ingått ett skriftligt avtal i detta syfte med den person som ansöker om upptagande till handel. Den person som ansöker om upptagande till handel bör förbli ansvarig om den lämnar vilseledande information till den som driver handelsplattformen. Den person som ansöker om upptagande till handel bör också förbli ansvarig för frågor som inte delegerats till den som driver handelsplattformen.

För att undvika onödig administrativ börda bör de behöriga myndigheterna inte vara skyldiga att godkänna en vitbok om kryptotillgångar innan den offentliggörs. De behöriga myndigheterna bör dock ha befogenhet att begära ändringar av vitboken om kryptotillgångar och av allt marknadsföringsmaterial och, vid behov, begära att ytterligare information tas med i vitboken om kryptotillgångar.

Behöriga myndigheter bör kunna tillfälligt avbryta eller förbjuda ett erbjudande till allmänheten om andra kryptotillgångar än tillgångsanknutna token eller e-pengatoken, eller ett upptagande av sådana kryptotillgångar till handel, om ett sådant erbjudande till allmänheten eller ett sådant upptagande till handel inte uppfyller de tillämpliga kraven i denna förordning, inbegripet i fall där informationen i vitboken om kryptotillgångar eller marknadsföringsmaterialet inte är rättvisande, inte är tydligt eller är vilseledande. De behöriga myndigheterna bör också ha befogenhet att, antingen på sin webbplats eller genom ett pressmeddelande, offentliggöra en varning om att erbjudaren eller den person som ansöker om upptagande till handel inte har uppfyllt dessa krav.

Vitböcker om kryptotillgångar som vederbörligen har anmälts till en behörig myndighet och marknadsföringsmaterial bör offentliggöras. Efter ett sådant offentliggörande bör erbjudare och personer som ansöker om upptagande till handel av andra kryptotillgångar än tillgångsanknutna token eller e-pengatoken tillåtas att erbjuda dessa kryptotillgångar i hela unionen och ansöka om upptagande till handel av sådana kryptotillgångar i unionen.

Erbjudare av andra kryptotillgångar än tillgångsanknutna token eller e-pengatoken bör ha infört ändamålsenliga arrangemang för att övervaka och skydda de medel eller andra kryptotillgångar som inkommer under erbjudandet till allmänheten. Dessa arrangemang bör också säkerställa att alla medel eller andra kryptotillgångar som samlats in från innehavare eller presumtiva innehavare återlämnas på vederbörligt sätt så snart som möjligt om ett erbjudande till allmänheten av någon anledning annulleras. Erbjudaren bör se till att de medel eller andra kryptotillgångar som samlats in under erbjudandet till allmänheten skyddas av en tredje part.

För att ytterligare säkerställa skyddet av icke-professionella innehavare av kryptotillgångar bör icke-professionella innehavare som förvärvar andra kryptotillgångar än tillgångsanknutna token eller e-pengatoken direkt från erbjudaren eller från en leverantör av kryptotillgångstjänster som placerar kryptotillgångarna för erbjudarens räkning ges ångerrätt under en period på 14 dagar efter förvärvet. För att säkerställa ett smidigt genomförande av ett tidsbegränsat erbjudande om kryptotillgångar till allmänheten, bör ångerrätten inte utövas av icke-professionella innehavare efter utgången av teckningsperioden. Vidare bör ångerrätten inte gälla om andra kryptotillgångar än tillgångsanknutna token eller e-pengatoken tas upp till handel före köpet av den icke-professionella innehavaren, eftersom priset på sådana kryptotillgångar i ett sådant fall beror på fluktuationerna på marknaderna för kryptotillgångar. Om den icke-professionella innehavaren har ångerrätt enligt denna förordning bör ångerrätten enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/65/EG(¹⁶)Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/65/EG av den 23 september 2002 om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter och om ändring av rådets direktiv 90/619/EEG samt direktiven 97/7/EG och 98/27/EG (EGT L 271, 9.10.2002, s. 16). inte gälla.

Erbjudare och personer som ansöker om upptagande till handel av andra kryptotillgångar än tillgångsanknutna token eller e-pengatoken bör agera hederligt, rättvist och professionellt, kommunicera med innehavare och presumtiva innehavare av kryptotillgångar på ett rättvisande, tydligt och icke vilseledande sätt, identifiera, förebygga, hantera och redovisa intressekonflikter och ha ändamålsenliga administrativa arrangemang för att säkerställa att deras system och säkerhetsprotokoll uppfyller unionens standarder. För att bistå de behöriga myndigheterna i deras tillsynsuppgifter bör Esma i nära samarbete med EBA ges mandat att utfärda riktlinjer för dessa system och säkerhetsprotokoll för att närmare specificera dessa unionsstandarder.

För att ytterligare skydda innehavare av kryptotillgångar bör reglerna om skadeståndsansvar gälla för erbjudare och personer som ansöker om upptagande till handel och för medlemmarna i deras ledningsorgan för den information som lämnas till allmänheten genom vitboken om kryptotillgångar.

Tillgångsanknutna token skulle i stor utsträckning kunna användas av innehavare för att överföra värde eller som bytesmedel och därmed, jämfört med andra kryptotillgångar, medföra ökade risker när det gäller skyddet av innehavare av kryptotillgångar, i synnerhet icke-professionella innehavare, och marknadsintegriteten. Utgivare av tillgångsanknutna token bör därför omfattas av strängare krav än utgivare av andra kryptotillgångar.

När en kryptotillgång omfattas av definitionen av en tillgångsanknuten token eller e-pengatoken bör avdelning III eller IV i denna förordning tillämpas, oavsett hur utgivaren avser att utforma kryptotillgången, inbegripet mekanismen för att upprätthålla ett stabilt värde på kryptotillgången. Samma gäller så kallade algoritmiska stablecoins, som syftar till att bibehålla ett stabilt värde gentemot en officiell valuta eller gentemot en eller flera tillgångar, via protokoll, som möjliggör en ökning eller minskning av utbudet av sådana kryptotillgångar som svar på förändringar i efterfrågan. Erbjudare eller personer som ansöker om upptagande till handel av algoritmiska kryptotillgångar som inte syftar till att stabilisera kryptotillgångarnas värde genom att hänvisa till en eller flera tillgångar bör under alla omständigheter uppfylla kraven i avdelning II i denna förordning.

För att säkerställa en lämplig tillsyn och övervakning av erbjudanden till allmänheten om tillgångsanknutna token bör utgivare av tillgångsanknutna token ha ett säte i unionen.

Erbjudanden till allmänheten av tillgångsanknutna token i unionen eller ansökningar om upptagande till handel av sådana kryptotillgångar bör tillåtas endast om den behöriga myndigheten har auktoriserat utgivaren av sådana kryptotillgångar att göra detta och har godkänt den relevanta vitboken om kryptotillgångar. Auktorisationskravet bör dock inte gälla när tillgångsanknutna token endast riktas till kvalificerade investerare eller när värdet på erbjudandet till allmänheten av tillgångsanknutna token ligger under 5 000 000 EUR. I dessa fall bör utgivaren av tillgångsanknutna token fortfarande vara skyldig att utarbeta en vitbok om kryptotillgångar för att informera köparna om egenskaperna hos och riskerna med de tillgångsanknutna token och bör vara skyldig att anmäla vitboken om kryptotillgångar till den relevanta behöriga myndigheten före offentliggörandet av den.

Kreditinstitut som auktoriserats enligt direktiv 2013/36/EU bör inte behöva någon annan auktorisation enligt denna förordning för att erbjuda eller ansöka om upptagande till handel av tillgångsanknutna token. Nationella förfaranden som inrättats enligt det direktivet bör tillämpas, men bör kompletteras med ett krav på att till den behöriga myndighet i hemmedlemsstaten som utsetts enligt denna förordning anmäla de uppgifter som gör det möjligt för den myndigheten att kontrollera utgivarens förmåga att erbjuda eller ansöka om upptagande till handel av tillgångsanknutna token. Kreditinstitut som erbjuder eller ansöker om upptagande till handel av tillgångsanknutna token bör omfattas av alla krav som gäller för utgivare av tillgångsanknutna token, med undantag för auktorisationskrav, kapitalbaskrav och godkännandeförfarandet med avseende på kvalificerade aktieägare, eftersom dessa frågor omfattas av direktiv 2013/36/EU och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013(¹⁷)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).. En vitbok om kryptotillgångar som utarbetas av ett sådant kreditinstitut bör godkännas av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten före offentliggörandet. Kreditinstitut som auktoriserats enligt de bestämmelser i nationell rätt som införlivar direktiv 2013/36/EU och som erbjuder eller ansöker om upptagande till handel av tillgångsanknutna token bör omfattas av de administrativa befogenheter som fastställs i det direktivet och även av de administrativa befogenheterna enligt den här förordningen, inbegripet en restriktion eller begränsning av ett kreditinstituts verksamhet och ett tillfälligt stopp för eller förbud mot ett erbjudande till allmänheten om tillgångsanknutna token. Om de skyldigheter som gäller för sådana kreditinstitut enligt den här förordningen överlappar skyldigheterna i direktiv 2013/36/EU bör kreditinstituten uppfylla de mer specifika eller striktare kraven och därigenom säkerställa efterlevnad av båda uppsättningarna regler. Anmälningsförfarandet för kreditinstitut som avser att erbjuda eller ansöka om upptagande till handel av tillgångsanknutna token enligt den här förordningen bör inte påverka tillämpningen av de bestämmelser i nationell rätt som införlivar direktiv 2013/36/EU och som fastställer förfaranden för auktorisation av kreditinstitut att tillhandahålla de tjänster som förtecknas i bilaga I till det direktivet.

En behörig myndighet bör neka auktorisation av objektiva och påvisbara skäl, inbegripet om affärsmodellen för den ansökande utgivaren av tillgångsanknutna token kan utgöra ett allvarligt hot mot marknadsintegriteten, den finansiella stabiliteten eller väl fungerande betalningssystem. Den behöriga myndigheten bör samråda med EBA, Esma, ECB och, när utgivaren är etablerad i en medlemsstat vars officiella valuta inte är euron eller om en medlemsstats officiella valuta som inte är euron är den som den tillgångsanknutna token hänvisar till, centralbanken i den medlemsstaten innan den beviljar eller nekar auktorisation. Icke-bindande yttranden från EBA och Esma bör behandla klassificeringen av kryptotillgången, medan ECB och, i tillämpliga fall, centralbanken i den berörda medlemsstaten bör avge ett yttrande till den behöriga myndigheten om riskerna för den finansiella stabiliteten, väl fungerande betalningssystem, den penningpolitiska transmissionen eller den monetära suveräniteten. De behöriga myndigheterna bör neka auktorisation om ECB eller centralbanken i en medlemsstat avger ett negativt yttrande på grund av en risk avseende väl fungerande betalningssystem, den penningpolitiska transmissionen eller den monetära suveräniteten. Om auktorisation beviljas en ansökande utgivare av tillgångsanknutna token bör även den vitbok om kryptotillgångar som utarbetats av den utgivaren anses vara godkänd. Den behöriga myndighetens auktorisation bör vara giltig i hela unionen och bör göra det möjligt för utgivaren av tillgångsanknutna token att erbjuda dessa kryptotillgångar på den inre marknaden och ansöka om upptagande till handel. På samma sätt bör vitboken om kryptotillgångar även gälla i hela unionen, utan möjlighet för medlemsstaterna att införa ytterligare krav.

I flera fall där ECB rådfrågas enligt denna förordning bör dess yttrande vara bindande i den mån det ålägger en behörig myndighet att neka, återkalla eller begränsa en auktorisation för utgivaren av tillgångsanknutna token eller att ålägga utgivaren av tillgångsanknutna token särskilda åtgärder. I artikel 263 första stycket i EUF-fördraget föreskrivs att Europeiska unionens domstol ska pröva lagenligheten av andra ECB-akter än rekommendationer och yttranden. Det bör emellertid erinras om att det ankommer på den domstolen att tolka denna bestämmelse mot bakgrund av innehållet i och verkningarna av ett yttrande från ECB.

För att säkerställa skyddet av icke-professionella innehavare bör utgivare av tillgångsanknutna token alltid förse innehavarna av sådana token med fullständig, rättvisande, tydlig och icke vilseledande information. Vitböcker om kryptotillgångar som gäller tillgångsanknutna token bör innehålla information om stabiliseringsmekanismen, om investeringsstrategin för reservtillgångarna, om förvaringsarrangemangen för reservtillgångarna och om de rättigheter som innehavarna har.

Utöver den information som ingår i vitboken om kryptotillgångar bör utgivare av tillgångsanknutna token också kontinuerligt förse innehavare av sådana token med information. I synnerhet bör de på sin webbplats offentliggöra det antal tillgångsanknutna token som är i omlopp samt värdet och sammansättningen av reservtillgångarna. Utgivare av tillgångsanknutna token bör också redovisa varje händelse som har eller sannolikt kommer att ha en betydande inverkan på värdet på de tillgångsanknutna token eller på reservtillgångarna, oavsett om sådana kryptotillgångar är upptagna till handel eller inte.

För att säkerställa skyddet av icke-professionella innehavare bör utgivare av tillgångsanknutna token alltid agera hederligt, rättvist och professionellt och i bästa intresse för innehavarna av tillgångsanknutna token. Utgivare av tillgångsanknutna token bör också ha ett tydligt förfarande för hantering av klagomål från innehavare av kryptotillgångar.

Utgivare av tillgångsanknutna token bör införa en policy för att identifiera, förebygga, hantera och informera om intressekonflikter som kan uppstå till följd av deras förbindelser med sina aktieägare eller medlemmar, eller med någon aktieägare eller medlem, oavsett om den är direkt eller indirekt, som har ett kvalificerat innehav i utgivarna, eller med medlemmar av sin ledning, sina anställda, innehavare av tillgångsanknutna token eller tredjepartsleverantörer av tjänster.

Utgivare av tillgångsanknutna token bör ha robusta styrningsarrangemang, inbegripet en tydlig organisationsstruktur med väldefinierade, transparenta och konsekventa ansvarslinjer och ändamålsenliga metoder för att identifiera, hantera, övervaka och rapportera de risker som de redan är eller som de skulle kunna bli exponerade för. Medlemmarna i sådana utgivares ledningsorgan bör vara lämpade att utföra sina uppdrag och bör i synnerhet inte ha dömts för något brott på området penningtvätt eller finansiering av terrorism eller för något annat brott som skulle påverka deras goda anseende. Aktieägare eller medlemmar, oavsett om de är direkta eller indirekta fysiska eller juridiska personer, som har kvalificerade innehav i sådana utgivare bör ha tillräckligt gott anseende och bör i synnerhet inte ha dömts för något brott på området penningtvätt eller finansiering av terrorism eller för något annat brott som skulle påverka deras goda anseende. Utgivare av tillgångsanknutna token bör också använda resurser som står i proportion till omfattningen av deras verksamhet och bör alltid säkerställa kontinuitet och regelbundenhet i utförandet av sin verksamhet. För detta ändamål bör utgivare av tillgångsanknutna token upprätta en kontinuitetspolicy som syftar till att säkerställa att deras kärnverksamhet med avseende på de tillgångsanknutna token fungerar i händelse av ett avbrott i deras system och förfaranden. Utgivare av tillgångsanknutna token bör också ha starka interna kontrollmekanismer och ändamålsenliga förfaranden för riskhantering samt ett system som garanterar integriteten och konfidentialiteten hos mottagen information. Dessa skyldigheter syftar till att säkerställa skyddet för innehavare av tillgångsanknutna token, i synnerhet icke-professionella innehavare, utan att skapa onödiga hinder.

Utgivare av tillgångsanknutna token står vanligtvis i centrum för ett nätverk av aktörer som säkerställer att sådana kryptotillgångar ges ut, överförs och distribueras till innehavare. Utgivare av tillgångsanknutna token bör därför åläggas att upprätta och upprätthålla lämpliga avtalsarrangemang med tredjepartsenheter som säkerställer stabiliseringsmekanismen och investeringen av reservtillgångarna till stöd för tokenvärdet, förvaringen av sådana reservtillgångar och, i tillämpliga fall, distributionen av de tillgångsanknutna token till allmänheten.

För att hantera riskerna för den finansiella stabiliteten i det finansiella systemet i sin helhet bör utgivare av tillgångsanknutna token omfattas av kapitalbaskrav. Dessa krav bör stå i proportion till utgivningsstorleken för de tillgångsanknutna token och därför beräknas som en procentandel av den tillgångsreserv som stöder värdet på de tillgångsanknutna token. De behöriga myndigheterna bör dock kunna öka den kapitalbas som krävs på grundval av bland annat utvärderingen av utgivarens riskhanteringsprocess och interna kontrollmekanismer, kvaliteten och volatiliteten hos de reservtillgångar som stöder de tillgångsanknutna token, eller det aggregerade värdet och antalet transaktioner som avvecklas med tillgångsanknutna token.

För att täcka sina förpliktelser gentemot innehavare av tillgångsanknutna token bör utgivare av tillgångsanknutna token upprätta och upprätthålla en tillgångsreserv som matchar de risker som återspeglas i en sådan förpliktelse. Tillgångsreserven bör användas till förmån för innehavarna av tillgångsanknutna token när utgivaren inte kan fullgöra sina skyldigheter gentemot innehavarna, såsom vid insolvens. Tillgångsreserven bör vara sammansatt och förvaltas på ett sådant sätt att marknads- och valutarisker täcks. Utgivare av tillgångsanknutna token bör säkerställa en ansvarsfull förvaltning av tillgångsreserven och bör i synnerhet säkerställa att värdet på reserven åtminstone motsvarar värdet av motsvarande tillgångsanknutna token som är i omlopp och att ändringar i reserven hanteras på ett lämpligt sätt så att negativa effekter på marknaderna för reservtillgångarna undviks. Utgivare av tillgångsanknutna token bör därför ha tydliga och specificerade policyer som bland annat beskriver sammansättningen av tillgångsreserven, allokeringen av tillgångarna i denna, en heltäckande bedömning av de risker som reservtillgångarna medför, förfarandet för utgivning och inlösen av tillgångsanknutna token, förfarandet för att öka och minska reservtillgångarna och, om reservtillgångarna investeras, den investeringspolicy som utgivarna följer. Utgivare av tillgångsanknutna token som marknadsförs både i unionen och i tredjeländer bör säkerställa att deras tillgångsreserv finns tillgänglig för att täcka utgivarnas förpliktelser gentemot innehavare i unionen. Kravet på att inneha tillgångsreserven hos företag som omfattas av unionsrätten bör därför tillämpas i proportion till den andel tillgångsanknutna token som förväntas marknadsföras i unionen.

För att förhindra risken för förlust för tillgångsanknutna token och bevara värdet på dessa tillgångar bör utgivare av tillgångsanknutna token ha en lämplig förvaringspolicy för sina reservtillgångar. Denna policy bör säkerställa att reservtillgångarna alltid är helt åtskilda från utgivarens egna tillgångar, att reservtillgångarna inte är belastade eller har lämnats som säkerhet och att utgivaren av tillgångsanknutna token har snabb tillgång till dessa reservtillgångar. Reservtillgångarna bör, beroende på deras art, förvaras av en leverantör av kryptotillgångstjänster, av ett kreditinstitut som auktoriserats enligt direktiv 2013/36/EU eller av ett värdepappersföretag som auktoriserats enligt direktiv 2014/65/EU. Detta bör inte utesluta möjligheten att förvaringen av de fysiska tillgångarna delegeras till en annan enhet. Leverantörer av kryptotillgångstjänster, kreditinstitut eller värdepappersföretag som fungerar som förvaringsinstitut för reservtillgångar bör vara ansvariga för förlusten av sådana reservtillgångar gentemot utgivaren eller innehavarna av de tillgångsanknutna token, såvida de inte bevisar att en sådan förlust har uppstått till följd av en yttre händelse utanför deras rimliga kontroll. Koncentrationer av förvaringsinstitut för reservtillgångar bör undvikas. I vissa situationer kan detta dock vara omöjligt på grund av att det saknas lämpliga alternativ. I sådana fall bör en tillfällig koncentration anses godtagbar.

För att skydda innehavare av tillgångsanknutna token mot en värdeminskning av de tillgångar som ligger till grund för värdet på dessa token, bör utgivare av tillgångsanknutna token endast investera reservtillgångarna i säkra lågrisktillgångar med minimala marknads-, koncentrations- och kreditrisker. Eftersom tillgångsanknutna token skulle kunna användas som bytesmedel bör alla vinster eller förluster till följd av investeringen av reservtillgångarna bäras av utgivaren av de tillgångsanknutna token.

Innehavare av tillgångsanknutna token bör ha en permanent rätt till inlösen så att utgivaren är skyldig att när som helst lösa in de tillgångsanknutna token, på begäran av innehavarna av de tillgångsanknutna token. Utgivaren av tillgångsanknutna token bör lösa in antingen genom att betala ett belopp i andra medel än elektroniska pengar som motsvarar marknadsvärdet på de tillgångar som de tillgångsanknutna token hänvisar till, eller genom att leverera de tillgångar som token hänvisar till. Utgivaren av tillgångsanknutna token bör alltid ge innehavaren möjlighet att lösa in de tillgångsanknutna token i andra medel än elektroniska pengar denominerade i samma officiella valuta som utgivaren accepterade vid tokenförsäljningen. Utgivaren bör tillhandahålla tillräckligt detaljerad och lättbegriplig information om de olika former av inlösen som finns tillgängliga.

För att minska risken för att tillgångsanknutna token används som värdebevarare bör utgivare av tillgångsanknutna token och leverantörer av kryptotillgångstjänster, när de tillhandahåller kryptotillgångstjänster med anknytning till tillgångsanknutna token, inte ge någon ränta till innehavare av tillgångsanknutna token för den tidsperiod under vilken sådana innehavare innehar dessa tillgångsanknutna token.

Tillgångsanknutna token och e-pengatoken bör anses vara betydande när de uppfyller, eller sannolikt kommer att uppfylla, vissa kriterier, däribland en stor kundbas, ett högt marknadsvärde eller ett stort antal transaktioner. De skulle kunna användas av ett stort antal innehavare och användningen av dem skulle kunna ge upphov till särskilda utmaningar när det gäller den finansiella stabiliteten, den penningpolitiska transmissionen eller den monetära suveräniteten. Dessa betydande tillgångsanknutna token och e-pengatoken bör därför omfattas av strängare krav än tillgångsanknutna token eller e-pengatoken som inte anses vara betydande. Utgivare av betydande e-pengatoken bör särskilt omfattas av högre kapitalkrav, krav på driftskompatibilitet och bör utarbeta en policy för likviditetsförvaltning. Ändamålsenligheten när det gäller tröskelvärdena för att klassificera tillgångsanknutna token eller e-pengatoken som betydande bör ses över av kommissionen som en del av dess översyn av denna förordning. Den översynen bör om så är lämpligt åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

En omfattande övervakning av hela ekosystemet av utgivare av tillgångsanknutna token är viktigt för att fastställa den verkliga storleken på och effekten av sådana token. För att fånga upp alla transaktioner som utförs med avseende på en viss tillgångsanknuten token bör övervakningen av sådana token därför inbegripa övervakning av alla transaktioner som är avvecklade, oavsett om de avvecklas inom den distribuerade liggaren (on-chain, inom kedjan) eller utanför den distribuerade liggaren (off-chain, utanför kedjan), och inbegripa transaktioner mellan kunder till samma leverantör av kryptotillgångstjänster.

Det är särskilt viktigt att uppskatta transaktioner som avvecklas med tillgångsanknutna token som är förknippade med användning som bytesmedel inom ett enskilt valutaområde, nämligen transaktioner som rör betalningar av skulder, även i samband med transaktioner med näringsidkare. Dessa transaktioner bör inte omfatta transaktioner som är förknippade med investeringsfunktioner och investeringstjänster, såsom ett bytesmedel för medel eller andra kryptotillgångar, såvida det inte finns belägg för att de tillgångsanknutna token används för avveckling av transaktioner i andra kryptotillgångar. En användning för avveckling av transaktioner i andra kryptotillgångar skulle föreligga i fall där en transaktion som omfattar två kryptotillgångsben, och som inte är tillgångsanknutna token, avvecklas i de tillgångsanknutna token. Om tillgångsanknutna token används i stor utsträckning som bytesmedel inom ett enskilt valutaområde bör utgivare dessutom vara skyldiga att minska aktivitetsnivån. En tillgångsanknuten token bör anses användas som ett bytesmedel i stor utsträckning när det genomsnittliga antalet och genomsnittliga aggregerade värdet av transaktioner per dag med koppling till användning som bytesmedel inom ett enskilt valutaområde är högre än 1 miljon transaktioner respektive 200 000 000 EUR.

Om tillgångsanknutna token utgör ett allvarligt hot mot väl fungerande betalningssystem, den penningpolitiska transmissionen eller den monetära suveräniteten bör centralbankerna kunna begära att den behöriga myndigheten återkallar auktorisationen för utgivaren av de tillgångsanknutna token. Om tillgångsanknutna token utgör ett hot mot väl fungerande betalningssystem, den penningpolitiska transmissionen eller den monetära suveräniteten bör centralbankerna kunna begära att den behöriga myndigheten begränsar det antal tillgångsanknutna token som ska ges ut, eller påbjuder ett minsta nominellt belopp.

Denna förordning påverkar inte sådan nationell rätt som reglerar användningen av inhemska och utländska valutor vid transaktioner mellan invånare och som antagits av medlemsstater utanför euroområdet som utövat sin rätt till monetär suveränitet.

Utgivare av tillgångsanknutna token bör utarbeta en återhämtningsplan med åtgärder som ska vidtas av utgivaren för att återställa efterlevnaden av de krav som gäller för tillgångsreserven, även i fall där uppfyllandet av begäranden om inlösen leder till tillfälliga obalanser i tillgångsreserven. Den behöriga myndigheten bör ha befogenhet att tillfälligt avbryta inlösen av tillgångsanknutna token för att skydda intressena för innehavarna av de tillgångsanknutna token och den finansiella stabiliteten.

Utgivare av tillgångsanknutna token bör ha en plan för ordnad inlösen av token för att säkerställa att rättigheterna för innehavarna av tillgångsanknutna token skyddas när utgivarna inte kan fullgöra sina skyldigheter, inbegripet i händelse av att utgivningen av tillgångsanknutna token upphör. Om utgivaren av tillgångsanknutna token är ett kreditinstitut eller en enhet som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU(¹⁸)Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190). bör den behöriga myndigheten samråda med den ansvariga resolutionsmyndigheten. Den resolutionsmyndigheten bör ha rätt att granska planen för inlösen i syfte att identifiera eventuella inslag i den som skulle kunna inverka negativt på möjligheten till resolution av utgivaren, utgivarens resolutionsstrategi eller eventuella åtgärder som föreskrivs i utgivarens resolutionsplan, och lämna rekommendationer till den behöriga myndigheten i dessa frågor. I samband med detta bör resolutionsmyndigheten också ha rätt att överväga om några ändringar krävs av resolutionsplanen eller resolutionsstrategin, i enlighet med bestämmelserna i direktiv 2014/59/EU och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014(¹⁹)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 30.7.2014, s. 1)., beroende på vad som är tillämpligt. En sådan granskning som utförs av resolutionsmyndigheten bör inte påverka tillsynsmyndighetens eller resolutionsmyndighetens befogenheter, beroende på vad som är tillämpligt, att vidta krisförebyggande åtgärder eller krishanteringsåtgärder.

Utgivare av e-pengatoken bör auktoriseras antingen som kreditinstitut enligt direktiv 2013/36/EU eller som institut för elektroniska pengar enligt direktiv 2009/110/EG. E-pengatoken bör anses vara elektroniska pengar enligt definitionen i direktiv 2009/110/EG och deras utgivare bör, om inget annat anges i denna förordning, uppfylla relevanta krav i direktiv 2009/110/EG för start, drift och tillsyn av verksamhet i institut för elektroniska pengar och kraven på utgivning och möjlighet till inlösen av e-pengatoken. Utgivare av e-pengatoken bör utarbeta en vitbok om kryptotillgångar och anmäla den till sin behöriga myndighet. Undantag avseende begränsade nätverk, avseende vissa transaktioner som utförs av leverantörer av elektroniska kommunikationsnät och avseende institut för elektroniska pengar som endast ger ut ett begränsat högsta belopp elektroniska pengar, på grundval av de frivilliga undantag som anges i direktiv 2009/110/EG, bör också gälla för e-pengatoken. Utgivare av e-pengatoken bör dock fortfarande vara skyldiga att utarbeta en vitbok om kryptotillgångar för att informera köparna om egenskaperna hos och riskerna med e-pengatoken och bör också vara skyldiga att anmäla vitboken om kryptotillgångar till den behöriga myndigheten före offentliggörandet av den.

Innehavare av e-pengatoken bör förses med en fordran på utgivaren av dessa e-pengatoken. Innehavare av e-pengatoken bör alltid ges rätt till inlösen till det nominella värdet mot medel denominerade i den officiella valuta som nämnda e-pengatoken hänvisar till. Bestämmelserna i direktiv 2009/110/EG om möjligheten att ta ut en avgift i samband med inlösen är inte relevanta när det gäller e-pengatoken.

För att minska risken för att e-pengatoken används som värdebevarare bör utgivare av e-pengatoken och leverantörer av kryptotillgångstjänster, när de tillhandahåller kryptotillgångstjänster relaterade till e-pengatoken, inte ge innehavare av e-pengatoken ränta, inbegripet ränta som inte är relaterad till den tidsperiod under vilken sådana användare innehar dessa tillgångsanknutna token.

Den vitbok om kryptotillgångar som utarbetas av en utgivare av e-pengatoken bör innehålla all information om denna utgivare och om erbjudandet av e-pengatoken eller upptagandet till handel av dem som är nödvändig för att presumtiva köpare ska kunna fatta ett välgrundat köpbeslut och förstå riskerna i samband med detta erbjudande om e-pengatoken. Vitboken om kryptotillgångar bör också uttryckligen hänvisa till rätten för innehavare av e-pengatoken att till nominellt värde och när som helst lösa in sina e-pengatoken mot medel denominerade i den officiella valuta som e-pengatoken hänvisar till.

Om en utgivare av e-pengatoken investerar de medel som erhållits i utbyte mot e-pengatoken bör dessa medel, i syfte att undvika valutarisker, investeras i tillgångar som är denominerade i samma officiella valuta som den valuta som dessa e-pengatoken hänvisar till.

Betydande e-pengatoken skulle kunna utgöra större risker för den finansiella stabiliteten än e-pengatoken som inte är betydande och traditionella elektroniska pengar. Utgivare av betydande e-pengatoken som är institut för elektroniska pengar bör därför omfattas av ytterligare krav. Sådana utgivare av betydande e-pengatoken bör särskilt omfattas av högre kapitalkrav än utgivare av andra e-pengatoken, omfattas av krav på driftskompatibilitet och utarbeta en policy för likviditetsförvaltning. De bör också uppfylla vissa av de krav som gäller för utgivare av tillgångsanknutna token när det gäller tillgångsreserven, såsom kraven i fråga om förvaring och investering av tillgångsreserven. Dessa krav för utgivare av betydande e-pengatoken bör gälla i stället för artiklarna 5 och 7 i direktiv 2009/110/EG. Eftersom de bestämmelserna i direktiv 2009/110/EG inte är tillämpliga på kreditinstitut när de ger ut e-pengar bör inte heller de ytterligare kraven för betydande e-pengatoken enligt denna förordning vara tillämpliga.

Utgivare av e-pengatoken bör ha planer för återhämtning och inlösen för att säkerställa att rättigheterna för innehavarna av e-pengatoken skyddas när utgivare inte kan fullgöra sina skyldigheter.

I de flesta medlemsstater är tillhandahållandet av kryptotillgångstjänster ännu inte reglerat trots de potentiella risker som de utgör för investerarskyddet, marknadsintegriteten och den finansiella stabiliteten. För att ta itu med sådana risker fastställs i denna förordning operativa och organisatoriska krav samt försiktighetskrav på unionsnivå som är tillämpliga på leverantörer av kryptotillgångstjänster.

För att möjliggöra effektiv tillsyn och undanröja möjligheten att undvika eller kringgå tillsyn bör kryptotillgångstjänster endast tillhandahållas av juridiska personer som har ett säte i en medlemsstat där de bedriver väsentlig affärsverksamhet, inbegripet tillhandahållande av kryptotillgångstjänster. Företag som inte är juridiska personer, såsom kommersiella partnerskap, bör på vissa villkor också tillåtas att tillhandahålla kryptotillgångstjänster. Det är viktigt att leverantörer av kryptotillgångstjänster upprätthåller en faktisk ledning av sin verksamhet i unionen för att undvika att en ändamålsenlig tillsyn undergrävs och för att säkerställa efterlevnaden av de krav i denna förordning som syftar till att säkerställa investerarskydd, marknasintegritet och finansiell stabilitet. Regelbundna direkta kontakter mellan tillsynsmyndigheter och en ansvarsfull ledning av leverantörer av kryptotillgångstjänster bör vara en viktig del av en sådan tillsyn. Leverantörer av kryptotillgångstjänster bör därför ha sin faktiska ledning i unionen, och minst en av styrelseledamöterna bör ha sin hemvist i unionen. Platsen för den faktiska ledningen är den plats där de viktigaste lednings- och affärsbeslut som är nödvändiga för att bedriva verksamheten fattas.

Denna förordning bör inte påverka möjligheten för personer som är etablerade i unionen att på eget initiativ ta emot kryptotillgångstjänster från ett tredjelandsföretag. Om ett tredjelandsföretag tillhandahåller kryptotillgångstjänster uteslutande på initiativ av en person som är etablerad i unionen, bör kryptotillgångstjänsterna inte betraktas som tillhandahållna i unionen. Om ett tredjelandsföretag söker upp kunder eller presumtiva kunder i unionen eller erbjuder eller marknadsför kryptotillgångstjänster eller kryptotillgångsverksamhet i unionen bör dess tjänster inte betraktas som kryptotillgångstjänster som tillhandahålls på kundens eget initiativ. I sådana fall bör tredjelandsföretaget auktoriseras som leverantör av kryptotillgångstjänster.

Med tanke på det hittills relativt begränsade antalet leverantörer av kryptotillgångstjänster bör befogenheten att auktorisera och utöva tillsyn över sådana tjänsteleverantörer ges till nationella behöriga myndigheter. Auktorisation som leverantör av kryptotillgångstjänster bör beviljas, nekas eller återkallas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där enheten har sitt säte. Om auktorisation beviljas bör det i denna anges de kryptotillgångstjänster för vilka leverantören av kryptotillgångstjänster är auktoriserad och den bör gälla i hela unionen.

För att säkerställa ett fortsatt skydd av unionens finansiella system mot riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism är det nödvändigt att säkerställa att leverantörer av kryptotillgångstjänster genomför ökade kontroller av finansiella transaktioner som involverar kunder och finansinstitut från tredjeländer som förtecknas som högrisktredjeländer, eftersom de är jurisdiktioner med strategiska brister i sina nationella system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism som utgör ett betydande hot mot unionens finansiella system, enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849(²⁰)Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 5.6.2015, s. 73)..

Vissa företag som omfattas av unionslagstiftningsakter om finansiella tjänster bör tillåtas att tillhandahålla alla eller vissa kryptotillgångstjänster utan att vara skyldiga att erhålla auktorisation som leverantör av kryptotillgångstjänster enligt denna förordning om de underrättar sina behöriga myndigheter om vissa uppgifter innan de tillhandahåller dessa tjänster för första gången. I sådana fall bör dessa företag anses vara leverantörer av kryptotillgångstjänster och de relevanta administrativa befogenheter som föreskrivs i denna förordning, inbegripet befogenheten att tillfälligt stoppa eller förbjuda vissa kryptotillgångstjänster, bör gälla för dem. Dessa företag bör omfattas av alla krav som är tillämpliga på leverantörer av kryptotillgångstjänster enligt denna förordning, med undantag för auktorisationskrav, kapitalbaskrav och godkännandeförfarandet för aktieägare och medlemmar som har kvalificerade innehav, eftersom dessa frågor omfattas av de respektive unionslagstiftningsakter enligt vilka de auktoriserats. Anmälningsförfarandet för kreditinstitut som avser att tillhandahålla kryptotillgångstjänster enligt denna förordning bör inte påverka tillämpningen av de bestämmelser i nationell rätt som införlivar direktiv 2013/36/EU och som fastställer förfaranden för auktorisation av kreditinstitut att tillhandahålla de tjänster som förtecknas i bilaga I till det direktivet.

För att säkerställa konsumentskydd, marknadsintegritet och finansiell stabilitet bör leverantörer av kryptotillgångstjänster alltid agera hederligt, rättvist och professionellt och i sina kunders bästa intresse. Kryptotillgångstjänster bör betraktas som finansiella tjänster enligt definitionen i direktiv 2002/65/EG i de fall där de uppfyller kriterierna i det direktivet. När de marknadsförs på distans bör även avtal mellan leverantörer av kryptotillgångstjänster och konsumenter omfattas av direktiv 2002/65/EG, om inte annat uttryckligen anges i denna förordning. Leverantörer av kryptotillgångstjänster bör ge sina kunder information som är fullständig, rättvisande, tydlig och inte vilseledande och varna dem när det gäller de risker som är förknippade med kryptotillgångar. Leverantörer av kryptotillgångstjänster bör offentliggöra sin prissättning, inrätta ett förfarande för hantering av klagomål och ha en robust policy för att identifiera, förebygga, hantera och informera om intressekonflikter.

För att säkerställa konsumentskydd bör leverantörer av kryptotillgångstjänster som är auktoriserade enligt denna förordning uppfylla vissa försiktighetskrav. Dessa försiktighetskrav bör fastställas som ett fast belopp eller i proportion till de fasta omkostnaderna för leverantörerna av kryptotillgångstjänster under det föregående året, beroende på vilken typ av tjänster de tillhandahåller.

Leverantörer av kryptotillgångstjänster bör omfattas av stränga organisatoriska krav. Medlemmarna i ledningsorganen för leverantörer av kryptotillgångstjänster bör vara lämpade att utföra sina uppgifter och bör i synnerhet inte ha dömts för något brott på området penningtvätt eller finansiering av terrorism eller för något annat brott som skulle påverka deras goda anseende. Aktieägare eller medlemmar, oavsett om de är direkta eller indirekta, fysiska eller juridiska personer, som har kvalificerade innehav i leverantörer av kryptotillgångstjänster bör ha tillräckligt gott anseende och bör i synnerhet inte ha dömts för något brott på området penningtvätt eller finansiering av terrorism eller för något annat brott som skulle påverka deras goda anseende. Om det inflytande som utövas av aktieägare och medlemmar som har kvalificerade innehav i leverantörer av kryptotillgångstjänster sannolikt kommer att ha en skadlig inverkan på en sund och ansvarsfull ledning av leverantören av kryptotillgångstjänster, med beaktande av bland annat deras tidigare verksamhet, risken för att de ägnar sig åt olaglig verksamhet eller står under inflytande eller kontroll från en regering i ett tredjeland, bör de behöriga myndigheterna dessutom ha befogenhet att hantera dessa risker. Leverantörer av kryptotillgångstjänster bör anställa ledning och personal med lämpliga kunskaper och färdigheter samt lämplig sakkunskap och bör vidta alla rimliga åtgärder för att utföra sina uppgifter, bland annat genom att utarbeta en kontinuitetsplan. De bör ha sunda mekanismer för intern kontroll och riskbedömning samt lämpliga system och förfaranden för att säkerställa integritet och konfidentialitet för mottagen information. Leverantörer av kryptotillgångstjänster bör ha lämpliga arrangemang för att föra register över alla transaktioner, order och tjänster som rör de kryptotillgångstjänster som de tillhandahåller. De bör också ha system för att upptäcka potentiellt marknadsmissbruk från kundernas sida.

För att säkerställa skyddet av sina kunder bör leverantörer av kryptotillgångstjänster ha lämpliga arrangemang för att skydda kundernas äganderätt med avseende på de kryptotillgångar de innehar. Om deras affärsmodell kräver att de ska inneha medel enligt definitionen i direktiv (EU) 2015/2366 i form av sedlar, mynt, giromedel eller elektroniska pengar som tillhör deras kunder, bör leverantörer av kryptotillgångstjänster i förekommande fall placera sådana medel hos ett kreditinstitut eller en centralbank om ett konto hos centralbanken finns tillgängligt. Leverantörer av kryptotillgångstjänster bör endast vara auktoriserade att utföra betalningstransaktioner i samband med de kryptotillgångstjänster de erbjuder om de är auktoriserade som betalningsinstitut i enlighet med det direktivet.

Beroende på vilka tjänster de tillhandahåller och på grund av de specifika risker som varje tjänstetyp medför, bör leverantörer av kryptotillgångstjänster omfattas av krav som är specifika för dessa tjänster. Leverantörer av kryptotillgångstjänster som tillhandahåller förvaring och administration av kryptotillgångar för kunders räkning bör ingå ett avtal med sina kunder med vissa obligatoriska bestämmelser och bör fastställa och genomföra en förvaringspolicy som bör tillhandahållas kunderna på deras begäran, i elektroniskt format. I ett sådant avtal bör det bland annat specificeras vilken typ av tjänst som tillhandahålls, vilket skulle kunna inbegripa innehav av kryptotillgångar som tillhör kunder eller medel för åtkomst till sådana kryptotillgångar, i vilket fall kunden kan behålla kontrollen över de kryptotillgångar som förvaras. Alternativt skulle kryptotillgångarna eller medlen för åtkomst till dem kunna överföras så att leverantören av kryptotillgångstjänster har full kontroll över dem. Leverantörer av kryptotillgångstjänster som innehar kryptotillgångar som tillhör kunder, eller medel för åtkomst till sådana kryptotillgångar, bör säkerställa att dessa kryptotillgångar inte används för deras egen räkning. Leverantörerna av kryptotillgångstjänster bör säkerställa att alla kryptotillgångar som innehas alltid är obelastade. Dessa leverantörer av kryptotillgångstjänster bör också hållas ansvariga för eventuella förluster till följd av en incident relaterad till informations- och kommunikationsteknik (IKT), inbegripet incidenter till följd av cyberangrepp, stöld eller funktionsfel. Maskinvaru- eller programvaruleverantörer av icke-depåbaserade plånböcker bör inte omfattas av denna förordnings tillämpningsområde.

För att säkerställa att marknaderna för kryptotillgångar fungerar korrekt bör leverantörer av kryptotillgångstjänster som driver en handelsplattform för kryptotillgångar ha detaljerade driftsregler, säkerställa att deras system och förfaranden är tillräckligt motståndskraftiga, omfattas av krav på transparens före och efter handel som är anpassade till marknaderna för kryptotillgångar samt fastställa transparenta och icke-diskriminerande regler som på grundval av objektiva kriterier styr tillgången till deras plattformar. Leverantörer av kryptotillgångstjänster som driver en handelsplattform för kryptotillgångar bör också ha en transparent avgiftsstruktur för de tjänster som tillhandahålls för att undvika att order läggs som skulle kunna bidra till marknadsmissbruk eller otillbörliga marknadsförhållanden. Leverantörer av kryptotillgångstjänster som driver en handelsplattform för kryptotillgångar bör kunna avveckla transaktioner som utförs på handelsplattformar inom och utanför kedjan, och bör säkerställa en punktlig avveckling. Avvecklingen av transaktioner bör inledas inom 24 timmar efter det att en transaktion har utförts på handelsplattformen. Vid avveckling utanför kedjan bör avvecklingen inledas samma affärsdag, medan avvecklingen vid avveckling inom kedjan kan ta längre tid eftersom den inte kontrolleras av den leverantör av kryptotillgångstjänster som driver handelsplattformen.

För att säkerställa konsumentskydd bör leverantörer av kryptotillgångstjänster som utbyter kryptotillgångar mot medel eller andra kryptotillgångar genom att använda sitt eget kapital utarbeta en icke-diskriminerande affärspolicy. De bör offentliggöra antingen fasta bud eller den metod de använder för att fastställa priset på de kryptotillgångar som de vill utbyta och de bör offentliggöra eventuella limiter som de vill fastställa för det belopp mot vilket utbyte får ske. De bör också omfattas av krav på transparens efter handel.

Leverantörer av kryptotillgångstjänster som utför order avseende kryptotillgångar för kunders räkning bör utarbeta en utförandepolicy och alltid sträva efter att uppnå bästa möjliga resultat för sina kunder, även när de agerar som en kunds motpart. De bör vidta alla nödvändiga åtgärder för att undvika att deras anställda missbrukar information som rör kundorder. Leverantörer av kryptotillgångstjänster som tar emot order och vidarebefordrar dessa order till andra leverantörer av kryptotillgångstjänster bör införa förfaranden för att snabbt och korrekt skicka dessa order. Leverantörer av kryptotillgångstjänster bör inte få några monetära eller icke-monetära fördelar för vidarebefordran av dessa order till någon särskild handelsplattform för kryptotillgångar eller andra leverantörer av kryptotillgångstjänster. De bör övervaka hur ändamålsenligt deras arrangemang och policy för orderutförande fungerar och bedöma huruvida de handelsplatser för utförandet som anges i policyn för orderutförande erbjuder det för kunden bästa möjliga resultatet eller om de behöver ändra sina arrangemang för utförande, och de bör informera de kunder med vilka de har en fortlöpande kundrelation om varje väsentlig förändring i sina arrangemang eller sin policy för orderutförande.

När en leverantör av kryptotillgångstjänster som utför order avseende kryptotillgångar för kunders räkning är kundens motpart kan det finnas likheter med de tjänster som avser utbyte av kryptotillgångar mot medel eller andra kryptotillgångar. Vid utbyte av kryptotillgångar mot medel eller andra kryptotillgångar fastställs emellertid priset för sådana utbyten fritt av leverantören av kryptotillgångstjänster såsom en valutaväxling. Vid utförande av order avseende kryptotillgångar för kunders räkning bör dock leverantören av kryptotillgångstjänster alltid säkerställa att den uppnår bästa möjliga resultat för sina kunder, även när den agerar som kundens motpart, i enlighet med sin policy för bästa möjliga utförande. Utbyte av kryptotillgångar mot medel eller andra kryptotillgångar som görs av utgivaren eller erbjudaren bör inte vara en kryptotillgångstjänst.

Leverantörer av kryptotillgångstjänster som placerar kryptotillgångar för potentiella innehavare bör, innan ett avtal ingås, delge dessa personer information om hur de avser att utföra sina tjänster. För att säkerställa skyddet av sina kunder bör leverantörer av kryptotillgångstjänster som har auktoriserats för placering av kryptotillgångar ha infört särskilda och lämpliga förfaranden för att förebygga, övervaka, hantera och informera om eventuella intressekonflikter som uppstår när de placerar kryptotillgångar hos sina egna kunder och när det föreslagna priset för placering av kryptotillgångar har överskattats eller underskattats. Placering av kryptotillgångar för en erbjudares räkning bör inte betraktas som ett separat erbjudande.

För att säkerställa konsumentskydd bör leverantörer av kryptotillgångstjänster som tillhandahåller rådgivning om kryptotillgångar, antingen på begäran av en kund eller på eget initiativ, eller som tillhandahåller portföljförvaltning av kryptotillgångar, göra en bedömning av huruvida dessa kryptotillgångstjänster eller kryptotillgångar är lämpliga för kunderna, med beaktande av deras kunders erfarenhet, kunskap, mål och förmåga att bära förluster. Om kunderna inte tillhandahåller information till leverantörerna av kryptotillgångstjänster om sina erfarenheter, kunskaper och mål och sin förmåga att bära förluster, eller om det är uppenbart att kryptotillgångarna inte är lämpliga för kunderna, bör leverantörerna av kryptotillgångstjänster varken rekommendera sådana kryptotillgångstjänster eller kryptotillgångar till dessa kunder eller börja tillhandahålla portföljförvaltning av kryptotillgångar. Om leverantörer av kryptotillgångstjänster tillhandahåller rådgivning om kryptotillgångar bör de förse kunderna med en rapport som bör innehålla en lämplighetsbedömning som specificerar den rådgivning som ges och hur den uppfyller kundernas preferenser och mål. Om leverantörer av kryptotillgångstjänster tillhandahåller portföljförvaltning av kryptotillgångar bör de lämna regelbundna rapporter till sina kunder, som bör inbegripa en översyn av deras verksamhet och av portföljens resultat samt en uppdaterad redogörelse för lämplighetsbedömningen.

Vissa kryptotillgångstjänster, särskilt förvaring och administration av kryptotillgångar för kunders räkning, placering av kryptotillgångar och tjänster för överföring av kryptotillgångar för kunders räkning, kan överlappa med betaltjänster enligt definitionen i direktiv (EU) 2015/2366.

De verktyg som utgivare av elektroniska pengar tillhandahåller sina kunder för att förvalta en e-pengatoken kan möjligen inte särskiljas från det tillhandahållande av förvarings- och administrationstjänster som regleras i denna förordning. Institut för elektroniska pengar bör därför, utan föregående auktorisation att tillhandahålla kryptotillgångstjänster enligt denna förordning, kunna tillhandahålla förvaringstjänster men endast avseende de e-pengatoken som de själva ger ut.

Den verksamhet som bedrivs av traditionella distributörer av elektroniska pengar, det vill säga att distribuera elektroniska pengar för utgivares räkning, skulle utgöra placering av kryptotillgångar med avseende på tillämpningen av denna förordning. Fysiska eller juridiska personer som har tillstånd att distribuera elektroniska pengar enligt direktiv 2009/110/EG bör dock också kunna distribuera e-pengatoken på uppdrag av utgivare av e-pengatoken utan att behöva erhålla föregående auktorisation att tillhandahålla kryptotillgångstjänster enligt denna förordning. Sådana distributörer bör därmed vara undantagna från kravet på att ansöka om auktorisation som leverantör av kryptotillgångstjänster för placering av kryptotillgångar.

En leverantör av överföringstjänster för kryptotillgångar bör vara en enhet som för en kunds räkning tillhandahåller överföring av kryptotillgångar från en adress eller ett konto i en distribuerad liggare till en annan adress eller ett annat konto. En sådan överföringstjänst bör inte omfatta validerare, noder eller miners som kan utgöra ett led i att bekräfta en transaktion och uppdatera den underliggande distribuerade liggarens status. Många leverantörer av kryptotillgångstjänster erbjuder också någon form av överföringstjänst för kryptotillgångar, till exempel som en del av förvaring och administration av kryptotillgångar för kunders räkning, utbyte av kryptotillgångar mot medel eller andra kryptotillgångar eller utförande av order om kryptotillgångar för kunders räkning. Beroende på de specifika egenskaperna hos de tjänster som är kopplade till överföring av e-pengatoken kan dessa tjänster omfattas av definitionen av betaltjänster i direktiv (EU) 2015/2366. I sådana fall bör dessa överföringar utföras av en enhet som är auktoriserad att tillhandahålla sådana betaltjänster i enlighet med det direktivet.

Denna förordning bör inte behandla utlåning och upplåning av kryptotillgångar, inbegripet e-pengartoken, och bör därför inte påverka tillämplig nationell rätt. Genomförbarheten och nödvändigheten av att reglera sådan verksamhet bör utvärderas ytterligare.

Det är viktigt att säkerställa förtroendet för marknaderna för kryptotillgångar och dessa marknaders integritet. Det är därför nödvändigt att fastställa regler för att avskräcka från marknadsmissbruk avseende kryptotillgångar som är upptagna till handel. Eftersom utgivare av kryptotillgångar och leverantörer av kryptotillgångstjänster mycket ofta är små och medelstora företag skulle det emellertid vara oproportionerligt att tillämpa alla bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014(²¹)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG (EUT L 173, 12.6.2014, s. 1). på dem. Det är därför nödvändigt att fastställa särskilda regler som förbjuder vissa beteenden som sannolikt undergräver användarnas förtroende för marknaderna för kryptotillgångar och dessa marknaders integritet, inbegripet insiderhandel, olagligt röjande av insiderinformation och marknadsmanipulation som rör kryptotillgångar. Dessa skräddarsydda regler om marknadsmissbruk som begås i samband med kryptotillgångar bör också tillämpas i de fall där kryptotillgångar tas upp till handel.

Rättssäkerheten för aktörerna på marknaderna för kryptotillgångar bör förbättras genom en karakterisering av två av de faktorer som är grundläggande för specificeringen av insiderinformation, dvs. denna informations specifika natur och vikten av dess potentiella inverkan på priserna på kryptotillgångar. Dessa faktorer bör också övervägas för att förhindra marknadsmissbruk i samband med marknader för kryptotillgångar och deras funktion, med beaktande av till exempel användningen av sociala medier, användningen av smarta kontrakt för orderutförande och koncentrationen av miningpooler.

Derivat som klassificeras som finansiella instrument enligt definitionen i direktiv 2014/65/EU, och vars underliggande tillgång är en kryptotillgång, omfattas av förordning (EU) nr 596/2014 när de handlas på en reglerad marknad, en multilateral handelsplattform eller en organiserad handelsplattform. Bestämmelserna om marknadsmissbruk i den här förordningen bör vara tillämpliga på kryptotillgångar som omfattas av den här förordningens tillämpningsområde och som är underliggande tillgångar till dessa derivat.

Behöriga myndigheter bör ges tillräckliga befogenheter att utöva tillsyn över utgivning, erbjudande till allmänheten och upptagande till handel av kryptotillgångar, inbegripet tillgångsanknutna token eller e-pengatoken, samt att utöva tillsyn över leverantörer av kryptotillgångstjänster. Dessa befogenheter bör inbegripa befogenhet att tillfälligt avbryta eller förbjuda ett erbjudande till allmänheten eller ett upptagande till handel av kryptotillgångar eller tillhandahållandet av en kryptotillgångstjänst och att utreda överträdelser av reglerna om marknadsmissbruk. Utgivare av andra kryptotillgångar än tillgångsanknutna token och e-pengatoken bör inte vara föremål för tillsyn enligt denna förordning när utgivaren inte är en erbjudare eller en person som ansöker om upptagande till handel.

De behöriga myndigheterna bör också ha befogenhet att ålägga sanktioner mot utgivare, erbjudare eller personer som ansöker om upptagande till handel av kryptotillgångar, inbegripet tillgångsanknutna token eller e-pengatoken, och leverantörer av kryptotillgångstjänster. När de behöriga myndigheterna fastställer typen av och nivån på en administrativ sanktion eller annan administrativ åtgärd bör de beakta alla relevanta omständigheter, inbegripet överträdelsens allvar och varaktighet och huruvida den begåtts uppsåtligen.

Med tanke på att marknaderna för kryptotillgångar är gränsöverskridande bör de behöriga myndigheterna samarbeta med varandra för att upptäcka och avskräcka från överträdelser av denna förordning.

För att främja transparensen när det gäller kryptotillgångar och leverantörer av kryptotillgångstjänster bör Esma upprätta ett register över vitböcker om kryptotillgångar, utgivare av tillgångsanknutna token, utgivare av e-pengatoken och leverantörer av kryptotillgångstjänster.

Betydande tillgångsanknutna token kan användas som bytesmedel och för att genomföra stora volymer betalningstransaktioner. Eftersom sådana stora volymer kan utgöra särskilda risker för de penningpolitiska transmissionskanalerna och den monetära suveräniteten är det lämpligt att EBA ges i uppdrag att utöva tillsyn över utgivare av tillgångsanknutna token, så snart sådana token har klassificerats som betydande. Ett sådant uppdrag bör ta hänsyn till den mycket specifika naturen hos de risker som tillgångsanknutna token utgör och bör inte utgöra ett prejudikat för någon annan unionslagstiftningsakt om finansiella tjänster.

Behöriga myndigheter med ansvar för tillsyn enligt direktiv 2009/110/EG bör utöva tillsyn över utgivare av e-pengatoken. Med tanke på en potentiellt utbredd användning av betydande e-pengatoken som betalningsmedel och de risker de kan innebära för den finansiella stabiliteten är det dock nödvändigt med en tvåfaldig tillsyn där både de behöriga myndigheterna och EBA utövar tillsyn över utgivare av betydande e-pengatoken. EBA bör övervaka att utgivare av betydande e-pengatoken uppfyller de särskilda ytterligare krav som fastställs i denna förordning för sådana token. Eftersom de specifika ytterligare kraven endast bör gälla institut för elektroniska pengar som ger ut betydande e-pengatoken bör kreditinstitut som ger ut betydande e-pengatoken men som inte omfattas av sådana krav fortsätta att stå under tillsyn av sina respektive behöriga myndigheter. En sådan tvåfaldig tillsyn bör ta hänsyn till den mycket specifika naturen hos de risker som tillgångsanknutna token utgör och bör inte utgöra ett prejudikat för någon annan unionslagstiftningsakt om finansiella tjänster.

Betydande e-pengatoken som är denominerade i en annan officiell medlemsstatsvaluta än euron och som används som bytesmedel och för att avveckla stora volymer betalningstransaktioner kan utgöra särskilda risker, även om de sannolikt inte kommer att förverkligas, för den monetära suveräniteten för den medlemsstat i vars officiella valuta de är denominerade. Om minst 80 % av antalet innehavare och av transaktionsvolymen för dessa betydande e-pengatoken är koncentrerade till hemmedlemsstaten bör tillsynsansvaret inte överföras till EBA.

EBA bör inrätta ett tillsynskollegium för varje utgivare av betydande tillgångsanknutna token och betydande e-pengatoken. Eftersom utgivare av betydande tillgångsanknutna token och betydande e-pengatoken vanligtvis står i centrum för ett nätverk av enheter som säkerställer utgivning, överföring och distribution av sådana kryptotillgångar, bör medlemmarna i tillsynskollegiet för varje utgivare därför bland annat inbegripa de behöriga myndigheterna för de mest relevanta handelsplattformarna för kryptotillgångar om de betydande tillgångsanknutna token eller betydande e-pengatoken är upptagna till handel, och de behöriga myndigheterna för de mest relevanta enheter och leverantörer av kryptotillgångstjänster som säkerställer förvaring och administration av betydande tillgångsanknutna token och betydande e-pengatoken för innehavares räkning. Tillsynskollegiet för utgivare av betydande tillgångsanknutna token och betydande e-pengatoken bör underlätta samarbetet och utbytet av information mellan sina medlemmar och bör avge icke-bindande yttranden om bland annat ändringar av auktorisation eller tillsynsåtgärder avseende sådana utgivare.

För att övervaka utgivare av betydande tillgångsanknutna token och betydande e-pengatoken bör EBA bland annat ha befogenhet att utföra inspektioner på plats, vidta tillsynsåtgärder och ålägga sanktionsavgifter.