Artikel 30 Frivillig underrättelse om relevant information

En proaktiv strategi mot cyberhot är en viktig del av riskhanteringsåtgärderna för cybersäkerhet som bör göra det möjligt för de behöriga myndigheterna att effektivt förhindra att cyberhot blir incidenter som kan vålla betydande materiell eller immateriell skada. Det är därför av avgörande vikt att cyberhot anmäls. I detta syfte uppmuntras entiteter att rapportera cyberhot på frivillig basis.

I och med att cyberhoten blir mer komplexa och sofistikerade är god upptäckt av sådana hot och förebyggande åtgärder mot dem i stor utsträckning beroende av ett regelbundet utbyte av underrättelser om hot och sårbarhet mellan entiteter. Informationsutbyte bidrar till ökad medvetenhet om cyberhot, vilket i sin tur ökar entiteternas förmåga att förhindra att hot blir till incidenter och gör det möjligt för entiteterna att bättre begränsa effekterna av incidenter och återhämta sig mer effektivt. I avsaknad av vägledning på unionsnivå verkar olika faktorer ha hindrat sådant utbyte av underrättelser, särskilt osäkerheten om förenligheten med konkurrens- och ansvarsreglerna.

Entiteter bör uppmuntras och bistås av medlemsstaterna för att kollektivt utnyttja sina individuella kunskaper och praktiska erfarenheter på strategisk, taktisk och operativ nivå i syfte att förbättra sin förmåga att på lämpligt sätt förebygga, upptäcka, reagera på eller återhämta sig från incidenter eller begränsa deras verkningar. Det är därför nödvändigt att på unionsnivå möjliggöra framväxten av arrangemang för frivilligt informationsutbyte om cybersäkerhet. I detta syfte bör medlemsstaterna aktivt bistå och uppmuntra entiteter, såsom de som erbjuder cybersäkerhetstjänster och forskning, samt relevanta entiteter som inte omfattas av detta direktiv, att delta i sådana arrangemang för informationsutbyte om cybersäkerhet. Dessa arrangemang bör fastställas i enlighet med unionens konkurrensregler och unionens dataskyddslagstiftning.

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta direktiv bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att fastställa de förfaranden som krävs för samarbetsgruppens verksamhet och de tekniska och metodologiska kraven samt sektorskraven avseende riskhanteringsåtgärder för cybersäkerhet, samt ytterligare precisera typen av information samt formatet och förfarandet för underrättelser om incidenter, cyberhot och tillbud och för kommunikation om betydande cyberhot, samt i vilka fall en incident ska betraktas som betydande. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(²³)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13)..