Artikel 9 Nationella ramar för hantering av cybersäkerhetskriser

Varje medlemsstat ska utse eller inrätta en eller flera behöriga myndigheter med ansvar för hanteringen av storskaliga cybersäkerhetsincidenter och kriser (cyberkrishanteringsmyndigheter). Medlemsstaterna ska säkerställa att dessa myndigheter har tillräckliga resurser för att kunna utföra sina uppgifter på ett ändamålsenligt och effektivt sätt. Medlemsstaterna ska säkerställa samstämmighet med befintliga ramar för allmän nationell krishantering.

Om en medlemsstat utser eller inrättar mer än en cyberkrishanteringsmyndighet enligt punkt 1 ska den tydligt ange vilken av dessa myndigheter som ska samordna hanteringen av storskaliga cybersäkerhetsincidenter och kriser.

För tillämpning av detta direktiv ska varje medlemsstat identifiera vilka kapaciteter, tillgångar och förfaranden som kan användas i händelse av en kris.

1. Målen för nationella beredskapsåtgärder och beredskapsverksamheter.

2. Cyberkrishanteringsmyndigheternas uppgifter och ansvarsområden.

3. Cyberkrishanteringsförfaranden, inbegripet deras integrering i den allmänna nationella ramen för krishantering och kanaler för informationsutbyte.

4. Nationella beredskapsåtgärder, inbegripet övningar och utbildningsverksamhet.

5. Berörda offentliga och privata intressenter och berörd infrastruktur.

6. Nationella förfaranden och arrangemang mellan relevanta nationella myndigheter och organ för att säkerställa att medlemsstaten på ett ändamålsenligt sätt kan delta i och stödja en samordnad hantering av storskaliga cybersäkerhetsincidenter och kriser på unionsnivå.

Inom tre månader från det att den cyberkrishanteringsmyndighet som avses i punkt 1 har utsetts eller inrättats ska varje medlemsstat meddela kommissionen sin myndighets identitet samt alla senare ändringar. Medlemsstaterna ska till kommissionen och Europeiska kontaktnätverket för cyberkriser (EU-CyCLONe) lämna relevant information avseende kraven i punkt 4 om sina nationella planer för hanteringen av storskaliga cybersäkerhetsincidenter och kriser inom tre månader från det att dessa planer antagits. Medlemsstaterna får undanta information om och i den utsträckning det är nödvändigt för den nationella säkerheten.