Preamble Recitals

Cybersäkerhetcybersäkerhet enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) 2019/881. är en av de största utmaningarna för unionen. Antalet och mångfalden av uppkopplade enheter kommer att öka exponentiellt under de kommande åren. Cyberattacker är en fråga av allmänintresse eftersom de har en avgörande inverkan inte bara på unionens ekonomi utan även på demokratin liksom på konsumenternas säkerhet och hälsa. Det är därför nödvändigt att stärka unionens strategi när det gäller cybersäkerhetcybersäkerhet enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) 2019/881., ta upp frågan om cyberresiliens på unionsnivå och förbättra den inre marknadens funktionssätt genom att fastställa en enhetlig rättslig ram för väsentliga cybersäkerhetskrav för utsläppande av produkter med digitala element på marknaden i unionen. Två stora problem som ökar kostnaderna för användarna och samhället bör lösas: en låg cybersäkerhetsnivå för produkter med digitala element, vilket visas av utbredda sårbarheter och ett otillräckligt och inkonsekvent tillhandahållande av säkerhetsuppdateringar för att åtgärda dessa sårbarheter, samt användarnas bristfälliga förståelse och tillgång till information, vilket hindrar dem från att välja produkter med tillräckliga cybersäkerhetsfunktioner eller att använda dem på ett säkert sätt.

Denna förordning syftar till att fastställa randvillkor för utvecklingen av säkra produkter med digitala element genom att säkerställa att hårdvaru- och programvaruprodukter som släpps ut på marknaden har färre sårbarheter och att tillverkarna tar säkerheten på allvar under produktens hela livscykel. Den syftar också till att skapa förutsättningar för att användarna ska kunna ta hänsyn till cybersäkerheten när de väljer och använder produkter med digitala element, exempelvis genom att öka transparensen när det gäller stödperioden för produkter med digitala element som släpps ut på marknaden.

Den relevanta unionsrätt som för närvarande gäller omfattar flera uppsättningar övergripande regler som behandlar vissa aspekter av cybersäkerheten från olika synvinklar, inbegripet åtgärder för att förbättra säkerheten i den digitala leveranskedjan. Den befintliga unionsrätten om cybersäkerhetcybersäkerhet enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) 2019/881., inbegripet Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/881(³)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/881 av den 17 april 2019 om Enisa (Europeiska unionens cybersäkerhetsbyrå) och om cybersäkerhetscertifiering av informations- och kommunikationsteknik och om upphävande av förordning (EU) nr 526/2013 (cybersäkerhetsakten) (EUT L 151, 7.6.2019, s. 15). och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2555(⁴)Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2555 av den 14 december 2022 om åtgärder för en hög gemensam cybersäkerhetsnivå i hela unionen, om ändring av förordning (EU) nr 910/2014 och direktiv (EU) 2018/1972 och om upphävande av direktiv (EU) 2016/1148 (NIS 2-direktivet) (EUT L 333, 27.12.2022, s. 80). täcker inte på ett direkt sätt obligatoriska krav avseende säkerheten för produkter med digitala element.

Den befintliga unionsrätten är visserligen tillämplig på vissa produkter med digitala element, men det finns inget övergripande unionsregelverk med övergripande cybersäkerhetskrav för alla produkter med digitala element. De olika rättsakter och initiativ som hittills har vidtagits på unionsnivå och nationell nivå åtgärdar endast delvis de identifierade cybersäkerhetsrelaterade problemen och riskerna, vilket ger upphov till ett lapptäcke av lagar på den inre marknaden som ökar rättsosäkerheten för både tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. och användare av dessa produkter och innebär att det blir onödigt betungande för företag och organisationer som måste uppfylla många olika krav och skyldigheter för samma typer av produkter. Cybersäkerheten för dessa produkter har en särskilt stark gränsöverskridande dimension, eftersom produkter med digitala element som tillverkas i en medlemsstat eller ett tredjeland ofta används av organisationer och konsumenter på hela den inre marknaden. Därmed är det nödvändigt att reglera detta område på unionsnivå för att säkerställa ett harmoniserat regelverk och rättssäkerhet för användare, organisationer och företag, inbegripet mikroföretag och små och medelstora företag enligt definitionen i bilagan till kommissionens rekommendation 2003/361/EG(⁵)Kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (EUT L 124, 20.5.2003, s. 36).. Unionens regelverk bör harmoniseras genom ett införande av övergripande cybersäkerhetskrav för produkter med digitala element. Rättslig förutsebarhet för ekonomiska aktörer och användare liksom harmoniseringen på den inre marknaden och proportionaliteten för mikroföretag samt små och medelstora företag, vilket skapar hållbarare villkor för ekonomiska operatörer som vill komma in på den marknaden bör säkerställas i hela unionen.

När det gäller mikroföretag och små och medelstora företag bör bestämmelserna i bilagan till rekommendation 2003/361/EG tillämpas i sin helhet vid fastställandet av vilken kategori ett företag omfattas av. Vid beräkningen av personalstyrkan och de finansiella taken för att fastställa företagskategorierna bör därför bestämmelserna i artikel 6 i bilagan till rekommendation 2003/361/EG om fastställande av uppgifter för ett företag med hänsyn till särskilda typer av företag, såsom partnerföretag eller anknutna företag, också tillämpas.

Kommissionen bör ge vägledning för att hjälpa ekonomiska aktörer, särskilt mikroföretag och små och medelstora företag, vid tillämpningen av denna förordning. Sådan vägledning bör bland annat omfatta denna förordnings tillämpningsområde, särskilt distansbehandling av data och dess konsekvenser för utvecklare av programvara med fri och öppen källkodprogramvara vars källkod delas öppet och som tillhandahålls inom ramen för en licens med fri och öppen källkod som ger alla rättigheter att göra den fritt tillgänglig att användas, modifieras och vidaredistribueras., tillämpningen av de kriterier som används för att fastställa stödperioder för produkter med digitala element, samspelet mellan denna förordning och annan unionsrätt och begreppet väsentlig ändringen ändring av produkten med digitala element efter dess utsläppande på marknaden, vilken påverkar produktens överensstämmelse med de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I del I eller leder till en ändring av det avsedda ändamål för vilket produkten har bedömts..

På unionsnivå har särskilda EU-cybersäkerhetskrav efterlysts för digitala eller uppkopplade produkter med digitala element, exempelvis det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 16 december 2020 med titeln EU:s strategi för cybersäkerhet för ett digitalt decennium, rådets slutsatser av den 2 december 2020 om cybersäkerhetcybersäkerhet enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) 2019/881. för uppkopplade enheter och av den 23 maj 2022 om utvecklingen av Europeiska unionens arbete på cyberområdet och Europaparlamentets resolution av den 10 juni 2021 om EU:s strategi för cybersäkerhetcybersäkerhet enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) 2019/881. för ett digitalt decennium(⁶)EUT C 67, 8.2.2022, s. 81., och flera tredjeländer håller på att vidta åtgärder för att åtgärda denna fråga på eget initiativ. I slutrapporten från konferensen om Europas framtid efterlyste medborgarna ”En starkare roll för EU när det gäller att motverka cybersäkerhetshot”. För att unionen ska kunna spela en ledande internationell roll på cybersäkerhetsområdet är det viktigt att utarbeta ett ambitiöst regelverk.

För att höja den allmänna cybersäkerhetsnivån för alla produkter med digitala element som släpps ut på den inre marknaden är det nödvändigt att införa målinriktade och teknikneutrala väsentliga cybersäkerhetskrav för dessa produkter vilka ska tillämpas övergripande.

Under vissa omständigheter kan alla produkter med digitala element vilka är integrerade i eller anslutna till ett större elektroniskt informationssystemett system, inklusive elektrisk eller elektronisk utrustning, som kan behandla, lagra eller överföra digitala data. fungera som en attackvektor för fientliga aktörer. Det innebär att även hårdvaraett fysiskt elektroniskt informationssystem, eller delar av ett sådant, som kan behandla, lagra eller överföra digitala data. eller programvaraden del av ett elektroniskt informationssystem som utgörs av datorkod. som anses vara mindre kritisk kan underlätta en inledande kompromettering av en enhet eller ett nät, vilket gör det möjligt för fientliga aktörer att få priviligierad åtkomst till ett system eller att röra sig lateralt mellan system. Tillverkarna bör därför säkerställa att alla produkter med digitala element utformas och utvecklas i enlighet med de väsentliga cybersäkerhetskrav som fastställs i denna förordning. Denna skyldighet avser både produkter som kan anslutas fysiskt via hårdvarugränssnitt och produkter som ansluts logiskt, t.ex. via nätanslutningsuttag, rör, filer, programmeringsgränssnitt eller andra typer av programvarugränssnitt. I och med att cyberhotett cyberhot enligt definitionen i artikel 2.8 i förordning (EU) 2019/881. kan spridas via olika produkter med digitala element tills de når ett visst mål, exempelvis genom att sammanlänka flera olika attacker mot sårbarheter, bör tillverkarna också säkerställa cybersäkerheten för produkter som endast indirekt ansluts till andra enheter eller nät.

Genom att cybersäkerhetskrav fastställs för utsläppandet på marknaden av produkter med digitala element är syftet att dessa produkters cybersäkerhetcybersäkerhet enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) 2019/881. ska förbättras för både konsumenter och företag. Dessa krav kommer också att säkerställa att cybersäkerhetcybersäkerhet enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) 2019/881. tas i beaktande genom leveranskedjorna som helhet, för att göra slutprodukterna med digitala element och deras komponenter säkrare. Detta innefattar krav för utsläppandet på marknaden av konsumentprodukter med digitala element vilka är avsedda för sårbara konsumenter, exempelvis leksaker och babyövervakningssystem. Konsumentprodukter med digitala element som i denna förordning kategoriseras som viktiga produkter med digitala element utgör en högre cybersäkerhetsriskrisk för förlust eller störning orsakad av en incident, som ska uttryckas som en kombination av omfattningen av förlusten eller störningen och sannolikheten för att incidenten inträffar. genom att de utför en funktion som medför en betydande risk för negativa effekter i fråga om intensitet och förmåga att skada hälsan, tryggheten eller säkerheten för användarna av sådana produkter, och bör genomgå ett striktare förfarande för bedömning av överensstämmelseprocessen där det kontrolleras om de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I har uppfyllts.. Detta är tillämpligt på sådana produkter som smarta hemprodukter med säkerhetsfunktioner, inbegripet smarta dörrlås, babyövervakningssystem och larmsystem, uppkopplade leksaker och kroppsburen medicinsk teknik. De striktare förfaranden för bedömning av överensstämmelseprocessen där det kontrolleras om de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I har uppfyllts. som andra produkter med digitala element som i denna förordning kategoriseras som viktiga eller kritiska produkter med digitala element måste genomgå kommer dessutom att bidra till att förhindra att konsumenterna kan komma att påverkas negativt av utnyttjandet av sårbarheter.

Syftet med denna förordning är att säkerställa en hög cybersäkerhetsnivå för produkter med digitala element och deras integrerade lösningar för fjärrbehandling av datadatabehandling på distans för vilken programvaran utformats och utvecklats av tillverkaren eller under tillverkarens ansvar, och vars avsaknad skulle innebära att produkten med digitala element inte kan utföra en av sina funktioner.. Sådana lösningar för fjärrbehandling av datadatabehandling på distans för vilken programvaran utformats och utvecklats av tillverkaren eller under tillverkarens ansvar, och vars avsaknad skulle innebära att produkten med digitala element inte kan utföra en av sina funktioner. bör definieras som all databehandling på distans för vilken programvaran har utformats och utvecklats av tillverkaren av den berörda produkten med digitala element eller för dennes räkning, och vars avsaknad skulle innebära att produkten med digitala element inte skulle kunna utföra en av sina grundläggande funktioner. Detta tillvägagångssätt säkerställer att tillverkarna på lämpligt sätt säkrar sådana produkter i sin helhet, oavsett om uppgifterna behandlas eller lagras lokalt på användarens enhet eller på distans av tillverkaren. Samtidigt omfattas fjärrbehandling eller fjärrlagring av denna förordnings tillämpningsområde endast i den mån det är nödvändigt för att en produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat. ska kunna utföra sina funktioner. Sådan fjärrbehandling eller fjärrlagring omfattar situationer där en mobilapplikation kräver tillgång till ett programmeringsgränssnitt eller en databas som tillhandahålls genom en tjänst som utvecklats av tillverkaren. I ett sådant fall omfattas tjänsten av denna förordnings tillämpningsområde som en lösning för fjärrbehandling av uppgifter. Kraven på lösningar för fjärrdatabehandling som omfattas av denna förordning innebär därför inte några tekniska, operativa eller organisatoriska åtgärder som syftar till att hantera riskerna för säkerheten i en tillverkaresen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. nätverks- och informationssystem som helhet.

Molnlösningar utgör lösningar för fjärrdatabehandling i den mening som avses i denna förordning endast om de uppfyller definitionen som fastställs i denna förordning. Till exempel omfattar denna förordning molnaktiverade funktioner som tillhandahålls av en tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. av enheter för smarta hem som gör det möjligt för användare att fjärrkontrollera enheten. Å andra sidan omfattas webbplatser som inte stöder funktionen hos en produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat., eller molntjänster som utformats och utvecklats utanför en tillverkaresen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. ansvar för en produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat., inte av denna förordnings tillämpningsområde. Direktiv (EU) 2022/2555 är tillämpligt på molntjänster och molntjänstmodeller, som Software-as-a-Service (SaaS), Platform-as-a-Service (PaaS) eller Infrastructure-as-a-Service (IaaS). Entiteter som tillhandahåller molntjänster i unionen och som räknas som medelstora företag enligt artikel 2 i bilagan till rekommendation 2003/361/EG, eller överskrider de tak för medelstora företag som anges i punkt 1 i den artikeln, omfattas av det direktivets tillämpningsområde.

I linje med målet för denna förordning, som är att avlägsna hinder för den fria rörligheten för produkter med digitala element, får medlemsstaterna inte, med hänvisning till aspekter som omfattas av denna förordning, hindra att produkter med digitala element som uppfyller kraven i denna förordning tillhandahålls på marknaden. I frågor som harmoniseras genom denna förordning kan medlemsstaterna därför inte införa ytterligare cybersäkerhetskrav för tillhandahållande på marknadenleverans av en produkt med digitala element för distribution eller användning på unionsmarknaden i samband med kommersiell verksamhet, antingen mot betalning eller kostnadsfritt. av produkter med digitala element. Varje entitet, offentlig eller privat, kan dock fastställa ytterligare krav utöver dem som fastställs i denna förordning för upphandling eller användning av produkter med digitala element för sina specifika ändamål, och kan därför välja att använda produkter med digitala element som uppfyller strängare eller mer specifika cybersäkerhetskrav än de som är tillämpliga för tillhandahållande på marknadenleverans av en produkt med digitala element för distribution eller användning på unionsmarknaden i samband med kommersiell verksamhet, antingen mot betalning eller kostnadsfritt. enligt denna förordning. Utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU(⁷)Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 65). och 2014/25/EU(⁸)Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 243). bör medlemsstaterna, vid upphandling av produkter med digitala element som måste uppfylla de väsentliga cybersäkerhetskrav som fastställs i denna förordning, inbegripet de som rör sårbarhetshantering, säkerställa att sådana krav beaktas i upphandlingsprocessen och att tillverkarnas förmåga att effektivt tillämpa cybersäkerhetsåtgärder och hantera cyberhotett cyberhot enligt definitionen i artikel 2.8 i förordning (EU) 2019/881. också beaktas. I direktiv (EU) 2022/2555 fastställs dessutom riskhanteringsåtgärder för cybersäkerhetcybersäkerhet enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) 2019/881. för de väsentliga och viktiga entiteter som avses i artikel 3 i det direktivet som kan medföra säkerhetsåtgärder i leveranskedjan som kräver att sådana entiteter använder produkter med digitala element som uppfyller strängare cybersäkerhetskrav än de som fastställs i denna förordning. I enlighet med direktiv (EU) 2022/2555 och i linje med dess princip om minimiharmonisering kan medlemsstaterna därför införa ytterligare cybersäkerhetskrav för väsentliga eller viktiga entiteters användning av produkter för informations- och kommunikationsteknik (IKT) enligt det direktivet för att säkerställa en högre cybersäkerhetsnivå, förutsatt att sådana krav är förenliga med medlemsstaternas skyldigheter enligt unionsrätten. Frågor som inte omfattas av denna förordning kan omfatta icke-tekniska faktorer som rör produkter med digitala element och deras tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt.. Medlemsstaterna kan därför fastställa nationella åtgärder, inbegripet begränsningar för produkter med digitala element eller leverantörer av sådana produkter, som tar hänsyn till icke-tekniska faktorer. Nationella åtgärder som rör sådana faktorer måste vara förenliga med unionsrätten.

Denna förordning bör inte påverka medlemsstaternas ansvar att skydda den nationella säkerheten, i enlighet med unionsrätten. Medlemsstaterna bör kunna låta produkter med digitala element som är upphandlade eller används för ändamål som rör nationell säkerhet- eller försvar omfattas av ytterligare åtgärder, förutsatt att sådana åtgärder är förenliga med medlemsstaternas skyldigheter enligt unionsrätten.

Denna förordning är tillämplig på ekonomiska aktörer endast med avseende på produkter med digitala element som tillhandahålls på marknaden och därmed levereras för distribution eller användning på unionsmarknaden i samband med kommersiell verksamhet. Tillhandahållande inom ramen för en kommersiell verksamhet kan kännetecknas inte bara av att det tas ut en avgift för en produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat. utan också av att en avgift tas ut för tekniska stödtjänster när detta inte enbart tjänar till att täcka faktiska kostnader, när syftet är att monetarisera, till exempel genom att tillhandahålla en programvaruplattform som tillverkaren använder för att monetarisera andra tjänster, genom att som ett villkor för användning kräva behandling av personuppgifterpersonuppgifter enligt definitionen i artikel 4.1 i förordning (EU) 2016/679. för andra syften än uteslutande för att förbättra programvarans säkerhet, kompatibilitet eller interoperabilitet, eller genom att ta emot donationer som överstiger kostnaderna för utformning, utveckling och tillhandahållande av en produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat.. Att ta emot donationer utan avsikt att göra vinst bör inte betraktas som en kommersiell verksamhet.

Produkter med digitala element som tillhandahålls som en del av tillhandahållandet av en tjänst för vilka en avgift tas ut enbart för att täcka de faktiska kostnader som är direkt kopplade till driften av den tjänsten, såsom kan vara fallet med vissa produkter med digitala element som tillhandahålls av enheter inom offentlig förvaltning, bör inte i sig anses utgöra kommersiell verksamhet vid tillämpningen av denna förordning. Dessutom bör produkter med digitala element som utvecklas eller ändras av en offentlig förvaltningsentitet uteslutande för dess eget bruk inte anses vara tillgängliggjord på marknaden i den mening som avses i denna förordning.

Programvaraden del av ett elektroniskt informationssystem som utgörs av datorkod. och data som delas öppet och som användarna fritt kan komma åt, använda, modifiera och redistribuera, eller modifierade versioner av dem, kan bidra till forskning och innovation på marknaden. För att främja utvecklingen och spridningen av programvara med fri och öppen källkodprogramvara vars källkod delas öppet och som tillhandahålls inom ramen för en licens med fri och öppen källkod som ger alla rättigheter att göra den fritt tillgänglig att användas, modifieras och vidaredistribueras., särskilt av mikroföretag och små och medelstora företag, inbegripet uppstartsföretag, enskilda personer, ideella organisationer och akademiska forskningsorganisationer, bör tillämpningen av denna förordning på produkter med digitala element som klassificeras som programvara med fri och öppen källkodprogramvara vars källkod delas öppet och som tillhandahålls inom ramen för en licens med fri och öppen källkod som ger alla rättigheter att göra den fritt tillgänglig att användas, modifieras och vidaredistribueras. och som tillhandahålls för distribution eller användning i samband med kommersiell verksamhet ta hänsyn till de olika utvecklingsmodellerna för programvaraden del av ett elektroniskt informationssystem som utgörs av datorkod. som distribueras och utvecklas inom ramen för licenser för programvara med fri och öppen källkodprogramvara vars källkod delas öppet och som tillhandahålls inom ramen för en licens med fri och öppen källkod som ger alla rättigheter att göra den fritt tillgänglig att användas, modifieras och vidaredistribueras..

Med programvara med fri och öppen källkodprogramvara vars källkod delas öppet och som tillhandahålls inom ramen för en licens med fri och öppen källkod som ger alla rättigheter att göra den fritt tillgänglig att användas, modifieras och vidaredistribueras. avses programvaraden del av ett elektroniskt informationssystem som utgörs av datorkod. vars källkod delas öppet och vars licensiering ger alla rättigheter att göra den fritt tillgänglig, samt möjlig att använda, ändra och omfördela. Programvara med fri och öppen källkodprogramvara vars källkod delas öppet och som tillhandahålls inom ramen för en licens med fri och öppen källkod som ger alla rättigheter att göra den fritt tillgänglig att användas, modifieras och vidaredistribueras. utvecklas, underhålls och distribueras öppet, inbegripet via onlineplattformar. När det gäller ekonomiska aktörer som omfattas av denna förordning bör endast programvara med fri och öppen källkodprogramvara vars källkod delas öppet och som tillhandahålls inom ramen för en licens med fri och öppen källkod som ger alla rättigheter att göra den fritt tillgänglig att användas, modifieras och vidaredistribueras. som tillhandahålls på marknaden och som därför levereras för distribution eller användning i samband med kommersiell verksamhet omfattas av denna förordnings tillämpningsområde. De omständigheter under vilka produkten med digitala element har utvecklats, eller hur utvecklingen har finansierats, bör inte beaktas vid fastställandet av huruvida denna verksamhet är av kommersiell eller icke-kommersiell karaktär. Mer specifikt bör tillhandahållandet av produkter med digitala element som klassificeras som programvara med fri och öppen källkodprogramvara vars källkod delas öppet och som tillhandahålls inom ramen för en licens med fri och öppen källkod som ger alla rättigheter att göra den fritt tillgänglig att användas, modifieras och vidaredistribueras. och som inte monetariseras av deras tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. inte betraktas vara en kommersiell verksamhet vid tillämpningen av denna förordning och för de ekonomiska aktörer som omfattas av dess tillämpningsområde, för att säkerställa en tydlig åtskillnad mellan utvecklings- och leveransfaserna. Dessutom bör tillhandahållande av produkter med digitala element som klassificeras som komponenter för programvara med fri och öppen källkodprogramvara vars källkod delas öppet och som tillhandahålls inom ramen för en licens med fri och öppen källkod som ger alla rättigheter att göra den fritt tillgänglig att användas, modifieras och vidaredistribueras. och som är avsedda att integreras av andra tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. i deras egna produkter med digitala element betraktas som tillhandahållande på marknadenleverans av en produkt med digitala element för distribution eller användning på unionsmarknaden i samband med kommersiell verksamhet, antingen mot betalning eller kostnadsfritt. endast om komponenten monetariseras av dess ursprungliga tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt.. Till exempel bör enbart det faktum att en programvaruprodukt med fri och öppen källkod med digitala element får ekonomiskt stöd från tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt., eller att tillverkarna bidrar till utvecklingen av en sådan produkt, inte i sig fastställa att verksamheten är av kommersiell karaktär. Dessutom bör själva det faktum att en produkt regelbundet släpps ut inte i sig leda till slutsatsen att en produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat. tillhandahålls inom ramen för kommersiell verksamhet. Slutligen bör utveckling av produkter med digitala element som betraktas som programvara med fri och öppen källkodprogramvara vars källkod delas öppet och som tillhandahålls inom ramen för en licens med fri och öppen källkod som ger alla rättigheter att göra den fritt tillgänglig att användas, modifieras och vidaredistribueras. av ideella organisationer inte betraktas som kommersiell verksamhet vid tillämpningen av denna förordning, förutsatt att organisationen är inrättad på ett sätt som säkerställer att alla intäkter efter kostnader används för att uppnå icke-vinstdrivande mål. Denna förordning är inte tillämplig på fysiska eller juridiska personer som bidrar med källkod till produkter med digitala element som klassificeras som programvara med fri och öppen källkodprogramvara vars källkod delas öppet och som tillhandahålls inom ramen för en licens med fri och öppen källkod som ger alla rättigheter att göra den fritt tillgänglig att användas, modifieras och vidaredistribueras. och som inte omfattas av deras ansvar.

Med tanke på hur viktigt det är för cybersäkerheten hos många produkter med digitala element som klassificeras som programvara med fri och öppen källkodprogramvara vars källkod delas öppet och som tillhandahålls inom ramen för en licens med fri och öppen källkod som ger alla rättigheter att göra den fritt tillgänglig att användas, modifieras och vidaredistribueras. och som offentliggörs men inte tillhandahålls på marknaden i den mening som avses i denna förordning, bör juridiska personer som ger varaktigt stöd för utvecklingen av sådana produkter som är avsedda för kommersiell verksamhet och som spelar en viktig roll för att säkerställa dessa produkters bärkraft (förvaltare av programvara med fri och öppen källkoden juridisk person, annan än en tillverkare, som har till syfte eller som mål att systematiskt och varaktigt tillhandahålla stöd för utvecklingen av specifika produkter med digitala element, vilka klassificeras som programvara med fri och öppen källkod och är avsedda för kommersiell verksamhet, och som säkerställer dessa produkters bärkraft.) omfattas av ett förenklat och skräddarsytt regelverk. Förvaltare av programvara med fri och öppen källkoden juridisk person, annan än en tillverkare, som har till syfte eller som mål att systematiskt och varaktigt tillhandahålla stöd för utvecklingen av specifika produkter med digitala element, vilka klassificeras som programvara med fri och öppen källkod och är avsedda för kommersiell verksamhet, och som säkerställer dessa produkters bärkraft. omfattar vissa stiftelser samt enheter som utvecklar och publicerar programvara med fri och öppen källkodprogramvara vars källkod delas öppet och som tillhandahålls inom ramen för en licens med fri och öppen källkod som ger alla rättigheter att göra den fritt tillgänglig att användas, modifieras och vidaredistribueras. i ett affärssammanhang, inbegripet icke-vinstdrivande enheter programvara med fri och öppen källkodprogramvara vars källkod delas öppet och som tillhandahålls inom ramen för en licens med fri och öppen källkod som ger alla rättigheter att göra den fritt tillgänglig att användas, modifieras och vidaredistribueras.. Regelverket bör ta hänsyn till deras särskilda karaktär och förenlighet med den typ av skyldigheter som införs. Det bör endast omfatta produkter med digitala element som klassificeras som programvara med fri och öppen källkodprogramvara vars källkod delas öppet och som tillhandahålls inom ramen för en licens med fri och öppen källkod som ger alla rättigheter att göra den fritt tillgänglig att användas, modifieras och vidaredistribueras. och som i slutändan är avsedda för kommersiell verksamhet, såsom integrering i kommersiella tjänster eller i monetariserade produkter med digitala element. Vid tillämpningen av det regelverket omfattar en avsikt om integrering i monetariserade produkter med digitala element fall där tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. som integrerar en komponentprogramvara eller hårdvara som är avsedd att vara integrerad i ett elektroniskt informationssystem. i sina egna produkter med digitala element antingen bidrar till utvecklingen av den komponenten på ett regelbundet sätt eller tillhandahåller regelbundet ekonomiskt stöd för att säkerställa en programvaruprodukts kontinuitet. Tillhandahållandet av varaktigt stöd till utvecklingen av en produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat. omfattar, men är inte begränsat till, hysande och förvaltning av samarbetsplattformar för programvaruutveckling, hysande av källkod eller programvaraden del av ett elektroniskt informationssystem som utgörs av datorkod., styrning eller förvaltning av produkter med digitala element som klassificeras som fri och öppen programvara med fri och öppen källkodprogramvara vars källkod delas öppet och som tillhandahålls inom ramen för en licens med fri och öppen källkod som ger alla rättigheter att göra den fritt tillgänglig att användas, modifieras och vidaredistribueras. samt styrning av utvecklingen av sådana produkter. Eftersom det förenklade och skräddarsydda regelverket inte ålägger dem som agerar som förvaltare av programvara med fri och öppen källkoden juridisk person, annan än en tillverkare, som har till syfte eller som mål att systematiskt och varaktigt tillhandahålla stöd för utvecklingen av specifika produkter med digitala element, vilka klassificeras som programvara med fri och öppen källkod och är avsedda för kommersiell verksamhet, och som säkerställer dessa produkters bärkraft. samma skyldigheter som dem som agerar som tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. enligt denna förordning, bör de inte ha rätt att fästa CE-märkningen på produkter med digitala element vars utveckling de stöder.

Enbart hysande av produkter med digitala element i öppna databaser, inbegripet genom paketförvaltare eller på samarbetsplattformar, utgör inte i sig tillhandahållande på marknadenleverans av en produkt med digitala element för distribution eller användning på unionsmarknaden i samband med kommersiell verksamhet, antingen mot betalning eller kostnadsfritt. av en produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat.. Leverantörer av sådana tjänster bör betraktas vara distributörer endast om de tillhandahåller sådan programvaraden del av ett elektroniskt informationssystem som utgörs av datorkod. på marknaden och därmed tillhandahåller den för distribution eller användning på unionsmarknaden i samband med kommersiell verksamhet.

För att stödja och underlätta tillbörlig aktsamhet hos tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. som i sina produkter med digitala element integrerar komponenter för programvara med fri och öppen källkodprogramvara vars källkod delas öppet och som tillhandahålls inom ramen för en licens med fri och öppen källkod som ger alla rättigheter att göra den fritt tillgänglig att användas, modifieras och vidaredistribueras. som inte omfattas av de väsentliga cybersäkerhetskrav som fastställs i denna förordning bör kommissionen kunna inrätta frivilliga program för säkerhetsintyg, antingen genom en delegerad akt som kompletterar denna förordning eller genom att enligt artikel 48 i förordning (EU) 2019/881 begära en europeisk ordning för cybersäkerhetscertifiering som tar hänsyn till särdragen hos utvecklingsmodellerna för programvara med fri och öppen källkodprogramvara vars källkod delas öppet och som tillhandahålls inom ramen för en licens med fri och öppen källkod som ger alla rättigheter att göra den fritt tillgänglig att användas, modifieras och vidaredistribueras.. Programmen för säkerhetsintyg bör utformas på ett sådant sätt att inte bara fysiska eller juridiska personer som utvecklar eller bidrar till utvecklingen av en produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat. som klassificeras som programvara med fri och öppen källkodprogramvara vars källkod delas öppet och som tillhandahålls inom ramen för en licens med fri och öppen källkod som ger alla rättigheter att göra den fritt tillgänglig att användas, modifieras och vidaredistribueras. kan initiera eller finansiera ett säkerhetsintyg, utan även tredje parter, såsom tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. som integrerar sådana produkter i sina egna produkter med digitala element, användare eller offentliga förvaltningar på unionsnivå och nationell nivå.

Med tanke på målen för offentlig cybersäkerhetcybersäkerhet enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) 2019/881. i denna förordning och för att förbättra medlemsstaternas situationsmedvetenhet när det gäller unionens beroende av programvarukomponenter, särskilt av komponenter för potentiell programvara med fri och öppen källkodprogramvara vars källkod delas öppet och som tillhandahålls inom ramen för en licens med fri och öppen källkod som ger alla rättigheter att göra den fritt tillgänglig att användas, modifieras och vidaredistribueras., bör en särskild administrativ samarbetsgrupp (Adco-grupp) som inrättas genom denna förordning kunna besluta att gemensamt genomföra en beroendebedömning på unionsnivå. Marknadskontrollmyndigheterna bör kunna begära att tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. av kategorier av produkter med digitala element som inrättats av Adco-gruppen lämnar in de mjukvaruförteckningar som de har framställt enligt denna förordning. För att skydda sekretessen för mjukvaruförteckningar bör marknadskontrollmyndigheterna lämna relevant information om beroendeförhållanden till Adco-gruppen på ett anonymiserat och aggregerat sätt.

Effektiviteten i genomförandet av denna förordning kommer också att vara beroende av tillgången till lämpliga cybersäkerhetskunskaper. På unionsnivå konstaterades i olika programdokument och politiska dokument, inbegripet kommissionens meddelande Minska kompetensbristen på cybersäkerhetsområdet för att främja EU:s konkurrenskraft, tillväxt och resiliens av den 18 april 2023 och rådets slutsatser av den 22 maj 2023 om EU:s politik för cyberförsvar, kompetensbristen inom cybersäkerhetcybersäkerhet enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) 2019/881. i unionen och behovet av att ta itu med sådana utmaningar som en prioriterad fråga, både inom den offentliga och den privata sektorn. För att säkerställa ett effektivt genomförande av denna förordning bör medlemsstaterna se till att tillräckliga resurser finns tillgängliga för lämplig personal vid marknadskontrollmyndigheterna och organen för bedömning av överensstämmelseprocessen där det kontrolleras om de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I har uppfyllts. för att de ska kunna utföra sina uppgifter enligt denna förordning. Dessa åtgärder bör öka arbetskraftens rörlighet på cybersäkerhetsområdet och deras tillhörande karriärvägar. De bör också bidra till att göra cybersäkerhetsarbetskraften mer resilient och inkluderande, även när det gäller kön. Medlemsstaterna bör därför vidta åtgärder för att säkerställa att dessa uppgifter utförs av tillräckligt utbildade yrkesutövare med nödvändig cybersäkerhetskompetens. På samma sätt bör tillverkarna se till att deras personal har den kompetens som krävs för att fullgöra sina skyldigheter som fastställs i denna förordning. Medlemsstaterna och kommissionen bör, i enlighet med sina rättigheter och befogenheter och de särskilda uppgifter som de tilldelas genom denna förordning, vidta åtgärder för att stödja tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt., särskilt mikroföretag och små och medelstora företag, inbegripet uppstartsföretag, även på områden såsom kompetensutveckling, i syfte att fullgöra de skyldigheter som fastställs i denna förordning. Eftersom direktiv (EU) 2022/2555 ålägger medlemsstaterna att anta strategier för att främja och utveckla utbildning i cybersäkerhetcybersäkerhet enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) 2019/881. och cybersäkerhetskompetens som en del av sina nationella strategier för cybersäkerhetcybersäkerhet enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) 2019/881., får medlemsstaterna, när de antar sådana strategier, också överväga om de ska ta itu med de kompetensbehov inom cybersäkerhetcybersäkerhet enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) 2019/881. som följer av denna förordning, inbegripet sådana som rör omskolning och kompetenshöjning.

Ett säkert internet är avgörande för att kritiska infrastrukturer och samhället som helhet ska kunna fungera. Direktiv (EU) 2022/2555 syftar till att säkerställa en hög cybersäkerhetsnivå för tjänster som tillhandahålls av väsentliga och viktiga entiteter som avses i artikel 3 i det direktivet, inbegripet leverantörer av digital infrastruktur som stöder kärnfunktioner för ett öppet internet eller säkerställer internetåtkomst och tillhandahåller internettjänster. Det är därför viktigt att de produkter med digitala element som behövs för att leverantörer av digital infrastruktur ska kunna säkerställa ett fungerande internet utvecklas på ett säkert sätt och att de uppfyller väletablerade internetsäkerhetsstandarder. Denna förordning, som är tillämplig på alla uppkopplingsbara hårdvaru- och programvaruprodukter, syftar också till att främja att leverantörer av digital infrastruktur uppfyller leveranskedjekraven enligt direktiv (EU) 2022/2555 genom att säkerställa att de produkter med digitala element som de använder för tillhandahållandet av sina tjänster utvecklas på ett säkert sätt och att de har tillgång till säkerhetsuppdateringar i rätt tid för sådana produkter.

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/745(⁹)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/745 av den 5 april 2017 om medicintekniska produkter, om ändring av direktiv 2001/83/EG, förordning (EG) nr 178/2002 och förordning (EG) nr 1223/2009 och om upphävande av rådets direktiv 90/385/EEG och 93/42/EEG (EUT L 117, 5.5.2017, s. 1). fastställs regler om medicintekniska produkter och i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/746(¹⁰)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/746 av den 5 april 2017 om medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik och om upphävande av direktiv 98/79/EG och kommissionens beslut 2010/227/EU (EUT L 117, 5.5.2017, s. 176). fastställs regler om medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik. De förordningarna behandlar cybersäkerhetsrisker enligt särskilda tillvägagångssätt som också behandlas i den här förordningen. Närmare bestämt fastställs i förordningarna (EU) 2017/745 och (EU) 2017/746 väsentliga krav för medicintekniska produkter som fungerar genom ett elektroniskt system eller som själva utgörs av programvaraden del av ett elektroniskt informationssystem som utgörs av datorkod.. Viss icke-inbyggd programvaraden del av ett elektroniskt informationssystem som utgörs av datorkod. och ett livscykelperspektiv täcks också av dessa förordningar. Dessa krav innebär att tillverkarna ska utveckla och bygga sina produkter genom att tillämpa riskhanteringsprinciper och genom att fastställa krav på it-säkerhetsåtgärder, samt motsvarande förfaranden för bedömning av överensstämmelseprocessen där det kontrolleras om de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I har uppfyllts.. Vidare finns det sedan december 2019 särskilda riktlinjer för cybersäkerheten för medicintekniska produkter, som ger tillverkarna av medicintekniska produkter, däribland för in vitro-diagnostik, vägledning för hur alla berörda väsentliga krav som anges i bilaga I till dessa förordningar ska uppfyllas när det gäller cybersäkerhetcybersäkerhet enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) 2019/881.. Produkter med digitala element på vilka någon av dessa förordningar är tillämpliga bör därför inte omfattas av den här förordningen.

Produkter med digitala element som utvecklas eller ändras uteslutande för ändamål som rör nationell säkerhet eller försvar eller produkter som är särskilt utformade för att behandla säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter omfattas inte av denna förordnings tillämpningsområde. Medlemsstaterna uppmanas att säkerställa samma eller en högre skyddsnivå för dessa produkter som för de produkter som omfattas av denna förordnings tillämpningsområde.

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2144(¹¹)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2144 av den 27 november 2019 om krav för typgodkännande av motorfordon och deras släpvagnar samt de system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon, med avseende på deras allmänna säkerhet och skydd för personer i fordonet och oskyddade trafikanter, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/858 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 78/2009, (EG) nr 79/2009 och (EG) nr 661/2009 samt kommissionens förordningar (EG) nr 631/2009, (EU) nr 406/2010, (EU) nr 672/2010, (EU) nr 1003/2010, (EU) nr 1005/2010, (EU) nr 1008/2010, (EU) nr 1009/2010, (EU) nr 19/2011, (EU) nr 109/2011, (EU) nr 458/2011, (EU) nr 65/2012, (EU) nr 130/2012, (EU) nr 347/2012, (EU) nr 351/2012, (EU) nr 1230/2012 och (EU) 2015/166 (EUT L 325, 16.12.2019, s. 1). fastställs krav för typgodkännande av fordon och deras system och komponenter, som innebär att vissa cybersäkerhetskrav införs, inbegripet när det gäller användning av ett certifierat ledningssystem för cybersäkerhetcybersäkerhet enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) 2019/881. och uppdateringar av programvaraden del av ett elektroniskt informationssystem som utgörs av datorkod., som täcker organisationers policyer och processer för cybersäkerhetsrisker under hela livscykeln för fordon, utrustning och tjänster i enlighet med tillämpliga Förenta nationernas (FN) föreskrifter om tekniska specifikationer och cybersäkerhetcybersäkerhet enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) 2019/881., i synnerhet FN-föreskrift nr 155 – Enhetliga bestämmelser om godkännande av fordon med avseende på cybersäkerhetcybersäkerhet enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) 2019/881. och ledningssystem för cybersäkerhetcybersäkerhet enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) 2019/881.(¹²)EUT L 82, 9.3.2021, s. 30., och föreskrivs särskilda förfaranden för bedömning av överensstämmelseprocessen där det kontrolleras om de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I har uppfyllts.. På luftfartsområdet är huvudsyftet för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1139(¹³)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1139 av den 4 juli 2018 om fastställande av gemensamma bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 2111/2005, (EG) nr 1008/2008, (EU) nr 996/2010, (EU) nr 376/2014 och direktiv 2014/30/EU och 2014/53/EU, samt om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 552/2004 och (EG) nr 216/2008 och rådets förordning (EEG) nr 3922/91 (EUT L 212, 22.8.2018, s. 1). att fastställa och upprätthålla en hög och enhetlig säkerhetsnivå inom den civila luftfarten i unionen. Förordningen ger en ram för väsentliga krav på luftvärdighet för luftfartsprodukter, delar och utrustning, inbegripet programvaraden del av ett elektroniskt informationssystem som utgörs av datorkod. som inbegriper skyldigheten att skydda sig mot informationssäkerhetshot. Certifieringsförfarandena enligt förordning (EU) 2018/1139 säkerställer den assuransnivå som eftersträvas i den här förordningen. Produkter med digitala element som omfattas av förordning (EU) 2019/2144 och produkter som certifierats i enlighet med förordning (EU) 2018/1139 bör därför inte omfattas av de väsentliga cybersäkerhetskrav och förfaranden för bedömning av överensstämmelseprocessen där det kontrolleras om de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I har uppfyllts. som fastställs i den här förordningen.

Genom denna förordning fastställs övergripande cybersäkerhetsregler som inte är sektorsspecifika eller specifika för vissa produkter med digitala element. Sektors- eller produktspecifika unionsregler kan dock införas, med krav som omfattar alla eller vissa risker som täcks av de väsentliga cybersäkerhetskraven enligt denna förordning. I sådana fall får tillämpningen av denna förordning på sådana produkter med digitala element som omfattas av andra unionsregler, där krav fastställs avseende alla eller vissa risker som täcks av de väsentliga cybersäkerhetskrav som anges i denna förordning, begränsas eller uteslutas när en begränsning eller ett uteslutande är förenligt med den allmänna rättsliga ram som är tillämplig på dessa produkter och när sektorsreglerna ger minst samma skyddsnivå som denna förordning. Kommissionen bör ges befogenhet att anta delegerade akter för att komplettera denna förordning genom att identifiera sådana produkter och regler. För befintlig unionsrätt på vilken denna typ av begränsning eller uteslutande bör tillämpas, omfattar denna förordning särskilda bestämmelser som klargör dess förhållande till den unionsrätten.

För att säkerställa att produkter med digitala element som tillhandahålls på marknaden kan repareras ändamålsenligt och deras hållbarhet förlängas bör ett undantag göras för reservdelar. Undantaget bör omfatta både reservdelar som har till syfte att reparera befintliga produkter som tillhandahålls före den dag då denna förordning börjar tillämpas och reservdelar som redan har genomgått ett förfarande för bedömning av överensstämmelseprocessen där det kontrolleras om de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I har uppfyllts. enligt denna förordning.

I kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/30(¹⁴)Kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/30 av den 29 oktober 2021 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/53/EU vad gäller tillämpningen av de väsentliga krav som avses i artikel 3.3 d, e och f i det direktivet (EUT L 7, 12.1.2022, s. 6). anges att ett antal väsentliga krav som anges i artikel 3.3 d, e och f i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/53/EU(¹⁵)Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/53/EU av den 16 april 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av radioutrustning och om upphävande av direktiv 1999/5/EG (EUT L 153, 22.5.2014, s. 62). avseende skada på nät och missbruk av nätresurser, personuppgifterpersonuppgifter enligt definitionen i artikel 4.1 i förordning (EU) 2016/679. och integritet samt bedrägeri ska tillämpas på viss radioutrustning. I kommissionens genomförandebeslut C(2022) 5637 av den 5 augusti 2022 om en standardiseringsbegäran till Europeiska standardiseringskommittén och Europeiska kommittén för elektroteknisk standardisering fastställs krav för utarbetandet av särskilda standarder som ytterligare specificerar hur de tre väsentliga kraven bör hanteras. De väsentliga cybersäkerhetskrav som anges i denna förordning omfattar alla aspekter av de väsentliga krav som avses i artikel 3.3 d, e och f i direktiv 2014/53/EU. De väsentliga cybersäkerhetskrav som anges i denna förordning är dessutom anpassade till syftena för kraven på särskilda standarder som omfattas av den standardiseringsbegäran. När kommissionen upphäver eller ändrar delegerad förordning (EU) 2022/30 med följden att den upphör att gälla för vissa produkter som omfattas av denna förordning, bör kommissionen och de europeiska standardiseringsorganisationerna, i samband med förberedelserna och utarbetandet av harmoniserade standarder för att underlätta genomförandet av denna förordning, ta hänsyn till det standardiseringsarbete som utförts inom ramen för genomförandebeslut C(2022)5637. Under övergångsperioden för tillämpningen av den här förordningen bör kommissionen ge vägledning till tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. som omfattas av den här förordningen och som också omfattas av delegerad förordning (EU) 2022/30 för att underlätta påvisandet av efterlevnaden av de båda förordningarna.

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/2853(¹⁶)Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/2853 av den 23 oktober 2024 om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister och om upphävande av rådets direktiv 85/374/EEG (EUT L, 2024/2853, 18.11.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2024/2853/oj). kompletterar denna förordning. Genom det direktivet fastställs skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister så att skadelidande kan kräva ersättning när en skada har orsakats av produkter med säkerhetsbrister. Där fastställs principen att tillverkaren av en produkt har skadeståndsansvaret för skador som orsakats av säkerhetsbrister i produkten oavsett om tillverkaren agerat oaktsamt (strikt ansvar). När sådana säkerhetsbrister består av en brist på säkerhetsuppdateringar efter att produkten släppts ut på marknaden och detta orsakar skada kan tillverkarens skadeståndsansvar utlösas. Tillverkarnas skyldigheter avseende tillhandahållandet av sådana säkerhetsuppdateringar bör fastställas i denna förordning.

Denna förordning bör inte påverka tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679(¹⁷)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1)., inbegripet när det gäller bestämmelser om inrättandet av certifieringsmekanismer för dataskydd och sigill och märkningar för dataskydd som syftar till att visa att personuppgiftsansvarigas och personuppgiftsbiträdens databehandling uppfyller kraven i den förordningen. Sådan behandling kan vara inbyggd i en produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat.. Inbyggt dataskydd och dataskydd som standard samt allmän cybersäkerhetcybersäkerhet enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) 2019/881. är viktiga aspekter av förordning (EU) 2016/679. Genom att skydda konsumenter och organisationer från cybersäkerhetsrisker bidrar de väsentliga cybersäkerhetskrav som fastställs i den här förordningen till att förbättra skyddet av personuppgifterpersonuppgifter enligt definitionen i artikel 4.1 i förordning (EU) 2016/679. och individers personliga integritet. När det gäller både standardiseringen och certifieringen av cybersäkerhetsaspekter bör synergier övervägas genom samarbete mellan kommissionen, europeiska standardiseringsorganisationer, Europeiska unionens cybersäkerhetsbyrå (Enisa), Europeiska dataskyddsstyrelsen, som inrättats genom förordning (EU) 2016/679, och de nationella tillsynsmyndigheterna med ansvar för dataskydd. Synergier mellan den här förordningen och unionens dataskyddsrätt bör också skapas på områdena marknadskontroll och kontroll av efterlevnaden. Därför bör de nationella marknadskontrollmyndigheter som utses enligt den här förordningen samarbeta med de myndigheter som utövar tillsyn över tillämpningen av unionens dataskyddsrätt. De sistnämnda bör också ha tillgång till information av relevans för utförandet av deras uppgifter.

I den mån deras produkter omfattas av denna förordning bör leverantörer av europeiska digitala identitetsplånböcker som avses i artikel 5a.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014(¹⁸)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG (EUT L 257, 28.8.2014, s. 73). uppfylla både de övergripande väsentliga cybersäkerhetskrav som fastställs i den här förordningen och de särskilda säkerhetskrav som fastställs i artikel 5a i förordning (EU) nr 910/2014. För att främja efterlevnad bör de leverantörerna kunna visa att europeiska digitala identitetsplånböcker uppfyller de krav som fastställs i den här förordningen och i förordning (EU) nr 910/2014 genom att låta certifiera sina produkter inom en europeisk ordning för cybersäkerhetscertifiering som inrättas inom ramen för förordning (EU) 2019/881 och för vilket kommissionen genom delegerade akter har specificerat en presumtion om överensstämmelse med den här förordningen, i den mån som certifikatet, eller delar av detta, täcker dessa krav.

Vid integrering av komponenter från tredje parter i produkter med digitala element under utformnings- och utvecklingsfasen bör tillverkarna, för att säkerställa att produkterna utformas, utvecklas och tillverkas i enlighet med de väsentliga cybersäkerhetskrav som fastställs i denna förordning, iaktta tillbörlig aktsamhet med avseende på dessa komponenter, inbegripet komponenter av programvara med fri och öppen källkodprogramvara vars källkod delas öppet och som tillhandahålls inom ramen för en licens med fri och öppen källkod som ger alla rättigheter att göra den fritt tillgänglig att användas, modifieras och vidaredistribueras. som inte har tillhandahållits på marknaden. Den lämpliga nivån på tillbörlig aktsamhet beror på arten av och nivån på den cybersäkerhetsriskrisk för förlust eller störning orsakad av en incident, som ska uttryckas som en kombination av omfattningen av förlusten eller störningen och sannolikheten för att incidenten inträffar. som är förknippad med en viss komponentprogramvara eller hårdvara som är avsedd att vara integrerad i ett elektroniskt informationssystem., och bör i detta syfte beakta en eller flera av följande åtgärder: Kontrollera, när så är relevant, att tillverkaren av en komponentprogramvara eller hårdvara som är avsedd att vara integrerad i ett elektroniskt informationssystem. har påvisat överensstämmelse med denna förordning, inbegripet genom att kontrollera om komponenten redan är försedd med CE-märkningmärkning genom vilken en tillverkare anger att en produkt med digitala element och de processer som införts av tillverkaren överensstämmer med de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I och annan tillämplig unionsharmoniseringslagstiftning som föreskriver att sådan märkning ska fästas.. Kontrollera att en komponentprogramvara eller hårdvara som är avsedd att vara integrerad i ett elektroniskt informationssystem. får regelbundna säkerhetsuppdateringar, till exempel genom att kontrollera dess säkerhetshistorik. Kontrollera att en komponentprogramvara eller hårdvara som är avsedd att vara integrerad i ett elektroniskt informationssystem. är fri från sårbarheter som registrerats i den europeiska sårbarhetsdatabas som inrättats enligt artikel 12.2 i direktiv (EU) 2022/2555 eller andra allmänt tillgängliga sårbarhetsdatabaser, eller utföra ytterligare säkerhetstester. De skyldigheter att hantera sårbarheter som fastställs i denna förordning och som tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. måste uppfylla när de släpper ut en produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat. på marknaden och för stödperioden, gäller för produkter med digitala element i sin helhet, inbegripet alla integrerade komponenter. Om tillverkaren av en produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat. vid utövandet av tillbörlig aktsamhet identifierar en sårbarheten svaghet, känslighet eller brist hos en produkt med digitala element som kan utnyttjas genom ett cyberhot. i en komponentprogramvara eller hårdvara som är avsedd att vara integrerad i ett elektroniskt informationssystem., inbegripet i en komponentprogramvara eller hårdvara som är avsedd att vara integrerad i ett elektroniskt informationssystem. med fri och öppen källkod, bör den informera den person eller entitet som tillverkar eller underhåller komponenten, åtgärda och avhjälpa sårbarheten och, i tillämpliga fall, förse personen eller entiteten med den tillämpade säkerhetsåtgärden.

Omedelbart efter övergångsperioden för tillämpningen av denna förordning kan en tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. av en produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat. som integrerar en eller flera komponenter från tredje parter som också omfattas av denna förordning inte kunna kontrollera, som en del av sin skyldighet att visa tillbörlig aktsamhet, att tillverkarna av dessa komponenter har visat överensstämmelse med denna förordning, till exempel genom att kontrollera om komponenterna redan är CE-märkta. Detta kan vara fallet om komponenterna har integrerats innan denna förordning blir tillämplig på tillverkarna av dessa komponenter. I sådana fall bör en tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. som integrerar sådana komponenter visa tillbörlig aktsamhet på andra sätt.

Produkter med digitala element bör vara försedda med en CE-märkningmärkning genom vilken en tillverkare anger att en produkt med digitala element och de processer som införts av tillverkaren överensstämmer med de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I och annan tillämplig unionsharmoniseringslagstiftning som föreskriver att sådan märkning ska fästas. som på ett synligt, läsligt och outplånligt sätt visar att de överensstämmer med denna förordning, så att de omfattas av den fria rörligheten på den inre marknaden. Medlemsstaterna bör inte sätta upp omotiverade hinder för utsläppandet på marknaden av produkter med digitala element som uppfyller kraven i denna förordning och är försedda med en CE-märkningmärkning genom vilken en tillverkare anger att en produkt med digitala element och de processer som införts av tillverkaren överensstämmer med de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I och annan tillämplig unionsharmoniseringslagstiftning som föreskriver att sådan märkning ska fästas.. Dessutom bör medlemsstaterna vid mässor, utställningar och demonstrationer eller liknande evenemang inte förhindra presentation eller användning av en produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat. som inte uppfyller kraven i denna förordning, inbegripet prototyper, förutsatt att produkten presenteras med en synlig skylt som tydligt anger att produkten inte uppfyller kraven i denna förordning och att den inte får tillhandahållas på marknaden förrän den gör det.

För att säkerställa att tillverkarna kan släppa ut programvaraden del av ett elektroniskt informationssystem som utgörs av datorkod. i testsyfte innan deras produkter med digitala element genomgår en bedömning av överensstämmelseprocessen där det kontrolleras om de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I har uppfyllts. bör medlemsstaterna inte hindra tillhandahållandet av ofärdig programvaraden del av ett elektroniskt informationssystem som utgörs av datorkod., såsom alfaversioner, betaversioner eller lanseringskandidater, förutsatt att inte färdigställd programvaraden del av ett elektroniskt informationssystem som utgörs av datorkod. endast görs tillgänglig så lång tid som de behöver för att testa den och få återkoppling. Tillverkarna bör säkerställa att programvaraden del av ett elektroniskt informationssystem som utgörs av datorkod. som görs tillgänglig under de villkoren endast släpps ut efter att en riskbedömning har gjorts och att den i möjligaste mån uppfyller de säkerhetskrav som enligt denna förordning föreskrivs för egenskaper hos produkter med digitala element. Tillverkarna bör också i möjligaste mån uppfylla sårbarhetshanteringskraven. Tillverkarna bör inte tvinga användare att uppgradera till versioner som endast släppts ut i testsyfte.

För att säkerställa att produkter med digitala element inte utgör cybersäkerhetsrisker för personer och organisationer när de släpps ut på marknaden bör väsentliga cybersäkerhetskrav fastställas för sådana produkter. Dessa väsentliga cybersäkerhetskrav, inbegripet krav på hantering av sårbarhetshantering, är tillämpliga för varje enskild produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat. när den släpps ut på marknaden, oavsett om produkten med digitala element tillverkas som en enskild enhet eller i serie. För en produkttyp bör till exempel varje enskild produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat. ha fått alla säkerhetsprogramfixar eller uppdateringar som finns tillgängliga för att hantera relevanta säkerhetsfrågor när den släpps ut på marknaden. När produkterna med digitala element senare, fysiskt eller digitalt, ändras på ett sätt som tillverkaren inte förutsett i den ursprungliga riskbedömningen och som kan innebära att de inte längre uppfyller de relevanta väsentliga cybersäkerhetskraven, bör ändringen betraktas som väsentlig. Exempelvis kan programvarureparationer betraktas som underhållsåtgärder, förutsatt att de inte ändrar en produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat. som redan släppts ut på marknaden på ett sådant sätt att överensstämmelsen med de tillämpliga kraven kan påverkas eller att det avsedda ändamål för vilken produkten har bedömts kan ändras.

Precis som vid fysiska reparationer eller ändringar bör en produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat. anses vara väsentligt ändrad genom en programvaruändring om programvaruuppdateringen ändrar produktens avsedda ändamål och dessa ändringar inte förutsågs av tillverkaren i den ursprungliga riskbedömningen, eller om farans art har ändrats eller nivån på cybersäkerhetsrisken har ökat på grund av programvaruuppdateringen, och den uppdaterade versionen av produkten tillhandahålls på marknaden. Om en säkerhetsuppdatering, som är utformad för att minska cybersäkerhetsnivån för en produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat., inte ändrar det avsedda ändamålet för en produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat. anses det inte vara en väsentlig ändringen ändring av produkten med digitala element efter dess utsläppande på marknaden, vilken påverkar produktens överensstämmelse med de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I del I eller leder till en ändring av det avsedda ändamål för vilket produkten har bedömts.. Detta omfattar vanligtvis situationer där säkerhetsuppdateringar endast medför smärre justeringar av källkoden. Detta kan till exempel vara fallet om en säkerhetsuppdatering åtgärdar en känd sårbarheten svaghet, känslighet eller brist hos en produkt med digitala element som kan utnyttjas genom ett cyberhot., inbegripet genom att ändra funktioner eller prestanda hos en produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat. enbart i syfte att minska cybersäkerhetsrisknivån. På samma sätt bör en mindre funktionsuppdatering, såsom en visuell förbättring eller tillägg av nya piktogram eller språk i användargränssnittet, inte i allmänhet betraktas som en väsentlig ändringen ändring av produkten med digitala element efter dess utsläppande på marknaden, vilken påverkar produktens överensstämmelse med de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I del I eller leder till en ändring av det avsedda ändamål för vilket produkten har bedömts.. Omvänt gäller att om en funktionsuppdatering ändrar de ursprungligen avsedda funktionerna eller typen eller prestandan för en produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat. och uppfyller de ovannämnda kriterierna, bör den betraktas vara en väsentlig ändringen ändring av produkten med digitala element efter dess utsläppande på marknaden, vilken påverkar produktens överensstämmelse med de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I del I eller leder till en ändring av det avsedda ändamål för vilket produkten har bedömts., eftersom tillägg av nya funktioner vanligtvis leder till en bredare angreppsyta, vilket ökar cybersäkerhetsrisken. Detta kan till exempel vara fallet när ett nytt indataelement läggs till i en applikation, vilket kräver att tillverkaren säkerställer lämplig validering av indata. Vid bedömningen av om en uppdatering av objektet betraktas vara en väsentlig ändringen ändring av produkten med digitala element efter dess utsläppande på marknaden, vilken påverkar produktens överensstämmelse med de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I del I eller leder till en ändring av det avsedda ändamål för vilket produkten har bedömts. är det inte relevant om den tillhandahålls som en separat uppdatering eller i kombination med en säkerhetsuppdatering. Kommissionen bör ge vägledning för fastställandet av vad som utgör en väsentlig ändringen ändring av produkten med digitala element efter dess utsläppande på marknaden, vilken påverkar produktens överensstämmelse med de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I del I eller leder till en ändring av det avsedda ändamål för vilket produkten har bedömts..

Med tanke på programvaruutvecklingens upprepande karaktär bör tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. som har släppt ut efterföljande versioner av en programvaruprodukt på marknaden till följd av en senare betydande ändring av den produkten kunna tillhandahålla säkerhetsuppdateringar under stödperioden endast för den version av programvaruprodukten som de senast har släppt ut på marknaden. De bör endast kunna göra detta om användarna av de relevanta tidigare produktversionerna har kostnadsfri tillgång till den produktversion som senast släpptes ut på marknaden och inte ådrar sig ytterligare kostnader för att anpassa den maskin- eller programvarumiljö där de använder produkten. Detta kan till exempel vara fallet när en uppgradering av ett stationärt operativsystem inte kräver ny hårdvaraett fysiskt elektroniskt informationssystem, eller delar av ett sådant, som kan behandla, lagra eller överföra digitala data., såsom en snabbare centralenhet eller mer minne. Tillverkaren bör dock under stödperioden fortsätta att uppfylla andra krav på hantering av sårbarheter, såsom att ha en policy för samordnad delgivning av information om sårbarheter eller åtgärder för att underlätta utbytet av information om potentiella sårbarheter för alla efterföljande väsentligt ändrade versioner av den programvaraden del av ett elektroniskt informationssystem som utgörs av datorkod. som släpps ut på marknaden. Tillverkarna bör kunna tillhandahålla mindre säkerhets- eller funktionsuppdateringar som inte utgör en väsentlig ändringen ändring av produkten med digitala element efter dess utsläppande på marknaden, vilken påverkar produktens överensstämmelse med de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I del I eller leder till en ändring av det avsedda ändamål för vilket produkten har bedömts. endast av den senaste versionen eller underversionen av en programvaruprodukt som inte har ändrats väsentligt. Om en hårdvaruprodukt, till exempel en smarttelefon, inte är kompatibel med den senaste versionen av det operativsystem som den ursprungligen levererades med, bör tillverkaren samtidigt fortsätta att tillhandahålla säkerhetsuppdateringar åtminstone för den senaste kompatibla versionen av operativsystemet under stödperioden.

I linje med det vedertagna begreppet väsentlig ändringen ändring av produkten med digitala element efter dess utsläppande på marknaden, vilken påverkar produktens överensstämmelse med de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I del I eller leder till en ändring av det avsedda ändamål för vilket produkten har bedömts. för produkter som regleras genom unionsharmoniseringslagstiftningunionslagstiftning som förtecknas i bilaga I till förordning (EU) 2019/1020 och all annan unionslagstiftning som harmoniserar villkoren för saluföring av produkter som omfattas av den förordningen., är det, vid en väsentlig ändringen ändring av produkten med digitala element efter dess utsläppande på marknaden, vilken påverkar produktens överensstämmelse med de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I del I eller leder till en ändring av det avsedda ändamål för vilket produkten har bedömts. som kan påverka överensstämmelsen med denna förordning hos produkten med digitala element eller om produktens avsedda ändamål ändras, lämpligt att produktens överensstämmelse kontrolleras och att den, om tillämpligt, genomgår en ny bedömning av överensstämmelseprocessen där det kontrolleras om de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I har uppfyllts.. Om tillverkaren låter göra en bedömning av överensstämmelseprocessen där det kontrolleras om de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I har uppfyllts. som involverar tredje part bör en förändring som kan leda till en väsentlig ändringen ändring av produkten med digitala element efter dess utsläppande på marknaden, vilken påverkar produktens överensstämmelse med de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I del I eller leder till en ändring av det avsedda ändamål för vilket produkten har bedömts. i tillämpliga fall anmälas till denna tredje part.

Om en produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat. är föremål för renovering, underhåll och reparation av en produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat., enligt definitionen i artikel 2.18, 2.19 och 2.20 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1781(¹⁹)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1781 av den 13 juni 2024 om upprättande av en ram för att fastställa ekodesignkrav för hållbara produkter, om ändring av direktiv (EU) 2020/1828 och förordning (EU) 2023/1542 och om upphävande av direktiv 2009/125/EG (EUT L, 2024/1781, 28.6.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1781/oj)., medför detta inte nödvändigtvis en väsentlig ändringen ändring av produkten med digitala element efter dess utsläppande på marknaden, vilken påverkar produktens överensstämmelse med de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I del I eller leder till en ändring av det avsedda ändamål för vilket produkten har bedömts. av produkten, exempelvis om det avsedda ändamålet och de avsedda funktionerna inte ändras och risknivån inte påverkas. Tillverkarens uppgradering av en produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat. kan dock medföra ändringar av produktens utformning och utveckling och skulle därför kunna påverka dess avsedda ändamål och uppfyllande av de krav som fastställs i den här förordningen.

Produkter med digitala element bör anses vara viktiga om de negativa konsekvenserna av utnyttjandet av potentiella sårbarheter i produkten kan vara allvarliga på grund av, bland annat, cybersäkerhetsrelaterade funktioner eller en funktion som medför en betydande risk för negativa effekter i fråga om dess intensitet och förmåga att störa, kontrollera eller orsaka skada på ett stort antal andra produkter eller på användarnas hälsa, säkerhet eller skydd genom direkt manipulering, såsom en central systemfunktion, inbegripet nätförvaltning, konfigurationsstyrning, virtualisering eller behandling av personuppgifterpersonuppgifter enligt definitionen i artikel 4.1 i förordning (EU) 2016/679.. I synnerhet kan sårbarheter i produkter med digitala element som har en cybersäkerhetsrelaterad funktion, såsom starthanterare, medföra att säkerhetsproblem sprids i hela leveranskedjan. Allvarlighetsgraden i en cybersäkerhetsincident kan också öka när produkten primärt utför en central systemfunktion, inbegripet nätförvaltning, konfigurationsstyrning, virtualisering eller behandling av personuppgifterpersonuppgifter enligt definitionen i artikel 4.1 i förordning (EU) 2016/679..

Vissa kategorier av produkter med digitala element bör omfattas av striktare förfaranden för bedömning av överensstämmelseprocessen där det kontrolleras om de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I har uppfyllts., med bevarande av proportionaliteten. Därför bör viktiga produkter med digitala element delas in i två klasser som återspeglar produktkategoriernas cybersäkerhetsrisknivå. En incidenten incident enligt definitionen i artikel 6.6 i direktiv (EU) 2022/2555. som involverar viktiga produkter med digitala element som omfattas av i klass II skulle kunna få större negativa konsekvenser än en incidenten incident enligt definitionen i artikel 6.6 i direktiv (EU) 2022/2555. som involverar viktiga produkter med digitala element i klass I, exempelvis på grund av produkternas cybersäkerhetsrelaterade funktion eller utförandet av en annan funktion som medför en betydande risk för negativa effekter. Som en indikation på sådana större negativa effekter skulle produkter med digitala element som omfattas av klass II antingen kunna utföra en cybersäkerhetsrelaterad funktion eller en annan funktion som medför en betydande risk för negativa effekter som är högre än för dem som förtecknas i klass I, eller uppfylla båda ovannämnda kriterier. Viktiga produkter med digitala element som omfattas av klass II bör därför omfattas av ett striktare förfarande för bedömning av överensstämmelseprocessen där det kontrolleras om de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I har uppfyllts..

Viktiga produkter med digitala element som avses i denna förordning bör förstås som produkter som har kärnfunktionen hos en kategori av viktiga produkter med digitala element som anges i denna förordning. I denna förordning anges exempelvis kategorier av produkter med digitala element som genom sina kärnfunktioner definieras som brandväggar eller intrångsdetektions- eller intrångsskyddssystem i klass II. Därmed bör brandväggar och intrångsdetektions- eller intrångsskyddssystem genomgå en obligatorisk tredjepartsbedömning av överensstämmelse. Detta är inte fallet för andra produkter med digitala element som inte kategoriseras som viktiga produkter med digitala element som kan integrera brandväggar eller intrångsdetektions- eller intrångsskyddssystem. Kommissionen bör anta en genomförandeakt för att specificera den tekniska beskrivningen av de kategorier av viktiga produkter med digitala element som omfattas av klasserna I och II som anges i denna förordning.

De kategorier av kritiska produkter med digitala element som anges i denna förordning har en cybersäkerhetsrelaterad funktion och en funktion som medför en betydande risk för negativa effekter i fråga om intensitet och förmåga att störa, kontrollera eller skada ett stort antal andra produkter med digitala element genom direkt manipulation. Dessutom anses dessa kategorier av produkter med digitala element vara kritiska beroenden för de väsentliga entiteter som avses i artikel 3.1 i direktiv (EU) 2022/2555. De kategorier av kritiska produkter med digitala element som anges i en bilaga till denna förordning använder redan i stor utsträckning olika former av certifiering, och omfattas också av det europeiska gemensamma kriteriebaserade systemet för cybersäkerhetscertifiering (EUCC) som anges i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2024/482(²⁰)Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2024/482 av den 31 januari 2024 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/881 vad gäller antagande av den europeiska Common Criteria-baserade ordningen för cybersäkerhetscertifiering (EUCC) (EUT L, 2024/482, 7.2.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg_impl/2024/482/oj).. För att säkerställa ett gemensamt tillräckligt cybersäkerhetsskydd för kritiska produkter med digitala element i unionen skulle det därför kunna vara lämpligt och proportionellt att genom en delegerad akt låta sådana produktkategorier omfattas av obligatorisk europeisk cybersäkerhetscertifiering om det redan finns en relevant europeisk ordning för cybersäkerhetscertifiering som omfattar dessa produkter och en bedömning av de potentiella marknadseffekterna av den planerade obligatoriska certifieringen har utförts av kommissionen. Bedömningen bör beakta både utbuds- och efterfrågesidan, inbegripet huruvida det finns tillräcklig efterfrågan på de berörda produkterna med digitala element från både medlemsstaterna och användarna för att europeisk cybersäkerhetscertifiering ska krävas, samt de ändamål för vilka produkterna med digitala element är avsedda att användas, inbegripet det kritiska beroendet av dem hos väsentliga entiteter som avses i artikel 3.1 i direktiv (EU) 2022/2555. Bedömningen bör också analysera de potentiella effekterna av den obligatoriska certifieringen på dessa produkters tillgänglighet på den inre marknaden och medlemsstaternas kapacitet och beredskap att genomföra de relevanta europeiska ordningarna för cybersäkerhetscertifiering.

Delegerade akter som kräver obligatorisk europeisk cybersäkerhetscertifiering bör fastställa de produkter med digitala element som har kärnfunktionen hos en kategori av kritiska produkter med digitala element som anges i denna förordning och som ska omfattas av obligatorisk certifiering, samt den assuransnivå som krävs, som åtminstone bör vara ”väsentlig”. Den assuransnivå som krävs bör stå i proportion till den nivå av cybersäkerhetsriskrisk för förlust eller störning orsakad av en incident, som ska uttryckas som en kombination av omfattningen av förlusten eller störningen och sannolikheten för att incidenten inträffar. som är förknippad med produkten med digitala element. Om produkten med digitala element till exempel har kärnfunktionen hos en kategori av kritiska produkter med digitala element som anges i denna förordning och är avsedd för användning i en känslig eller kritisk miljö, såsom produkter avsedda för användning av väsentliga entiteter som avses i artikel 3.1 i direktiv (EU) 2022/2555, får den kräva högsta assuransnivå.

För att säkerställa ett gemensamt tillräckligt cybersäkerhetsskydd i unionen för produkter med digitala element som har kärnfunktionen hos en kategori av kritiska produkter med digitala element som anges i denna förordning, bör kommissionen också ges befogenhet att anta delegerade akter för att ändra denna förordning genom att lägga till eller stryka kategorier av kritiska produkter med digitala element, för vilka tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. skulle kunna åläggas att erhålla ett europeiskt cybersäkerhetscertifikat inom ramen för en europeisk ordning för cybersäkerhetscertifiering, enligt förordning (EU) 2019/881 för att visa överensstämmelse med denna förordning. En ny kategori av kritiska produkter med digitala element kan läggas till dessa kategorier om det finns ett kritiskt beroende av dem hos de väsentliga entiteter som avses i artikel 3.1 i direktiv (EU) 2022/2555 eller om incidenter eller utnyttjade sårbarheter kan leda till avbrott i kritiska leveranskedjor. När kommissionen bedömer behovet av att lägga till eller stryka kategorier av kritiska produkter med digitala element genom en delegerad akt bör den kunna beakta huruvida medlemsstaterna på nationell nivå har identifierat produkter med digitala element som har en avgörande roll för resiliensen hos de väsentliga entiteter som avses i artikel 3.1 i direktiv (EU) 2022/2555 och som i allt högre grad drabbas av cyberattacker i leveranskedjan, med potentiella allvarliga störande effekter. Dessutom bör kommissionen kunna beakta resultatet av den samordnade säkerhetsriskbedömning av kritiska leveranskedjor på unionsnivå som genomförts i enlighet med artikel 22 i direktiv (EU) 2022/2555.

Kommissionen bör se till att ett brett spektrum av berörda parter rådfrågas på ett strukturerat och regelbundet sätt vid utarbetandet av åtgärder för genomförandet av denna förordning. Detta bör särskilt vara fallet när kommissionen bedömer behovet av potentiella uppdateringar av förteckningarna över kategorier av viktiga eller kritiska produkter med digitala element, där relevanta tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. bör rådfrågas och deras synpunkter beaktas för att analysera cybersäkerhetsriskerna samt balansen mellan kostnader och fördelar med att beteckna sådana produktkategorier som viktiga eller kritiska.

Denna förordning behandlar cybersäkerhetsrisker på ett målinriktat sätt. Produkter med digitala element kan dock utgöra andra säkerhetsrisker som inte alltid rör cybersäkerheten men som kan vara en konsekvens av en säkerhetsöverträdelse. Dessa risker bör även fortsättningsvis regleras av annan relevant unionsharmoniseringslagstiftningunionslagstiftning som förtecknas i bilaga I till förordning (EU) 2019/1020 och all annan unionslagstiftning som harmoniserar villkoren för saluföring av produkter som omfattas av den förordningen. än denna förordning. Om ingen annan del av unionsharmoniseringslagstiftningen än denna förordning är tillämplig bör de omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/988(²¹)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/988 av den 10 maj 2023 om allmän produktsäkerhet, ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/1828 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG och rådets direktiv 87/357/EEG (EUT L 135, 23.5.2023, s. 1).. Mot bakgrund av denna förordnings fokus och som en avvikelse från artikel 2.1 tredje stycket b i förordning (EU) 2023/988, bör kapitel III avsnitt 1, kapitel V och VII och kapitel IX–XI i förordning (EU) 2023/988 tillämpas på produkter med digitala element med avseende på säkerhetsrisker som inte omfattas av den här förordningen, om produkterna inte omfattas av särskilda krav enligt andra bestämmelser i annan unionsharmoniseringslagstiftningunionslagstiftning som förtecknas i bilaga I till förordning (EU) 2019/1020 och all annan unionslagstiftning som harmoniserar villkoren för saluföring av produkter som omfattas av den förordningen. än den här förordningen i den mening som avses i artikel 3.27 i förordning (EU) 2023/988.

Produkter med digitala element som klassificeras som AI-system med hög risk enligt definitionen i artikel 6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1689(²²)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1689 av den 13 juni 2024 om harmoniserade regler för artificiell intelligens och om ändring av förordningarna (EG) nr 300/2008, (EU) nr 167/2013, (EU) nr 168/2013, (EU) 2018/858, (EU) 2018/1139 och (EU) 2019/2144 samt direktiven 2014/90/EU, (EU) 2016/797 och (EU) 2020/1828 (förordning om artificiell intelligens) (EUT L, 2024/1689, 12.7.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1689/oj). och som omfattas av den här förordningen bör uppfylla de väsentliga cybersäkerhetskrav som fastställs i den här förordningen. När sådana AI-system med hög risk uppfyller de väsentliga cybersäkerhetskrav som anges i den här förordningen bör de anses uppfylla de cybersäkerhetskrav som fastställs i artikel 15 i förordning (EU) 2024/1689 i den mån som dessa krav omfattas av en EU-försäkran om överensstämmelse som utfärdats enligt den här förordningen, eller delar av denna. För detta ändamål bör vid bedömningen av cybersäkerhetsriskerna i samband med en produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat. som klassificeras som ett AI-system med hög risk enligt förordning (EU) 2024/1689 under planerings-, utformnings-, utvecklings-, produktions-, leverans- och underhållsfaserna för en sådan produkt, i enlighet med den här förordningen, risker för ett AI-systems cyberresiliens beaktas när det gäller obehöriga tredje parters försök att ändra dess användning, beteende eller prestanda, inbegripet AI-specifika sårbarheter såsom dataförgiftning eller kontradiktoriska angrepp, samt, i relevanta fall, risker för grundläggande rättigheter, i enlighet med förordning (EU) 2024/1689. När det gäller de förfaranden för bedömning av överensstämmelseprocessen där det kontrolleras om de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I har uppfyllts. avseende väsentliga cybersäkerhetskrav för en produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat. som omfattas av den här förordningen och klassificeras som ett AI-system med hög risk, bör artikel 43 i förordning (EU) 2024/1689 tillämpas som regel i stället för relevanta bestämmelser i den här förordningen. Denna regel bör dock inte leda till att den nödvändiga assuransnivån sänks för viktiga eller kritiska produkter med digitala element enligt den här förordningen. Med avvikelse från den regeln bör därför också AI-system med hög risk som omfattas av förordning (EU) 2024/1689 och som också kategoriseras som viktiga eller kritiska produkter med digitala element enligt den här förordningen, och på vilka förfarandet för bedömning av överensstämmelseprocessen där det kontrolleras om de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I har uppfyllts. baserat på intern kontroll enligt bilaga VI i förordning (EU) 2024/1689 är tillämpligt, omfattas av den här förordningens bestämmelser om förfarandena för bedömning av överensstämmelseprocessen där det kontrolleras om de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I har uppfyllts. i den mån som de väsentliga cybersäkerhetskrav som anges i den här förordningen berörs. När det gäller alla andra aspekter som omfattas av förordning (EU) 2024/1689, bör i sådana fall relevanta bestämmelser om bedömning av överensstämmelseprocessen där det kontrolleras om de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I har uppfyllts. baserad på intern kontroll vilka fastställs i bilaga VI till den förordningen tillämpas.

För att förbättra säkerheten för produkter med digitala element som släpps ut på den inre marknaden är det nödvändigt att fastställa väsentliga cybersäkerhetskrav som är tillämpliga på sådana produkter. Dessa väsentliga cybersäkerhetskrav bör inte påverka tillämpningen av samordnade säkerhetsriskbedömningar på unionsnivå av kritiska leveranskedjor som avses i artikel 22 i direktiv (EU) 2022/2555, som beaktar både tekniska och, när så är relevant, icke-tekniska riskfaktorer, såsom tredjelands otillbörliga påverkan på leverantörer. De bör inte heller påverka medlemsstaternas rätt att fastställa ytterligare krav för att ta hänsyn till icke-tekniska faktorer för att säkerställa en hög resiliensnivå, inbegripet krav som definieras i kommissionens rekommendation (EU) 2019/534(²³)Kommissionens rekommendation (EU) 2019/534 av den 26 mars 2019 om it-säkerhet i 5G-nät (EUT L 88, 29.3.2019, s. 42)., den EU-samordnade riskbedömningen av cybersäkerhetcybersäkerhet enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) 2019/881. i 5G-nät och EU-verktygslådan för 5G-cybersäkerhet som överenskommits av samarbetsgruppen som inrättats enligt artikel 14 i direktiv (EU) 2022/2555.

Tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. av produkter som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1230(²⁴)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1230 av den 14 juni 2023 om maskiner och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/42/EG och rådets direktiv 73/361/EEG (EUT L 165, 29.6.2023, s. 1). och som också är produkter med digitala element enligt definitionen i den här förordningen bör uppfylla både de väsentliga cybersäkerhetskrav som fastställs i den här förordningen och de grundläggande hälso- och säkerhetskraven i förordning (EU) 2023/1230. De väsentliga cybersäkerhetskrav som anges i den här förordningen och vissa väsentliga krav som anges i förordning (EU) 2023/1230 skulle kunna hantera liknande cybersäkerhetsrisker. Överensstämmelse med de väsentliga cybersäkerhetskrav som anges i den här förordningen skulle därför kunna underlätta efterlevnaden av de grundläggande krav som även omfattar vissa cybersäkerhetsrisker enligt förordning (EU) 2023/1230, särskilt de som rör skydd mot korruption samt säkerhet och tillförlitlighet hos de kontrollsystem som anges i avsnitten 1.1.9 och 1.2.1 i bilaga III till den förordningen. Sådana synergier måste påvisas av tillverkaren, till exempel genom att i förekommande fall tillämpa harmoniserade standarder eller andra tekniska specifikationer som omfattar relevanta väsentliga cybersäkerhetskrav efter en riskbedömning som omfattar dessa cybersäkerhetsrisker. Tillverkaren bör också följa de tillämpliga förfaranden för bedömning av överensstämmelseprocessen där det kontrolleras om de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I har uppfyllts. som anges i den här förordningen och i förordning (EU) 2023/1230. Kommissionen och de europeiska standardiseringsorganisationerna bör i det förberedande arbetet för genomförandet av den här förordningen och förordning (EU) 2023/1230 och de därmed sammanhängande standardiseringsprocesserna främja enhetlighet i hur cybersäkerhetsriskerna ska bedömas och hur dessa risker ska omfattas av harmoniserade standarder med avseende på de relevanta väsentliga kraven. Kommissionen och de europeiska standardiseringsorganisationerna bör särskilt beakta den här förordningen vid förberedelserna och utarbetandet av harmoniserade standarder för att underlätta genomförandet av förordning (EU) 2023/1230, särskilt när det gäller cybersäkerhetsaspekter i samband med skydd mot förvanskning samt säkerhet och tillförlitlighet i kontrollsystemen som anges i avsnitten 1.1.9 och 1.2.1 i bilaga III till den förordningen. Kommissionen bör tillhandahålla vägledning för att stödja tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. som omfattas av den här förordningen och som också omfattas av förordning (EU) 2023/1230, särskilt för att underlätta påvisandet av överensstämmelse med relevanta grundläggande krav som fastställs i den här förordningen och förordning (EU) 2023/1230.

För att säkerställa att produkter med digitala element är säkra både när de släpps ut på marknaden och under den tid som produkten med digitala element förväntas vara i bruk, är det nödvändigt att fastställa väsentliga cybersäkerhetskrav för sårbarhetshantering och väsentliga cybersäkerhetskrav för egenskaperna hos produkter med digitala element. Tillverkarna bör uppfylla alla väsentliga cybersäkerhetskrav som rör sårbarhetshantering under produktens hela stödperiodden period under vilken en tillverkare måste säkerställa att sårbarheter hos en produkt med digitala element hanteras ändamålsenligt och i enlighet med de väsentliga cybersäkerhetskrav som fastställs i bilaga I del II. och de bör fastställa vilka andra väsentliga cybersäkerhetskrav på produktegenskaper som är relevanta för den berörda typen av produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat.. Därför bör tillverkarna göra en bedömning av vilka cybersäkerhetsrisker som är förbundna med en produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat., för att identifiera relevanta risker och relevanta väsentliga cybersäkerhetskrav för att tillhandahålla sina produkter med digitala element utan kända sårbarheter som kan utnyttjas och som kan påverka dessa produkters säkerhet och tillämpa lämpliga harmoniserade standarder, gemensamma specifikationer eller europeiska eller internationella standarder.

I de fall då vissa väsentliga cybersäkerhetskrav inte är tillämpliga på en produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat. ska tillverkaren inkludera en tydlig motivering till detta i bedömningen av cybersäkerhetsrisker inbegripet i den tekniska dokumentationen. Detta kan vara fallet om ett väsentligt cybersäkerhetskrav är oförenligt med beskaffenheten hos en produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat.. Till exempel kan det avsedda ändamålet med en produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat. kräva att tillverkaren följer allmänt erkända interoperabilitetsstandarder även om dess säkerhetsdetaljer inte längre anses vara den senaste tekniken. På samma sätt kräver annan unionsrätt att tillverkarna tillämpar särskilda interoperabilitetskrav. Om ett väsentligt cybersäkerhetskrav inte är tillämpligt på en produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat., men tillverkaren har identifierat cybersäkerhetsrisker i samband med det väsentliga cybersäkerhetskravet, bör tillverkaren vidta åtgärder för att hantera dessa risker på andra sätt, till exempel genom att begränsa produktens avsedda ändamål till tillförlitliga miljöer eller genom att informera användarna om dessa risker.

En av de viktigaste åtgärderna som användarna ska vidta för att skydda sina produkter med digitala element från cyberattacker är att installera de senaste tillgängliga säkerhetsuppdateringarna så snart som möjligt. Tillverkarna bör därför utforma sina produkter och införa processer för att säkerställa att produkter med digitala element omfattar funktioner som möjliggör anmälan, distribution, nedladdning och installation av automatiska säkerhetsuppdateringar, särskilt när det gäller konsumentprodukter. De bör också ge möjlighet att godkänna nedladdning och installation av säkerhetsuppdateringar som ett sista steg. Användarna bör behålla möjligheten att avaktivera automatiska uppdateringar, med en tydlig och lättanvänd mekanism som stöds av tydliga instruktioner om hur användarna kan frånsäga sig dem. De krav avseende automatiska uppdateringar som anges i en bilaga till denna förordning är inte tillämpliga på produkter med digitala element som främst är avsedda att integreras som komponenter i andra produkter. De är inte heller tillämpliga på produkter med digitala element för vilka användarna inte rimligen skulle förvänta sig automatiska uppdateringar, inbegripet produkter med digitala element som är avsedda att användas i IKT-nätverk för yrkesmässigt bruk, särskilt i kritiska miljöer och industrimiljöer där en automatisk uppdatering skulle kunna störa verksamheten. Oavsett om en produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat. är utformad för att få automatiska uppdateringar eller inte bör tillverkaren informera användarna om sårbarheter och göra säkerhetsuppdateringar tillgängliga utan dröjsmål. Om en produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat. har ett användargränssnitt eller liknande tekniska medel som möjliggör direkt interaktion med användarna bör tillverkaren använda sådana funktioner för att informera användarna om att deras produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat. har nått slutet av stödperioden. Anmälningar bör begränsas till vad som är nödvändigt för att säkerställa ett effektivt mottagande av denna information och bör inte ha en negativ inverkan på användarupplevelsen av produkten med digitala element.

För att förbättra insynen i processer för sårbarhetshantering och för att säkerställa att användarna inte är skyldiga att installera nya funktionsuppdateringar enbart i syfte att ta emot de senaste säkerhetsuppdateringarna, bör tillverkarna, när det är tekniskt möjligt, säkerställa att nya säkerhetsuppdateringar tillhandahålls separat från funktionsuppdateringar.

I det gemensamma meddelandet Europeisk strategi för ekonomisk säkerhet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 20 juni 2023 anges att unionen måste maximera fördelarna med sin ekonomiska öppenhet och samtidigt minimera riskerna med ekonomiskt beroende av högriskleverantörer, genom en gemensam strategisk ram för unionens ekonomiska säkerhet. Beroenden av högriskleverantörer av produkter med digitala element kan utgöra en strategisk risk som måste hanteras på unionsnivå, särskilt om produkterna med digitala element är avsedda för användning av väsentliga entiteter som avses i artikel 3.1 i direktiv (EU) 2022/2555. Sådana risker kan vara kopplade till, men inte begränsas till, den jurisdiktion som är tillämplig på tillverkaren, egenskaperna hos dess företagsägande och kopplingarna till kontrollen till en tredjelandsregering där den är etablerad, särskilt om ett land ägnar sig åt ekonomiskt spionage eller oansvarigt statligt beteende i cyberrymden och dess lagstiftning tillåter godtycklig tillgång till alla typer av företagsverksamhet eller uppgifter, inbegripet kommersiellt känsliga uppgifter, och kan införa skyldigheter för underrättelseändamål utan demokratiska kontroller och motvikter, tillsynsmekanismer, rättssäkerhet eller rätt att överklaga till en oberoende domstol. Vid fastställandet av betydelsen av en cybersäkerhetsriskrisk för förlust eller störning orsakad av en incident, som ska uttryckas som en kombination av omfattningen av förlusten eller störningen och sannolikheten för att incidenten inträffar. i den mening som avses i denna förordning bör kommissionen och marknadskontrollmyndigheterna, i enlighet med sina ansvarsområden enligt denna förordning, också beakta icke-tekniska riskfaktorer, särskilt de som fastställts till följd av samordnade säkerhetsriskbedömningar av kritiska leveranskedjor på unionsnivå som genomförts i enlighet med artikel 22 i direktiv (EU) 2022/2555.

För att säkerställa säkerheten för produkter med digitala element efter deras utsläppande på marknadentillhandahållande för första gången av en produkt med digitala element på unionsmarknaden. bör tillverkarna fastställa stödperioder som bör återspegla den tid som produkten med digitala element förväntas vara i bruk. Vid fastställandet av en stödperiodden period under vilken en tillverkare måste säkerställa att sårbarheter hos en produkt med digitala element hanteras ändamålsenligt och i enlighet med de väsentliga cybersäkerhetskrav som fastställs i bilaga I del II. bör en tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. särskilt ta hänsyn till rimliga förväntningar från användarna, produktens beskaffenhet samt relevant unionsrätt som fastställer livslängden för produkter med digitala element. Tillverkarna bör också kunna ta hänsyn till andra relevanta faktorer. Kriterierna bör tillämpas på ett sätt som säkerställer proportionalitet vid fastställandet av stödperioden. På begäran bör en tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. förse marknadskontrollmyndigheterna med den information som beaktades för att fastställa stödperioden för en produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat..

Den stödperiodden period under vilken en tillverkare måste säkerställa att sårbarheter hos en produkt med digitala element hanteras ändamålsenligt och i enlighet med de väsentliga cybersäkerhetskrav som fastställs i bilaga I del II. under vilken tillverkaren säkerställer en effektiv hantering av sårbarheter bör vara minst fem år, såvida inte livslängden för produkten med digitala element är kortare än fem år, och i sådana fall bör tillverkaren säkerställa sårbarhetshanteringen under den livslängden. Om den tid som produkten med digitala element rimligen förväntas vara i bruk är längre än fem år, vilket ofta är fallet för maskinvarukomponenter såsom moderkort eller mikroprocessorer, nätverksenheter såsom routrar, modem eller växlar samt programvaraden del av ett elektroniskt informationssystem som utgörs av datorkod. såsom operativsystem eller videoredigeringsverktyg, bör tillverkarna följaktligen säkerställa längre stödperioder. I synnerhet produkter med digitala element som är avsedda att användas i industriella miljöer, såsom industriella styrsystem, används ofta under betydligt längre perioder. En tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. bör kunna fastställa en stödperiodden period under vilken en tillverkare måste säkerställa att sårbarheter hos en produkt med digitala element hanteras ändamålsenligt och i enlighet med de väsentliga cybersäkerhetskrav som fastställs i bilaga I del II. på mindre än fem år endast om detta är motiverat på grund av beskaffenheten av den berörda produkten med digitala element och om produkten förväntas användas i mindre än fem år, och i sådana fall bör stödperioden motsvara den förväntade användningstiden. Exempelvis skulle livslängden för en kontaktspårningsapplikation som är avsedd att användas under en pandemi kunna begränsas till pandemins varaktighet. Dessutom kan vissa programvaruapplikationer av naturliga skäl endast göras tillgängliga på grundval av en abonnemangsmodell, särskilt om applikationen inte är tillgänglig för användaren och följaktligen inte längre används när abonnemanget löper ut.

När produkter med digitala element når slutet av sina stödperioder bör tillverkarna, för att säkerställa att sårbarheter kan hanteras efter stödperiodens slut, överväga att frigöra källkoden för sådana produkter med digitala element, antingen till andra företag som åtar sig att utvidga tillhandahållandet av tjänster för sårbarhetshantering, eller till allmänheten. Om tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. frigör källkoden till andra företag bör de kunna skydda äganderätten till produkten med digitala element och förhindra att källkoden sprids till allmänheten, till exempel genom avtalsarrangemang.

För att säkerställa att tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. i hela unionen fastställer liknande stödperioder för jämförbara produkter med digitala element bör Adco-gruppen offentliggöra statistik över de genomsnittliga stödperioder som fastställs av tillverkarna för kategorier av produkter med digitala element och utfärda riktlinjer som anger lämpliga stödperioder för sådana kategorier. För att säkerställa ett harmoniserat tillvägagångssätt på hela den inre marknaden bör kommissionen dessutom kunna anta delegerade akter för att specificera minsta tillåtna stödperioder för specifika produktkategorier i de fall då de uppgifter som tillhandahålls av marknadskontrollmyndigheterna tyder på att de stödperioder som fastställts av tillverkarna systematiskt inte stämmer överens med kriterierna för att fastställa stödperioderna enligt denna förordning, eller att tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. i olika medlemsstater på ett omotiverat sätt fastställer olika stödperioder.

Tillverkarna bör inrätta en gemensam kontaktpunkt som gör det möjligt för användarna att enkelt kommunicera med dem, inbegripet i syfte att rapportera och ta emot information om sårbarheter hos produkten med digitala element. De bör göra den gemensamma kontaktpunkten lättillgänglig för användarna och tydligt ange dess tillgänglighet och hålla denna information uppdaterad. Om tillverkarna väljer att erbjuda automatiserade verktyg, t.ex. chattbotar, bör de också erbjuda ett telefonnummer eller andra digitala kontaktmöjligheter, såsom en e-postadress eller ett kontaktformulär. Den gemensamma kontaktpunkten bör inte uteslutande förlita sig på automatiserade verktyg.

Tillverkarna bör tillhandahålla sina produkter med digitala element på marknaden med en säker standardkonfiguration och tillhandahålla användarna säkerhetsuppdateringar utan kostnad. Tillverkarna bör endast kunna avvika från dessa väsentliga cybersäkerhetskrav när det gäller skräddarsydda produkter som är anpassade för ett visst ändamål och för en viss företagsanvändare och om både tillverkaren och användaren uttryckligen har samtyckt till en annan uppsättning avtalsvillkor.

Tillverkarna bör samtidigt, via den gemensamma rapporteringsplattformen, anmäla aktivt utnyttjade sårbarheter i produkter med digitala element samt allvarliga incidenter som påverkar dessa produkters säkerhet till både den enhet för hantering av it-säkerhetsincidenter (CSIRT-enhet) som utsetts till samordnare och till Enisa. Anmälningarna bör lämnas in med hjälp av slutpunkten för elektronisk anmälan hos en CSIRT-enhet som utsetts till samordnareen CSIRT-enhet som utsetts till samordnare enligt artikel 12.1 i direktiv (EU) 2022/2555. och bör samtidigt vara tillgängliga för Enisa.

Tillverkarna bör anmäla aktivt utnyttjade sårbarheter för att säkerställa att de CSIRT-enheter som utsetts till samordnare, och Enisa, har en adekvat överblick över sådana sårbarheter och förses med den information som de behöver för att utföra sina uppgifter som anges i direktiv (EU) 2022/2555 och höja den allmänna cybersäkerhetsnivån för de väsentliga och viktiga entiteter som avses i artikel 3 i det direktivet, och för att säkerställa att marknadskontrollmyndigheterna fungerar effektivt. I och med att de flesta produkter med digitala element saluförs på hela den inre marknaden bör varje utnyttjad sårbarheten svaghet, känslighet eller brist hos en produkt med digitala element som kan utnyttjas genom ett cyberhot. i en produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat. anses som ett hot mot en fungerande inre marknad. Enisa bör, i samförstånd med tillverkaren, meddela åtgärdade sårbarheter till den europeiska sårbarhetsdatabas som inrättats enligt artikel 12.2 i direktiv (EU) 2022/2555. Den europeiska sårbarhetsdatabasen kommer att hjälpa tillverkarna att upptäcka kända sårbarheter i deras produkter som kan utnyttjas, för att säkerställa att säkra produkter tillhandahålls på marknaden.

Tillverkarna bör också anmäla alla allvarliga incidenter som påverkar säkerheten för produkter med digitala element till den CSIRT-enhet som utsetts till samordnareen CSIRT-enhet som utsetts till samordnare enligt artikel 12.1 i direktiv (EU) 2022/2555. och Enisa. För att säkerställa att användarna kan reagera snabbt på allvarliga incidenter som påverkar säkerheten för deras produkter med digitala element, bör tillverkarna också underrätta sina användare om alla sådana incidenter och, om tillämpligt, om eventuella korrigerande åtgärder som användarna kan vidta för att begränsa konsekvenserna av incidenten, exempelvis genom att offentliggöra relevant information på sina webbplatser eller, om tillverkaren kan kontakta användarna och det är motiverat med tanke på cybersäkerhetsriskerna, genom att vända sig direkt till användarna.

Aktivt utnyttjade sårbarheter rör fall där en tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. fastställer att en säkerhetsöverträdelse som påverkar dess användare eller någon annan fysisk eller juridisk person har orsakats av en fientlig aktör som utnyttjar en brist i en av de produkter med digitala element som tillverkaren tillhandahåller på marknaden. Exempel på sådana sårbarheter skulle kunna vara svagheter i en produkts identifierings- och autentiseringsfunktioner. Sårbarheter som upptäcks utan ont uppsåt för att i god tro testa, utreda, korrigera eller delge information i syfte att stödja systemägarens och dess användares säkerhet eller trygghet bör inte omfattas av kravet på obligatorisk anmälan. Allvarliga incidenter som påverkar säkerheten för produkten med digitala element avser å andra sidan situationer där en cybersäkerhetsincident påverkar tillverkarens utvecklings-, produktions- eller underhållsprocesser på ett sådant sätt att det skulle kunna leda till en ökad cybersäkerhetsriskrisk för förlust eller störning orsakad av en incident, som ska uttryckas som en kombination av omfattningen av förlusten eller störningen och sannolikheten för att incidenten inträffar. för användare eller andra personer. En sådan allvarlig incidenten incident enligt definitionen i artikel 6.6 i direktiv (EU) 2022/2555. skulle kunna vara en situation då en angripare har lyckats införa en skadlig kod i den kanal genom vilken tillverkaren släpper säkerhetsuppdateringar till användarna.

För att säkerställa att anmälningar snabbt kan spridas till alla relevanta CSIRT-enheter som utsetts till samordnare och för att tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. ska kunna lämna in en enda anmälan i varje skede av anmälningsprocessen, bör Enisa inrätta en gemensam rapporteringsplattform med nationella slutpunkter för elektronisk anmälan. Den dagliga driften av den gemensamma rapporteringsplattformen bör skötas och upprätthållas av Enisa. De CSIRT-enheter som utsetts till samordnare bör informera sina respektive marknadskontrollmyndigheter om anmälda sårbarheter eller incidenter. Den gemensamma rapporteringsplattformen bör utformas på ett sådant sätt att den säkerställer konfidentialitet för anmälningar, särskilt när det gäller sårbarheter för vilka en säkerhetsuppdatering ännu inte är tillgänglig. Enisa bör dessutom införa förfaranden för att hantera information på ett säkert och konfidentiellt sätt. På grundval av sin insamlade information bör Enisa vartannat år utarbeta en teknisk rapport om nya trender i fråga om cybersäkerhetsrisker i produkter med digitala element, och lämna den till samarbetsgruppen enligt artikel 14 i direktiv (EU) 2022/2555.

Under exceptionella omständigheter, och särskilt på begäran av tillverkaren, bör den CSIRT-enhet som utsetts till samordnareen CSIRT-enhet som utsetts till samordnare enligt artikel 12.1 i direktiv (EU) 2022/2555. och som först tar emot anmälan kunna besluta att skjuta upp spridningen av den till de andra relevanta CSIRT-enheter som utsetts till samordnare via den gemensamma rapporteringsplattformen, om detta kan motiveras på grundval av cybersäkerhetsrelaterade skäl och under en tidsperiod som är absolut nödvändig. Den CSIRT-enhet som utsetts till samordnareen CSIRT-enhet som utsetts till samordnare enligt artikel 12.1 i direktiv (EU) 2022/2555. bör omedelbart informera Enisa om beslutet att skjuta upp spridningen och skälen till detta samt när den avser att återuppta spridningen av anmälan. Kommissionen bör genom en delegerad akt utarbeta specifikationer om villkoren för när cybersäkerhetsrelaterade skäl kan tillämpas och bör samarbeta med det CSIRT-nätverk som inrättas enligt artikel 15 i direktiv (EU) 2022/2555, och med Enisa när det gäller att utarbeta utkastet till delegerad akt. Exempel på cybersäkerhetsrelaterade skäl är en pågående samordnad delgivning av information om sårbarheter eller situationer då en tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. snabbt förväntas tillhandahålla en riskreducerande åtgärd och då cybersäkerhetsriskerna med en omedelbar spridning via den gemensamma rapporteringsplattformen väger tyngre än fördelarna. På begäran av den CSIRT-enhet som utsetts till samordnareen CSIRT-enhet som utsetts till samordnare enligt artikel 12.1 i direktiv (EU) 2022/2555. bör Enisa kunna stödja denna CSIRT-enhet i tillämpningen av cybersäkerhetsrelaterade skäl när det gäller att skjuta upp spridningen av anmälan på grundval av den information Enisa har mottagit från den CSIRT-enheten om beslutet att undanhålla en anmälan utifrån dessa cybersäkerhetsrelaterade skäl. Under särskilt exceptionella omständigheter bör Enisa dessutom inte få alla uppgifter som rör en anmälan om en aktivt utnyttjad sårbarheten sårbarhet för vilken det finns tillförlitliga bevis på att en fientlig aktör har utnyttjat den i ett system utan tillstånd från systemets ägare. samtidigt. Detta skulle vara fallet om tillverkaren i sin anmälan anger att den anmälda sårbarheten aktivt har utnyttjats av en fientlig aktör och att den, enligt tillgänglig information, inte har utnyttjats i någon annan medlemsstat än den där CSIRT-enheten har utsetts till samordnare och till vilken tillverkaren har anmält sårbarheten, när all omedelbar fortsatt spridning av den anmälda sårbarheten sannolikt skulle leda till tillhandahållande av information vars utlämnande skulle strida mot den medlemsstatens väsentliga intressen, eller när den anmälda sårbarheten utgör en överhängande hög cybersäkerhetsriskrisk för förlust eller störning orsakad av en incident, som ska uttryckas som en kombination av omfattningen av förlusten eller störningen och sannolikheten för att incidenten inträffar. till följd av den fortsatta spridningen. I sådana fall kommer Enisa endast att få samtidig tillgång till information om att tillverkaren har gjort en anmälan och till generell information om den berörda produkten med digitala element, information om den allmänna karaktären av utnyttjandet och information om att dessa säkerhetsskäl har angetts av tillverkaren och att det fullständiga innehållet i anmälan därför undanhålls. Den fullständiga anmälan bör sedan göras tillgänglig för Enisa och andra relevanta CSIRT-enheter som utsetts till samordnare när den CSIRT-enhet som utsetts till samordnareen CSIRT-enhet som utsetts till samordnare enligt artikel 12.1 i direktiv (EU) 2022/2555. och som först tar emot anmälan konstaterar att dessa säkerhetsskäl, som utgör ovanligt exceptionella omständigheter enligt denna förordning, inte längre föreligger. Om Enisa, på grundval av den tillgängliga informationen, anser att det finns en systemrisk som påverkar säkerheten på den inre marknaden bör Enisa rekommendera den mottagande CSIRT-enheten att sprida den fullständiga anmälan till de andra CSIRT-enheter som utsetts till samordnare och till Enisa själv.

När tillverkarna anmäler en aktivt utnyttjad sårbarheten sårbarhet för vilken det finns tillförlitliga bevis på att en fientlig aktör har utnyttjat den i ett system utan tillstånd från systemets ägare. eller en allvarlig incidenten incident enligt definitionen i artikel 6.6 i direktiv (EU) 2022/2555. som påverkar säkerheten för produkten med digitala element bör de ange hur känslig de anser att den anmälda informationen är. Den CSIRT-enhet som utsetts till samordnareen CSIRT-enhet som utsetts till samordnare enligt artikel 12.1 i direktiv (EU) 2022/2555. och som först tar emot anmälan bör ta hänsyn till denna information när den bedömer huruvida anmälan ger upphov till exceptionella omständigheter som motiverar att spridningen av anmälan till de andra relevanta CSIRT-enheter som utsetts till samordnare på grundval av motiverade cybersäkerhetsrelaterade skäl skjuts upp. Den bör också ta hänsyn till denna information när den bedömer huruvida anmälan om en aktivt utnyttjad sårbarheten sårbarhet för vilken det finns tillförlitliga bevis på att en fientlig aktör har utnyttjat den i ett system utan tillstånd från systemets ägare. ger upphov till ovanligt exceptionella omständigheter som motiverar att den fullständiga anmälan inte samtidigt görs tillgänglig för Enisa. Slutligen bör CSIRT-enheter som utsetts till samordnare kunna beakta denna information när de fastställer lämpliga åtgärder för att begränsa de risker som härrör från sådana sårbarheter och incidenter.

För att förenkla rapporteringen av den information som krävs enligt denna förordning, med beaktande av andra kompletterande rapporteringskrav som fastställs i unionsrätten, såsom förordning (EU) 2016/679, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2554(²⁵)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2554 av den 14 december 2022 om digital operativ motståndskraft för finanssektorn och om ändring av förordningarna (EG) nr 1060/2009, (EU) nr 648/2012, (EU) nr 600/2014, (EU) nr 909/2014 och (EU) 2016/1011 (EUT L 333, 27.12.2022, s. 1)., Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG(²⁶)Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (EGT L 201, 31.7.2002, s. 37). och direktiv (EU) 2022/2555, samt för att minska den administrativa bördan för entiteterna, uppmuntras medlemsstaterna att överväga att tillhandahålla gemensamma kontaktpunkter på nationell nivå för sådana rapporteringskrav. Användningen av sådana nationella gemensamma kontaktpunkter för att rapportera säkerhetsincidenter enligt förordning (EU) 2016/679 och direktiv 2002/58/EG bör inte påverka tillämpningen av bestämmelserna i förordning (EU) 2016/679 och direktiv 2002/58/EG, särskilt de som rör oberoendet för de myndigheter som avses i dessa. Vid inrättandet av den gemensamma rapporteringsplattform som avses i den här förordningen bör Enisa beakta möjligheten att integrera de nationella slutpunkter för elektronisk anmälan som avses i den här förordningen i nationella gemensamma kontaktpunkter som också kan integrera andra anmälningar som krävs enligt unionsrätten.

Vid inrättandet av den gemensamma rapporteringsplattform som avses i denna förordning och för att dra nytta av tidigare erfarenheter bör Enisa samråda med unionens andra institutioner eller byråer som förvaltar plattformar eller databaser som omfattas av stränga säkerhetskrav, såsom Europeiska unionens byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (eu-LISA). Enisa bör också analysera eventuell komplementaritet med den europeiska sårbarhetsdatabas som inrättats enligt artikel 12.2 i direktiv (EU) 2022/2555.

Tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. och andra fysiska och juridiska personer bör på frivillig basis, till en CSIRT-enhet som utsetts till samordnareen CSIRT-enhet som utsetts till samordnare enligt artikel 12.1 i direktiv (EU) 2022/2555. eller Enisa, kunna anmäla eventuella sårbarheter i en produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat., cyberhotett cyberhot enligt definitionen i artikel 2.8 i förordning (EU) 2019/881. som skulle kunna påverka riskprofilen för en produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat., eventuella incidenter som påverkar säkerheten för produkten med digitala element samt tillbudett tillbud enligt definitionen i artikel 6.5 i direktiv (EU) 2022/2555. som skulle ha kunnat leda till en sådan incidenten incident enligt definitionen i artikel 6.6 i direktiv (EU) 2022/2555..

Medlemsstaterna bör sträva efter att i största möjliga utsträckning ta itu med de utmaningar som sårbarhetsforskare ställs inför, inbegripet deras potentiella utsatthet för straffrättsligt ansvar, i enlighet med nationell rätt. Med tanke på att fysiska och juridiska personer som forskar om sårbarheter skulle kunna riskera straff- och civilrättsligt ansvar i vissa medlemsstater uppmuntras medlemsstaterna att anta riktlinjer för icke-lagföring av forskare inom informationssäkerhet och befrielse från civilrättsligt ansvar för deras verksamhet.

Tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. av produkter med digitala element bör införa samordnade policyer för information om sårbarheter för att underlätta individers eller entiteters rapportering av sårbarheter, antingen direkt till tillverkaren eller indirekt, och anonymt om så begärs, via CSIRT-enheter som utsetts till samordnare för att åstadkomma en samordnad delgivning av information om sårbarheter i enlighet med artikel 12.1 i direktiv (EU) 2022/2555. Tillverkarnas samordnade policy för offentliggörande av sårbarheter bör specificera en strukturerad process där sårbarheter rapporteras till en tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. på ett sådant sätt att tillverkaren kan diagnostisera och åtgärda dessa sårbarheter innan mer detaljerad sårbarhetsinformation lämnas ut till tredje part eller till allmänheten. Tillverkarna bör också överväga att offentliggöra sin säkerhetspolicy i maskinläsbart format. I och med att information om sårbarheter som kan utnyttjas hos allmänt använda produkter med digitala element kan säljas till höga priser på den svarta marknaden bör tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. av sådana produkter som ett led i sina samordnade policyer för information om sårbarheter kunna använda program för att ge incitament till rapportering av sårbarheter genom att säkerställa att individer eller entiteter får erkännande och ersättning för sina insatser. Detta avser så kallade buggbelöningsprogram.

För att underlätta sårbarhetsanalys bör tillverkarna identifiera och dokumentera de komponenter som ingår i produkter med digitala element, inbegripet genom att utarbeta en programvaruförteckningen formell förteckning med närmare uppgifter om och leveranskedjeförhållanden för komponenter som ingår i programvaruelementen i en produkt med digitala element.. En programvaruförteckningen formell förteckning med närmare uppgifter om och leveranskedjeförhållanden för komponenter som ingår i programvaruelementen i en produkt med digitala element. kan förse dem som tillverkar, köper och driver programvaraden del av ett elektroniskt informationssystem som utgörs av datorkod. med information som förbättrar deras förståelse av leveranskedjan, vilket har många fördelar, framför allt att det hjälper tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. och användare att spåra kända nya sårbarheter och cybersäkerhetsrisker. Det är särskilt viktigt att tillverkarna säkerställer att deras produkter med digitala element inte innehåller sårbara komponenter som utvecklats av tredje part. Tillverkarna bör inte vara skyldiga att offentliggöra programvaruförteckningen.

Ett företag som bedriver verksamhet online inom ramen för de nya komplexa affärsmodeller som hänger samman med onlineförsäljning kan tillhandahålla en rad olika tjänster. Beroende på arten av de tjänster som tillhandahålls i samband med en viss produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat. kan samma entitet omfattas av olika kategorier av affärsmodeller eller ekonomiska aktörer. Om en entitet tillhandahåller endast onlinebaserade förmedlingstjänster för en viss produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat. och endast är leverantör av en onlinemarknadsplats, enligt definitionen i artikel 3.14 i förordning (EU) 2023/988, kan den inte kategoriseras som någon typ av ekonomisk aktörtillverkaren, tillverkarens representant, importören, distributören eller en annan fysisk eller juridisk person som omfattas av skyldigheter avseende tillverkning av produkter med digitala element eller avseende tillhandahållande av produkter med digitala element på marknaden i enlighet med denna förordning. enligt definitionen i den här förordningen. Om samma entitet är leverantör av en onlinemarknadsplats och även agerar som ekonomisk aktörtillverkaren, tillverkarens representant, importören, distributören eller en annan fysisk eller juridisk person som omfattas av skyldigheter avseende tillverkning av produkter med digitala element eller avseende tillhandahållande av produkter med digitala element på marknaden i enlighet med denna förordning. enligt definitionen i den här förordningen vid försäljningen av särskilda produkter med digitala element, bör den omfattas av de skyldigheter som fastställs i den här förordningen för den typen av ekonomisk aktörtillverkaren, tillverkarens representant, importören, distributören eller en annan fysisk eller juridisk person som omfattas av skyldigheter avseende tillverkning av produkter med digitala element eller avseende tillhandahållande av produkter med digitala element på marknaden i enlighet med denna förordning.. Om till exempel leverantören av en onlinemarknadsplats också distribuerar en produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat. betraktas denna leverantör, med avseende på försäljningen av den produkten, som distributören fysisk eller juridisk person i leveranskedjan, utöver tillverkaren eller importören, som tillhandahåller en produkt med digitala element på unionsmarknaden utan att påverka dess egenskaper.. Och även när entiteten i fråga säljer sina egna märkesprodukter med digitala element betraktas den som tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. och måste därmed följa de tillämpliga kraven för tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt.. Vissa entiteter kan också betraktas som leverantörer av distributionstjänster enligt definitionen i artikel 3.11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020(²⁷)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011 (EUT L 169, 25.6.2019, s. 1). om de erbjuder sådana tjänster. I sådana fall måste en bedömning göras i varje enskilt fall. Med tanke på den framträdande roll som onlinemarknadsplatser har när det gäller att möjliggöra elektronisk handel bör de sträva efter att samarbeta med medlemsstaternas marknadskontrollmyndigheter för att hjälpa till att säkerställa att produkter med digitala element som köps via onlinemarknadsplatser uppfyller de cybersäkerhetskrav som fastställs i den här förordningen.

För att underlätta bedömningen av överensstämmelse med de krav som fastställs i denna förordning bör det finnas en presumtion om överensstämmelse för produkter med digitala element som överensstämmer med harmoniserade standarder som omsätter de väsentliga cybersäkerhetskrav som anges i denna förordning till detaljerade tekniska specifikationer och som antas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012(²⁸)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 av den 25 oktober 2012 om europeisk standardisering och om ändring av rådets direktiv 89/686/EEG och 93/15/EEG samt av Europaparlamentets och rådets direktiv 94/9/EG, 94/25/EG, 95/16/EG, 97/23/EG, 98/34/EG, 2004/22/EG, 2007/23/EG, 2009/23/EG och 2009/105/EG samt om upphävande av rådets beslut 87/95/EEG och Europaparlamentets och rådets beslut nr 1673/2006/EG (EUT L 316, 14.11.2012, s. 12).. Den förordningen fastställer ett förfarande för invändningar mot harmoniserade standarder som inte helt uppfyller kraven som anges i den här förordningen. Standardiseringsförfarandet bör säkerställa en balanserad representation av intressen och ett aktivt deltagande av berörda parter i det civila samhället, inbegripet konsumentorganisationer. Internationella standarder som stämmer överens med den nivå av cybersäkerhetsskydd som eftersträvas genom de väsentliga cybersäkerhetskrav som fastställs i den här förordningen bör också beaktas, för att underlätta utvecklingen av harmoniserade standarder och genomförandet av den här förordningen samt för att underlätta efterlevnaden för företag, särskilt mikroföretag samt små och medelstora företag och företag som är verksamma på global nivå.

En snabb utveckling av harmoniserade standarder under övergångsperioden för tillämpningen av denna förordning och tillgängligheten före den dag då denna förordning börjar tillämpas kommer att vara särskilt viktigt för ett effektivt genomförande av den. Detta gäller särskilt viktiga produkter med digitala element som omfattas av klass I. Tillgängliga harmoniserade standarder kommer att göra det möjligt för tillverkarna av sådana produkter att bedöma överensstämmelsen via förfarandet för intern kontroll, och flaskhalsar och förseningar kan därför undvikas när organ för bedömning av överensstämmelseett organ för bedömning av överensstämmelse enligt definitionen i artikel 2.13 i förordning (EG) nr 765/2008. utför sitt arbete.

Genom förordning (EU) 2019/881 inrättas en frivillig europeisk ram för cybersäkerhetscertifiering av IKT-produkter, IKT-processer och IKT-tjänster. De europeiska ordningarna för cybersäkerhetscertifiering förser användarna med en gemensam tillförlitlig ram för användning av produkter med digitala element vilka omfattas av den här förordningens tillämpningsområde. Den här förordningen bör följaktligen skapa synergier med förordning (EU) 2019/881. För att underlätta bedömningen av överensstämmelse med kraven i den här förordningen, när det gäller produkter med digitala element som är certifierade eller för vilka en försäkran om överensstämmelse har utfärdats inom en europeisk ordning för cybersäkerhetcybersäkerhet enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) 2019/881. enligt förordning (EU) 2019/881 som har identifierats av kommissionen i en genomförandeakt, bör det finnas en presumtion om överensstämmelse med de väsentliga cybersäkerhetskraven i den här förordningen i den mån som det europeiska cybersäkerhetscertifikatet eller försäkran om överensstämmelse – eller delar av dessa – täcker dessa krav. Behovet av nya europeiska ordningar för cybersäkerhetscertifiering av produkter med digitala element bör bedömas i ljuset av den här förordningen, inbegripet när unionens löpande arbetsprogram utarbetas i enlighet med förordning (EU) 2019/881. Om det behövs ett nytt system som omfattar produkter med digitala element, bland annat för att underlätta efterlevnaden av den här förordningen, kan kommissionen begära att Enisa utarbetar förslag till certifieringsordning i enlighet med artikel 48 i förordning (EU) 2019/881. Sådana framtida europeiska ordningar för cybersäkerhetcybersäkerhet enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) 2019/881. som omfattar produkter med digitala element bör beakta de väsentliga cybersäkerhetskrav och förfaranden för bedömning av överensstämmelseprocessen där det kontrolleras om de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I har uppfyllts. som fastställs i den här förordningen och främja efterlevnaden av den här förordningen. För europeiska ordningar för cybersäkerhetscertifiering som träder i kraft innan den här förordningen träder i kraft kan ytterligare specifikationer behövas om detaljerade aspekter av hur en presumtion om överensstämmelse kan tillämpas. Kommissionen bör, genom delegerade akter, ha befogenhet att specificera på vilka villkor de europeiska ordningarna för cybersäkerhetscertifiering kan användas för att visa överensstämmelse med de väsentliga cybersäkerhetskrav som fastställs i den här förordningen. För att undvika onödiga administrativa bördor bör det inte finnas någon skyldighet för tillverkarna att genomföra en tredjepartsbedömning av överensstämmelse i enlighet med den här förordningen för motsvarande krav om ett europeiskt cybersäkerhetscertifikat har utfärdats enligt sådana europeiska ordningar för cybersäkerhetscertifiering, på åtminstone assuransnivån ”betydande”.

Vid ikraftträdandet av genomförandeförordning (EU) 2024/482 som avser produkter som omfattas av den här förordningens tillämpningsområde, såsom säkerhetsmoduler i maskinvara och mikroprocessorer, bör kommissionen genom en delegerad akt kunna specificera hur EUCC ger en presumtion om överensstämmelse med de väsentliga cybersäkerhetskrav som anges i den här förordningen eller delar av dessa. En sådan delegerad akt får dessutom specificera hur ett certifikat som utfärdas inom ramen för EUCC befriar tillverkaren från skyldigheten att genomföra en tredjepartsbedömning av överensstämmelse som krävs enligt den här förordningen för de motsvarande kraven.

Den nuvarande europeiska standardiseringsramen, som bygger på de principer enligt den nya metoden som fastställs i rådets resolution av den 7 maj 1985 om en ny metod för teknisk harmonisering och standarder och på förordning (EU) nr 1025/2012, utgör automatiskt ramen för utarbetande av standarder som föreskriver en presumtion om överensstämmelse med de relevanta väsentliga cybersäkerhetskraven i den här förordningen. Europeiska standarder bör vara marknadsdrivna, ta hänsyn till allmänintresset och de politiska mål som tydligt anges i kommissionens begäran till en eller flera europeiska standardiseringsorganisationer att utarbeta harmoniserade standarder inom en fastställd tidsfrist, och bör bygga på samförstånd. I avsaknad av relevanta hänvisningar till harmoniserade standarder bör kommissionen dock kunna anta genomförandeakter för att fastställa gemensamma specifikationer för de väsentliga cybersäkerhetskrav som anges i den här förordningen, förutsatt att den på lämpligt sätt respekterar de europeiska standardiseringsorganisationernas roll och funktioner, som en exceptionell reservlösning för att underlätta tillverkarens skyldighet att uppfylla dessa väsentliga cybersäkerhetskrav, om standardiseringsprocessen blockeras eller om fastställandet av lämpliga harmoniserade standarder försenas. Om en sådan försening beror på den tekniska komplexiteten hos standarden i fråga bör kommissionen beakta detta innan den överväger att fastställa gemensamma specifikationer.

I syfte att så effektivt som möjligt fastställa gemensamma specifikationer som omfattar de väsentliga cybersäkerhetskrav som fastställs i denna förordning bör kommissionen involvera berörda parter i processen.

Rimlig tid avser, när det gäller offentliggörandet av en hänvisning till harmoniserade standarder i Europeiska unionens officiella tidning i enlighet med förordning (EU) nr 1025/2012, en period under vilken offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning av hänvisningen till standarden, rättelsen eller ändringen av den förväntas och den bör inte överstiga ett år efter den tidsfrist för utarbetande av en europeisk standarden europeisk standard enligt definitionen i artikel 2.1 b i förordning (EU) nr 1025/2012. som fastställs i enlighet med förordning (EU) nr 1025/2012.

För att underlätta bedömningen av överensstämmelse med de väsentliga cybersäkerhetskrav som anges i denna förordning bör det finnas en presumtion om överensstämmelse för produkter med digitala element som överensstämmer med de gemensamma specifikationer som antas av kommissionen enligt denna förordning i syfte att formulera detaljerade tekniska specifikationer av dessa krav.

Tillämpningen av harmoniserade standarder, gemensamma specifikationer eller europeiska ordningar för cybersäkerhetscertifiering, som antagits enligt förordning (EU) 2019/881 och som ger presumtion om överensstämmelse i förhållande till de väsentliga cybersäkerhetskrav som är tillämpliga på produkter med digitala element, kommer att underlätta tillverkarnas bedömning av överensstämmelseprocessen där det kontrolleras om de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I har uppfyllts.. Om tillverkaren väljer att inte tillämpa sådana metoder på vissa krav måste tillverkaren i sin tekniska dokumentation ange hur överensstämmelse i så fall uppnås. Tillämpningen av harmoniserade standarder, gemensamma specifikationer eller europeiska ordningar för cybersäkerhetscertifiering, som antagits enligt förordning (EU) 2019/881 och som ger presumtion om överensstämmelse från tillverkarna, skulle dessutom göra det lättare för marknadskontrollmyndigheterna att kontrollera att produkter med digitala element överensstämmer med kraven. Därför uppmuntras tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. av produkter med digitala element att tillämpa sådana harmoniserade standarder, gemensamma specifikationer eller europeiska ordningar för cybersäkerhetscertifiering.

Tillverkarna bör utarbeta en EU-försäkran om överensstämmelse för att tillhandahålla den information som krävs enligt denna förordning vad gäller produkter med digitala elements överensstämmelse med de väsentliga cybersäkerhetskraven i denna förordning och, om tillämpligt, med andra relevanta bestämmelser i unionsharmoniseringslagstiftningunionslagstiftning som förtecknas i bilaga I till förordning (EU) 2019/1020 och all annan unionslagstiftning som harmoniserar villkoren för saluföring av produkter som omfattas av den förordningen. som omfattar produkten med digitala element. Tillverkarna kan också åläggas att upprätta en EU-försäkran om överensstämmelse genom andra unionsrättsakter. För att säkerställa effektiv tillgång till information för marknadskontrolländamål bör en enda EU-försäkran om överensstämmelse upprättas med avseende på överensstämmelsen med alla berörda unionsrättsakter. För att minska den administrativa bördan för ekonomiska aktörer bör denna enda EU-försäkran om överensstämmelse kunna utgöras av dokumentation bestående av enskilda relevanta försäkringar om överensstämmelse.

CE-märkningen visar att en produkt uppfyller kraven och utgör det synliga resultatet av en hel process, som omfattar en bedömning av överensstämmelseprocessen där det kontrolleras om de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I har uppfyllts. i vid bemärkelse. De allmänna principerna för CE-märkningmärkning genom vilken en tillverkare anger att en produkt med digitala element och de processer som införts av tillverkaren överensstämmer med de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I och annan tillämplig unionsharmoniseringslagstiftning som föreskriver att sådan märkning ska fästas. fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008(²⁹)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 (EUT L 218, 13.8.2008, s. 30).. Bestämmelser för hur CE-märkningen ska fästas på produkter med digitala element bör fastställas i den här förordningen. CE-märkningen bör vara den enda märkning som garanterar överensstämmelse med kraven i den här förordningen för produkter med digitala element.

Det är nödvändigt att föreskriva förfaranden för bedömning av överensstämmelseprocessen där det kontrolleras om de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I har uppfyllts., för att de ekonomiska aktörerna ska kunna visa överensstämmelse med de väsentliga cybersäkerhetskrav som anges i denna förordning och marknadskontrollmyndigheterna ska kunna säkerställa att de produkter med digitala element som tillhandahålls på marknaden uppfyller dessa krav. Genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 768/2008/EG(³⁰)Europaparlamentets och rådets beslut nr 768/2008/EG av den 9 juli 2008 om en gemensam ram för saluföring av produkter och upphävande av rådets beslut 93/465/EEG (EUT L 218, 13.8.2008, s. 82). fastställs moduler för bedömning av överensstämmelseprocessen där det kontrolleras om de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I har uppfyllts. som står i proportion till risknivån och den säkerhetsnivå som krävs. För att säkerställa enhetlighet mellan olika sektorer och undvika ad hoc-varianter bör förfarandena för bedömning av överensstämmelseprocessen där det kontrolleras om de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I har uppfyllts. för att kontrollera överensstämmelse med de väsentliga cybersäkerhetskraven i denna förordning för produkter med digitala element baseras på dessa moduler. Förfarandena för bedömning av överensstämmelseprocessen där det kontrolleras om de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I har uppfyllts. bör omfatta granskning och kontroll av både produkten och processrelaterade krav som omfattar hela livscykeln för produkter med digitala element, inbegripet planering, utformning, utveckling eller produktion, testning och underhåll av produkten med digitala element.

Bedömningen av överensstämmelse för produkter med digitala element som inte förtecknas som viktiga eller kritiska produkter med digitala element i denna förordning kan utföras av tillverkaren på eget ansvar i enlighet med förfarandet för intern kontroll baserat på modul A i beslut nr 768/2008/EG i enlighet med denna förordning. Detta är också tillämpligt i fall där en tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. väljer att delvis eller inte alls tillämpa en tillämplig harmoniserad standarden harmoniserad standard enligt definitionen i artikel 2.1 c i förordning (EU) nr 1025/2012., gemensam specifikation eller en tillämplig europeisk ordning för cybersäkerhetscertifiering. Tillverkaren har även fortsättningsvis flexibilitet att välja ett striktare förfarande för bedömning av överensstämmelseprocessen där det kontrolleras om de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I har uppfyllts. som involverar tredje part. Inom ramen för det interna kontrollförfarandet för bedömning av överensstämmelseprocessen där det kontrolleras om de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I har uppfyllts. säkerställer och försäkrar tillverkaren på eget ansvar att produkten med digitala element och tillverkarens processer uppfyller de tillämpliga väsentliga cybersäkerhetskrav som fastställs i denna förordning. Om en viktig produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat. omfattas av klass I bör ytterligare kvalitetssäkring krävas för att visa överensstämmelsen med de väsentliga cybersäkerhetskraven i denna förordning. Tillverkaren bör tillämpa harmoniserade standarder, gemensamma specifikationer eller europeiska ordningar för cybersäkerhetscertifiering antagna enligt förordning (EU) 2019/881 vilka har identifierats av kommissionen i en genomförandeakt, om den vill utföra bedömningen av överensstämmelse på eget ansvar (modul A). Om tillverkaren inte använder sådana harmoniserade standarder, gemensamma specifikationer eller europeiska ordningar för cybersäkerhetscertifiering bör tillverkaren genomgå bedömning av överensstämmelseprocessen där det kontrolleras om de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I har uppfyllts. med deltagande av tredje part (baserat på modul B och C eller H). Med beaktande av den administrativa bördan för tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. och det faktum att cybersäkerheten har stor betydelse i utformnings- och utvecklingsfaserna för materiella och immateriella produkter med digitala element, har förfaranden för bedömning av överensstämmelseprocessen där det kontrolleras om de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I har uppfyllts. som baseras på modul B och C eller modul H i beslut nr 768/2008/EG valts som mest lämpliga för en proportionell och ändamålsenlig bedömning av överensstämmelseprocessen där det kontrolleras om de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I har uppfyllts. för viktiga produkter med digitala element. Tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. som genomför en tredjepartsbedömning av överensstämmelse kan välja det förförande som bäst passar den egna utformnings- och produktionsprocessen. Med tanke på de allt större cybersäkerhetsrisker som är förbundna med användningen av viktiga produkter med digitala element som omfattas av klass II bör bedömningen av överensstämmelse alltid involvera en tredje part, även om produkten helt eller delvis överensstämmer med harmoniserade standarder, gemensamma specifikationer eller europeiska ordningar för cybersäkerhetscertifiering. Tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. av viktiga produkter med digitala element, vilka kategoriseras som programvara med fri och öppen källkodprogramvara vars källkod delas öppet och som tillhandahålls inom ramen för en licens med fri och öppen källkod som ger alla rättigheter att göra den fritt tillgänglig att användas, modifieras och vidaredistribueras., bör kunna följa förfarandet för intern kontroll baserat på modul A, förutsatt att de gör den tekniska dokumentationen tillgänglig för allmänheten.

Medan skapandet av materiella produkter med digitala element vanligtvis innebär att tillverkaren måste göra stora ansträngningar under hela utformnings-, utvecklings- och produktionsfaserna, fokuserar skapandet av produkter med digitala element i form av programvaraden del av ett elektroniskt informationssystem som utgörs av datorkod. nästan uteslutande på utformning och utveckling, medan produktionsfasen är mindre framträdande. I många fall måste dock programvaruprodukter ändå kompileras, byggas, förpackas, göras tillgängliga för nedladdning eller kopieras till fysiska medier innan de släpps ut på marknaden. Dessa aktiviteter bör anses vara aktiviteter som motsvarar produktion vid tillämpningen av relevanta moduler för bedömning av överensstämmelseprocessen där det kontrolleras om de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I har uppfyllts. för att kontrollera överensstämmelsen med de väsentliga cybersäkerhetskrav som anges i denna förordning under hela utformnings-, utvecklings- och produktionsfaserna för produkter med digitala element.

När det gäller mikroföretag och små företag bör, för att säkerställa proportionalitet, de administrativa kostnaderna minskas utan att påverka nivån av cybersäkerhetsskydd för produkter med digitala element som omfattas av denna förordnings tillämpningsområde, eller tillverkarnas lika spelregler. Det är därför lämpligt att kommissionen skapar ett förenklat formulär för teknisk dokumentation med inriktning på mikroföretags och små företags behov. Det förenklade formulär för teknisk dokumentation som antas av kommissionen bör omfatta alla tillämpliga delar av den tekniska dokumentation som anges i denna förordning och specificera hur ett mikroföretag eller ett småföretag kan tillhandahålla de begärda delarna på ett kortfattat sätt, såsom en beskrivning av utformningen, utvecklingen och produktionen av produkten med digitala element. På så sätt skulle formuläret bidra till att minska den administrativa regelbördan genom att ge de berörda företagen rättslig säkerhet om hur omfattande den information som ska lämnas ska vara och vilka uppgifter som ska ingå. Mikroföretag och små företag bör kunna välja att tillhandahålla tillämpliga delar som rör teknisk dokumentation i ett mer omfattande format och att inte använda det förenklade formulär som de har tillgång till.

För att främja och skydda innovation är det viktigt att särskild hänsyn tas till intressena hos tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. som är mikroföretag eller små eller medelstora företag, särskilt mikroföretags och små företags, inbegripet uppstartsföretags. För detta ändamål skulle medlemsstaterna kunna utveckla initiativ som riktar sig till tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. som är mikroföretag eller små företag, inbegripet om utbildning, medvetandehöjande åtgärder, kommunikation, testning av information och tredjepartsbedömning av överensstämmelse, samt inrättande av sandlådor. Översättningskostnader för obligatorisk dokumentation, såsom den tekniska dokumentationen samt den information och de instruktioner till användaren som krävs enligt denna förordning, och kommunikation med myndigheter, kan innebära en betydande kostnad för tillverkarna, särskilt mindre tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt.. Medlemsstaterna bör därför kunna anse att ett av de språk som fastställs och godtas av dem för relevant dokumentation från tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. och för kommunikation med tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. är ett språk som ett så stort antal användare som möjligt huvudsakligen förstår.

För att tillämpningen av denna förordning ska fungera smidigt bör medlemsstaterna, före den dag då denna förordning börjar tillämpas, sträva efter att säkerställa att tillräckligt många anmälda organ finns tillgängliga för att tredjepartsbedömningar av överensstämmelse ska kunna utföras. Kommissionen bör sträva efter att hjälpa medlemsstaterna och andra berörda parter i detta arbete för att undvika flaskhalsar och hinder för marknadstillträde för tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt.. Riktad utbildningsverksamhet som leds av medlemsstaterna, inbegripet när så är lämpligt med stöd av kommissionen, kan bidra till tillgången på kvalificerad arbetskraft, och även till att stödja de anmälda organens verksamhet enligt denna förordning. Med tanke på de kostnader som en tredjepartsbedömning av överensstämmelse kan medföra bör dessutom övervägas att finansiera initiativ på unionsnivå och nationell nivå som syftar till att minska sådana kostnader för mikroföretag och små företag.

För att säkerställa proportionalitet bör organ för bedömning av överensstämmelseett organ för bedömning av överensstämmelse enligt definitionen i artikel 2.13 i förordning (EG) nr 765/2008., när de fastställer avgifterna för bedömning av överensstämmelseprocessen där det kontrolleras om de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I har uppfyllts., ta hänsyn till mikroföretags och små och medelstora företags, inbegripet uppstartsföretags, särskilda intressen och behov. I synnerhet bör organ för bedömning av överensstämmelseett organ för bedömning av överensstämmelse enligt definitionen i artikel 2.13 i förordning (EG) nr 765/2008. tillämpa det relevanta granskningsförfarande och den testning som föreskrivs i denna förordning endast när så är lämpligt och enligt en riskbaserad metod.

Syftet med regulatoriska sandlådor bör vara att främja innovation och konkurrenskraft för företag genom att inrätta kontrollerade testmiljöer innan produkter med digitala element släpps ut på marknaden. Regulatoriska sandlådor bör bidra till att förbättra rättssäkerheten för alla aktörer som omfattas av denna förordning och underlätta och påskynda tillträdet till unionsmarknaden för produkter med digitala element, särskilt när de tillhandahålls av mikroföretag och små företag, inbegripet uppstartsföretag.

För genomförandet av tredjepartsbedömningar av överensstämmelse för produkter med digitala element bör organ för bedömning av överensstämmelseett organ för bedömning av överensstämmelse enligt definitionen i artikel 2.13 i förordning (EG) nr 765/2008. anmälas av de nationella anmälande myndigheterna till kommissionen och övriga medlemsstater, under förutsättning att de uppfyller ett antal krav, i synnerhet vad gäller oberoende, kompetens och avsaknad av intressekonflikter.

För att säkerställa en enhetlig kvalitetsnivå vid bedömning av överensstämmelseprocessen där det kontrolleras om de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I har uppfyllts. för produkter med digitala element måste också krav fastställas för de anmälande myndigheterna och andra organ som är involverade i bedömningen, anmälan och övervakningen av anmälda organ. Det system som fastställs i denna förordning bör kompletteras av ackrediteringssystemet enligt förordning (EG) nr 765/2008. Eftersom ackreditering är ett oumbärligt verktyg för att kontrollera kompetensen hos organen för bedömning av överensstämmelseprocessen där det kontrolleras om de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I har uppfyllts. bör det också användas för anmälningssyften.

Organ för bedömning av överensstämmelseett organ för bedömning av överensstämmelse enligt definitionen i artikel 2.13 i förordning (EG) nr 765/2008. som har ackrediterats och anmälts enligt unionsrätten och som fastställer krav som liknar dem som fastställs i denna förordning, såsom ett organ för bedömning av överensstämmelseett organ för bedömning av överensstämmelse enligt definitionen i artikel 2.13 i förordning (EG) nr 765/2008. som har anmälts för en europeisk ordning för cybersäkerhetscertifiering vilken antagits enligt förordning (EU) 2019/881 eller som har anmälts enligt delegerad förordning (EU) 2022/30, bör bedömas på nytt och anmälas enligt den här förordningen. Synergier kan dock identifieras av relevanta myndigheter när det gäller överlappande krav för att förhindra en onödig ekonomisk och administrativ börda och säkerställa en smidig och snabb anmälningsprocess.

De nationella offentliga myndigheterna inom unionen bör betrakta öppen ackreditering som föreskrivs i förordning (EG) nr 765/2008 som det bästa sättet att styrka den tekniska kompetensen hos organen för bedömning av överensstämmelseprocessen där det kontrolleras om de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I har uppfyllts., för att säkerställa den nödvändiga nivån av förtroendet för intyg om överensstämmelse. Nationella myndigheter kan emellertid anse att de har tillräckliga möjligheter att utföra bedömningen på egen hand. I så fall bör de nationella myndigheterna, för att trygga en rimlig trovärdighetsnivå på bedömningar utförda av andra nationella myndigheter, tillhandahålla den dokumentation som krävs för att visa kommissionen och övriga medlemsstater att de utvärderade organen för bedömning av överensstämmelseprocessen där det kontrolleras om de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I har uppfyllts. uppfyller de relevanta kraven.

Organ för bedömning av överensstämmelseett organ för bedömning av överensstämmelse enligt definitionen i artikel 2.13 i förordning (EG) nr 765/2008. lägger ofta ut verksamhet kopplad till bedömningen av överensstämmelse på underentreprenad eller anlitar ett dotterbolag. För att se till att den erforderliga skyddsnivån uppfylls för en produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat. som ska släppas ut på marknaden är det avgörande att underentreprenörer och dotterbolag uppfyller samma krav som de anmälda organen i fråga om utförandet av bedömning av överensstämmelseprocessen där det kontrolleras om de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I har uppfyllts..

Den anmälande myndigheten bör sända anmälan av ett organ för bedömning av överensstämmelseett organ för bedömning av överensstämmelse enligt definitionen i artikel 2.13 i förordning (EG) nr 765/2008. till kommissionen och övriga medlemsstater via databasen Nando. Databasen Nando är det elektroniska anmälningsverktyg som utvecklas och förvaltas av kommissionen och där en förteckning kan hittas över alla anmälda organ.

Eftersom de anmälda organen får erbjuda sina tjänster i hela unionen är det lämpligt att medlemsstaterna och kommissionen bereds tillfälle att göra invändningar rörande ett anmält organorgan för bedömning av överensstämmelse som utsetts i enlighet med artikel 43 och annan relevant unionsharmoniseringslagstiftning.. Därför är det viktigt att en period fastställs under vilken eventuellt tvivel eller osäkerhet om kompetensen hos organen för bedömning av överensstämmelseprocessen där det kontrolleras om de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I har uppfyllts. kan redas ut innan de börjar fungera som anmälda organ.

Av konkurrensskäl är det av avgörande betydelse att de anmälda organen tillämpar förfarandena för bedömning av överensstämmelseprocessen där det kontrolleras om de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I har uppfyllts. utan att belasta de ekonomiska aktörerna i onödan. Av samma skäl och för att säkerställa likabehandling av de ekonomiska aktörerna måste en enhetlig teknisk tillämpning av förfarandena för bedömning av överensstämmelseprocessen där det kontrolleras om de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I har uppfyllts. säkerställas. Detta bör bäst uppnås genom lämplig samordning och lämpligt samarbete mellan de anmälda organen.

Marknadskontroll är ett viktigt verktyg för att säkerställa en korrekt och enhetlig tillämpning av unionsrätten. Det är därför lämpligt att upprätta en rättslig ram för ett ändamålsenligt genomförande av marknadskontroll. De regler om unionens marknadskontroll och kontroll av produkter som förs in på unionsmarknaden som föreskrivs i förordning (EU) 2019/1020 är tillämpliga på produkter med digitala element som omfattas av den här förordningens tillämpningsområde.

I enlighet med förordning (EU) 2019/1020 genomför en marknadskontrollmyndigheten marknadskontrollmyndighet enligt definitionen i artikel 3.4 i förordning (EU) 2019/1020. marknadskontroll på den medlemsstats territorium som har utsett den. Den här förordningen bör inte förhindra medlemsstaterna att välja vilka behöriga myndigheter som ska utföra marknadskontroll. Varje medlemsstat bör utse en eller flera marknadskontrollmyndigheter på sitt territorium. Medlemsstaterna bör kunna välja att utse en befintlig eller en ny myndighet till att fungera som marknadskontrollmyndigheten marknadskontrollmyndighet enligt definitionen i artikel 3.4 i förordning (EU) 2019/1020., inbegripet behöriga myndigheter utsedda eller inrättade enligt artikel 8 i direktiv (EU) 2022/2555, nationella myndigheter för cybersäkerhetscertifiering utsedda enligt artikel 58 i förordning (EU) 2019/881 eller marknadskontrollmyndigheter utsedda enligt direktiv 2014/53/EU. De ekonomiska aktörerna ska samarbeta fullt ut med marknadskontrollmyndigheterna och andra behöriga myndigheter. Varje medlemsstat bör underrätta kommissionen och övriga medlemsstater om sina marknadskontrollmyndigheter och behörighetsområdena för varje sådan myndighet och bör säkerställa de resurser och kompetenser som dessa behöver för att utföra sina marknadskontrolluppgifter enligt denna förordning. Enligt artikel 10.2 och 10.3 i förordning (EU) 2019/1020 bör varje medlemsstat tillsätta ett centralt samordningskontor som bland annat ska ansvara för att representera en samordnad ståndpunkt från marknadskontrollmyndigheterna och bistå i samarbetet mellan marknadskontrollmyndigheterna i olika medlemsstater.

En särskild Adco-grupp för cyberresiliens hos produkter med digitala element bör inrättas för en enhetlig tillämpning av denna förordning, enligt artikel 30.2 i förordning (EU) 2019/1020. En Adco-grupp bör bestå av representanter för de nationella marknadskontrollmyndigheterna och, om så är lämpligt, representanter för de centrala samordningskontoren. Kommissionen bör stödja och uppmuntra samarbete mellan marknadskontrollmyndigheter genom unionsnätverket för produktöverensstämmelse, som inrättats enligt artikel 29 i förordning (EU) 2019/1020 och som består av representanter från varje medlemsstat, inbegripet en representant för varje centralt samordningskontor som avses i artikel 10 i den förordningen och en valfri nationell expert, ordförandena för Adco-grupperna och representanter för kommissionen. Kommissionen bör delta i möten i unionsnätverket för produktöverensstämmelse, och i dess undergruppers och Adco-gruppers möten. Den bör också bistå Adco-grupper genom ett verkställande sekretariat som tillhandahåller tekniskt och logistiskt stöd. En Adco-grupp får också bjuda in oberoende experter att delta och samarbeta med andra Adco-grupper, såsom den som inrättats enligt direktiv 2014/53/EU.

Marknadskontrollmyndigheterna bör, genom Adco-grupper som inrättas enligt denna förordning, ha ett nära samarbete och bör kunna utarbeta vägledningsdokument för att underlätta marknadskontroller på nationell nivå, till exempel genom att utveckla bästa praxis och indikatorer för att effektivt kontrollera att produkter med digitala element överensstämmer med denna förordning.

För att säkerställa att proportionella och effektiva åtgärder vidtas i rätt tid när det gäller produkter med digitala element som utgör en betydande cybersäkerhetsrisken cybersäkerhetsrisk som, baserat på dess tekniska egenskaper, kan antas innebära en hög sannolikhet för en incident som kan medföra allvarliga negativa konsekvenser, inbegripet genom att orsaka betydande materiell eller immateriell förlust eller störning. bör ett unionsförfarande för skyddsåtgärder som innebär att berörda parter underrättas om åtgärder som är planerade att vidtas för sådana produkter erbjudas. På så sätt bör också marknadskontrollmyndigheterna få möjlighet att, i samarbete med de berörda ekonomiska aktörerna, agera i ett tidigare skede när det är nödvändigt. Om medlemsstaterna och kommissionen är överens om att en medlemsstats åtgärd är berättigad, bör kommissionen inte involveras ytterligare, utom i de fall då den bristande överensstämmelsen kan anses bero på brister i en harmoniserad standarden harmoniserad standard enligt definitionen i artikel 2.1 c i förordning (EU) nr 1025/2012..

I vissa fall kan en produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat. som uppfyller kraven i denna förordning ändå utgöra en betydande cybersäkerhetsrisken cybersäkerhetsrisk som, baserat på dess tekniska egenskaper, kan antas innebära en hög sannolikhet för en incident som kan medföra allvarliga negativa konsekvenser, inbegripet genom att orsaka betydande materiell eller immateriell förlust eller störning. eller utgöra en risk för människors hälsa eller säkerhet, för uppfyllandet av skyldigheter enligt sådan unionsrätt eller nationell rätt som är avsedd att skydda grundläggande rättigheter, tillgången till och autenticiteten, riktigheten eller konfidentialiteten för tjänster som väsentliga entiteter av den typ som avses i artikel 3.1 i direktiv (EU) 2022/2555 erbjuder med användning av ett elektroniskt informationssystemett system, inklusive elektrisk eller elektronisk utrustning, som kan behandla, lagra eller överföra digitala data. eller för andra aspekter av skyddet av allmänintresset. Därför är det nödvändigt att fastställa regler som säkerställer att dessa risker minskas. Följaktligen bör marknadskontrollmyndigheterna vidta åtgärder för att ålägga den ekonomiska aktören att säkerställa att produkten inte längre utgör en sådan risk, eller att återkalla eller dra tillbaka den, beroende på risken. Så snart en marknadskontrollmyndigheten marknadskontrollmyndighet enligt definitionen i artikel 3.4 i förordning (EU) 2019/1020. begränsar eller förbjuder den fria rörligheten för en produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat. på detta sätt bör medlemsstaten utan dröjsmål underrätta kommissionen och övriga medlemsstater om de provisoriska åtgärderna och motivera sitt beslut. Om en marknadskontrollmyndigheten marknadskontrollmyndighet enligt definitionen i artikel 3.4 i förordning (EU) 2019/1020. antar sådana åtgärder mot produkter med digitala element som utgör en risk bör kommissionen utan dröjsmål inleda samråd med medlemsstaterna och berörda ekonomiska aktörer (en eller flera) samt utvärdera den nationella åtgärden. På grundval av utvärderingsresultaten bör kommissionen fastställa om den nationella åtgärden är motiverad eller inte. Kommissionen bör rikta beslutet till alla medlemsstater och omedelbart delge dem och de berörda ekonomiska aktörerna beslutet. Om åtgärden anses vara berättigad bör kommissionen också överväga att anta förslag om översyn av relevant unionsrätt.

För produkter med digitala element som utgör en betydande cybersäkerhetsrisken cybersäkerhetsrisk som, baserat på dess tekniska egenskaper, kan antas innebära en hög sannolikhet för en incident som kan medföra allvarliga negativa konsekvenser, inbegripet genom att orsaka betydande materiell eller immateriell förlust eller störning., där det finns skäl att tro att de inte uppfyller kraven i denna förordning, eller för produkter som uppfyller kraven i denna förordning men som utgör andra viktiga risker, exempelvis risker för människors hälsa eller säkerhet, för uppfyllandet av skyldigheter enligt sådan unionsrätt eller nationell rätt som är avsedd att skydda grundläggande rättigheter eller för tillgången till och autenticiteten, riktigheten eller konfidentialiteten för tjänster som väsentliga entiteter som avses i artikel 3.1 i direktiv (EU) 2022/2555 erbjuder med användning av ett elektroniskt informationssystemett system, inklusive elektrisk eller elektronisk utrustning, som kan behandla, lagra eller överföra digitala data., bör kommissionen kunna begära att Enisa gör en utvärdering. Baserat på denna utvärdering bör kommissionen genom genomförandeakter kunna vidta korrigerande eller begränsande åtgärder på unionsnivå, inbegripet kräva att de berörda produkterna med digitala element dras tillbaka eller återkallas från marknaden, inom en rimlig tid i förhållande till typen av risk. Kommissionen bör endast kunna tillgripa en sådan åtgärd under exceptionella omständigheter som motiverar ett omedelbart ingripande för att bevara en korrekt fungerande inre marknad och endast när inga verkningsfulla åtgärder har vidtagits av marknadskontrollmyndigheterna för att åtgärda situationen. Sådana exceptionella omständigheter kan vara akutsituationer där exempelvis en tillverkareen fysisk eller juridisk person som utvecklar eller tillverkar produkter med digitala element, eller som låter utforma, utveckla eller tillverka produkter med digitala element, och saluför dessa under eget namn eller varumärke, vare sig mot betalning, för monetarisering eller kostnadsfritt. gör en produkt med digitala elementprogramvaru- eller hårdvaruprodukt och dess lösningar för fjärrbehandling av data, inbegripet programvaru- eller hårdvarukomponenter som släpps ut på marknaden separat. som inte uppfyller kraven allmänt tillgänglig i flera medlemsstater och den även används i nyckelsektorer av entiteter som omfattas av direktiv (EU) 2022/2555, och produkten samtidigt innehåller kända sårbarheter som utnyttjas av fientliga aktörer utan att tillverkaren tillhandahåller tillgängliga programfixar. Kommissionen bör vid sådana akutsituationer kunna ingripa endast under den tid som de exceptionella omständigheterna varar och om bristande överensstämmelse med denna förordning eller de betydande riskerna kvarstår.

Om det finns indikationer på bristande överensstämmelse med denna förordning i flera medlemsstater bör marknadskontrollmyndigheterna kunna genomföra gemensamma åtgärder med andra myndigheter för att kontrollera överensstämmelsen och identifiera cybersäkerhetsrisker för produkter med digitala element.

Samtidiga samordnade kontrollåtgärder (sweeps) är särskilda kontrollåtgärder som vidtas av marknadskontrollmyndigheterna och som kan förbättra produktsäkerheten ytterligare. Dessa samordnade kontrollåtgärder bör i synnerhet vidtas när det finns marknadstrender, klagomål från konsumenter eller andra indikationer som tyder på att vissa kategorier av produkter med digitala element ofta utgör cybersäkerhetsrisker. När marknadskontrollmyndigheterna fastställer vilka produktkategorier som ska omfattas av sweeps bör de också beakta omständigheter som rör icke-tekniska riskfaktorer. I detta syfte bör marknadskontrollmyndigheterna kunna ta hänsyn till resultaten av de samordnade säkerhetsriskbedömningar av kritiska leveranskedjor på unionsnivå som genomförs i enlighet med artikel 22 i direktiv (EU) 2022/2555, inbegripet omständigheter som rör icke-tekniska riskfaktorer. Enisa bör lämna förslag till marknadskontrollmyndigheterna på kategorier av produkter med digitala element som kan omfattas av samtidiga samordnade kontrollåtgärder, baserat på bland annat de anmälningar om sårbarheter och incidenter som inkommer till Enisa.

Med tanke på Enisas sakkunskaper och uppdrag bör Enisa kunna stödja processen för genomförande av denna förordning. Enisa bör i synnerhet kunna föreslå gemensamma åtgärder som ska vidtas av marknadskontrollmyndigheter i flera medlemsstater på grundval av indikationer eller information om potentiell bristande överensstämmelse med denna förordning för produkter med digitala element eller identifiera produktkategorier där samtidiga sweeps bör organiseras. Under exceptionella omständigheter bör Enisa, på kommissionens begäran, kunna göra utvärderingar av specifika produkter med digitala element som utgör en betydande cybersäkerhetsrisken cybersäkerhetsrisk som, baserat på dess tekniska egenskaper, kan antas innebära en hög sannolikhet för en incident som kan medföra allvarliga negativa konsekvenser, inbegripet genom att orsaka betydande materiell eller immateriell förlust eller störning., när ett omedelbart ingripande krävs för att bevara en korrekt fungerande inre marknad.

Genom denna förordning tilldelas Enisa vissa uppgifter som kräver lämpliga resurser i fråga om både sakkunskap och personal för att Enisa ska kunna utföra dessa uppgifter på ett ändamålsenligt sätt. Kommissionen kommer att föreslå nödvändiga budgetmedel för Enisas tjänsteförteckning, i enlighet med förfarandet som anges i artikel 29 i förordning (EU) 2019/881, vid utarbetandet av förslaget till unionens allmänna budget. Under den processen kommer kommissionen att beakta Enisas övergripande resurser för att den ska kunna fullgöra sina uppgifter, inbegripet dem som tilldelats Enisa enligt den här förordningen.

I syfte att säkerställa att regelverket vid behov kan anpassas bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) delegeras till kommissionen med avseende på uppdatering av en bilaga till denna förordning med förteckningen över viktiga produkter med digitala element. Befogenheten att anta akter i enlighet med den artikeln bör delegeras till kommissionen för att identifiera produkter med digitala element som omfattas av andra unionsregler som ger samma skyddsnivå som denna förordning och specificera om det skulle vara nödvändigt med några begränsningar eller uteslutanden från denna förordnings tillämpningsområde samt specificera sådana begränsningars omfattning, i tillämpliga fall. Befogenheten att anta akter i enlighet med den artikeln bör också delegeras till kommissionen med avseende på det potentiella kravet på certifiering enligt en europeisk ordning för cybersäkerhetscertifiering av kritiska produkter med digitala element som anges i en bilaga till denna förordning, liksom för att uppdatera förteckningen över kritiska produkter med digitala element baserat på kritikalitetskriterier som fastställs i denna förordning, samt för att specificera de europeiska ordningarna för cybersäkerhetscertifiering som antagits enligt förordning (EU) 2019/881 och som kan användas för att visa överensstämmelse med de väsentliga cybersäkerhetskrav eller delar av dem som fastställs i en bilaga till den här förordningen. Befogenheten att anta akter bör också delegeras till kommissionen för att specificera minsta tillåtna stödperioder för specifika produktkategorier om marknadskontrolluppgifter tyder på otillräckliga stödperioder, samt för att specificera villkoren för att tillämpa cybersäkerhetsrelaterade skäl när det gäller att skjuta upp spridningen av anmälningar om aktivt utnyttjade sårbarheter. Dessutom bör befogenheten att anta akter delegeras till kommissionen för att inrätta frivilliga program för säkerhetsintyg i syfte att bedöma överensstämmelse för produkter med digitala element som kategoriseras som programvara med fri och öppen källkodprogramvara vars källkod delas öppet och som tillhandahålls inom ramen för en licens med fri och öppen källkod som ger alla rättigheter att göra den fritt tillgänglig att användas, modifieras och vidaredistribueras., med alla eller vissa väsentliga cybersäkerhetskrav eller andra skyldigheter som fastställs i denna förordning, samt för att specificera minimiinnehållet i EU-försäkran om överensstämmelse och i syfte att komplettera de aspekter som ska ingå i den tekniska dokumentationen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning(³¹)EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. Befogenheten att anta delegerade akter i enlighet med denna förordning bör delegeras till kommissionen för en period på fem år från och med den 10 december 2024. Kommissionen bör utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet bör genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att specificera den tekniska beskrivning av de kategorier av viktiga produkter med digitala element som anges i en bilaga till denna förordning, specificera formatet för och vad som ska ingå i programvaruförteckningen, ytterligare specificera formatet och förfarandet för de anmälningar om aktivt utnyttjade sårbarheter och allvarliga incidenter som påverkar säkerheten för produkter med digitala element, vilka lämnats in av tillverkarna, fastställa gemensamma specifikationer som omfattar tekniska krav vilka tillhandahåller ett sätt att uppfylla de väsentliga cybersäkerhetskrav som fastställs i en bilaga till denna förordning, fastställa tekniska specifikationer för etiketter, piktogram eller andra märkningar relaterade till säkerheten för produkter med digitala element, deras stödperiodden period under vilken en tillverkare måste säkerställa att sårbarheter hos en produkt med digitala element hanteras ändamålsenligt och i enlighet med de väsentliga cybersäkerhetskrav som fastställs i bilaga I del II. och mekanismer för att främja användningen av sådana och öka allmänhetens medvetenhet om säkerheten för produkter med digitala element, specificera det förenklade formuläret för teknisk dokumentation med inriktning på mikroföretags och små företags behov, samt besluta om korrigerande eller begränsande åtgärder på unionsnivå vid exceptionella omständigheter som motiverar ett omedelbart ingripande för att bevara en korrekt fungerande inre marknad. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(³²)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2011/182/oj)..

För att säkerställa ett konstruktivt samarbete präglat av förtroende mellan marknadskontrollmyndigheter på unionsnivå och nationell nivå bör alla parter som är involverade i tillämpningen av denna förordning respektera konfidentialiteten för information och data som de erhåller i utförandet av sina uppgifter.

För att säkerställa en effektiv efterlevnadskontroll av de skyldigheter som fastställs i denna förordning bör varje marknadskontrollmyndigheten marknadskontrollmyndighet enligt definitionen i artikel 3.4 i förordning (EU) 2019/1020. ha befogenhet att påföra eller begära påförande av administrativa sanktionsavgifter. Det bör därför fastställas maxnivåer för administrativa sanktionsavgifter som kommer att föreskrivas i nationell rätt med avseende på bristande uppfyllande av de skyldigheter som fastställs i denna förordning. När det administrativa sanktionsbeloppet fastställs i varje enskilt fall bör alla relevanta omständigheter i den specifika situationen beaktas och som ett minimum de som uttryckligen fastställs i denna förordning, inbegripet huruvida tillverkaren är ett mikroföretag eller ett småföretag eller medelstort företag, inbegripet ett uppstartsföretag, och huruvida samma eller andra marknadskontrollmyndigheter redan har påfört samma ekonomiska aktör administrativa sanktionsavgifter för en liknande överträdelse. Sådana omständigheter skulle kunna vara antingen försvårande, i situationer där samma ekonomiska aktörs överträdelse fortsätter på territoriet för andra medlemsstater än den där den administrativa sanktionsavgiften redan har påförts, eller förmildrande, genom att säkerställa att eventuella administrativa sanktionsavgifter som övervägs av en annan marknadskontrollmyndigheten marknadskontrollmyndighet enligt definitionen i artikel 3.4 i förordning (EU) 2019/1020. för samma ekonomiska aktör eller samma typ av överträdelse redan bör beakta sanktioner som påförts i andra medlemsstater och storleken på dessa, tillsammans med andra relevanta särskilda omständigheter. I samtliga fall bör den kumulativa administrativa sanktionsavgift som marknadskontrollmyndigheter i flera medlemsstater kan påföra samma ekonomiska aktör för samma typ av överträdelse fastställas med iakttagande av proportionalitetsprincipen. Med tanke på att administrativa sanktionsavgifter inte tillämpas på mikroföretag eller små företag för en underlåtenhet att iaktta tidsfristen på 24 timmar avseende en tidig varning om aktivt utnyttjade sårbarheter eller allvarliga incidenter som påverkar säkerheten för produkten med digitala element, och inte heller på förvaltare av programvara med fri och öppen källkoden juridisk person, annan än en tillverkare, som har till syfte eller som mål att systematiskt och varaktigt tillhandahålla stöd för utvecklingen av specifika produkter med digitala element, vilka klassificeras som programvara med fri och öppen källkod och är avsedda för kommersiell verksamhet, och som säkerställer dessa produkters bärkraft. för någon överträdelse av denna förordning, och med förbehåll för principen om att sanktioner bör vara effektiva, proportionella och avskräckande, bör medlemsstaterna inte ålägga dessa enheter andra typer av sanktioner av ekonomisk karaktär.

Om administrativa sanktionsavgifter påförs en person som inte är ett företag, bör den behöriga myndigheten ta hänsyn till den allmänna inkomstnivån i medlemsstaten och personens ekonomiska situation, när den överväger lämplig sanktionsavgift. Det bör vara upp till medlemsstaterna att fastställa om och i vilken utsträckning myndigheter ska omfattas av administrativa sanktionsavgifter.

Medlemsstaterna bör, med beaktande av nationella omständigheter, undersöka möjligheten att använda intäkterna från de sanktioner som föreskrivs i denna förordning eller deras ekonomiska motsvarighet till att stödja cybersäkerhetsstrategier och öka cybersäkerhetsnivån i unionen genom att bland annat öka antalet kvalificerade yrkesverksamma inom cybersäkerhetcybersäkerhet enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) 2019/881., stärka kapacitetsuppbyggnaden för mikroföretag samt små och medelstora företag och förbättra allmänhetens medvetenhet om cyberhotett cyberhot enligt definitionen i artikel 2.8 i förordning (EU) 2019/881..

I sina förbindelser med tredjeländer strävar unionen efter att främja internationell handel med reglerade produkter. En mängd olika åtgärder kan vidtas för att främja handel, inbegripet flera rättsliga instrument såsom bilaterala (mellanstatliga) avtal om ömsesidigt erkännande (MRA) av bedömning av överensstämmelseprocessen där det kontrolleras om de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I har uppfyllts. och märkning av reglerade produkter. Avtal om ömsesidigt erkännande upprättas mellan unionen och tredjeländer som är på jämförbar teknisk utvecklingsnivå och har en jämförbar strategi för bedömning av överensstämmelseprocessen där det kontrolleras om de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I har uppfyllts.. Dessa avtal baseras på ett ömsesidigt godtagande av intyg, märkning om överensstämmelse och provningsrapporter som utfärdats av parternas organ för bedömning av överensstämmelseett organ för bedömning av överensstämmelse enligt definitionen i artikel 2.13 i förordning (EG) nr 765/2008. enligt varje parts lagstiftning. I dagsläget finns MRA med flera tredjeländer. Dessa MRA ingås för ett antal specifika sektorer, som kan variera från ett tredjeland till ett annat. För att ytterligare främja handel, och med beaktande av att leveranskedjorna för produkter med digitala element är globala, kan MRA om ömsesidigt erkännande av bedömning av överensstämmelseprocessen där det kontrolleras om de väsentliga cybersäkerhetskraven i bilaga I har uppfyllts. ingås av unionen i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget för produkter som regleras enligt denna förordning. Samarbete med partnertredjeländer är också viktigt, för att stärka cyberresiliensen globalt, eftersom det långsiktigt kommer att bidra till att stärka cybersäkerhetsramen både inom och utanför unionen.

Konsumenter bör ha rätt att hävda sina rättigheter med avseende på de skyldigheter som åläggs ekonomiska aktörer enligt denna förordning genom grupptalan enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/1828(³³)Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/1828 av den 25 november 2020 om grupptalan för att skydda konsumenters kollektiva intressen och om upphävande av direktiv 2009/22/EG (EUT L 409, 4.12.2020, s. 1).. För detta ändamål bör det i denna förordning föreskrivas att direktiv (EU) 2020/1828 är tillämpligt på grupptalan om överträdelser av denna förordning som skadar eller kan skada konsumenters kollektiva intressen. Bilaga I till det direktivet bör därför ändras i enlighet med detta. Det åligger medlemsstaterna att säkerställa att dessa ändringar återspeglas i de införlivandeåtgärder som antas enligt det direktivet, även om antagandet av nationella införlivandeåtgärder i det avseendet inte är ett villkor för att det direktivet ska vara tillämpligt på sådan grupptalan. Det direktivets tillämplighet på grupptalan som väcks med avseende på ekonomiska aktörers överträdelser av bestämmelser i denna förordning som skadar eller skulle kunna skada konsumenters kollektiva intressen bör börja tillämpas från och med den 11 december 2027.

Denna förordning bör med jämna mellanrum utvärderas och ses över av kommissionen i samråd med berörda parter, främst i syfte att avgöra behovet av ändringar mot bakgrund av samhällsutvecklingen, den politiska utvecklingen, den tekniska utvecklingen eller ändrade marknadsvillkor. Denna förordning kommer att underlätta för entiteter som omfattas av förordning (EU) 2022/2554 och direktiv (EU) 2022/2555 och som använder produkter med digitala element att fullgöra skyldigheterna avseende säkerhet i leveranskedjan. Kommissionen bör, som en del av den regelbundna översynen, utvärdera de kombinerade effekterna av unionens cybersäkerhetsram.

De ekonomiska aktörerna bör ges tillräckligt med tid att anpassa sig till de krav som anges i denna förordning. Förordningen bör tillämpas från och med den 11 december 2027, förutom skyldigheten att rapportera aktivt utnyttjade sårbarheter och allvarliga incidenter som påverkar säkerheten för produkten med digitala element, som bör börja tillämpas från och med den 11 september 2026 och bestämmelserna om anmälan av organ för bedömning av överensstämmelseett organ för bedömning av överensstämmelse enligt definitionen i artikel 2.13 i förordning (EG) nr 765/2008. som bör tillämpas från och med den 11 juni 2026.

Det är viktigt att ge stöd till mikroföretag samt små och medelstora företag, inbegripet uppstartsföretag, vid genomförandet av denna förordning och att begränsa de risker i samband med genomförandet som följer av bristande kunskap och expertis på marknaden, samt att underlätta för tillverkarna att fullgöra sina skyldigheter enligt denna förordning. Programmet för ett digitalt Europa och andra relevanta unionsprogram tillhandahåller ekonomiskt och tekniskt stöd som gör att dessa företag kan bidra till tillväxten i unionens ekonomi och till en stärkt gemensam cybersäkerhetsnivå i unionen. Europeiska kompetenscentrumet för cybersäkerhetcybersäkerhet enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) 2019/881. och nationella samordningscentrum samt europeiska digitala innovationsknutpunkter som inrättas av kommissionen och medlemsstaterna på unionsnivå eller nationell nivå skulle också kunna stödja företag och organisationer inom den offentliga sektorn och bidra till genomförandet av denna förordning. Inom ramen för sina respektive uppdrag och ansvarsområden skulle de kunna ge tekniskt och vetenskapligt stöd till mikroföretag samt små och medelstora företag, till exempel för testningsverksamhet och tredjepartsbedömningar av överensstämmelse. De skulle också kunna främja användningen av verktyg för att underlätta genomförandet av denna förordning.

Dessutom bör medlemsstaterna överväga kompletterande åtgärder som syftar till att ge vägledning och stöd till mikroföretag samt små och medelstora företag, såsom att inrätta regulatoriska sandlådor och särskilda kanaler för kommunikation. För att stärka cybersäkerhetsnivån i unionen får medlemsstaterna också överväga att tillhandahålla stöd för att utveckla kapacitet och färdigheter med anknytning till cybersäkerhetcybersäkerhet enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) 2019/881. för produkter med digitala element, förbättra ekonomiska aktörers cyberresiliens, särskilt för mikroföretag samt små och medelstora företag, och främja allmänhetens medvetenhet om cybersäkerheten för produkter med digitala element.

Eftersom målet för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 42.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725(³⁴)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39). och avgav ett yttrande den 9 november 2022(³⁵)EUT C 452, 29.11.2022, s. 23..