Artikel 43 Ändring av direktiv (EU) 2018/1972

När så är lämpligt och för att undvika onödiga störningar bör befintliga nationella riktlinjer som antagits för att införliva bestämmelserna om säkerhetsåtgärder i artiklarna 40 och 41 i direktiv (EU) 2018/1972 beaktas vid införlivandet av det här direktivet för att ta fasta på den kunskap och kompetens som redan förvärvats inom ramen för direktiv (EU) 2018/1972 avseende säkerhetsåtgärder och incidentunderrättelser. Enisa kan också ta fram vägledning om säkerhetskrav och rapporteringsskyldigheter för tillhandahållare av allmänna elektroniska kommunikationsnät eller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster för att underlätta harmonisering och övergång och minimera störningar. Medlemsstaterna kan utse de nationella regleringsmyndigheterna till behöriga myndigheter för elektronisk kommunikation enligt direktiv (EU) 2018/1972 för att säkerställa att nuvarande praxis upprätthålls och för att ta fasta på den kunskap och erfarenhet som förvärvats som en följd av genomförandet av det direktivet.

Mot bakgrund av den ökande betydelsen av nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster enligt definitionen i direktiv (EU) 2018/1972 är det nödvändigt att säkerställa att sådana tjänster också omfattas av lämpliga säkerhetskrav med tanke på deras särskilda karaktär och ekonomiska betydelse. I takt med att attackytan fortsätter att växa blir nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster, såsom meddelandetjänster, utbredda attackvektorer. Inkräktare med uppsåt att vålla skada använder plattformar för att kommunicera och locka offer att öppna komprometterade webbsidor, vilket ökar sannolikheten för incidenter som involverar utnyttjande av personuppgifter och i förlängningen säkerhet i nätverks- och informationssystemen. Tillhandahållare av nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster bör säkerställa en säkerhetsnivå i nätverks- och informationssystemen som är lämplig i förhållande till de föreliggande riskerna. Eftersom tillhandahållare av nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster i allmänhet inte utövar faktisk kontroll över överföringen av signaler via nät kan graden av risk för sådana tjänster i vissa avseenden anses lägre än för traditionella elektroniska kommunikationstjänster. Detsamma gäller för interpersonella kommunikationstjänster enligt definitionen i direktiv (EU) 2018/1972 som använder nummer och som inte utövar faktisk kontroll över signalöverföringen.